Hogwarts Legacy är ett rollspelsäventyr som utspelar sig i Harry Potter-universumet under slutet av 1800-talet. Men vad vet vi egentligen om Avalanche Softwares open world-spel hittills? Det ska jag berätta för er nu.
Precis som namnet avslöjar kommer Hogwarts – magiskolan – att ha en central roll i Hogwarts Legacy, men istället för att återberätta händelserna som sker i böckerna och filmerna så kommer spelet att få en egen berättelse som alltså utspelar sig drygt 100 år innan Harry Potter sätter sina fötter i den berömda skolan.
Se gärna videon om Hogwarts Legacy på vår Youtube-kanal SpelPaus.
Utvecklarna berättar att vi kommer att få skapa vår alldeles egna trollkarl eller häxa och nysta i hemligheterna kring en forntida magi som kan komma att påverka framtiden för hela trollkarlsvärlden. Protagonisten blir antagen till skolan väldigt sent, men snart kommer spelaren att upptäcka att hen inte är någon vanlig trollkarl eller häxa. Spelaren kommer nämligen att kunna förstå och använda sig av denna forntida magi och Analanche Software berättar att det ”bara är du som kan bestämma om du vill skydda hemligheten för allas bästa, eller falla för frestelsen att använda denna lömska magi.”
Precis som ryktena talade om så visades en ny trailer för Elden Ring upp under årets E3, närmare bestämt under Summer Games Fest 2021.
From Softwares George R. R. Martins kommande Elden Ring ser ut att ha många likheter med utvecklarstudions Dark Souls-serie, så som eldsprutande drakar, brinnande bål och gigantiska bossar, men det råder fortfarande en hel del mystik kring spelet. Det ser emellertid ut som om vi kommer att kunna spela med upp till tre vänner över nätet. I ett pressmeddelande kan vi läsa att Elden Ring får stöd för 1-4 spelare online, men hur detta kommer att te sig i praktiken är ännu oklart.
Elden Ring släpps till PlayStation 5, PlayStation 4, Xbox Series X/S, Xbox One och PC den 21 januari 2022. Ni ser den nya trailern nedan.
Koch Media avslöjar att de lanserar ett nytt ”premium-varumärke” som de kallar för Prime Matter. Utgivaren ämnar att släppa ”engagerande och uppslukande” spel under detta varumärke ”från spelstudior över hela världen”. Under ett event (som undertecknad kikade på) visades ett gäng intressanta titlar upp som ingår i Prime Matter, inte minst Payday 3 som utvecklas av svenska Starbreeze och släpps under 2023.
Under tillställningen fick vi se spel som Crossfire: Legion, en Nintendo Switch-version av Kingdom Come: Deliverance, King’s Bounty II och Echoes Of The End (arbetstitel). Personligen föll jag främst för The Chant (arbetstitel) som är ett kommande, psykologiskt skräckspel där vi inte kommer att springa omkring med pistoler eller automatgevär för att ta ut fienderna, utan använda oss av ockulta metoder mot de hemska fienderna.
Ett annat spel som inkluderas i Koch Medias Prime Matter är The Last Oricru som är ett sci-fi-äventyr som utspelar sig i en medeltidsmiljö. Det handlar om ett actionrollspel som lägger stor vikt vid handlingen som påverkas ordentligt av spelarens val. Under eventet fick vi se hur spelaren kunde välja mellan att ge en helande dryck till en skadad karaktär, byta bort drycken mot utrustning hos en handlare, eller ge den till en av spelets olika organisationer. Dessutom kommer The Last Oricru att inkludera coop-möjligheter.
Prime Matter ser definitivt ut att inkludera ett gäng intressanta spel, och det ska bli intressant att följa utvecklingen.
Games Workshops populära figurspel Necromunda har blivit förstapersonsskjutare. Streum On Studio har förvaltat varumärket och tagit inspiration från klassiska actionrökare som Doom och Quake.
