MechWarrior 5: Mercenaries försenas till 2019

MechWarrior 5: Mercenaries har försenats och kommer att släppas under 2019.

MechWarrior 5: Mercenaries skulle ha släppts till PC under december i år, men Piranha Games VD Russ Bullock berättar att de vill ha mer tid åt att arbeta med kampanjen. Studion satsar hårt på att sätta spelet i rampljuset, och vi har fått vänta sedan 2002 då MechWarrior 4: Mercenaries lanserades.

MechWarrior 5: Mercenaries kommer att inkludera ett samarbetsläge för upp till fyra spelare, och stöd för moddar. Piranah Games kommer att ge oss ett konkret lanseringsdatum den 1 december i år under MechCon i Vancouver.

Annonser

Nintendo visar Koopa Troopa och Blooper i Mario Tennis Aces

Camelot Software Planning och Nintendo har släppt ett par nya videor där de introducerar oss för Koopa Troopa och Blooper i Mario Tennis Aces.

Vi får bland annat se hur Koopa Troopa tar sig runt på banan i sitt skal, och när Blooper tar sig in på tennisplan i en hink fylld med vatten. Dessutom får vi såklart se karaktärernas specialare.

De två Nintendo-karaktärerna blir dock inte tennisstjärnor direkt vid släppet av Mario Tennis Aces om några dagar, utan de blir tillgängliga via en gratisuppdatering under juli.

Mario Tennis Aces släpps till Nintendo Switch den 22 juni, och ni ser videointroduktionerna för Koopa Troopa och Blooper nedan.

Recension: Space Hulk – Deathwing

Streum On Studio tar oss in i Warhammer 40K-universumet där vi får en högoktanig actionkavalkad med mörka toner.

Space Hulk – Deathwing baseras på Games Workshops brädspel Warhammer: Space Hulk. Till skillnad från en del andra spel i serien handlar det inte om turbaserade strider, utan en förstapersonsskjutare som kan upplevas ensam eller tillsammans med vänner. Actionspelet lanserades till PC för ett drygt år sedan, och då innehöll spelkoden en rad problem. Efter kritiken försenades PlayStation 4-versionen, och när den nu lanseras får vi en förbättrad upplevelse.

När jag kliver ut med min stora robotdräkt i de mörka tunnlarna märker jag direkt att miljöerna inte alls är lika tråkiga som i spel som Space Hulk Ascension. Styrkänslan är långt ifrån lika mobil som i många andra förstapersonsskjutare, men hur kan den vara det när kroppen är fylld av metall, det hade helt enkelt känts fel. Till mitt förfogande har jag också några av de specialkrafter som Space Hulk-karaktärerna även har i brädspelet, och det är en ganska skön känsla att kasta ut el när mängder, och då menar jag mängder, av fiender fullkomligt forsar fram mot mig.

Jag har inte några stora erfarenheter av Games Workshops brädspel, men även om det självklart lär ge en extra touch, så är det inget som krävs för att hänga med i berättelsen. Det är dock lite konstigt att flerspelarupplevelsen och singleplayer-delen har samma kampanj, men det är bara i multiplayer-delen som jag kan välja klass. Det är såklart en betydligt mer underhållande upplevelse att spela detta tillsammans med ett par vänner, men jag hade gärna haft möjligheten att välja klass även när jag spelar ensam.

Trots att detta är en förbättrad version hittar vi en del problem. Tyvärr hänger det sig då och då, vilket är högst irriterande när jag spelar tillsammans med några vänner. Till skillnad från enspelarkampanjen finns det inte några sparpunkter under uppdragen i multiplayer-delen, och det är oerhört bittert när det tar slut på grund av en bugg – då banorna ändå är relativt långa. Sedan kan bilden stanna till då och då, vilket jag antar beror på att spelet laddar in ett nytt område. Det är dock inte särskilt trevligt när spelaren är mitt inne i en actionfylld strid.

De olika klasserna bjuder också på olika fördelar. Det som snabbt blir viktigt är att ha med sig en läkare som kan hela både mig och mina medföljande karaktärer. Även om jag väljer att spela ensam får jag med mig ett par AI-kontrollerade karaktärer, och med några enkla knapptryck kan jag beordra dem att exempelvis slå sönder dörrar och fylla på med liv. Under banorna kan vi också besöka Psy-Gate ett antal gånger för att ändra uppsättning på vapnen och specialförmågor, men också fylla på med medicin. Karaktärernas livmätare fylls inte på automatiskt, och det ger en liten extra dos av utmaning när vi måste fylla på och hushålla med resurserna.

Trots problemen är Space Hulk – Deathwing ett snyggt och underhållande spel. Det når inte den absoluta toppen, men specialförmågorna och möjligheten till samarbete gör det intressant.

Recension: Everspace

Everspace tar oss ut i galaxen och bjuder på en rymdskjutare förpackad i en rougelike-upplevelse. Vi har testat den tyska spelstudion Rockfish Games första spel.

