Igår publicerade vi recensionen av Fatal Frame: Maiden of Black Water här på PlayZine i text, och nu hittar ni även videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus.
Det handlar om en remaster av det skräckspel som släpptes till Wii U under 2015 och nyversionen av Maiden of Black Water finns tillgängligt till PlayStation 5, PlayStation 4, Xbox Series X, Xbox One, Nintendo Switch och PC. Precis som tidigare delar i serien har vi endast en kamera att försvara oss med mot hemska vålnader när vi besöker det mytomspunna berget Hikami tillsammans med tre stycken spelbara karaktärer.
Fatal Frame: Maiden of Black Water släpptes till Wii U under 2015 och nu ämnar Koei Tecmo att sätta skräck i oss återigen med en purfärsk remastrad version.
Fatal Frame, eller Project Zero som serien hette i Europa, blev snabbt en utmanare till skräckspel som Resident Evil och Silent Hill när det släpptes till PlayStation 2 i Europa. Med endast en kamera som vapen ställs spelaren mot förlorade själar och Fatal Frame: Maiden of Black Water är inte något undantag.
Den här remastern är faktiskt det första spelet i serien som jag tar mig an och det blir snabbt tydligt att inte mycket står rätt till. Äventyret kretsar kring den mytomspunna bergstoppen Mount Hikami som inspirerats av verklighetens See of Trees. Här har många självmord och rituella mord ägt rum – en tung inramning alltså. I ett skräckspel som Fatal Frame innebär det förstås att platsen är bebodd av hemska vålnader som inte precis vill äta bullar, sippa på Cola och titta på Netflix med oss.
Den populära manga- och anime-serien Demon Slayer har blivit spel och här får vi följa med på en kraftfull resa genom den första säsongen och filmen Mugen Train.
Demon Slayer: Kimetsu no Yaiba – The Hinokami Chronicle kretsar kring Tanjiro som förlorar sin familj efter att en demon bokstavligt talat slaktar dem alla förutom protagonisten själv och hans syster Nezuko. Under attacken blev dock systern förvandlad till en demon och Tanjiro tar upp kampen med demonerna för att hitta ett botemedel.
För elva år sedan skrämde Remedy oss ordentligt när Alan Wake lanserades, och actionthrillern bjöd inte bara på hjärtpumpande strider utan en stämning som var så tjock att den nästan gick att skära i med kniv. Nu är det dags för en uppiffad remaster, och jag har tagit reda på om äventyret håller lika hög klass idag.
Se gärna videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus.
Alan är en författare som inte har lyckats printat ned ett enda ord sedan sin senaste succéroman, och för att komma bort från vardagen beger sig han och hans fru Alice till den lilla staden Bright Falls för en välbehövlig semester. När vi tar färjan över vattnet, ser staden och den fantastiska naturen som omgärdar samhället sprider sig faktiskt en känsla av värme, men denna känsla är kortvarig. Redan när vi kliver in på en liten restaurang kommer känslan av att något är fel när Cynthia Weaver oroar sig över Alan Wake när han kliver in i en mörk korridor.
Life is Strange: True Colors är ett äventyr som förmedlar känslor med hjälp av välskrivna karaktärer och fantastisk musik.
Deck Nine Games gav oss Life is Strange: Before the Storm under 2017 och det handlade om en prolog till det fantastiska originalet som utvecklades av Dontnod Entertainment. Prologen var helt okej, men den höll långt ifrån samma klass som originalet, och därför var jag lite orolig över att True Colors inte skulle nå upp till seriens potential. Den oron försvann emellertid väldigt snabbt när jag fick stifta bekantskap med Alex Chen och vara en del av hennes fantastiska resa.
I Yakuza-serien får vi hänga i Japans undre maffiavärld och när spinoff-äventyret Judgment lanserades under 2019 fick vi kliva över på den goda sidan av lagen. Nu är uppföljaren här och vi får återigen axla rollen som privatdetektiven Takayuki Yagami.
