Insomniac Games har visat sig vara mästare när det kommer till superhjältespel där vi alla hänfördes av Marvel’s Spider-Man och dess uppföljare. Den här gången har de tagit sig ann Wolverine och det är minst sagt en blodig och actionpackad spelupplevelse.
Den amerikanska spelstudion gjorde sig kända för några av de tidiga plattformsmaskotarna för Sonys PlayStation där de gett oss spelserier som Spyro och Ratchet and Clank, men sedan tog de sig också in på mörkare och mer actionorienterat territorium när de skapade Resistance-serien. Med Marvel’s Spider-Man visade studion att de bemästrade superhjältegenren med bravur, men medan de titlarna bjöd på en mer öppen värld så handlar Marvel’s Wolverine om ett mer stängt äventyr utan så många distraktioner från själva huvuduppdraget.
Marvel’s Wolverine är en oerhört filmisk upplevelse där vi får riktigt blodiga strider och mellansekvenser. Wolverine må vara en superhjälte, men han får ofta göra de mörkare jobben som ingen annan i ensemblen tar på sig och har helt klart drag av en antihjälte och är inte någon ‘goodie good guy’ som håller sina fiender vid liv, snarare tvärtom. James ”Logan” Howlett – också känd som Wolverine – återvänder till Team X efter år av frånvaro när Nathaniel Essex har tagits till fånga. Vad vi får är en väldigt välskriven berättelse, med färgstarka karaktärer vars röstskådespelare gör ett fantastiskt jobb för att gestalta karaktärer som Jean Grey och Victor Creed – och Wolverine är allt annat än någon ”people pleaser,” men samtidigt sitter verkligen hans hjärta på rätt plats. Det skapar emellertid en spännande berättelse full av intriger och vändningar som gör att intresset verkligen hålls vid liv hela vägen i mål.
Vi får världens alla mutanters framtid på våra axlar, och får förstås slå och slita fiender i stycken med Wolverines utfällbara klor. Vi parerar attacker från motståndare, använder specialattacker och blir en fullkomlig best på stridsfältet när ”Rage”-mätaren fylls och vi får utföra riktigt brutala avrättningar och man känner sig i princip ostoppbar. Här tar dock Logans djuriska instinkter vid och klarar han av att skilja vänner ifrån fiender?
Det är emellertid oerhört tillfredsställande att slåss tillsammans med andra karaktärer ur Team X, som den riktigt brutala Sabeltooth som släpar fiender längs marken och får dem att flyga i luften medan vi sätter klorna i dem. Det har ett riktigt härligt flyt och vi växlar mellan att slåss och göra kombinationer fritt och även använda väl synliga knappkommandon för att göra samarbetsattacker.
Det är klart att många uppskattar öppna spelvärldar, jag likaså, men jag tycker också om mer fokuserade spelupplever minst lika mycket. Här har de skalat bort det mesta vad gäller sidouppdrag och sidosysslor, men vi hittar emellertid några saker att pyssla med som inte rör huvudberättelsen. Vi kan å ena sidan hitta samlarobjekt i form av whiskyflaskor, och är vi nära en sådan fångar Wolverines känsliga luktsinne upp doften och det gestaltas som en blå rök som leder oss fram till hemligheten. Dessutom leder en slinga av rötter oss till en så kallad mardrömsdörr där vi kan kliva in och hamna i Logans stuga. Här får vi en utmaning, och det kan handla om rena parkour-turer där vi ska ta oss fram snabbt, hoppa längs hävstänger, plattformshoppa och röra oss fram till målet så snabbt som möjligt, eller att vi ska slåss mot en hel drös av fiender i vågor. Det sistnämnda är riktigt underhållande och har lite av ett rouguelite-upplägg där vi då och då får välja en fördel. Det kan exempelvis handla om att vi får en medhjälpare ur Team X, men det kommer dessutom med en nackdel – till exempel att vi bara kan återuppliva oss själva en gång framöver. Om vi biter i det sura äpplet och dör – och detta gäller även i den övriga delen av spelet – så kan vi återuppliva oss själva om vi har fyllt det första steget av tre av Rage-mätaren. Beroende på hur väl vi lyckas med utmananingarna som ges via mardrömsdörrarna så får vi också rikligt med belöningar – bland annat poäng som gör att vi låser upp saker som gör att pareringar eller undankast från fiendens attacker ger oss liv, eller att våra vassa specialförmågor laddas upp snabbare.
