Recension: Invincible VS

Publicerad den av Mikael

Superhjältar och superskurkar brakar loss i ett färgstarkt fighting-spel som baserar sig på Amazons tecknade tv-serie Invincible (som i sin tur baseras på serietidningen). Det är ett spel med mycket attityd, och dessutom bjuder det på en god väg in i genren för oss som är lite mer casual-spelare av just fighting-spel.

Att slå sig in i en genre full av serier med mängder av uppföljare är inte enkelt, vi har de tre riktigt stora bjässarna som Mortal Kombat, Street Fighter och Tekken. Dessutom har vi serier som Fatal Fury, King of Fighters, Granblue Fantasy Versus Rising och Guilty Gear som har en gedigen supporterskara, men Invincible VS har lyckats fånga intresset ändå – med en stark licens, men också med en lyckad betaversion som lärde oss vad 3vs3-tag-team-striderna har att erbjuda. Dessutom är ambitionen att bli en riktig utmanare och ett eSport-spel av riktig turneringskaliber, vilket bådar gott för spelets framtid.

Fortsätt läsa Recension: Invincible VS

Recension: Directive 8020

Publicerad den av Tommy

Supermassive Games nya skräckspel Directive 8020 tar oss in i en nära framtid där jorden håller på att gå under. Därför söker mänskligheten efter en ny planet att bosätta sig på och ett gäng astronauter beger sig tolv ljusår bort mot Tau Ceti f för att ta reda på om det skulle vara en möjlig planet för mänskligheten att bosätta sig på. Något går emellertid fel, såklart och när skeppet kraschar upptäcker besättningen snart att de inte är ensamma.

Supermassive Games har gett oss skräckspel som Until Dawn, The Quarry och inte minst The Dark Pictures-serien – Directive 8020 är den senaste delen i den sistnämnda, men det kommer med ett par spännande nyheter.

Det handlar om ordentlig rymdskräck – där vi ställs emot en främmande organism som har möjligheten att härma och omforma sig till i princip vad som helst. Vad händer om vi inte kan lita på våra vänner, vem är egentligen fiende och vem är en sann vän? Berättelsen i Directive 8020 är oerhört spännande och något som gör det ännu starkare är de fantastiska karaktärsgalleriet där varje personlighet tillför och kompletterar – alla skådespelare gör ett oerhört bra jobb, inte minst Hollywood-skådepspelaren Lashana Lynch som gestaltar ”Young” – en väldigt bra, god karaktär som förgyller spelupplevelsen ordentligt.

Fortsätt läsa Recension: Directive 8020

Recension: Aphelion

Publicerad den av Tommy

Aphelion tar oss till en nära framtid, året är 2060 och jorden börjar bli en obeboelig plats och därför börjar man söka efter möjligheten att bosätta sig på en annan planet. Därför skickas austronaouterna Ariane och Thomas till Persephone – en nionde planet som har upptäckts i utkanten av vårt solsystem för att ta reda på om den är lämplig plats för människor att bosätta sig på.

Det hela startar på sämsta möjliga sätt när de båda kraschlandar och mitt i kaoset ska de försöka hitta varandra igen och saker blir inte bättre av att Thomas blir allvarligt skadad. Samtidigt får de kämpa emot en frusen outforskad planet där naturkatastrofer och en ogästvänlig natur är allt annat än välkomnande. När vi försöker ta oss fram genom de vackra men dödliga miljöerna får vi också nysta i hemligheterna kring ett kraftfullt naturfenomen. Aphelion är ett väldigt filmiskt äventyr som satsar på en känslosam berättelse och vi får lite olika gameplay-mekaniker beroende på om vi får spela som Ariane eller Thomas.

Fortsätt läsa Recension: Aphelion

Recension: Marathon

Publicerad den av Tommy

Efter över 40 timmar med Marathon, Bungies senaste förstapersonsskjutare, är jag fast. Tillsammans med tusentals andra spelare har jag gett mig ut som en Runner på den ”förlorade kolonin” Tau Ceti IV och försökt överleva både mot AI-styrda och spelarkontrollerade motståndare, men kanske framförallt upplevt oväntade möten och samarbetat med andra spelare världen över då vi kan spela både själva och med upp till två andra personer i vårt team.

När jag tog mina första stapplande steg på Tau Ceti IV gav jag mig på alla fiender jag såg. Jag avlossade skott som aldrig förr, men snart kunde jag inte längre besöka nybörjarservrarna på Perimiter. Det som till en början knappt fylldes på med mänskliga spelare blev snart en spännande mix av möten med AI-fiender och andra spelarkontrollerade Runners och jag fick upptäcka att ljudet är lika viktigt som i andra typer av PvP-spel. När jag avlossar skott från vapen, springer, helar mig själv eller laddar om mitt vapen exempelvis så hörs det. Och det lockar till sig andra spelare som är lika intresserade av min ‘loot’ som jag själv är. Extraction-shooters har verkligen blivit en populär genre med spel som Arc Raiders – och efter att ha lagt min själ i Marathon så har jag verkligen fått en ny favorit.

Fortsätt läsa Recension: Marathon

Recension: Screamer

Publicerad den av Tommy

Screamer är ett racignspel som sprakar i neonfärger, hög fart som för tankarna till Wipeout liksom dess fina, starka neonfärger. Det är en arkadig spelupplevelse som blandar in Mario Kart-driftande kurvor, men som samtidigt kräver mer av spelarna.

