Superhjältar och superskurkar brakar loss i ett färgstarkt fighting-spel som baserar sig på Amazons tecknade tv-serie Invincible (som i sin tur baseras på serietidningen). Det är ett spel med mycket attityd, och dessutom bjuder det på en god väg in i genren för oss som är lite mer casual-spelare av just fighting-spel.
Att slå sig in i en genre full av serier med mängder av uppföljare är inte enkelt, vi har de tre riktigt stora bjässarna som Mortal Kombat, Street Fighter och Tekken. Dessutom har vi serier som Fatal Fury, King of Fighters, Granblue Fantasy Versus Rising och Guilty Gear som har en gedigen supporterskara, men Invincible VS har lyckats fånga intresset ändå – med en stark licens, men också med en lyckad betaversion som lärde oss vad 3vs3-tag-team-striderna har att erbjuda. Dessutom är ambitionen att bli en riktig utmanare och ett eSport-spel av riktig turneringskaliber, vilket bådar gott för spelets framtid.
Jag må inte ha sett TV-serien, eller läst serietidningen, men spelet gör ett bra jobb för att få mig intresserad av att faktiskt göra det. Spelet har en härlig attityd och en ordentlig mängd av färgstarka karaktärer som alla har en anledning att banka skiten ur varandra. Den enda saken jag saknar med storyn är dock att det tar slut utan något riktigt ordentligt avslut – men det är ändå förståeligt när spelet ska knyta sig in i serien. Och det är en ordentlig satsning på att ge en genuin upplevelse för fans av tv-serien där originalröstskådespelare som Jason Mantzoukas, J.K. Simmons och Gillian Jacobs ger sina röster till sina karaktärer även här, och de gör ett riktigt bra jobb som uppskattas riktigt mycket även av mig som inte har sett den. Invincibles röstskådespelare Steven Yeun saknas dock, men det är inte något som jag själv reagerade över då Aleks Le gör ett bra jobb att gestalta seriens stjärna.
Presentationen är riktigt bra, men för att ett fightingspel ska vara bra måste ju givetvis striderna – spelens hjärta i genren – förstås vara välkomponerade. De allra mest inbitna fighting-spelarna lär med största sannolikhet knappt röra story-läget ändå, och här har vi en uppsättning av slagsmålskämpar som kommer i lag av tre karaktärer som vi kan växla emellan. Karaktärer kan hoppa in och assistera under striderna, och vi kan vila karaktärer som kan få tillbaka en bit av sitt liv. Vi blir alltså lockade till att växla mellan de tre karaktärerna, och vi fyller en specialmätare som låter oss utnyttja rena specialare. Det är också lagom komplicerat, det finns ett djup där vi kan växa med spelet för att exempelvis försvara oss mot rörelser som försöker bryta våra komboattacker som vi förlänger med hjälp av assistans från de andra karaktärerna, och när vi möter mer erfarna spelare online kan vi behöva växla mellan detta eller utföra en sorts ”fake” för att inte tappa momentum. Vår mest kraftfulla attack ger oss också en cinematisk sekvens som gör att det känns mäktigt, det känns verkligen som att vi hoppar in i en effektfull serietidning och får kontrollen. Det är lagom komplicerat – och enkelt att förstå när vi ska utnyttja våra olika slagsmålsförmågor och varför.
Utvecklarna gör ett riktigt bra jobb i att få en att känna sig duktig. När jag drog igång spelet kändes det något ovant att veta när jag skulle växla karaktärer och ta hjälp av deras assistans, men efter att ha tagit mig igenom spelets lättförståliga tutorial. Det dröjde inte lång tid innan attackerna började flyta in i varandra, och det får mig att känna mig skicklig när jag byter karaktärer och dylikt med ett riktigt gott flyt. Tajmingen satt ganska snabbt, till skillnad från många andra spel i genren och innan jag hann reagera började jag utföra ganska ordentliga kombinationer. I många andra fightingspel har jag bara försökt memorera olika attacker, och aldrig riktigt lyckats ta mig in på djupet. Men här hade jag inte något problem med detta, trots att det har ett gott djup utan att komplicera saker för mycket. När jag sedan kände mig bekväm med det initiala team som jag startade med så började jag spela med andra av de 18 kararktärer som inkluderas vid release (fler karaktärer kommer med tiden), och de ger oss många valmöjligheter om vi vill gå efter attribut som styrka, snabbhet eller helt enkelt om folk vill spela med sina favoriter – något som jag också får trots att jag inte haft någon direkt kontakt med varumärket tidigare.
Vid sidan av storyläget finns det förstås andra saker att pyssla med. Vi kan förstås gå online och möta världens spelare över nätet, och lyckligtvis kan vi spela rankade matcher. Det är något speciellt med det, där vi klättrar uppåt på rankingen och det är också ett läge som kan få spelet att leva länge – att man fortsätter att spela och hela tiden vill bli bättre. Innan man känner sig tillräckligt förberedd kan man givetvis köra casual-fighter mot andra spelare online och nätkoden fungerar riktigt bra. Dessutom har vi ett arkadläge där vi kan spela loss om vi vill ha något annat att göra vid sidan av storyläget. Det kan dock kännas något magert om man endast är ute efter en singleplayer-upplevelse, men om man ser till det stora hela så är Invincible VS ett bra 3vs3-fightingspel som både har djup i striderna samtidigt som det är inbjudande för casual-spelaren. Det har så mycket färg och grymma effekter att det verkligen känns som att jag hoppar in i en serietidning och får ta kontrollen över de intensiva striderna själv.
Betyg: 8 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
PC
Xbox Series X/S
X PLAY! ZINE 