Det som gör att Marvel’s Wolverine inte bara är ett bra spel, utan ett riktigt grymt äventyr är tempoväxlingarna. Ena stunden slåss vi för vårt och mutanternas liv, ser otroligt episka filmsekvenser som flyter fint ihop med gameplayet, och efter att adrenalinet har pumpat som mest så skruvas tempot ned. Vi går runt i oerhört charmiga och snygga miljöer, pratar med folk och det byggs upp en atmosfär som är svårslagen. Redan vid det första tillfället som jag tog mig till Team X fina bas infann sig ett lugn och en charm som gjorde att spelet växte för mig. Marvel’s Wolverine pendlar mellan blodallvarliga sekvenser och en skön humor som levererar utan att bli pajig. Och det ger verkligen den där känslan av att uppleva en riktigt bra Marvel-film, men där vi får vara med och interagera.
Visst har Marvel’s Wolverine några buggar, som när jag såg en person en bit uppe i luften som stod och pratade för sig själv, och jag aningen besviken när jag klev in i en arkadhall i ett oerhört snyggt Japan och jag upptäckte att ingen av de mängder av arkadmaskiner som fanns tillgängliga gick att interagera med. Jag hade gärna spelat något av arkadspelen som fanns där och tankarna fördes till Segas Like a Dragon-serie. Men å andra sidan köper jag upplägget där någon gärna påpekar att jag går åt fel håll – har man ett viktigt uppdrag att uträtta är det förstås rätt fel att syssla med något helt annat. Det fokuserade upplägget är också en av Marvel’s Wolverines styrkor. Här läggs all kraft på att göra varje sekvens minnesvärd och miljöerna är så otroligt snygga att jag måste stanna upp och gå omkring i de blänkande vattenpölarna, kika in i butiker när jag rör mig genom en vacker stad – och sedan röra mig vidare mot nästa mål.
Det finns en hel del trevliga saker att låsa upp. Vi får bland annat erfarenhetspoäng som gör att vi kan lära oss nya saker som att skydda oss med klorna när någon skjuter på oss, eller att vi kan smyga oss på och ta ut flera fiender innan de hinner reagera. Jag smyger sällan dock i och med att striderna är så pass intensiva. och underhållande. Dessutom kan vi stärka våra specialförmågor som kan ge oss en snabbare återhämtning av livmätaren, eller attacker som både gör skada och tar oss ur situationer där vi är omringade. Dessutom har vi spännande bossfighter att verkligen gå loss på där vi får använda oss av alla dessa förmågor som vi har lärt oss att bemästra. Sedan har vi också en hel drös Wolverine-dräkter att låsa upp och vraka och välja mellan – vissa låses upp via berättelsen och andra får vi använda material för att skapa, och detta finner vi längs uppdragen.
Marvel’s Wolverine är som en riktigt bra och interaktiv Marvel-film. Det är helt galet snyggt och har växlingar i tempot som gör att vi både får den där brutala actionbiten där vi verkligen hugger och sliter fiender i stycken (den som föredrar kan minska på det visuella våldet), för att sedan låta oss hämta andan och supa in den oerhört härliga atmosfären. Nästa stund far vi fram på vägen med en motorcykel och vi får känslan av ett modernt Road Rash för att i nästa stund nästan flyga fram och sedan kasta oss mellan lastbilar. Det här är ett riktigt häftigt actionspel för den som vill ha en fokuserad spelupplevelse utan andra distraktioner och Insomniac Games har gjort detta på ett ypperligt sätt.
Betyg: 9 av 10
Testat till PS5