Necromunda: Hired Gun är ett vansinnigt actionpackat spel där vi springer på väggar samtidigt som vi fyller fienderna med bly, utför rena avrättningar och skickar vår hundkompis på den anstormning av fiender vi möter. Jag hittar skattkistor som ligger gömda utefter banorna, plockar på mig nya vapen som hagelgevär, pistoler med sikten och automatgevär som får både stora och små fiender att bita i gräset.
Med Resident Evil: VII Biohazard återvände Capcom till skräcken där vi fick följa Ethan Winters när han gick genom smått klaustrofobiska utrymmen i Baker-familjens hus för att söka efter sin fru. I Resident Evil Village fortsätter Ethans livs levande mardröm och den tar oss till riktigt hemska platser.
Resident Evil Village utspelar sig några år efter händelserna i seriens sjunde del och Ethan samt Mia Winters försöker återhämta sig och leva familjeliv tillsammans med deras nyfödda dotter Rose. Plötsligt stormar dock Chris Redfield in i huset och helvetet brakar löst. Snart befinner sig Ethan i en iskall och snöig skog och det enda han vet är att han måste hitta sin dotter till varje pris.
Förstapersonsperspektivet som vi fick bekanta oss med i föregångaren är förstås tillbaka och det kommer med en riktig inlevelse. Perspektivet är perfekt för att vi ska känna oss involverade i allt som händer Ethan, och hans upplevelser går rakt igenom TV-rutan. När vi tar oss till den by där skräckspelet utspelar sig kommer vi till förfallna stugor där deras skick inte bara kommer fram genom den snygga grafiken som presenteras med hjälp av hårdvaran i PlayStation 5, utan även genom knarrande plankor.
När allt är som lugnast och jag löser olika pussel på klassiskt Resident Evil-manér, är jag också som räddast. Jag vet att någonting kommer att hända snart. När bybor med klara kopplingar till varulvar börjar anfalla mig från alla håll, samtidigt som jag barrikerar dörrar och försöker undvika deras attacker så gott det går – eftersom att jag bara har en pistol med allt för lite ammunition – får jag klara Resident Evil 4-vibbar. Jag lägger benen på ryggen och adrenalinet pumpar medan jag försöker hitta något att göra en motattack med.
De flesta av de vanliga fienderna har just starka varulvsliknande drag, där vi fortfarande kan urskilja deras mänskliga form hos flertalet av fienderna även om de fått klor och sylvassa tänder. Andra har en mer grotesk vargform, och ni kan ju gissa vilka som bjuder på störst motstånd.
Miljöerna är skräckinjagande i sig och den täta atmosfären byggs upp av allt från design till ljud och starka nyckelmoment som jag inte tänker berätta om här – de måste upplevas på egen hand. Karaktärsgalleriet är fantastiskt, och vi hittar ett gäng färgstarka antagonister som skiljer sig starkt från varandra. Vi hittar till exempel Lady Dimitrescu och hennes tre döttrar som bor i ett slott som tornar upp sig bakom byn och när vi tar oss in här fylls jag av skräckblandad förtjusning och minnen från seriens första spel. Och här inne gömmer sig också pussel som inte är helt olika de vi stötte på i den herrgård där hela serien började samtidigt som det också är fyllt av skräckfyllda moment som får adrenalinet att pumpa samtidigt som hjärtat slår extra hårt.
En annan personlighet som vi stöter på relativt ofta är den mystiska försäljaren ”The Duke” och förutom att vi kan köpa diverse förnödenheter hos honom så gör han det också möjligt för oss att uppgradera de flesta av de vapen som vi hittar under resan. Utbudet av diverse vapen är också gediget i Resident Evil-mått mätt, där vi kan använda allt från pistoler, hagelgevär och sniper – fler vapen tänker jag inte avslöja för er, men spelet har ett relativt stort actionfokus där det gäller att hushålla med sin ammunition. Vid ett tillfälle hade jag slut på de flesta av mina kulor, och när jag då fick använda prickskyttegeväret i närstrid var det riktigt läskigt när jag mötte riktiga monster till fiender.
