Recension: Dune Awakening – singleplayer-kampanjen

Publicerad den av Tommy

Dune Awakening släpptes till PC i fjol och nu har Funcoms överlevnadsäventyr släppts till PlayStation 5 och Xbox Series X/S. Jag har spelat versionen till Sonys konsol och gett mig på den nya singleplayer-kampanjen och det är en oerhört spännande och förrädisk värld vi möter när vi tar våra första steg på Arrakis stekheta yta.

Dune-världen är djup och det finns ett gäng böcker, filmer och andra medier som bygger upp stämningen. Personligen har jag bara sett den första sci-fi-filmen och hade inledningsvis lite svårt att förstå vissa termer. Det är emellertid så pass intressant att jag med glädje fördjupar mig i det, men i den direkta början vill jag förstås lära mig grundmekaniken – hur jag växlar vapen och alla viktiga prylar så som hur jag utvinner material från metalliska föremål och stora stenar som ger mig resurser som jag behöver när jag ska tillverka fler viktiga föremål. Jag börjar med att bygga en bas som förstås behöver el och så länge jag har tillräckligt med ”bränsle” är den skyddad från Arrakis faror och det är faktiskt en intressant ingrediens där det går betydligt smidigare med själva byggandet än vad jag varit med om i många andra typer av liknande spel.

Fortsätt läsa Recension: Dune Awakening – singleplayer-kampanjen

Recension: Silent Hill Townfall

Publicerad den av Mikael

Silent Hill Townfall är ett riktigt skrämmande skräckspel där vi återigen tar oss till en dimmig stad. Silent Hill är tillbaka och den här gången är det Screen Burn Interactive som tagit hand om utvecklingen och de har verkligen förvaltat varumärket väl tillsammans med Konami och Annapurna Interactive.

Silent Hill Townfall tar oss till 1996 och den fiktiva skotska staden St. Amelia och när det skräckfyllda äventyret startar får vi se hur protagonisten simmar iland i hamnen. Varför är han där? Det är frågan som både han och vi ställer oss då han lider av minnesförlust, och när vi tar våra första steg är perspektivet förändrat mot vad vi är vana vid när det kommer till Konamis Silent Hill-serie. Här ser vi allt som händer i förstaperson och även när man spelar i Performance-läget på standardversionen av PlayStation 5 så ser allt kristallklart ut. De grafiska detaljerna är magnifika, något som förstås gör ett skräckspel ännu mera skrämmande – illusionen av att jag faktiskt är i den där dimmiga staden som är full av illasinnade och förvrängda monster är verkligen där. Jag verkligen känner ondskan gömma sig när ett rött, lömskt sken visar sig känner jag mig maktlös, och när en telefon ringer någonstans i staden ökar stressen och skräcken efter minnena från Silent Hill-originalet.

Fortsätt läsa Recension: Silent Hill Townfall

Recension: Marvel’s Wolverine

Publicerad den av Tommy

Insomniac Games har visat sig vara mästare när det kommer till superhjältespel där vi alla hänfördes av Marvel’s Spider-Man och dess uppföljare. Den här gången har de tagit sig ann Wolverine och det är minst sagt en blodig och actionpackad spelupplevelse.

Den amerikanska spelstudion gjorde sig kända för några av de tidiga plattformsmaskotarna för Sonys PlayStation där de gett oss spelserier som Spyro och Ratchet and Clank, men sedan tog de sig också in på mörkare och mer actionorienterat territorium när de skapade Resistance-serien. Med Marvel’s Spider-Man visade studion att de bemästrade superhjältegenren med bravur, men medan de titlarna bjöd på en mer öppen värld så handlar Marvel’s Wolverine om ett mer stängt äventyr utan så många distraktioner från själva huvuduppdraget.

Fortsätt läsa Recension: Marvel’s Wolverine

Recension: Control Resonant

Publicerad den av Tommy

Vi visste att Control Resonant skulle bli underligt, men jag vågade aldrig hoppas på att det skulle bli så pass spännande, välsvarvat och fantastiskt som det faktiskt är.

Vi axlar rollen som Dylan Faden – broder till protagonisten i föregångaren. När jag tar mina första stapplande steg – på vägen ut i från fångenskap – står saker inte rätt till i Oldest House. The Hiss, den entitet som förvränger allt det kommer över har tagit sig ut från den byggnad som varit under rejäl ‘lockdown’ och Manhattan har förvandlats till en livs levande mardröm.

