The Lord of the Rings: Gollum tar oss tillbaka åtta år innan händelserna i Sagan om Ringen och Daedalic Entertainment ger sig på att fylla i luckorna som J.R.R. lämnade gällande Gollum. Det har fått oerhört hård kritik, men kan det ändå finnas något ljus i detta äventyr som byggts med hjälp av den fantastiska film- och boktrilogin?
Fortsätt läsa Recension: The Lord of the Rings: Gollum
I det senaste avsnittet av Spelat Podcast recenserar vi The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom och Dennis har stängt av allt vad kommunikationer över nätet heter för att grotta ned sig i Links senaste äventyr. Undertecknad har förstås också gett sig ut i Hyrule för att se vad detta episka äventyr har att bjuda på.
Bara efter tio dagar såldes över 10 miljoner exemplar av Nintendos stortitel och faktum är att Tears of the Kingdom är den snabbast säljande titeln i serien och det snabbast säljande spelet någonsin i Europa till en Nintendo-konsol.
Förutom att vi ägnar stora delar av veckans Spelat-avsnitt åt The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom så har Dennis förstås stenkoll på vilka spelsläpp vi bör hålla koll härnäst.
TT Isle of Man: Ride on the Edge 3 – ett motorcykelsimulator med Tourist Trophy i fokus där RaceWard Studio gör ett gediget försök att ge oss en ordentlig simulator i en öppen värld.
TT Isle of Man är inte ett race som är lika välkänt som exempelvis MotoGP, men det är en tävling som tog sin början under 1907 där de motorcykelåkande turisterna på den brittiska ön samlades för att göra upp om titeln. Det är den farligaste motcykeltävlingen i världen och lanseringen av den digitala versionen av racet och dess tävlingar släpps lagom inför årets upplaga av loppet.
Fortsätt läsa Recension: TT Isle of Man Ride on the Edge 3
Death or Treat är en rouglite där vi dör och samlar ihop pengar, eller rättare sagt godis, för att låsa upp olika butiker där vi kan handla loss för att göra nästa ”run” lite lättare.
Vi spelar som spöket Scary som bor i Hollowtown och har som största uppgift är att skaffa tillräckligt med godis inför Halloween och han äger även Ghost Mart. Stadens butiker är dock stängda och det elaka företaget FaceBoo – med Fackerberg vid rodret – snor alla kunder för de små affärsverksamheterna i den lilla staden. Vi beger oss ut på en hack-n-slash-fest i 2D – och vi kommer garanterat att dö även om det inte är överdrivet svårt.
Fortsätt läsa Recension: Death or Treat
Tin Hearts är ett charmigt, berättelsedrivet pusselspel med starka influenser av klassiska Lemmings. Vi får guida marscherande tennsoldater samtidigt som vi följer historien om den viktorianske uppfinnaren Albert J. Butterworth.
Själva essensen i spelmekaniken handlar om att manipulera omgivningen för att ett visst antal tennsoldater ska ta sig in genom en viss dörr. Detta görs främst genom att placera ut diverse triangulära block längs banan som får de uppskruvade leksakssoldaterna att byta riktning och om vi misslyckas händer det oftast att de stackars tenngubbarna kliver rakt ut från kanten av bord och hyllor för att ramla ned och gå i tusen bitar. Allt eftersom får vi emellertid tillgång till ett gäng olika funktioner – som förmågan att både stanna och snabba upp tiden.
Fortsätt läsa Recension: Tin Hearts
I Dead Island 2 reser spelarna till Kalifornien och Los Angeles, eller Hell-A som överlevarna kallar det. Det rör sig om en brutal och köttig actionfest med allt vad det innebär och vi får dräpa zombies i massor – och jag har oerhört kul när jag gör det.
Att det här äventyret faktiskt lanseras, efter att ha legat i händerna hos tre stycken utvecklarstudior, är en glädje i sig. Yager Development anställdes för att ta hand om Dead Island 2 under 2012, sedan tog Sumo Digital över utvecklingen under 2015. Men projektet roddes slutligen i mål av Dambuster Studios – en av Deep Silvers egna utvecklarteam – och även om det låter som att det varit ett gäng hinder på vägen, så är slutresultatet riktigt bra. Dead Island 2 utannonserades 2014, och ni som minns trailern kommer säkert ihåg ‘viben’ och den humoristiska tonen – och det är något som är intakt när vi nu äntligen har slutproduktionen i våra händer.