Som vanligt när det kommer till Yakuza och Judgment kastas vi in i en väldigt japansk värld, och vi får se en seriös och våldsam sida samtidigt som vi hittar en hel del galen japansk humor. Det är just den här atmosfären och känslan som jag verkligen älskar med dessa serier, och även om just Lost Judgment inte blir riktigt lika galet som sin ursprungsserie så hittar vi en och annan galenhet även här som lockar till skratt.
Clid the Snail är en tvåspaksskjutare med en snigel i huvudrollen och den actionpackade spelupplevelsen backas också upp av en berättelse som blandar humor och vemod på ett riktigt snyggt sätt.
Här hittar vi helt klart en oförväntad protagonist, inte minst i en twin stick-shooter – en genre som brukar bjuda på snabb action och sniglar associeras knappast oförtjänt som långsamma. Det rör sig emellertid inte om en helvild upplevelse, utan vi behöver planera våra drag samtidigt som vi skjuter de muterade monstren med allt från lasergevär till giftspottande puffror.
Dungeons & Dragons må vara synonymt med tärningar och dialog, men i Dark Alliance handlar det om direkt action och strider med troll och annat otyg tillsammans med vänner och annat folk över nätet.
I Dark Alliance får vi följa en grupp legendariska äventyrare ledda av Drizzt Do’urden för att söka efter ett magisk föremål ”the Shard”, men de är inte ensamma. De får kriga mot ondsinta arméer och monster som också är ute efter kraften i ”the Shard”. Berättelsen ligger och puttrar lite i bakgrunden, och vi får kika på några trevliga filmsekvenser. Storyn stjäl aldrig fokuset från actionmomenten, men det är ändå ett trevligt inslag där berättelsen tar vid efter R.A. Salvatores roman The Crystal Shard, den första romanen i Icewind Dale-trilogin.
Undertecknad har begett sig till ett digitalt Mellanöstern och slagits mot terrorister med automatvapen och framförallt sniper.
CI Games prickskyttesimulator tar oss till Kumar där en brutal diktator styrt landet med järnhand i över 20 år, men efter att han mördats har änkan tagit över rodret och planerar hämnd. Detta riskerar att leda till ett ordentligt krig som inte bara skulle få oljepriserna att rusa i höjden utan också skörda mängder av oskyldiga människoliv. Och som Raven – en erfaren krypskytt – ska vi förstås förhindra att detta sker.
Berättelsen kommer knappast att vinna några priser, istället är det de spelmässiga upplevelserna och alla händelser som lägger sig och frambringar goda minnen. Jag lägger mig tillrätta på en klippa och mellan mig och hamnen där den snart döde terroristen befinner sig svallar vattnet. Det är över en kilometer fram till platsen och jag tagar fiender med hjälp av min kikare. Plötsligt hittar jag måltavlan, jag siktar in och håller andan. Miss! Alarmet går och alla fiender försöker hitta mig med sina sikten samtidigt som terroristen kutar till en undangömd bil. Då skjuter jag ned en container som blockerar körvägen och jag hittar en öppning och får se en slow motion-sekvens som följer kulan från gevärets mynning fram och igenom kroppen som sedan faller till marken. Denna funktion ser ofta brutal ut, med sönderskjutna huvuden och kroppar, men den som tycker att den irriterar och förstör flytet kan stänga av den.
Games Workshops populära figurspel Necromunda har blivit förstapersonsskjutare. Streum On Studio har förvaltat varumärket och tagit inspiration från klassiska actionrökare som Doom och Quake.
Necromunda: Hired Gun är ett vansinnigt actionpackat spel där vi springer på väggar samtidigt som vi fyller fienderna med bly, utför rena avrättningar och skickar vår hundkompis på den anstormning av fiender vi möter. Jag hittar skattkistor som ligger gömda utefter banorna, plockar på mig nya vapen som hagelgevär, pistoler med sikten och automatgevär som får både stora och små fiender att bita i gräset.
PlayZine - För allt om spelbranschen 