I Steins Gate får vi stifta bekantskap med den 18-årige Rintarou Okabe som dagdrömmer om att vara en fruktad, galen vetenskapsman. Han låtsas vara förföljd av en hemlig organisation och skapar till synes helt meningslösa ”uppfinningar” tillsammans med sina vänner. Men vad händer när dagdrömmarna blir verkligare än Okabe vill att de ska vara samtidigt som de lyckas förändra både tid och rum?
Steins Gate är en visuell novell som först lanserades till Xbox 360 i Japan under 2009. Det handlar om en väldigt japansk historia, och det förvånar mig inte att vi fått en västerländsk version först nu (rättare sagt 2014 då en engelsktextad PC-version släpptes.) Äventyret är fullt av uttryck som kan vara förvirrande för personer som inte är införstådda i delar av landets kultur, men tack vare ett smart lexikon förklaras många av de ord och knepigheter på ett enkelt och lättförståeligt sätt.
Historien börjar som en enkel och tämligen normal tillvaro för ett gäng japanska ungdomar där vi hittar färgstarka personligheter som hackern Daru, den lättsinniga Mayuri och Kurisu som studerat i Nordamerika. Dialogerna lockar ofta till skratt, och den riktiga grädden på moset är när Okabe försöker härma de amerikanska folkets uttryck.
Det som börjar som en lättillgänglig och gemytlig skrattfest blir snart seriösare när handlingen tar fart. Av en slump lyckas vännerna skicka sms bakåt i tiden, och när gänget lyckas förändra det förgångna finns det andra krafter i världen som vill komma åt den fantastiska tekniken.
Den visuella novellen är långt ifrån lika spelbar som Danganronpa (läs gärna recensionen av uppföljaren,) och förutom att klicka handlingen framåt är det enda momentet som vi kan påverka ett antal svar på olika sms som poppar upp i Okabes mobil med jämna mellanrum. Vi kan oftast välja om vi ska strunta i att svara, eller välja vilket ord vi ska ge en kommentar på, men själva meddelandena är redan förutbestämda. Det gör förstås att vi kan slappna av och följa händelserna i lugn och ro, men vi får aldrig någon känsla av kontroll.
Förutom att atmosfären är fantastisk med sin härliga musik, trevliga bakgrunder och härliga karaktärsdesign hittar vi också intressanta teorier gällande tidsresor. Det låter förstås som en alldeles omöjlig uppgift, men Steins Gate bjuder på många filosofiska tolkningar och ger oss en bild av olika händelser som skulle kunna bli ett rejält problem om det faktiskt blev möjligt. Det är få spel som fått mig att tänka efter lika mycket som Stein Gate, och det i sig är ett väldigt gott betyg för 5pb:s och Nitroplus fantastiska äventyr.
Den enda solfläcken som gömmer sig i själva storyn är att vissa översättningar kunde vara bättre. När jag ändrar bakgrunden på Okabes mobil står det exempelvis att ringtonen har blivit ändrad, och det får mig förstås att undra om lokaliseringen fått lida på fler ställen. Men även om det märks att allt inte blivit riktigt rätt här och var är det något som inte stör nämnvärt när vi kommer till en summering som väger upplevelsens helhet.
När drygt 20 timmar har passerat börjar eftertexterna rulla, och med hjälp av listan över troféer ser jag att det fortfarande finns flera slut att nå samt betydligt mer handling att hitta någonstans däremellan. Precis som med en god bok blir jag sugen på att återbesöka världen någon gång i framtiden för att hitta de vinklar som jag missade under den första resan.
PlayZine 