Silent Hill Townfall är ett riktigt skrämmande skräckspel där vi återigen tar oss till en dimmig stad. Silent Hill är tillbaka och den här gången är det Screen Burn Interactive som tagit hand om utvecklingen och de har verkligen förvaltat varumärket väl tillsammans med Konami och Annapurna Interactive.
Silent Hill Townfall tar oss till 1996 och den fiktiva skotska staden St. Amelia och när det skräckfyllda äventyret startar får vi se hur protagonisten simmar iland i hamnen. Varför är han där? Det är frågan som både han och vi ställer oss då han lider av minnesförlust, och när vi tar våra första steg är perspektivet förändrat mot vad vi är vana vid när det kommer till Konamis Silent Hill-serie. Här ser vi allt som händer i förstaperson och även när man spelar i Performance-läget på standardversionen av PlayStation 5 så ser allt kristallklart ut. De grafiska detaljerna är magnifika, något som förstås gör ett skräckspel ännu mera skrämmande – illusionen av att jag faktiskt är i den där dimmiga staden som är full av illasinnade och förvrängda monster är verkligen där. Jag verkligen känner ondskan gömma sig när ett rött, lömskt sken visar sig känner jag mig maktlös, och när en telefon ringer någonstans i staden ökar stressen och skräcken efter minnena från Silent Hill-originalet.
Jag vet inte om det var i slutet av 80- eller i början av 90-talet som jag läste serietidningen Marsupilami, men det käraste minnet av varumärket har jag ändå med Sega Mega Drive-spelet med samma namn. Jag tyckte att det var ett väldigt snyggt äventyr, men det var framförallt för pussellösningarna som jag stannade kvar. Det var med en nostalgisk glädje som jag gav mig på Marsupilami 2 Salsa Palombia, men istället för pusslen så var det den goda stämningen, den snygga egna stilen och den underhållning som plattformsspelet erbjuder som fick mig att sitta som klistrad.
Jag kan redan nu avslöja att detta 2.5D-plattformsäventyr överträffade mina förväntningar. Det var visserligen en nostalgisk resa tillbaka till barndomen, men att det inte bara stannade där överraskade mig. Bakom spelet står Ocellus Studios som låg bakom föregångaren Marsupilami Hoobadventure, men de har också utvecklat The Smurf: Dreams – som också var ett bättre spel än vad jag hade trott. När de värma färgerna får bakgrunderna att leva tänkte jag på det klassiska Mega Drive-spelet Lejonkungen – ett spel som visserligen fått en hel del ris kastat på sig, men som jag tyckte om där och då. Det väcker helt enkelt minnen från den klassiska 2D-plattformsgenren, men kommer också med egna koncept som tar det in i modern tid. Det skulle inte heller förvåna mig om studion även tagit inspiration av spelserier som Nintendos Donkey Kong Country och Ubisofts Rayman.
Assassin’s Creed: Black Flag Resynced är en remake av originalet från 2013 – och nu 13 år senare får vi en nyversion som både är trogen originalet, men där vi också får en ordentlig dos av nytt spelmässigt material.
Assassin’s Creed: Black Flag Resynced tar oss återigen till piraternas guldålder under 1700-talet och vi tar oss till Karibien och Ubisoft sätter oss i Edward Kenways skor. I jakten efter rikedomar och ära tar vi oss ut på havet i ett skepp som vi kan uppgradera ordentligt, och vi besöker alla möjliga öar i en otroligt vacker miljö där spelet utvecklats med den senaste Anvil-motorn. När jag ger mig ut på havet – oavsett om det är storm och rena orkaner, eller gassande sol som steker vattenytan – så förgyller verkligen grafiken upplevelsen. Det känns episkt när jag tar mig fram över vågorna och deltar i stora sjöslag. Assassin’s Creed: Black Flag Resynced är verkligen ett snyggt spel oavsett om vi befinner oss till sjöss, i en livlig stad full av invånare eller ute i ren djungel. Och dessutom ger det verkligen den där härliga sjörövarkänslan.
Nitro Gen Omega är ett rollspel som inspirerats ordentligt av 2000-talets mecha-anime-serier och det är en riktigt spännande spelupplevelse.