Vägar har omformats till väggar och en form av tak, gatorna fylls av hemska fiender och när man spelar med ett headset eller hemmabiosystem donar och nästan skriker fiendens onda intentioner rakt in i benmärgen. Detta är inte något renodlat skräckspel, men visst tar sig den mörka stämningen in under skinnet och gör sitt för att förgylla den fantastiskt täta atmosfären. Control Resonant är inte längre någon shooter, utan vi har ett märkligt vapen till hands som känns som att det verkligen hör hemma i denna märkliga värld – ett vapen som bland annat kan formas till en enorm hammare, eller alternativet som jag inledde mitt äventyr med – ett vapen som kan svingas runt och göra skada på flera fiender samtidigt, medan det på samma gång kan fälla de allra tuffaste, illasinnade monstren.

Fortsätt läsa Recension: Control Resonant

Recension: The Blood of Dawnwalker

Publicerad den av Tommy

The Blood of Dawnwalker är Rebel Wolves första spel, men studion saknar knappast erfarna spelutvecklare utan drivs bland annat av framstående personer för utvecklingen av The Witcher 3: Wild Hunt – inte minst regissören Konrad Tomaszkiewicz. Och visst märks det att The Blood of Dawnwalker har DNA från CD Projects fantastiska actionrollspel, men det står verkligen på egna ben och är en av årets allra mest spännande titlar.

Vi tar oss till den fiktiva regionen Vale Sangora år 1347 och digerdöden härjar i världen. I byn Laslea finner vi berättelsens protagonist Coen, och när den tidigare härskaren och tyrannen Skender Dragosti avsattes av den uråldriga vampyren Brencis sågs han som en räddare i nöd – inte minst eftersom att han botade sjuka med några droppar blod. Som den vampyr han är så hungrar han dock efter blod själv och kräver i gengäld – under en mörk ceremoni – droppar från människor. Tongångarna är emellertid inte lika vänliga längre, och det börjar talas om ett uppror som ska stoppa Brencis och hans armé av vampyrer och mänskliga soldater. Snart dras vi in i detta uppror, men saker och ting går inte som planerat och istället tas Coens nära och kära tillfånga och väntar en ren och skär avrättning vid Brencis kröning som sker om 30 dagar och lika många nätter.

Fortsätt läsa Recension: The Blood of Dawnwalker

Recension: Marsupilami 2 Salsa Palombia

Publicerad den av Mikael

Jag vet inte om det var i slutet av 80- eller i början av 90-talet som jag läste serietidningen Marsupilami, men det käraste minnet av varumärket har jag ändå med Sega Mega Drive-spelet med samma namn. Jag tyckte att det var ett väldigt snyggt äventyr, men det var framförallt för pussellösningarna som jag stannade kvar. Det var med en nostalgisk glädje som jag gav mig på Marsupilami 2 Salsa Palombia, men istället för pusslen så var det den goda stämningen, den snygga egna stilen och den underhållning som plattformsspelet erbjuder som fick mig att sitta som klistrad.

Jag kan redan nu avslöja att detta 2.5D-plattformsäventyr överträffade mina förväntningar. Det var visserligen en nostalgisk resa tillbaka till barndomen, men att det inte bara stannade där överraskade mig. Bakom spelet står Ocellus Studios som låg bakom föregångaren Marsupilami Hoobadventure, men de har också utvecklat The Smurf: Dreams – som också var ett bättre spel än vad jag hade trott. När de värma färgerna får bakgrunderna att leva tänkte jag på det klassiska Mega Drive-spelet Lejonkungen – ett spel som visserligen fått en hel del ris kastat på sig, men som jag tyckte om där och då. Det väcker helt enkelt minnen från den klassiska 2D-plattformsgenren, men kommer också med egna koncept som tar det in i modern tid. Det skulle inte heller förvåna mig om studion även tagit inspiration av spelserier som Nintendos Donkey Kong Country och Ubisofts Rayman.

Fortsätt läsa Recension: Marsupilami 2 Salsa Palombia

Recension: Onimusha: Way of the Sword

Publicerad den av Tommy

Onimusha har tagit sig in i modern tid och med Way of the Sword får vi äntligen slåss mot elaka och illasinnade Genma-fiender igen. Det feodala Japan är gestaltat i en lika mörk tappning som vi minns från serien som startade och blomstrade på PlayStation 2. Det var en grafisk fest där och då och saken är inte sämre när vi tar kontrollen över Musashi Miyamoto.