Det första som slår mig är hur enkelt Everspace är att komma in i. Rymdskjutare i en tredimensionell värld är knappast en genre som är känd för lätthanterliga spelsekvenser, där jag exempelvis inte ens har lyckats landa mitt skepp i Elite Dangerous. Det är fortfarande mer avancerat än att kliva in i en vanlig förstapersonsskjutare, men det tar bara några minuter att greppa idén, och sedan bege sig ut på jakt efter rikedomar, uppgraderingar och fiender att skjuta ned med sina nya vapen.

Med det sagt är Everspace ingalunda ett lätt spel. När den normala svårighetsgraden har namnet ”The Way You’re Meant to Die” förstår jag direkt att det inte kommer att vara någon dans på rosor, och efter en lätt introduktion sprängs mitt skepp för första gången. Då får jag chansen att uppgradera en hel radda av saker, som mina vapens attack, chansen till att hitta ovanlig utrustning, och förbättra skeppets skydd mot fiendeeld. När jag varit ute på jakt har jag samlat på mig en massa material som kommer till nytta, och jag måste se till att utnyttja de pengar jag har tjänat in, då dessa försvinner när jag sedan beger mig ut på ett nytt försök.

På förhand oroades jag över att banorna var slumpmässigt genererade. Det brukar resultera i tråkiga miljöer som ser likadana ut överallt. När vi har en snygg rymdvärld att åka runt i gör det mig emellertid ingenting, och jag lättas snabbt av den insikten. Grafiken glänser kanske inte som den nuvarande konsolgenerationens snyggaste spel, men designen och kvalitén är helt klart mer än godkänd.

Svårighetsgraden på motståndet stiger snabbt, och fienderna har en väldigt god precision. Tråkigt nog känns det som att det är betydligt viktigare att ha gjort tillräckligt mycket uppgraderingar, så som en stark sköld och ett saftigt vapen, och inte spelarens prestation. Det är inte någon idé att ge sig på en grupp skepp om man misstänker att sina egna vapen inte är tillräckligt starka, för då lär det egna skeppet garanterat sprängas i luften – oavsett spelarens stridsduglighet. Det finns emellertid olika faktioner ute i rymden, och vissa av dem är neutrala mot spelaren, och öppnar inte eld förrän man själv går till attack. Detta kan också utnyttjas genom att få en fiende att skjuta mot en viss faktion, så att de hamnar i strid. Då kan spelaren relativt enkelt skörda rikedomar och förnödenheter som annars skulle ha varit för svårt på egen hand.

Everspace har ändå ett lagom djup. Jag dör, uppgraderar, tar mig igenom några sekvenser och repeterar samma procedur. Det är underhållande, men efter ett tag tappar jag intresset och det börjar kännas som en ordentlig upprepning. Till dess är det emellertid beroendeframkallande att hela tiden känna att uppgraderingarna gör nytta, och när jag för första gången hade samlat på mig tillräckligt mycket pengar för att köpa ett nytt skepp var lyckan total.

Recension: Conan Exiles

Funcom har tagit Conan Exiles från Early Access och ger oss fullversionen. Vi bjuds på ett äventyr där utvecklarna aldrig håller spelaren i handen, och livet ute i ödemarken är ingen enkel verklighet för vår protagonist.

Min karaktär – som jag själv får skapa genom att välja utseende och religion – är dödsdömd och hängs ut i öknen för att ta sina sista andetag. Plötsligt dyker emellertid barbaren Conan upp och återger mig livet, men det blir desto svårare att behålla det. I Conan Exiles möts vi av en brutal och oförlåtande värld, med faror som inte bara kommer från illasinnade djur och människor, utan brist på mat och vatten kan leda till samma bistra öde – döden.

Spelaren lämnas i mångt och mycket i sina egna händer. Det finns inga pilar som pekar på vad jag bör göra härnäst, även om en varning kommer om hungern börjar göra sig påmind. Däremot finns det en typ av loggbok, en Journey-lista som visar saker som vi kan göra härnäst, men det är inte något som vi måste följa om vi inte vill. De ger emellertid en fingervisning till vad man kan göra.

Jag börjar med att plocka på mig allt jag hittar, stenar och växter som kan komma väl till pass senare. Träd huggs ned, och till slut kan jag göra en liten brasa som kan användas till att laga mat och sedan får jag även ett tak över huvudet. Men, innan jag tagit mig dit har jag dött ett antal gånger av de olika faror som hela tiden finns runt spelaren.

Efter att ha kämpat för att hålla mig vid liv tar jag mig ut från startområdet och rör mig vidare. Det finns dungeons att slå sig igenom, svåra fiender, och områden som har sina egna miljömässiga faror. Det finns mycket att upptäcka, så som intressanta civilisationer, och vi kan uppleva detta ensamma eller tillsammans i grupp med vänner online. Dessutom kan vi spela äventyret tillsammans med en vän offline vilket är välkommet, och Conan Exiles känns verkligen uppbyggt för samarbete. Speciellt när vi stöter på svårare bossar, och det ger en speciell känsla när man bygger upp saker tillsammans.

