Videorecension: Mafia – Definitive Edition

Undertecknad har levt maffialiv i Mafia: Definitive Edition och kört runt i den fiktiva staden Lost Heaven och skjutit mafiosos och tampats med polisen.

Precis som i originalet får vi ta kontrollen över taxichaffisen Tommy Angelo i denna remake och han rycks in på den kriminella banan när Don Salieri tar honom under sina vingar.

I videorecensionen berättar jag varför Mafia: Definitive Edition är ett riktigt bra spel.

Recension: Partisans 1941

Under 90-talet och början av det nya århundradet ägnade jag en hel del tid åt de två första spelen i Commandos-serien och när Partisans 1941 nu är här hittar jag flera likheter samtidigt som spelet försöker sig på att ta grundkonceptet framåt.

Fortsätt läsa Recension: Partisans 1941

SpelPaus: Videorecension – Ride 4

Igår publicerade vi den textbaserade recensionen av Ride 4 här på PlayZine och idag kommer videorecensionen av motorcykelsimulatorn.

Ride 4 må ta sin tid att komma in i, men det är oerhört belönande när svängarna plötsligt börjar sitta, och varvtiderna blir bättre samtidigt som placeringarna i tävlingarna börjar handla om podiet.

Ni ser vår videorecension av Ride 4 nedan.

Recension: Ride 4

Ride 4 är här och undertecknad har kört motorcykel i rasande fart.

Det var länge sedan som jag verkligen satt som fastklistrad i ett racingspel med motorcyklar i fokus. I somras återvände jag till Gran Turismo Sport och la ned otaliga timmar på att pressa mina varvtider, men då handlade det om bilar, och växlingen över till motorcykel visade sig inte vara den allra enklaste.

Kika gärna på videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus.
Fortsätt läsa Recension: Ride 4

Recension: Mafia – Definitive Edition

Jag älskade Mafia 2 när det släpptes under den förra konsolgenerationen, men jag blev galet besviken på Mafia 3. Det ska erkännas att jag blev lite tveksam till nyversionen av Mafia, men nu när remaken av originalet är här, Mafia: Definitive Edition, så är jag oerhört nöjd och jag ska berätta varför det är så bra.

Kika gärna på videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus

Efter ett fantastiskt intro som verkligen förmedlar den där 1930-talskänslan där kameran sveper genom och över staden Lost Heaven får jag axla rollen som taxichauffören Tommy Angelo. Med en pistol riktad mot huvudet får vi köra två mafia-busar som jagas av en rivaliserande familj, och på grund av vissa omständigheter lockas den laglydige Angelo in på en kriminell bana.

När maffiabossen Ennio Salieri fångar upp Angelo under sina vingar får vi börja med att åka runt och samla in ”beskyddarpengar” och jag gillar det klassiska upplägget där vi får börja på botten för att jobba oss uppåt. När Angelo tänder en cigarett vid en bensinmack samtidigt som han tittar upp mot skylten ”no smoking” skrattar jag till och funderar på om han tänker något i stil med ”nu finns det inte någon återvändo, jag kommer att göra betydligt värre saker än det här.” Och sekunderna efter står han med pistolen i sina händer och vi får sätta kulor i rivaliserade mafiosos.

Actionmomenten är intensiva samtidigt som vi ibland kan använda oss av stealth för att ta ut en och annan fiende innan de har hunnit uppmärksammas av oss. Många bataljer slutar ändå i skotteld där kulorna viner i luften samtidigt som molotovcocktails tvingar mig att ta mig ifrån mitt skydd. Träffytan på pistolerna är dock lite väl stor, och vad som känns som ett klockrent ‘headshot’ kan sluta med en total miss, men eldstriderna är verkligen adrenalinfyllda. Värre är det dock när det kommer till rena slagsmål som i stort sett går ut på att vänta ut motståndarens slag för att sedan trycka på en doge-knapp och sedan hamra på med slag.