Screamer är lite av en animedoftande twinstick-racer. Det kan låta märkligt, men när man vant sig att drifta runt de snävaste kurvorna med hjälp av höger styrspak känns det snart naturligt, även om det tog ett betydligt längre tag att bemästra. Särskilt när vi har en rejäl boost att dunka igång som får oss upp i hiskeligt härliga hastigheter. När jag sedan dunkar in i en skyddande sarg, tappar fart, och ändå ligger i över 150 kilometer i timmen får man uppfattningen kring hur snabbt det egentligen går.

Fortsätt läsa Recension: Screamer

Recension: Tales of Berseria Remastered

Publicerad den av Mikael

Tales of Berseria släpptes här i väst för nio år (2016 i Japan) sedan och det var en fantastisk JRPG-upplevelse med mycket charm, god atmosfär och klara färger. Bandai Namco fortsätter att ‘remastra’ spel i sin omtyckta Tales of-serie under deras The Tales of 30th Anniversary Remastered-projekt, och det är även en av mina stora favoriter i serien.

Tales of Berseria är en av de mörkare kapitlen i seriens långa historia samtidigt som det ändå har det där mysiga och färgglada som vi kommit att älska serien för. Istället för att ha som mål att rädda världen får vi istället en antihjälte som protagonist. Velvet Crowe är emellertid en snäll och omtänksam person i grunden, men hennes historia har gjort henne hämndlysten. Det är här någonstans som Berseria lyser, samtidigt som det behåller den mysiga och härliga stämningen från spel som Tales of Vesperia och Tales of Symphonia.

Jag lade någonstans runt 70 timmar på originalet där jag gick in för att göra allt och lite till. I den remastrade versionen har vi tillgång till några quality-of-life-förbättringar som kan korta ned denna tid något, inte minst möjligheten att använda sig av Grade-poäng – något som endast var möjligt i New Game+ (en ny genomspelning efter att spelet var avklarat) i föregångaren. Här har vi drygt 1100 poäng som vi kan dela ut för att göra resan mer behaglig och kräver således inte samma typ av ‘grinding’ för att levla upp karaktärerna för de svårare bataljerna.

Fortsätt läsa Recension: Tales of Berseria Remastered

Recension: Neva Prologue

Publicerad den av Mikael

Neva är ett oerhört vackert, charmigt och bitterljuvt äventyr där vi får följa Alba och hennes varg Neva. Under Sonys senaste State of Play utannonserades Neva Prologue – en nedladdningsbar expansion och detta DLC-paket utspelar sig innan händelserna i originalspelet.

Berättelsen kretsar kring tiden då Alba träffar Neva när hon bara var en liten valp och det är precis lika hjärtskärande som huvudspelet. Utvecklarna Nomada Studio är fantastiskt duktiga på att skapa känslomässiga spel och Neva prologue fortsätter med att förstärka deras portfolio.

Fortsätt läsa Recension: Neva Prologue

Recension: Resident Evil Requiem

Publicerad den av Mikael

Resident Evil Requiem ger oss redigt hemsk skräck och den zombieaction som vi lärt känna genom senare spel i serien. Den här gången har Capcom delat upp det hela i två delar som knyts ihop på ett fantastiskt sätt.

Capcom har länge letat efter ett sätt att blanda skräck med skräckorienterad action på ett balanserat sätt. Med Resident Evil 6 var skräcken mer eller mindre borta och var mer ett tematiskt överdrag, och med Resident Evil Village försökte de hitta en balans mellan action och den skräck vi alla vill ha från ett Resident Evil-spel. Det sistnämnda är ett av mina favoritspel i serien, men det saknade den skräck vi fick tillsammans med Ethan Winter i Resident Evil 7. Den här gången förser Capcom Resident Evil Requiem oss med de båda ingredienserna där vi får en mer skräckfylld, nästan skrämmande hjälplös upplevelse tillsammans med Grace för att sedan växla tempo när vi spelar som Leon där den klassiska actionhjälten har en tung arsenal att tillgå.

Fortsätt läsa Recension: Resident Evil Requiem

Recension: Goodnight Universe

Publicerad den av Tommy

Goodnight Universe är ett spännande äventyr där inget är som det ser ut att vara. Här axlar spelaren rollen Isaac – en sex månader gammal bebis som inte bara har speciella krafter utan även ett vuxet sinne.

Ganska snabbt börjar tankarna att rulla. Vi har å ena sidan hjärnkapacitet som en vuxen person, men kan bara kommunicera genom bebisskrik och skratt när Goodnight Universe startar och protagonisten kan förstås varken gå eller prata på ett förståeligt sätt. Bakom spelet står Nice Dream som även utvecklade Before Your Eyes – en titel jag aldrig spelat, men efter studions senaste spel blir jag väldigt intresserad av att få uppleva deras tidigare spelupplevelse.

Fortsätt läsa Recension: Goodnight Universe

Recension: Octopath Traveler 0

Publicerad den av Tommy

En av decembers allra mest efterlängtade spel är här – Octopath Traveler 0 som fungerar som en prolog till seriens första del. Det är emellertid inte en liten spinoff, utan en JRPG-titel där vi blir lovade runt 100 timmar för att endast klara av huvuduppdragen.

I de tidigare huvuddelarna i serien fick vi åtta olika karaktärsberättelser att följa i respektive spel, men i Octopath Path Travler 0 är saker och ting annorlunda. Här får vi skapa vår egna huvudkaraktär, ge honom eller henne ett namn och bestämma om vi ska starta som en krigare, helare eller om vår protagonist ska ta ett annat startjobb. Dessutom får vi på sätt och vis följa en sammanflätad berättelse, och får möjlighet att rekrytera över 30 olika karaktärer till vårt team.

Fortsätt läsa Recension: Octopath Traveler 0