Fortsätt läsa Recension: Dead Island 2
När Resident Evil 4 släpptes till Gamecube förändrade Capcom hur vi spelar tredjepersonsskjutare idag. Vi fick följa med Leon Scott Kennedy när han gav sig ut för att leta efter Ashley, presidentens dotter och nu får vi återigen uppleva äventyret – men med förbättringar och förändringar som byggts med hjälp av samma grafikmotor som användes till Resident Evil Village.
Även om de tre första spelen i Resident Evil-serien både kritikerrosades och sålde bra, så var Capcom besvikna på försäljningssiffrorna för remaken av det första spelet som släpptes till Gamecube under 2002. När studion sedan levererade en mer actionpackad spelupplevelse – Resident Evil 4 – så slog det inte bara försäljningsrekord, det blev ett av de mest älskade spelen i serien och vann flertalet ‘Game of the Year’-priser.
Fortsätt läsa Recension: Resident Evil 4
Mystik och skräck när Square Enix levererar ett ruskigt spännande ‘visual novel’-äventyr.
Genren visual novel skrämmer många, och namnet får många att tro att det enkom handlar om text och bild – en berättelse utan någon direkt spelmekanik. Det må stämma i vissa spel i genren, men ta Danganronpa och Phoenix Wright som exempel – här tillför gameplaymekaniken mycket till upplevelsen, och detsamma gäller även Paranormasight – The Seven Mysteries of Honjo.
Det som talade emot Paranormasight från början – för mig personligen – var det övernaturliga fokuset, spöken och demoner? Det är något jag själv helst undviker när det kommer till ‘visual novels’ och även om knasigheterna i Danganronpa och tidsmaskinsfokuset i Steins Gate vandrar på gränsen kring om de är verklighetstrogna eller inte, så känns de trovärdiga. På samma sätt känns berättelsen i Paranormasight trovärdig och det var länge sedan jag spelade något som fick min hjärna att vändas ut och in av något så spännande och innovativt i sitt berättande.
Fortsätt läsa Recension: Paranormasight – The Seven Mysteries of Honjo
Octopath Traveler II är uppföljaren till det mysiga rollspelet som släpptes under 2018 och det bjuder på en färggrann JRPG-upplevelse som blandar modern 3D-grafik med nostalgisk pixelgrafik.
Precis som föregångaren och Live a Live så presenteras en oerhört stämningsfull spelvärld med hjälp av designen samt mixen av gammalt och nytt, och vi får återigen följa med på åtta olika karaktärers resor. Varje karaktär får fullskaligt fokus, med sina egna kapitel, och jag hade tänkt att ge några exempel för hur några av karaktärernas resor startar – men det är som en liten pralin varje gång en vitt skild karaktärs resa börjar. Det är inte något man vill ha koll på innan, även om man kan smygtitta lite på om man vill börja som exempelvis en fånge på ett hiskeligt fängelse eller följa händelserna kring en samuraj.
Fortsätt läsa Recension: Octopath Traveler II
Protagonisten Frey Holland fick inte någon enkel start på livet då hon övergavs som liten bebis. Hon lämnades under en tunnel i Manhattan och efter ett misslyckat bilrån för mycket ställs hon inför rätta. Lyckligtvis får hon en sista chans att klara sig från fängelsets cell, men efter ett bråk med ett gäng som tvingar henne att stjäla bilar, börjar en jakt genom staden och till slut lyckas hon ta sig till den övergivna byggnaden som är hennes hem. När hon sitter på en neonskylt i staden och tänker över sin livssituation ser hon ett pråligt armband, och snart börjar äventyret – i ett helt annat universum.
Armbandet sitter nu på hennes arm, och hon kämpar för att få bort det när det plötsligt börjar prata med henne. Det gör henne såklart ännu mera förvirrad, samtidigt som en främmande värld målas upp för henne, komplett med eldsprutande drakar, magi och ett mörkt hot som dödar alla människor och djur i sin väg. Världen hon har kommit till heter Athia och det blir tydligt att det varit en plats fylld av liv.
Frey blir minst sagt överraskad när hon ställs mot monster som hon lyckas döda med hjälp av magi, och under inledningen får vi tillgång till en begränsad mängd färdigheter, men under resans gång får möjlighet att utnyttja en hel uppsjö av nya magier och förmågor. Vi kan snabbt byta arsenal av magi genom att hålla in de översta axelknapparna, samtidigt som tiden näst intill stannar upp, och förutom att skicka dödande projektiler mot fienderna så kan vi också använda oss av supportmagier. När vi väl kastar magierna så fungerar det nästan som en tredjepersonsskjutare, och när vi fått fienden på fall kan vi kuta fram och göra en riktigt stark attack med hjälp av det levande armbandet.
Fortsätt läsa Recension: Forspoken
PlayZine 