Vi får också ratta en hel del bilar och en nyhet med remaken är också att vi nu kan köra motorcyklar. Jag gillar den arkadiga känslan i standardkontrollen för körningen, men den som vill ha en mer simulatorlik upplevelse kan också välja det alternativet. När vi kör mellan uppdrag fungerar det nästan som meditation där vi får se oerhört vackra miljöer och bilar vars lack glänser, och den visuella biten skiner speciellt under regnig nattetid där neonljus speglar sig i vattnet på gatorna. Den lugna atmosfären kan emellertid bytas ut snabbt när vi blir jagade av polis eller andra gansters och kontrasten mellan ett härligt lugn och full fart är riktigt härlig.

Det som får Mafia: Definitive Edition att skina allra mest är emellertid alla de sekvenser vi får vara med om och dess fantastiska karaktärsgalleri. När jag får sätta mig i ett klassiskt gammalt vrålåk och delta i en racingtävling som bara måste vinnas ler jag med hela ansiktet, och berättelsen och relationen som nystas upp mellan Tommy och Sarah ger också upplevelsen ett djup. Det är inte heller bara karaktärer med stora roller, som Salieri och Sarah, som förgyller äventyret utan personligheter som vapenhandlaren Vinnie och bilmekanikern Ralphie gör sitt för att spetsa på den härliga atmosfären.

Mafia: Definitive Edition har lite stela animationer och det har inte några nya spelmoment som vi aldrig sett tidigare, men det är en maffiaupplevelse som utspelar sig i en fantastisk spelvärld. Det må vara en stor öppen stad som vi får åka runt i, men det är långt ifrån spel som Grand Theft Auto, istället ligger fokus på den röda tråden och alla spännande saker som vi får vara med om på vägen.

Mafia: Definitive Edition är ett av de mest atmosfärfyllda spel som jag fått uppleva under 2020.

SpelPaus: Vi recenserar Minecraft Dungeons

Med Minecraft Dungeons lämnar Mojang byggandet och går på ett Diablo-liknande spår med loot och actionpackat äventyrande för upp till fyra spelare.

Nu har vi publicerat videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus – kika gärna på den nedan eller läs vår textrecension här på PlayZine.

Recension: Minecraft Dungeons

Minecraft Dungeons plockar bort allt byggande och ger oss istället ett actionrollspel med svärd, yxor, grottor och bossar förpackat i ett äventyr för upp till fyra spelare.

När jag börjar min resa i Minecraft Dungeons förs mina tankar till Diablo-serien – vi hittar en hel del likheter, men i en mer avskalad och lättillgänglig form.  Jag får ta mig genom träskmarker, lavafyllda områden och in i mörka grottor – samtidigt som jakten på bättre utrustning är en underhållande och beroendeframkallande syssla.

Fortsätt läsa Recension: Minecraft Dungeons

Recension: 13 Sentinels Aegis Rim (PS4)

Vi har saknat Vanillaware som inte släppt något spel sedan Dragon’s Crown 2013. Nu är de äntligen tillbaka med 13 Sentinels: Aegis Rim som blandar science-fiction med ett nostalgiskt 80-tal och vi bjuds på en fantastisk berättelse och strategiska rollspelsstrider.

Se gärna vår videorecension på vår Youtube-kanal SpelPaus.

Äventyret kretsar kring 13 färgstarka karaktärer och berättelsen blandar in äventyrsinslag, men flyter på som en av de allra mest spännande visuella novellerna. Det hela börjar i Tokyo 1985 där ett gäng skolungdomar börjar prata om hemska drömmar om en dystopisk framtid där jätterobotar ödelägger stora städer. Men vad handlar egentligen detta om? Är det inte så att Juro Kurabe, en av de 13 protagonisterna, egentligen bara sett för många scifi-filmer om ufon och utomjordingar som kommit hit för att ta över planeten?

Fortsätt läsa Recension: 13 Sentinels Aegis Rim (PS4)

Recension: PGA Tour 2K21

När det kommer till golfspel har The Golf Club-serien stått ohotad sedan Electronic Arts lade ner sin golfsatsning efter Rory McIlroy PGA Tour 2015. Under utvecklingen av The Golf Club 2019 klev 2K Games in för att stötta utvecklarna HB Studios, men den gången märktes det inte särskilt mycket när det kom till själva slutprodukten. Nu har det gått två år sedan den förra delen i spelserien, och den här gången är det tydligt att 2K Games har varit med och putsat på PGA Tour 2K21.

Fortsätt läsa Recension: PGA Tour 2K21