Resident Evil Village bjuder på stora variationer när det kommer till olika hemska miljöer som är oerhört läskiga även om det är mitt på blanka dagen. Byn och dess närliggande platser bjuder alla på sin egna touch, och samtidigt som jag löser sidopussel, hittar gömda skatter och undersöker varje vrå, så känner jag mig aldrig säker även om jag har en uppgraderad och god arsenal med mig på resan. Det är ett riktigt läskigt äventyr, och när eftertexterna rullar efter knappt tio timmar lockas jag direkt till en andra spelomgång. Det är ett skräckfyllt äventyr som verkligen lockar mig till fler spelgenomgångar, och då är jag ände den typen av spelare som sällan tar mig igenom ett och samma spel flera gånger – särskilt inte direkt efter att jag sett eftertexterna rulla.
Resident Evil Village är en fantastisk fortsättning på Resident Evil VII, och det enda jag skulle vilja ha mer av är utrymmet vissa av spelets karaktärer får – inte för att de egentligen får för lite plats, men de är så pass intressanta att de gärna hade fått delta mer i den mystiska, skrämmande berättelsen.
Jag har testat fyra stycken nya japanska rollspel till PlayStation 4 och nu ska jag berätta om vilka som bara måste köpas om man gillar genren och vilka som bör undvikas.
Nier Replicant är en fin uppgradering av originalet som släpptes under 2010 och det handlar om en bitterljuv historia som kretsar kring en ung kille som bor med sin sjuka lillasyster. Det rör sig om en sjukdom som skördar många människoliv världen över och den är lika mystisk som spelvärlden där det hela utspelar sig.
Jag har testat Resident Evil Re:Verse, multiplayer-läget som kommer att inkluderas med Resident Evil Village, och krigat loss med karaktärer som Leon S. Kennedy, Chris och Claire Redfield och Ada Wong samtidigt som jag förvandlats till muterade monster.
Se gärna videon där jag berättar om mina upplevelser med Resident Evil RE:Verse.
Resident Evil Re:Verse är en fristående flerspelarupplevelse och Capcom ger oss riktigt snabb och intensiv action. Vi kan välja mellan sex stycken kända Resident Evil-karaktärer där alla har sina egna personliga vapen och ett par förmågor. Leon S. Kennedy använder sig till exempel av en shotgun medan han också kan göra en snurrspark och använda sig av dubbla pistoler en kort stund. Jill Valentine kan slänga ut en landmina och pepprar sina fiender med en automatkarbin och Ada Wong – som snabbt blev min favorit – har ett armborst som får fienderna att vackla och en av hennes specialförmågor är att hon kan skjuta iväg en pil som exploderar vid träff. Det är oerhört svårt att få till eftersom att hon hoppar upp i luften samtidigt som vi ska sikta på våra motståndare, men när man väl lyckas är det riktigt tillfredsställande.
Det har släppts hur många bra spel som helst till Sonys PlayStation-konsoler genom åren, men vi väntar fortfarande på uppföljare till flera klassiska spelserier. Därför tänker jag berätta om fem stycken grymma spelserier som jag vill se till PlayStation 5.
Kika gärna videon där jag berättar om fyra klassiska PlayStation-serier som jag vill se till PlayStation 5.
Silent Hill Silent Hill är en spelserie som verkligen inte får dö ut. Jag minns hur jag gick till den lilla leksaksaffären i Trosa, tittade på fodralet till spelet och blev så sjukt sugen att jag köpte det för min ihopsamlade månadspeng. Jag skyndade mig hem och blev helt fast, men samtidigt så galet rädd av det farliga som gömde sig någonstans i mörkret. Jag löste pussel med andan i halsen, och när telefonen ringde i den hemska skolan trodde jag att hjärtat skulle hoppa upp ur halsen.
