Dying Light är ett zombie-spel med sköna parkour-inslag som får mig att längta efter mer, och det kom inte som någon överraskning när uppföljaren utannonserades under E3 2018. För ett år sedan berättade utvecklarna Techland att Dying Light 2 försenats på obestämd tid, men vad vet vi egentligen om zombie-spelet hittills? Det ska ni få veta nu.
Vi kommer att ta kontrollen över en ny protagonist, Aiden Caldwell, och han är en jäkel på parkour och precis som huvudkaraktären i föregångaren så är han bra på att springa, hoppa, klättra och ta sig genom staden samtidigt som han utför olika uppdrag åt ett gäng av spelvärldens karaktärer. Det är oklart hur Aidens personlighet kommer att vara i jämförelse med Kyle Crane som vi spelade som i originalet, men eftersom att äventyret utspelar sig två decennier efter ettan lär Caldwell vara betydligt mer erfaren när det kommer till att leva och agera i en zombie-apokalyps.
Gänget från Persona 5 kommer tillbaka i ett nytt, actionpackat rollspelsäventyr och jag har spelat de två första timmarna av Persona 5 Strikers som släpps den 23 februari till PlayStation 4, Nintendo Switch och Steam.
Se gärna videon om Persona 5 Strikers på vår Youtube-kanal SpelPaus.
Äventyret utvecklas av Omega Force som är kända för sina actionpackade Musou-spel, och även om Warriors-serien är full av härlig gameplay var jag orolig att charmen från originalet skulle vara som bortblåst i Persona 5 Strikers, men jäklar vad fel ute jag var – mina första timmar med actionrollspelet har varit fyllda av färg, fantastiska japanska galenskaper, skön stämning, samma härliga karaktärsgalleri – plus en helt ny karaktär – och förstås helt underbara spelsekvenser som utvecklarstudion är kända för – men förstås med en Persona 5-touch.
Idag återvänder torpeden och Agent 47 för att knyta ihop säcken på World of Assassination-trilogin – Hitman 3 lanseras och med det får vi också en släpptrailer att kika på.
I videon får vi se hur Agent 47 förbereder sig inför sina uppdrag och när han tar ut en och annan måltavla. Det är ett mäktigt klipp som backas upp av musik från Bjarke Niemann och sång av Mindy Jones.
Hitman 3 släpps idag till PlayStation 5, PlayStation 4, Xbox Series X/S, Xbox One, Nintendo Switch (via cloud-streaming), PC samt Google Stadia.
Släpptrailern för Hitman 3 är endast tillgänglig via Youtube (och kan således inte klistras in i denna nyhetspost) och är åldersbegränsat (18 år).
Sony och Polyphony Digital kommer att släppa Gran Turismo 7 exklusivt till PlayStation 5, i år, och nu berättar undertecknad allt som vi vet om det hett efterlängtade racingspelet hittills.
Med Gran Turismo Sport la studion i stort sett allt fokus på att skapa en racingsimulator för onlinespel, men med Gran Turismo 7 kommer återigen det älskade karriärläget för singleplayer-spelarna tillbaka. Och det ser ut som om racingspelet kommer att blanda de grymma multiplayer-delarna från GT Sport med det fantastiska djupet från tidigare spel i huvudserien – och mer därtill.
Nights Into Dreams var ett av Segas stora flaggskepp för Sega Saturn och under julen 1996 lanserades en julig demoversion av spelet kallat Christmas Nights into Dreams.
Jag har haft Christmas Nights into Dreams i bra många år, men det är först nu som jag faktiskt har spelat det, och det är precis sådär juligt och spännande som jag hade hoppats på. I en färsk video på vår Youtube-kanal SpelPaus berättar jag om plattformsfesten.
Twin Mirror är utvecklat av Dontnod Entertainment, samma studio som gav oss det fantastiska Life is Strange. Här om dagen publicerade vi recensionen i text och nu kommer videorecensionen.
Twin Mirror kretsar kring den före detta journalisten Sam Higgs som återvänder till sin lilla hemstad efter att hans bästa vän har gått bort i en tragisk bilolycka. Det rör sig om en thriller och precis som i spel som Life is Strange, Heavy Rain och Detroit: Become Human så påverkar spelarens handlingar berättelsen.
Som några av er säkert vet så var Dreamcast den första konsolen jag köpte på lanseringsdagen. Jag hade tittat på suddiga bilder på internet, och sparade alla mina pengar till vad som skulle bli Segas sista konsol. Det visste vi emellertid inte då, och när jag kom hem med Dreamcast och Sega Rally 2 var mina förväntningar minst sagt skyhöga.
Aldrig tidigare hade jag sparat så mycket pengar under så lång tid för en spelkonsol, eller för något annat över huvud taget, och jag var förstås oerhört rädd om min maskin och lusläste manualen innan jag startade upp konsolen. Under den här tiden behövde vi bara ställa in tiden och sedan köra igång – vi slapp allt vad uppdateringar och installation heter. Och jag var så exalterad när Sega Rally 2 brakade igång. Jag hade spelat det på arkad, och det var magiskt att ha det i sitt hem – nästan ofattbart. Fartkänslan var fantastisk, och det grafiska godiset var verkligen exceptionellt. Helikoptrar flög i luften, snön föll tätt på snöbanan och regnet föll på Riviera-banan – vädereffekterna var verkligen grymma, och jag märkte inte ens att bilduppdateringen var halverad mot arkadversionen.