Äventyret är fullt av saker att göra, men inget blir upptryckt i ansiktet, utan vi måste hitta allt själva, och det är välkommet. För att vi ska våga bege oss utanför startområdet behöver vi skapa skyddande kläder och vapen, men också stiga i level. Erfarenhetspoäng delas ut för det mesta vi åtar oss, oavsett om det handlar om att slå ihjäl fiender eller hitta nya platser. När vi stiger i nivå kan vi bland annat öka karaktärens styrka, överlevnad och träffsäkerhet. Då kan vi också dela ut poäng på Feats som ger oss tillgång till nya recept som gör att vi kan skapa nya prylar och förnödenheter.

Stridssystemet är välbekant, där vi får kasta oss undan fiendens slag och dela ut stryk i kombinationer. Tyvärr lider äventyret av stora tekniska problem, och det allra mest irriterande momentet är när det rör sig om en stor strid med en tuff boss, och bilduppdateringen sjunker ner till nästan ospelbara proportioner. Det är oerhört tråkigt när den tekniska biten ska fläcka ned upplevelsen så pass hårt under vissa tillfällen, och menyerna lämnar också en del att önska.

Conan Exiles är oslipat och lider av tekniska problem. Samtidigt bjuder det på en spännande resa, med väldigt mycket innehåll som upplevs bäst i sällskap med andra spelare.

Gratishelg för For Honor 3-6 maj

Ubisoft berättar att de kommer att hålla en gratishelg för For Honor mellan den 3 och 6 maj.

Hela spelet kommer att bli tillgängligt till PlayStation 4, Xbox One och PC under helgen, vilket betyder att vi kommer att kunna köra allt som både flerspelarläget och kampanjen har att erbjuda. Alla framsteg sparas under testperioden, så den som väljer att köpa For Honor efter att gratistiden tar slut kommer att få behålla sina sparfiler.

Efter att gratishelgen är slut kommer spelare att kunna köpa For Honor via respektive formats onlinebutik (fram till den 15 maj) till en rea på upp till 75 procent.

Fina siffror för Dynasty Warriors 9 och Attack on Titan 2

Koei Tecmo har presenterat sin rapport för det senaste finansåret, och de visar fina siffror.

Nettoförsäljningen steg med 5,1 procent i jämförelse med fjolåret, och företaget presenterade bland annat hur många exemplar som skeppats av Dynasty Warriors 9 och Attack on Titan 2 (läs gärna recensionen).

Totalt skeppades 730000 exemplar av Dynasty Warriors 9, samt 520000 exemplar av Attack on Titan 2, fram till den 31 mars. Koei Tecmo förväntar sig också att de kommer att öka sin nettoförsäljning till det är dags att presentera siffrorna för det nuvarande finansåret som avslutas den 31 mars 2019. Detta tack vare att de släpper fler titlar i väst, och samtidigt förväntas Nintendo Switch- och PlayStation 4-försäljningen att fortsätta starkt.

PES 2018 och State of Decay 2 till Xbox Game Pass i maj

Sedan tidigare vet vi att Microsofts State of Decay 2 kommer att bli tillgängligt via Xbox Game Pass under maj. Nu meddelar Microsoft att vi prenumeranterna även kommer att få tillgång till Pro Evolution Soccer 2018 (läs gärna recensionen).

Det kommer emellertid fler nya titlar till Xbox Game Pass under maj, och under morgondagen kommer Microsoft att presentera alla spel som kommer att komma till tjänsten under månaden.

Metal Gear Solid V och Streets of Rage med Games with Gold i maj

Microsoft har gått ut med vilka spel som vi kommer att få ta del av med Games with Gold under maj, och det handlar både om nytt och en klassisk Sega-serie.

Till Xbox One får Xbox Live Gold-prenumeranter tillgång till Metal Gear Solid V: The Phantom Pain samt Metalhead Softwares Super Mega Baseball 2. Till Xbox 36o kommer vi att hitta Sega Vintage Collection: Streets of Rage – en samling som innehåller uppdaterade versioner av alla tre delar i serien – samt Vanquish.

Agony släpps i maj

Den polska utvecklaren Madmind Studios utannonserade sin actionskräckis Agony under 2016, och nu får vi veta att det släpps om en dryg månad.

Agony är Madmind Studios första spel, men bakom teamet hittar vi inte några nybörjare. Teamet består av utvecklare som bland annat har arbetat med spel som The Witcher 3: Wild Hunt och The Division.

I Agony hamnar spelaren i helvetet, och uppgiften är helt enkelt att hålla sig levande och att lösa pusslet kring det mystiska Red Goddess, vilket gömmer hemligheten om hur man tar sig därifrån.

Agony lanseras till PlayStation 4, Xbox One samt PC den 29 maj.