Spelutveckling – mina första steg

Jag har tidigare testat på att koda något med hjälp av C++, och timmar med RPG Maker i min ungdom, men det har aldrig gått så långt att jag skapat ett helt spel, eller något som jag känt att jag velat visa upp för någon. Nu tar jag emellertid mina första riktiga steg mot att bli spelutvecklare.

I en kurs på Hagabergs Folkhögskola, som kort och gott heter Spelutveckling, kommer vi att få lära oss några av grunderna som krävs för att bli spelutvecklare. Efter att ha fått skapa egna brädspel får vi nu börja fila på ett koncept som vi sedan ämnar använda när Futuregames (Sveriges kanske största spelutvecklarskola) kommer att hålla några klasser med oss.

Så, innan vi har kommit till varken kodning eller grafisk utformning, får vi testa på att utveckla ett koncept. Mitt kretsar kring en berättelsedriven spelupplevelse, tänk Taletales eller Quantic Dreams spel, fast i betydligt mindre skala, förstås. Här presenteras spelaren för protagonisten Jule, som vaknar upp i sin lilla etta. Huvudet värker, och klockans ilande ton känns rakt igenom. Men var är den tvååriga dottern Emma? Varför ligger den dyra lampan i krasch på golvet och hur kommer det sig att en kladdig pöl med blod spridit ut sig på golvet?

Väljer spelaren att plocka upp kniven som ligger på golvet, ska det mystiska brevet i hallen läsas eller springer hen ut genom ytterdörren direkt utan att undersöka det som ligger synligt direkt i lägenheten? Flera saker kommer att påverka handlingen, och spelarens val är det som formar berättelsen.

Jag vet fortfarande inte om projektet kommer att slutföras, om det kanske blir ett kortare demo, eller vad som kommer att hända med detta. Men just nu är jag väldigt engagerad, och om det når längre än idéstadiet lär ni definitivt få höra mer om detta senare.

De första intrycken av Blood & Truth till PS VR

Blood & Truth är Sonys och London Stuios största satsning till PlayStation VR hittills, och det märks verkligen efter de första timmarna med Ryan Mark som ställs emot ett stenrikt kriminellt imperium.

London Heist följde med samlingen PlayStation VR Worlds och den korta actionupplevelsen har nu mynnat ut i ett helt spel – Blood & Truth. Det märks verkligen att det är ett ambitiöst projekt redan vid start, och förutom att vi får kasta oss in i actionpackade eldstrider levereras också en rejäl berättelse.

Ni ser och hör om mina första intryck av Blood & Truth i videon nedan.

Intervju: Sara B. Elfgren och Olov Redmalm om samarbetet med Ghost Giant

Ghost Giant (läs gärna recensionen) är ett otroligt mysigt men också bitterljuvt äventyr till PlayStation VR. I helgen träffade undertecknad författaren Sara Bergmark Elfgren och Zoinks Olov Redmalm, art director, för att prata om spelet och deras samarbete.

VR-miljön var nytt för de båda och de berättar bland annat om hur de gick tillväga för att skapa ett berättelsedrivet pusseläventyr och de ger oss också en indikation för vad som kommer i framtiden.

Vi spelar Rage 2 – livestream av den första timmen

Imorgon släpper Bethesda och Avalanche Studios Rage 2 och det är ett riktigt köttigt actionspel. Undertecknad spelade nyss den första timmen i en livestream och de första intrycken är goda.

Ni ser streamen på vår Youtube-kanal SpelPaus Livestreams (icke att förväxla med systerkanalen SpelPaus).

SpelPaus: Let’s Play Dreams till PlayStation 4

Dreams är släppt i Early Access och i en färsk video på vår Youtube-kanal SpelPaus visar undertecknad en av sina första kreationer.

Media Molecule har tidigare gett oss Little Big Planet och visst fick vi chansen att vara kreativa i vårt skapande i den serien, men med Dreams tar de verkligen klivet till en ny nivå. Men, hur enkelt är det egentligen för en lekman att skapa något i studions senaste spel?

 

Förhandstest: Sniper Elite V2 Remastered

Den 14 maj släpps Sniper Elite V2 Remastered som är en uppdaterad version av originalet som lanserades under den förra konsolgenerationen. Undertecknad har laddat snipern och förhandstestat remastern (PlayStation 4-versionen).

Sniper Elite-serien har funnits på min intresselista ett bra tag, men detta är faktiskt den första gången som jag testar något av spelen i serien. Prickskyttegevären har aldrig tillhört mina favoritvapen, även om jag tycker att det är underhållande att faktiskt använda dem. Anledningen är att jag är så otroligt dålig som sniper, men nu blir det förhoppningsvis någon form av ändring på detta när prickskyttegeväret verkligen står som huvudfokus i Sniper Elite V2 Remastered.

