The Blood of Dawnwalker är Rebel Wolves första spel, men studion saknar knappast erfarna spelutvecklare utan drivs bland annat av framstående personer för utvecklingen av The Witcher 3: Wild Hunt – inte minst regissören Konrad Tomaszkiewicz. Och visst märks det att The Blood of Dawnwalker har DNA från CD Projects fantastiska actionrollspel, men det står verkligen på egna ben och är en av årets allra mest spännande titlar.
Vi tar oss till den fiktiva regionen Vale Sangora år 1347 och digerdöden härjar i världen. I byn Laslea finner vi berättelsens protagonist Coen, och när den tidigare härskaren och tyrannen Skender Dragosti avsattes av den uråldriga vampyren Brencis sågs han som en räddare i nöd – inte minst eftersom att han botade sjuka med några droppar blod. Som den vampyr han är så hungrar han dock efter blod själv och kräver i gengäld – under en mörk ceremoni – droppar från människor. Tongångarna är emellertid inte lika vänliga längre, och det börjar talas om ett uppror som ska stoppa Brencis och hans armé av vampyrer och mänskliga soldater. Snart dras vi in i detta uppror, men saker och ting går inte som planerat och istället tas Coens nära och kära tillfånga och väntar en ren och skär avrättning vid Brencis kröning som sker om 30 dagar och lika många nätter.
Vi har emellertid inte en tickande klocka som förföljer oss när vi utforskar Vale Sangora och alla dess hemligheter, men varje dag och natt är indelade i åtta olika segment. Detta används sedan som en sorts valuta där vi får överväga om det är värt att exempelvis lägga ett segment på att gräva efter en gömd skatt, eller ska vi lägga betydligt mer tid och kraft på de mängder av storyfyllda uppdrag som finns därute? Själva tidsaspekten var något som jag tvivlade på inledningsvis, skulle det inte bli en stressfaktor när jag inte skulle ha möjlighet att rensa världen på uppdrag och allt vad den har att erbjuda? Det blev tvärtom, nu överväger jag varje val, det ger en tyngd som andra spel saknar, och jag lever med konsekvenserna.
Huvudmålet och det enda existerande huvuduppdraget – att frita familjen och rädda dem från Brencis mörka planer, men det saknar verkligen inte djup och sprakande karaktärer. När jag utforskar de mörka skogarna, snöklädda bergen eller beger mig till bosättningar eller en stor stad så hittar jag en hel drös av berättelser som är så spännande att jag bara måste få reda på vad som händer. Vår protagonist Coen är emellertid en Dawnwalker – han är en helt vanlig människa på dagen (nåja, han kan använda sig utav trollkonster), och en blodtörstig vampyr på natten. Detta gör att spelet skiljer sig åt rejält när vi tar oss fram på dag- eller nattetid. För det första påverkar det striderna, där vi kan använda oss av vampyrkrafter på natten, suga blodet ur fienden för att sina dem på blod och samtidigt fylla på vår egna livmätare, men vi får också snart tillgång till en drös andra starka krafter. Svärdet kan vi svinga både under dag och natt, medan trollkonsterna endast kan användas på dagen. När vi går upp i nivå efter att ha samlat in tillräckligt mycket erfarenhetspoäng, eller när vi klarar av vissa uppdrag, får vi också möjlighet att uppgradera Coens färdigheter – och detta kostar många gånger också ett segment av dagen eller natten.
Oavsett om vi slåss med sylvassa klor som vampyr under natten eller svingar med vårt svärd så får vi använda oss av pareringar och undanmanövrar där vi ser varifrån fienden slår. Attackerar denne från vänster ska vi också parera åt vänster och vi blir också belönade om vi själva slår på ett mer oförutsägbart sätt. Detta kändes aningen styltigt till en början, men relativt snart flöt det på riktigt bra. Det finns också stora möjligheter att skräddarsy svårighetsgraden, så den som inte är van med att tajmade pareringar kan exempelvis får hjälp med att blockar motattacker automatiskt.
The Blood of Dawnwalker är verkligen en sandlåda full av spännande ingredienser. Det här äventyret är såklart en singleplayer-upplevelse, men det har varit oerhört intressant att diskutera händelser och berättelser med vänner som spelar Rebel Wolves actionrollspel samtidigt som jag själv. Under flertalet tillfällen har vi pratat om sekvenser där vi fått en helt annan utgång beroende på saker som vi exempelvis kan ha gjort tidigare, om vi har valt olika dialogval eller gått dit vid olika sidor av dygnet. Coens vampyriska natur kan också ta över, och han kan gå till attack mot både fiender och vänner om vi inte är försiktiga när vi pratar med folk efter att mörkret har fallit över Vale Sangora. Omspelarvärdet är verkligen högt, och långt innan jag var färdig med äventyret så kände jag lusten av att spela om detta mörka actionrollspel för att göra helt andra val, men också ta tag i de uppdrag som jag kommer att missa under den första rundan – det finns helt enkelt inte tid nog för att göra precis allt som spelet har att erbjuda under en första genomspelning.
The Blood of Dawnwalker lider visserligen av en del ‘stuttering’ här och var, och bilduppdateringen kan gå ned mellan varven. Jag har även varit med om ett gäng mindre buggar, men något som var ganska störande inledningsvis – innan jag kommit in i världen och lärt känna dess natur och fantastiska karaktärer, blev snart en petitess som jag inte längre la någon vikt vid. Vi har mängder av uppdrag som skiljer sig från varandra, och en så pass spännande värld att jag gärna läser anteckningar jag hittar för att få än mer ‘lore’ att gotta mig i, och det är verkligen svårt att sluta spela. Vi har också utstakade platser där vi kan uppgradera karaktärerna, men de fungerar också som ”fast travel”-punkter, och jag märkte snart att de var väldigt viktiga att låsa upp. Inte för att det inte skulle vara smidigt att ta sig fram till fots – eller som en snabb varg på natten – utan för att jag hela tiden lockas in i andra uppdrag och händelser som dyker upp på vägen till mitt ursprungliga mål.
The Blood of Dawnwalker började som en bra upplevelse, men ju mer jag tog mig in i dess värld och gömda hemligheter, ju mer kom jag att tycka om Rebel Woves fantastiska och mörka actionrollspel. Det är helt klart det friaste actionrollspel jag har provat på, och tidsaspekten är en genialisk idé som ger betydligt mer än den tar från spelaren, och det gläder mig verkligen att studion har planer på att ta serien in i andra tidsperioder. Först ska jag emellertid spela igenom äventyret igen, för jag har sällan spelat en titel som lockar så starkt när det kommer till omspelarvärde.
Betyg: 9 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
Xbox Series X/S
PC
X PLAY! ZINE 