Nitro Gen Omega har varit i Early Access och går nu in i sin fulla release och tar sig till konsol – inte minst PlayStation 5 som är den version som jag har spelat. Vi får leda en grupp av legosoldater som kallar sig för ”Fools” och ta oss över ödemark som tagits över av AI. Här får vi ett spel som låter oss hantera sin besättnings relationer med varandra och se till att de överlever på skeppet som tar de fram över den postapokalyptiska världen när vi slåss i turbaserade strider och måste hantera piloternas mentala hälsa och aspekter som värme och ammunition.
Idag, den 12 maj, släpper PlayStation och specialkafferosteriet Lykke Kaffegårdar tre limiterade kafferostar som en del i ett nytt samarbete. Här utforskar företagen hur gamer-identiteten kan sträcka sig bortom spelandet och in i vardagen och de är skapade för ”en ny generation av gamers.”
”Under 2020-talet har gaming-setups blivit ett sätt att uttrycka sig på – genom personliga spelrum och unika designer på kontroller och konsoler, senast representerade genom lanseringen av Hyperpop DualSense-kontrollerna till PlayStation 5,” berättas i ett officiellt pressmeddelande. ”Med spelarens identitet och spelstil som utgångspunkt knyter samarbetet mellan PlayStation och Lykke Kaffegårdar ihop den kollektionen med kaffekulturen – en av Sveriges mest förankrade vardagsritualer. Genom att binda samman personlig stil i både spel och smak hyllar det limiterade samarbetet lokalt kaffehantverk och hur människor uttrycker sig i sin livsstil.”
Kafferostarna är baserade på PlayStations Hyperpop-kollektion och inkluderar tre kaffebönsburkar som beskrivs nedan:
Superhjältar och superskurkar brakar loss i ett färgstarkt fighting-spel som baserar sig på Amazons tecknade tv-serie Invincible (som i sin tur baseras på serietidningen). Det är ett spel med mycket attityd, och dessutom bjuder det på en god väg in i genren för oss som är lite mer casual-spelare av just fighting-spel.
Att slå sig in i en genre full av serier med mängder av uppföljare är inte enkelt, vi har de tre riktigt stora bjässarna som Mortal Kombat, Street Fighter och Tekken. Dessutom har vi serier som Fatal Fury, King of Fighters, Granblue Fantasy Versus Rising och Guilty Gear som har en gedigen supporterskara, men Invincible VS har lyckats fånga intresset ändå – med en stark licens, men också med en lyckad betaversion som lärde oss vad 3vs3-tag-team-striderna har att erbjuda. Dessutom är ambitionen att bli en riktig utmanare och ett eSport-spel av riktig turneringskaliber, vilket bådar gott för spelets framtid.
Resident Evil Requiem ger oss redigt hemsk skräck och den zombieaction som vi lärt känna genom senare spel i serien. Den här gången har Capcom delat upp det hela i två delar som knyts ihop på ett fantastiskt sätt.
Capcom har länge letat efter ett sätt att blanda skräck med skräckorienterad action på ett balanserat sätt. Med Resident Evil 6 var skräcken mer eller mindre borta och var mer ett tematiskt överdrag, och med Resident Evil Village försökte de hitta en balans mellan action och den skräck vi alla vill ha från ett Resident Evil-spel. Det sistnämnda är ett av mina favoritspel i serien, men det saknade den skräck vi fick tillsammans med Ethan Winter i Resident Evil 7. Den här gången förser Capcom Resident Evil Requiem oss med de båda ingredienserna där vi får en mer skräckfylld, nästan skrämmande hjälplös upplevelse tillsammans med Grace för att sedan växla tempo när vi spelar som Leon där den klassiska actionhjälten har en tung arsenal att tillgå.
Plattformsikonen Rayman fyller 30 år (i fjol) och det firar Ubisoft med Rayman 30th Anniversary Edition.
Personligen minns jag PlayStation 1-versionen med glädje, men det har släppts i olika former till mängder av olika format genom åren. Denna födelsedagsutgåva inkluderar hela fem olika versioner, eller rättare sagt sex i och med att en prototyp av en Super Nintendo-version även förgyller samlingen.
Super Nintendo-versionen är sparsmakad på innehåll, men det är ändå ett intressant inslag att få se hur långt de egentligen hade kommit med en version till Nintendos konsol. En god bonus och perfekt för denna typ av firande samling.