Den nya versionen kommer med en rejäl uppdatering vad gäller den grafiska biten med 4K-upplösning och HDR. Det hela ser väldigt rent ut, och även om detaljerna inte är lika många som i många av dagens större spel, så är Sniper Elite V2 Remastered helt klart snyggt. Zeppelinarna flyger i luften, och när en ‘kill cam’ följer kulans färd genom fiendes kroppsdelar känner jag en liten ilning i maggropen när skottet går igenom skallbenen.

Uppdraget jag spelat igenom heter Schönberg Convoy och huvudmålet är att ta ut vetenskapsmannen Gunther Kreidl som håller i dokument som avslöjar var tyskarna har sin byggnad för deras V2-raket. Vi befinner oss i det andra världskrigets slutskede, och precis som titeln avslöjar handlar det mestadels om prickskytte på avstånd. Jag börjar uppdraget med att smyga mig på en fiende och ta ut honom i det tysta, men snart får jag verkligen nytta av min sniper. Vi har visserligen tillgång till en Thompson för närstrid, eller varför inte MP 40 som någon av de snart döda nazisterna håller i, men det blir snabbt tydligt att dessa endast används i nödfall. När fienden kommer för nära, speciellt om flera kommer samtidigt, slutar dusten oftast med att jag dör. Som tur är kan jag preparera området nära mig med minor och dylikt.

Nu ska jag fortsätta med prickskyttet och jag återkommer med en recension av Sniper Elite V2 Remastered nästa vecka.

Vi spelar Days Gone

Snart släpper Sony Days Gone – Bend Studios actionäventyr – till PlayStation 4. Vi har fått chansen att spela zombieupplevelsen och höll nyligen en livestream på vår Youtube-kanal SpelPaus.

På grund av embargo hade vi dock inte möjligheten att prata om spelet med er tittare, men vi återkommer med en videorecension under veckan.

Days Gone släpps till PlayStation 4 på fredag, närmare bestämt den 26 april.

Vi testar Ghost Giant till PlayStation VR

Imorgon släpper den Göteborgsbaserade studion Zoink Games Ghost Giant till PlayStation VR och undertecknad har testat den mysiga VR-upplevelsen.

I Ghost Giant tar spelaren rollen som ett stort spöke och vi får hjälpa den lilla kattpojken Louis som kämpar för att hålla en gård vid liv medan hans mamma är sjuk. Världen är oerhört charmig, mysig och levande samtidigt som det verkligen känns som om Louis pratar med mig.

Sen till partyt – Assassin’s Creed Origins

Jag har blandade åsikter om Assassin’s Creed-serien. Jag tycker att den peak:ade med Black Flag och att spelen efter var rätt ointressanta. Att släppa ett spel om året funkar bra för att tjäna pengar, men inte lika bra för att skapa unika, kvalitativa spelupplevelser i min mening. När Syndicate släpptes 2015 kändes det som att spelserien var rätt urvattnad och hade gjort sitt.

Antagligen märkte Ubisoft av hur spelserien svalnat och valde att skippa ett år och låta nästa del ta lite längre tid att utveckla. 2017 släppte de alltså Assasin’s Creed Origins som enligt de själva skulle vara ett rejält omtag på serien. När det kom ut togs det emot väl, både av spelare och recensenter. Såhär två år senare undrar jag; håller det fortfarande? Hur stort omtag blev Origins för Assassin’s Creed egentligen?

Hur är handlingen?
Vi får spela som Baek, Egyptens sista Medjay (någon form av beskyddare av faraon och folket, tänk vilda västerns sheriffer typ.) Han är på ett uppdrag att hämnas sin sons död och kommer då i kontakt med en hemlig order av högt uppsatta politiker, präster och allmänna viktigpettrar som alla står i hans väg och som måste mördas. Känns det igen? Jag gillar dock Baek, han känns mer levande än många andra huvudkaraktärer vi fått träffa i tidigare spel. Världen vi befinner oss i är spännande och vacker. Det är under den Ptolemaiska erans Egypten vilket betyder att den verkliga storhetstiden är över och de ståtliga byggnaderna och underverken som pyramiderna är redan gamla och slitna. Romare och greker har kommit till Egypten och de visar en tydlig överlägsenhet gentemot den inhemska befolkningen, något som skapar konflikt i samhället och en spännande dynamik som kanske inte utforskas nog enligt mig, men som ändå finns där i bland annat många sidouppdrag.