Twin Mirror har utvecklats av Dontnod Entertainment som gav oss det fantastiska Life is Strange, och den här gången får vi en thriller med den tidigare grävande journalisten Sam Higgs i huvudrollen. Och nu ska jag berätta om det är lika spännande och medryckande som Life is Strange eller inte.
Se gärna videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus.
Sam flydde från sin lilla hemstad Basswood för ett par år sedan, och full av ångest är han på väg tillbaka för att ta farväl av sin bäste vän Nick som dött i en hemsk bilolycka. Innan begravningen stannar han till vid en utkiksplats och han tittar ut över staden och minns tillbaka på hur livet var innan han lämnade. Detta resulterar i att han missar begravningen och när han sedan kliver in på puben där alla har samlats möts han knappast av ett gott mottagande. Tidigare skrev Sam en artikel som ledde till att en gruva stängdes ned, och det innebar att många av samhällets invånare blev arbetslösa, och ett gäng hillbillies visar sitt missnöje klart och tydligt.
Dirt-serien lämnar den semirealistiska racingen och med Dirt 5 handlar det om en riktig arkadupplevelse.
I en ny video (ni hittar recensionen i text här) berättar undertecknad bland annat om skillnaderna mellan PlayStation 4- och PlayStation 5-versionen och tar reda på hur väl den arkadiga spelupplevelsen fungerar i realiteten.
Dirt 5 tar en U-sväng och fokuserar på underhållande arkadracing.
Det är Motorstorm- och Onrush-utvecklaren Codemasters Cheshire som har stått för den femte delen i Dirt-serien, och det råder inte någon tvekan om att de lämnat den semirealistiska känslan som kom med Dirt 4 för att fokusera på rejäl arkadracing.
Se gärna videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus.
Banorna kommer med mycket färg, plan flyger i luften och släpper ifrån sig ett färgglatt gasmoln, konfetti kastas ut vid mållinjen och det kommer med en skön värme. Det hela presenteras som en form av off-road-festival där vägarna är breda och den arkadiga kontrollen låter mig behålla mycket fart även om det finns en hel del snåriga svängar att ta sig genom.
Det märks att utvecklarna har tagit med sig en och annan tanke från deras arbete med Onrush. Vi hittar nämligen många banor som är belagda på berg och kullar, vi flyger i luften och det ger faktiskt ett härligt pirr i magen medan ljudet dånar från motorerna i de nya Pulse-hörlurarna till PlayStation 5. Utvecklarna har kanske inte utnyttjat möjligheten till 3D-ljud på ett enastående sätt, men när exempelvis en läktare kommer upp på höger sida hör vi tydligt att musiken som spelas där kommer från höger. Det är inget som förändrar hela spelupplevelsen, men det är ändå en snygg effekt.
Dirt 5 ser bra ut även om det inte är det bästa valet för den som vill testa på den nya generationens konsoler. Allt ser emellertid väldigt klart ut till skillnad från den lite suddiga upplevelse som jag hade till PlayStation 4 Pro, och det bjuds också på snygga ray tracing-effekter i vattenpölar och is. Och på tal om is, vi får bland annat besöka Norge för att köra på isiga samt snöiga banor och en av favoriterna blev snabbt en tävling som börjar när solen börjar gå ner och när mörkret lagt sig bryter en riktig snöstorm ut. Riktigt festligt.
Även menyerna sprakar av färger, och i karriärläget har vi som ett träd med lopp som måste avklaras för att vi ska låsa upp nya race. Och vi hittar också en podcast-duo som snackar mellan loppen, men det hela känns ganska krystat och jag hoppar oftast på nästa race innan de har snackat färdigt.
Så förutom en klarare grafik, vad finns det mer som PlayStation 5-versionen gör bättre än PlayStation 4-utgåvan? Jo, de adaptiva trigger-knapparna som DualSense kommer med utnyttjas flitigt där det blir trögare eller lättare att trycka beroende på vad som händer i racet. Tråkigt nog utnyttjas inte den haptiska feedbacken, något som skulle kunnat ge en betydligt bättre närvarokänsla om den gav ett intryck av alla de olika underlag som Dirt 5 kommer med, eller om vi blir påkörda från höger exempelvis. Det är absolut inte någon dealbreaker, men helt klart förlorad potential.
Dirt 5 är ett riktigt bra racingspel, men jag saknar ändå rallyracen från Dirt 4 och tidigare delar i serien, och även om jag tycker att den arkadiga känslan är riktigt härlig saknar jag det mer simulatoraktiga upplägget ibland. Det är emellertid oerhört underhållande att köra loss mot ett gäng andra datorstyrda motståndare som gör sitt för att ta sig fram på snabbast sätt, och de räds inte att köra in i dig om du ligger i deras körbana. Det är förstås både frustrerande, men samtidigt en lättnad att även de datorstyrda motståndarna kan göra fel ibland där de kör in i varandra eller i någon vägkant.
Dirt 5 tar serien i en ny riktning – både på gott och ont.
