13 Sentinels: Aegis Rim har sålts i över 800.000 exemplar

Det fantastiska 13 Sentinels: Aegis Rim har sålts i över 800.000 exemplar världen över. Detta bekräftas under Atlus livestream-event där de firar spelets tredje år på marknaden.

Det är ett äventyr som lägger stor vikt på berättelsen och under 2019 vann det priser på japanska Famitsu Game awards för ”bästa story” och ”bästa äventyrsspel” och slog bland annat storspel som Death Stranding.

13 Sentinels: Aegis Rim lanserades till Playstation 4 här i Europa under 2020 och tidigare i år släpptes det även till Nintendo Switch.

13 Sentinels: Aegis Rim rekommenderas starkt och nedan kan ni se vår videorecension från vår Youtube-kanal SpelPaus.

Annons

Recension: Evil West

Jessie Rentier tar huvudrollen i denna brutala, alternativa tolkning av vilda västern. Vampyrerna har kraftsamlat sig för att sätta stopp för mänskligheten när dess teknologiska utveckling tar allt större kliv. Evil West är brutalt, actionpackat och underbart klassiskt.

Jessie är en vampyrjägare hos den hemliga organisationen Renier Institute som leds av hans far William Rentier. Det mörka hotet har legat och pyrt under ytan och det exploderar ordentligt när vampyrerna går ‘all’ in för att ta ut mänskligheten. Allt hopp lägger sig på Jessies och hans bundsförvanters axlar och vår stenhårda protagonist tar kampen på stridsfältet.

Evil West har tydliga ingredienser som påminner mig om spel som God of War och Gears of War. Det har de tunga, men samtidigt smidiga actionbitarna från Santa Monica och Sonys storserie samtidigt som den grafiska stilen och de hårdkokta karaktärerna påminner om Gears of War. Evil West är uppbyggt av olika banor där vi ofta får andas ut på Renier Institutes gömda högkvarter mellan kapitlen. Och det hela börjar på en bra nivå där de första banorna kommer med ett fåtal fiender samtidigt som vi får lära oss att kasta oss undan attacker, sparka till fienderna när de är på väg att göra en specialattack och avlossa ett och annat välriktat skott med ett gevär samtidigt som vi kan skjuta vilt med en pistol utan att sikta in, för att sedan bli ett riktigt adrenalinpumpande äventyr med brutalt mycket action.

Fortsätt läsa Recension: Evil West

Sifu – gör egna kampsportsfilmer efter nästa uppdatering

Nästa uppdatering av det fantastiska Sifu (läs gärna recensionen) kommer med en ny spännande funktion. Gratis-patchen släpps under december och ger oss tillgång till en ordentlig repris-editor.

Med denna nya funktion kommer vi helt enkelt att kunna skapa våra egna kampsportsfilmer genom att redigera spelsekvenserna med funktioner som olika kameravinklar, lägga in ‘slowmotion’ och andra effekter som ger en filmisk känsla.

Sifu släpptes tidigare i år till PlayStation 5, PlayStation 4 och PC samtidigt som en version till Nintendo Switch nyligen lanserades.

Recension: The Dark Pictures Anthology – The Devil in Me

Ett mörkt berättelsedrivet äventyr med Dr. Henry Howard Holmes (mer känd som H. H. Holmes) som huvudtema låter som en perfekt inramning för ett skräckspel. Men hur väl lyckas Supermassive Games med att förvalta idén? The Devil in Me är den fjärde och sista delen i The Dark Pictures första säsong och tillsammans med en del nyheter får vi det längsta spelet i serien hittills.

H. H. Holmes var Nordamerikas första seriemördare och ökänd för att ha drivit ett makabert hotell – en byggnad som sedan kom att kallas för ”Mordslottet” då det byggdes enkom med morden i åtanke (även om den verkliga historien verkar skilja sig mot ryktena som spreds). Under prologen av The Devil in Me får vi stifta bekantskap med ett gift par som är på väg till Chicago för att gå på en världsutställning, och de tar förstås in på H. H. Holmes hotell, men lyckas de ta sig levande därifrån?

Efter en prolog som sätter tonen för skräckupplevelsen, med en kuslig atmosfär och en känsla av att aldrig känna sig säker, träffar vi på Lonnit Entertainment som ligger farligt nära konkurs. Det är ett team som gör dokumentärer och när de får en inbjudan av Charles Du’Met ser de sin stora chans att få skutan på rätt kurs igen. De får möjligheten att besöka en replika av det ”mördarslott” som Holmes själv byggde, men gruppen får inte yppa ett ord om att de ska dit. Allt är väldigt hemligt och ensemblen får stränga order om att inget får filmas eller dokumenteras utan ett klartecken från föreståndaren själv.

Fortsätt läsa Recension: The Dark Pictures Anthology – The Devil in Me

Recension: Gungrave Gore

Grave är äntligen tillbaka för att fylla galna mängder av fiender med bly från sina dubbla pistoler och svinga med sin kista på ryggen. Det är en mörk, övermaxad och blodtörstig antihjälte som återigen äntrar scenen och vi får chansen att mörda med stil.

Gungrave G.O.R.E är den första uppföljaren i serien på 18 år. Den senaste delen i serien släpptes under 2004 i form av Gungrave Overdose till PlayStation 2, men vi har också fått prologerna Gungrave VR och Gungrave VR U.N. till VR headsets. Första gången jag stiftade bekantskap med serien var dock i form av den första teasern och jag fastnade ordentligt för den mörka, gotiska stilen där Grave brutalt mördade sina fiender och bröt nacken på en av motståndarna med bara handen. Det var inga tvivel om att det skulle röra sig om hårdkokt actionrökare och trots att jag inte sett en gnutta ‘gameplay’ längtade jag efter lanseringen.