Hur ser det ut?
Assassin’s Creed Origins är fortfarande otroligt vackert. De har valt en tacksam miljö att befinna sig i. Från öknens vida sanddyner till frodiga oaser och livliga städer, allt är slående vackert. Det är häftigt att ta sikte på Keops pyramid och rida ut i öknen, se hur det otroliga bygget blir större och större för att slutligen ta sig upp för pyramiden och blicka ner över omnejden. Att blicka ut över vackra miljöer från hög höjd är onekligen ett återkommande tema i Assassin’s Creed-serien och det funkar fortfarande måste jag säga, jag gillar det! Jag har spelat på en gammal vanlig PS4:a och det funkar alldeles utmärkt. Jag antar att det är ännu mer grafiskt imponerande på PC eller PlayStation 4 Pro, men det är inget jag saknar eller tänker på när jag spelar spelet på min fattigmanskonsol, det ser riktigt bra ut även här.

Hur känns det att spela?
Spelmekaniskt hittar vi rätt många förändringar från föregångarna. Baek har en level i sann RPG-anda och levlar upp allt eftersom han utför olika handlingar och tjänar erfarenhetspoäng. Han har dessutom möjligheten att uppgradera sin utrustning och sina vapen vilket får samlaren i mig att vilja jaga krokodilskinn och anfalla konvojer med trä och malm bara för att kunna uppgradera mitt pilkoger en gång till. De har därtill klämt in ett lootsystem för vapen, alltså olika färger för olika bra vapen osv. Dock kändes det systemet trasigt då vapen har både en level och en gradering. Eftersom man kunde levla alla sina vapen hos en handlare spelade det väldigt lite roll vad man hittade ute på sina uppdrag. Till en början tyckte jag det var kul att hitta ett lila eller orange vapen och känna mig mäktigare än tidigare med mitt nya fynd, sen spelar man vidare och hittar en alldaglig klubba som någon random ‘npc’ droppat som är tio gånger bättre än mitt “episka” vapen. Då känns det helt plötsligt lite meningslöst. Jag skulle kunna uppgradera det “bra” vapnet men varför? Det slutade med att jag alltid körde på samma vapen hela spelet igenom och uppgraderade dem, alla andra vapen tog jag sönder för att få material till mina uppgraderingar.

Sen har vi det där med att smyga. Assassin’s Creed är nog en av de sämsta spelserierna i smyggenren när det kommer till just utformningen av stealth. Det har alltid varit för lätt att bara springa rätt in och hugga ner femtio vakter istället för att smyga igenom och tyst lönnmörda en efter en. I Assassin’s Creed Origins stämmer detta påstående bättre än någonsin tidigare. Missförstå mig inte, det går att smyga och gömma sig och lönnmörda, det finns bara inte tillräckligt att tjäna på att göra det och oftast är det bara enklare att skapa kaos med stora, långsamma, brutala vapen. Det funkar dock bättre i denna storyn jämfört med tidigare AC-spel då Baek egentligen inte är en Assassin utan mer av en förfader till Assassin-orden.

Mitt stora problem med alla open-world-spel är att de tappar mig på vägen i en djungel av meningslösa side-quests och tyvärr är det lite så även här. Stundtals är både huvudberättelsen och sidospåren riktigt bra, vissa side quests känns så välskrivna att de känns som en del av berättelsen. Men sen finns det gott om den andra sortens side quest, uppdrag som känns meningslösa och påklistrade bara för att uppehålla spelaren en stund. Mot slutet av min genomspelning av Origins var jag tyvärr rätt trött på spelet och ville bara släppa det och gå vidare. Jag kände mig väldigt färdig. Huvudberättelsen är det däremot inget fel på och jag njöt av att få uppleva Baeks saga från början till slut.

Vad tycker jag?
Assassin’s Creed Origins är ett av de bättre spelen i serien, i min mening inte lika bra som Black Flag, men på en något avlägsen andraplats kanske. Men även om man försökt göra om, förnya och förbättra känner man igen väldigt mycket. Det är inget tvivel om att Origins är ett Assassin’s Creed-spel, med allt vad det innebär. Om man tröttnat på Ubisofts open world-formel kommer detta spel definitivt inte vara för dig. Det är i mångt och mycket samma gamla häst som de försökt sminka upp och blåsa nytt liv i så gott det går. Stundtals så lyckas de riktigt bra och jag blir medryckt, andra stunder undrar jag om jag inte bara ska spela något annat istället.

SpelPaus: Vi spelar Astro Bot till PS VR

Undertecknad har spelat Astro Bot: Rescue Mission till PlayStation VR i den första livestreamen på vår Youtube-kanal SpelPaus.

Robots Rescue var ett minispel som fanns med i The Playroom VR och Sonys Japan Studio fick mycket beröm samtidigt som många ville se ett fullskaligt spel av det hela. Japan Studio tog sitt minispel och utvecklade konceptet för att ge oss Astro Bot: Rescue Mission, och nedan kan ni följa med när jag spelar den första timmen av det PlayStation VR-exklusiva spelet.