Game Boy Color-versionen är förstås utvecklad med maskinens begränsningar i åtanke, men annars är versionerna ganska likartade. De färgglada banorna är förstås lika fina idag som förr och musiken får stämningen att kännas sådär knasig som Rayman-spelvärlden är. Utmaningen är minst lika hög som jag minns den från barndomen – som när jag ska hoppa på en smal plattform samtidigt som en illasinnad fiende dyker upp för att göra livet surt för mig.
Anno 117: Pax Romana tar spelserien till år 117 precis som titeln förklarar, och det är en väldigt vacker stadsbyggare som vi blir presenterade för.
Detta är den första titeln i serien som jag spelat, och det är PlayStation 5-versionen som jag har fått möjligheten att sätta tänderna i. Att bygga upp och se sitt samhälle utvecklas till något stort är emellertid lika underhållande som när jag spelade Ceasar III under 90-talet – en upplevelse som visserligen är färgad av ett nostalgiskt skimmer.
Sony firar 15 år med PlayStation Plus nu i sommar då det startade 2010 som en onlinetjänst till PlayStation 3, och detta firar vi med en riktig PS Plus-vecka här på PlayZine. I prenumerationen ingick det nya spel varje månad, vilket förstås skapade en hel del uppmärksamhet, men det är såklart ingenting mot vad tjänsten är idag.
PlayStation 3-ägare fick emellertid tillgång till fantastiska spel som Journey (även till PS4) som landade på PS Plus-tjänsten under 2016 och vi såg spel som Yakuza 4 och 5, Brothers: A Tale of Two Sons, Batman: Arkham Asylum, Dragon’s Dogma Dark Arisen och en hel del andra spännande mindre och större titlar. Det var här jag upptäckte hur smart tjänsten var för spel i multiplayer och coop – när Pay Day 2 släpptes via PS Plus kunde jag och mina vänner göra digitala inbrott tillsammans och det gav oss chansen att upptäcka spel som vi kanske inte skulle spela annars.
Inför lanseringen av PlayStation 4 var det tydligt att Sony satsade på dess online-möjligheter och online-delen inkluderades i PS Plus-prenumerationen. Här fick vi emellertid betydligt bättre möjligheter än vad som tidigare var tillgängligt till PlayStation 3. Och tjänsten har vuxit ordentligt med åren och förutom de månatliga spelen, så hittar vi tidiga testversioner, rabatter och molnsparande – vi behöver inte längre plocka med hela konsolen för att vi ska kunna fortsätta spela hos en vän som också har formatet exempelvis.
I år introducerade Sony tre olika segment av prenumerationstjänster med PS Plus Essentials, Extra och Premium. Och vi hittar allt från streaming av spel – inklusive en katalog av PlayStation 3-spel – en stor katalog av tillgängliga titlar och givetvis online-multiplayer-möjligheter. Sedan lanseringen har över 1300 spel släppts via PS Plus och det innefattar spel som Bloodborne, Control: Ultimate Edition, Final Fantasy VII Remake, Marvel’s Spider-Man: Miles Morales och Uncharted 4: A Thief’s End. Och målet är att bjuda alla på vitt skilda genrer för att det ska finnas spel för alla smaker.
Under juli firade Sony PS Plus 15-årsjubileum med att bjuda prenumeranterna på PlayStation Plus 15th Anniversary Avatar Pack och nya PlayStation Stars-kampanjer med fokus på samlarobjekt som ikoniska PlayStation-karaktärer. Och vi fick också riktigt tunga spel i det månatliga biblioteket – Borderlands 3, NHL 24 och Among Us.
Sony satsar på att öka värdet för samtliga nivåer av PlayStation Plus, och det märktes nu under augusti där vi fick tillgång till det fantastiska Lies of P och inte minst Day Z som vi kan spela tillsammans med våra vänner om vi vågar oss ut i den zombieinfekterade spelvärlden. För PlayStation Plus Extra-användare blev det också en riktig fest när vi får sätta tänderna i Marvel’s Spider-Man Remastered till PlayStation 5 och det helt fantastiska Sword of the Sea från visionären bakom Journey – som en gång i tiden också var en titel som blev tillgängligt via PlayStation Plus. Och Premium-användare kan testa det helt fantastiska Death Stranding 2: On the Beach under fem timmar via en Trial och ge sig tillbaka till Racoon City i uppskalade versioner av både Resident Evil 2 och Resident Evil 3.