När rymdens utomjordingar behöver sträcka på benen, insupa härlig natur, roa sig och ta en välbehövlig resepaus är det upp till spelaren i Spacebase Startopia att tillgodose detta till rymdens resenärer.
Om du känner igen titeln är det inte konstigt då det rör sig om en remake av Startopia som släpptes till PC under 2001. Nu får äntligen vi konsolspelare vara med och fatta befälet över en rymdbas då äventyret inte bara finns till PC, utan även PlayStation 5, PlayStation 4, Xbox One, Nintendo Switch.
Här får vi dra igång med en ganska intressant tutorial. I vanliga fall ser jag tutorials som något nödvändigt ont, men här görs det hela med humor (något det här spelet verkligen är fyllt av) samtidigt som jag ser till att hålla luften ren för mina besökare, gör nöjesdäcket till ett ordentligt underhållande plats samtidigt som jag använder spelets valuta till att anställa personal och skaffa nya föremål och prylar till min rymdstation så att folk har någonstans att sova. Samtidigt måste de såklart känna sig trygga, och när skadedjur och pirater tar sig ombord har jag såklart ett försvar av säkerhetsstyrkor och mechs som står redo.
Rymdstationerna vi får sköta är oftast uppbyggda av tre stycken olika däck. Vi har ett underdäck där viktiga anläggningar kan byggas, så som ett vilorum, en ”läkarstation” och en plats där sopor omvandlas till energi som sedan fungerar som valuta. Sedan har vi ett underhållningsdäck där vi kan placera ut saker som arkadmaskiner och vi kan också se till att de utomjordiska turisterna har tillgång till dansgolv så att de verkligen kan partaja loss och de gör av med energi (spelets valuta). Dessutom har vi ett biodäck där vi kan plantera olika växter, och vi kan också göra om naturen för att göra det möjligt för fler sorters växter. Av dessa får man i sin tur olika sorters material.
Många spel i den här genren, så som Planet Coaster, kräver väldigt mycket av spelaren, men Spacebase Startopia är som en form av arkadversion av hela upplägget. Vi behöver inte hålla på att vrida och vända på alla parametrar, utan vi kan enkelt spela igenom en eller två banor, stänga av och återkomma en helt annan dag. Jag uppskattar verkligen den här enkelheten och hela känslan kring den.
Jag gillar verkligen kampanjen och varje uppdrag presenteras på ett smart och smått unikt sätt. Dessutom finns det mängder av sidomål att uppnå, och jag har aldrig tråkigt när jag gör allt jag kan för att locka så många besökare som möjligt genom att få de som redan är där att stortrivas. Och det enklare upplägget gör sig också riktigt bra på konsol. Inte för att konsolspel behöver vara mindre avancerade än spel till PC, men just när det handlar om att placera ut saker och röra sig i en massa menyer, så fungerar det otroligt bra här även om det var lite småbökigt innan jag fick grepp om det hela.
Spacebase Startopia är dessutom ett galet humoristiskt spel. Den sarkastiska AI:n som guidar spelaren är riktigt rolig, och kommer med en hel del pikar till spelaren, fast på ett kul sätt. Det här är ett härligt strategispel som passar väl som en inkörsport till genren och till de spelare som inte vill behöva grotta ned sig i varenda detalj.
Spacebase Startopia bjuder på ett riktigt härligt rymdäventyr.
Det mystiska actionäventyret Returnal släpps snart exklusivt till PlayStation 5, och det är Resogun-utvecklarna Housemarques första stora AAA-titel. Men vad vet vi egentligen om Returnal hittills?
Det handlar om ett sci-fi-äventyr med riktigt adrenalinpumpande strider, men det ser också ut att bjuda på mystik och utvecklarna utlovar en spännande berättelse. Protagonisten Selene kraschlandar på den ogästvänliga planeten Atropos efter att hon mottagit en mystisk signal, och här får hon möjlighet att använda sig av utomjordingarnas teknologi samtidigt som hon fångas i en slags tidsloop.