Onimusha: Way of the Sword kan se ut som en soulslike vid en första annblick, men det tillhör inte den blodigt svåra genren. Istället får vi ett actionäventyr där striderna känns oerhört finslipade, som ett rinnande vatten, och med en känsla av att verkligen svinga sitt svärd och samtidigt ‘clasha’ samman med fiendernas vapen. Vi har en semiöppen fiktiv värld av östra Kyoto som angripits av Genma-fiender där en röd dimma täcker stora delar av staden, och vi rensar staden från otyg för att göra den så trygg som möjligt igen.

När jag möter de mer vanliga fienderna går det smidigt, jag parrerar, kastar mig undan och sparar på mina specialförmågor till de brutala bossarna. När jag går runt i staden så vilar ett visst lugn – jag vet att jag kommer att kunna spöa fienderna med mitt svärd, samtidigt som jag ändå utmanas när jag tar mig till avstickande platser som är mer linjära – jag stöter på fiendekonstellationer som sätter mig på prov – men de är i de fantastiska bosstriderna som den stora utmaningen kommer.

Fortsätt läsa Recension: Onimusha: Way of the Sword

Recension: Marvel Tokon: Fighting Souls

Publicerad den av Tommy

När Marvel Tokon: Fighting Souls utannonserades kom det som en oerhört trevlig överraskning. Inte bara det faktum att Marvel vs. Capcom 2 är mitt personliga favoritspel i genren genom alla tider, utan att det faktiskt var Arc System Works som stod som utvecklare för Tag-fighting-spelet.

Studion är kanske mest kända för sin Gulity Gear-serie och de är verkligen mästare på fighting-spel i 2D. Dessutom har de jobbat med kända licenser tidigare så som Persona 4 Arena och Dragon Ball FighterZ och den här gången har de fått riktigt goda förutsättningar för att göra ett riktigt bra spel.

Grafik är förstås inte den allra viktigaste aspekten när det kommer till ett spel i genren, men det är svårt att inte nämna detta direkt då det är den vackra och handritade visuella stilen på karaktärerna som fångar min uppmärksamhet först. Detaljerna är fantastiska och animationerna är så levande samtidigt som de flyter in och passar otroligt väl med spelets gameplay-mekanik. Samtidigt som bakgrunderna är i 3D – och det är riktigt snygga sådana med starka färger – så har karaktärerna efterliknat sin förlagor från serietidningarna men givetvis med Arc System Works egna touch. Det sistnämnda är extra noterbart när det kommer till Iron Man som de skapat i en riktigt snygg Gundam-liknande stil.

Fortsätt läsa Recension: Marvel Tokon: Fighting Souls

Recension: Assassin’s Creed – Black Flag Resynced

Publicerad den av Mikael

Assassin’s Creed: Black Flag Resynced är en remake av originalet från 2013 – och nu 13 år senare får vi en nyversion som både är trogen originalet, men där vi också får en ordentlig dos av nytt spelmässigt material.

Assassin’s Creed: Black Flag Resynced tar oss återigen till piraternas guldålder under 1700-talet och vi tar oss till Karibien och Ubisoft sätter oss i Edward Kenways skor. I jakten efter rikedomar och ära tar vi oss ut på havet i ett skepp som vi kan uppgradera ordentligt, och vi besöker alla möjliga öar i en otroligt vacker miljö där spelet utvecklats med den senaste Anvil-motorn. När jag ger mig ut på havet – oavsett om det är storm och rena orkaner, eller gassande sol som steker vattenytan – så förgyller verkligen grafiken upplevelsen. Det känns episkt när jag tar mig fram över vågorna och deltar i stora sjöslag. Assassin’s Creed: Black Flag Resynced är verkligen ett snyggt spel oavsett om vi befinner oss till sjöss, i en livlig stad full av invånare eller ute i ren djungel. Och dessutom ger det verkligen den där härliga sjörövarkänslan.

Fortsätt läsa Recension: Assassin’s Creed – Black Flag Resynced

Recension: Nitro Gen Omega

Publicerad den av Mikael

Nitro Gen Omega är ett rollspel som inspirerats ordentligt av 2000-talets mecha-anime-serier och det är en riktigt spännande spelupplevelse.

Nitro Gen Omega har varit i Early Access och går nu in i sin fulla release och tar sig till konsol – inte minst PlayStation 5 som är den version som jag har spelat. Vi får leda en grupp av legosoldater som kallar sig för ”Fools” och ta oss över ödemark som tagits över av AI. Här får vi ett spel som låter oss hantera sin besättnings relationer med varandra och se till att de överlever på skeppet som tar de fram över den postapokalyptiska världen när vi slåss i turbaserade strider och måste hantera piloternas mentala hälsa och aspekter som värme och ammunition.

Fortsätt läsa Recension: Nitro Gen Omega