Fortsätt läsa Recension: Gungrave Gore

Recension: Sonic Frontiers

Sonic Frontiers mixar seriens tidigare plattformsingredienser och mixar det med en öppen, mystisk värld fylld av plattformsgodis vi känner igen från tidigare Sonic-äventyr.

Sonic, Tails och Amy är ute på äventyr och försöker ta reda på varför Chaos-smaragderna har hamnat på Starfall Islands, men när de flyger fram med Tales plan sugs de in i ett maskhål. Vår blåa igelkott lyckas fly och ta sig till en av öarna, men Tails och Amy hamnar i en underlig digital värld.

Vårt mål blir helt enkelt att hitta våra vänner och återföra dem till den verkliga världen igen och vi kan fortfarande prata med vännerna då de projekteras, men visas upp med en och annan visuell störning. För att göra det måste vi undersöka mystiska öar, och till en början känns det otroligt rörigt. Vi ska samla på hjärtan, kugghjul, åka på varenda räcke vi hittar och klättra på gröna väggar som insinuerar att vi kan få fäste på dem. Det känns som om någon bara kastat ut ramper som ger oss en hiskelig Sonic-fart och att navigera på den överproppade kartan vi får framför oss känns ohållbart. Filmsekvenserna avlöser varandra och Amy verkar mest intresserad av att hjälpa några söta små stenvarelser än att komma tillbaka från cyberspace. Men ju mer jag spelar, och allt börjar falla på plats, ju mer underhållande blir det.

Fortsätt läsa Recension: Sonic Frontiers

Recension: Resident Evil Village – Winters’ Expansion

Resident Evil Village var ett av fjolårets allra bästa spel och nu förlänger Capcom upplevelsen med Winters’ Expansion.

Tillhör du skaran som tycker om kameraförändringen från Resident Evil 7 – där serien fick en förstapersonsvy eller föredrar du Resident Evil-seriens klassiska tredjepersonskamera? Nu kan du helt enkelt välja själv.

Förstapersonsperspektivet skapar dramatik när vi får se vissa specifika sekvenser i närbild, men det känns faktiskt mer naturligt att se Ethan med kameran över axeln och jag känner igen rörelsemönstret från nyversionerna av Resident Evil 2 och 3. Även om jag utnämnde Resident Evil Village till årets spel i fjol, något jag fortfarande står fast vid, så känns det än mer naturligt att få spela i tredjepersonsperspektivet när jag börjar det stämningsfulla och skrämmande äventyret på nytt.

Fortsätt läsa Recension: Resident Evil Village – Winters’ Expansion

Recension: Various Daylife

När jag såg den mysiga trailern för Various Daylife under Nintendo Direct blev jag nyfiken direkt, men det var den konstiga och anspråkslösa titeln som faktiskt fick mig att bli riktigt intresserad.

Utvecklarna Team Asano har gett oss fantastiska spel som Octopath Traveler samt Triangle Strategy och med Various Daylife känns det verkligen som om de anammar det där med intetsägande titlar på riktigt. Various Daylife är emellertid inte purfärskt utan har tidigare funnits via prenumerationstjänsten Apple Arcade. Här började varningsklockorna dock ringa för mig, för ett mobilspel kan väl inte vara speciellt kul? Jodå, det kan det faktiskt.

Fortsätt läsa Recension: Various Daylife

Recension: The Diofield Chronicle

Prisjägarna i förbandet Blue Fox strider för en hertigs räkning när ett politiskt krig letar sig ut på stridsfältet. Square Enix och Lancarse levererar ett rollspelsäventyr där striderna påminner mig om Final Fantasy Tactics i realtid.

Berättelsen kretsar kring ett krig om en värdefull naturresurs och världsbygget känns som en mix av fantasy, nutiden och medeltiden på samma gång. Men, när vi kliver ut på stridsfältet känns det som att det lika gärna skulle kunna vara en modern tolkning av tidigare nämnda Final Fantasy Tactics där det turbaserade striderna byts ut mot realtidsbataljer. Vi basar över fyra olika karaktärer på samma gång och kan exempelvis rida fram med en ryttare som rör sig snabbare och kan attackera flera fiender på samma gång och dra på sig ‘aggro’ (fiendens uppmärksamhet), medan min närstridskrigare kan ställa sig bakom fienden för att göra mer skada. Samtidigt står mina två magiker en bit ifrån, en vars högsta fokus är att hela gruppen medan den andra kastar svart magi på så många fiender det bara går.

Fortsätt läsa Recension: The Diofield Chronicle

Recension: Valkyrie Elysium

Mänskligheten är vid ruinens brant och Odin är skadad efter en mäktig strid med Fenrir. Därför får valkyrian Maria, Odins vasall, bege sig ut för att rädda världen i ett äventyr som kretsar kring nordisk mytologi.

Medan originalet, Valkyrie Profile, är ett turbaserat rollspel så rör sig Valkyrie Elysium mer mot actionorienterade spel som Devil May Cry och Bayonetta. Vi utgår ifrån ett tempel i Asgard där Odin sitter på sin tron och ger oss order om vad vi ska göra härnäst och vi väljer sedan om vi ska gå vidare i huvudberättelsen eller bege oss ut på ett sidouppdrag.

Fortsätt läsa Recension: Valkyrie Elysium