Recension: Marathon

Publicerad den av Tommy

Efter över 40 timmar med Marathon, Bungies senaste förstapersonsskjutare, är jag fast. Tillsammans med tusentals andra spelare har jag gett mig ut som en Runner på den ”förlorade kolonin” Tau Ceti IV och försökt överleva både mot AI-styrda och spelarkontrollerade motståndare, men kanske framförallt upplevt oväntade möten och samarbetat med andra spelare världen över då vi kan spela både själva och med upp till två andra personer i vårt team.

När jag tog mina första stapplande steg på Tau Ceti IV gav jag mig på alla fiender jag såg. Jag avlossade skott som aldrig förr, men snart kunde jag inte längre besöka nybörjarservrarna på Perimiter. Det som till en början knappt fylldes på med mänskliga spelare blev snart en spännande mix av möten med AI-fiender och andra spelarkontrollerade Runners och jag fick upptäcka att ljudet är lika viktigt som i andra typer av PvP-spel. När jag avlossar skott från vapen, springer, helar mig själv eller laddar om mitt vapen exempelvis så hörs det. Och det lockar till sig andra spelare som är lika intresserade av min ‘loot’ som jag själv är. Extraction-shooters har verkligen blivit en populär genre med spel som Arc Raiders – och efter att ha lagt min själ i Marathon så har jag verkligen fått en ny favorit.

Fortsätt läsa Recension: Marathon

Recension: Life is Strange: Reunion

Publicerad den av Tommy

Life is Strange slog undan fötterna på mig när det släpptes under 2015 och vi fick ett äventyr som var en redig berg-och-dalbana i känslor. Det hade det mesta i ett atmosfäriskt äventyr, en otroligt varm kompisrelation som där vi fick följa med Max och Chloe som var varandras direkta motpoler – men som kompletterade varandra så bra. Vi som spelare fick inte bara vara med och följa berättelsen, utan vi fick ta otroligt tuffa beslut som kom att påverka händelserna och det mynnade ut i en av de starkaste spelupplevelser som jag någonsin upplevt. Sedan dess har vi fått uppföljare med både nya karaktärer och personligheter samtidigt som Max gav sig ut på ett annat äventyr i Life is Strange: Double Exposure – och detta är den spännande fortsättningen.

Personligen spelade jag aldrig Double Exposure, men det gör inte så mycket då jag får en kortare sammanfattning av händelserna i Deck Nines föregångare. Direkt ställs jag inför tuffa val som kommer att påverka berättelsen, jag får göra några riktigt svåra val gällande viktiga nyckelmoment i föregångarna. Det testar min moraliska kompass ordentligt, och minnena och känslorna från originalet kommer som en chockvåg över mig. Jag måste säga att jag verkligen uppskattar Life is Strange: Reunion även om jag aldrig spelade föregångaren, men om du har missat Life is Strange från 2015 bör du definitivt spela det först – inte minst för din skull om du uppskattar en riktigt känslomässig storm och ett spel som verkligen är skapat med hjärta.

Fortsätt läsa Recension: Life is Strange: Reunion

Recension: Screamer

Publicerad den av Tommy

Screamer är ett racignspel som sprakar i neonfärger, hög fart som för tankarna till Wipeout liksom dess fina, starka neonfärger. Det är en arkadig spelupplevelse som blandar in Mario Kart-driftande kurvor, men som samtidigt kräver mer av spelarna.

Screamer är lite av en animedoftande twinstick-racer. Det kan låta märkligt, men när man vant sig att drifta runt de snävaste kurvorna med hjälp av höger styrspak känns det snart naturligt, även om det tog ett betydligt längre tag att bemästra. Särskilt när vi har en rejäl boost att dunka igång som får oss upp i hiskeligt härliga hastigheter. När jag sedan dunkar in i en skyddande sarg, tappar fart, och ändå ligger i över 150 kilometer i timmen får man uppfattningen kring hur snabbt det egentligen går.

Fortsätt läsa Recension: Screamer

Recension: Tales of Berseria Remastered

Publicerad den av Mikael

Tales of Berseria släpptes här i väst för nio år (2016 i Japan) sedan och det var en fantastisk JRPG-upplevelse med mycket charm, god atmosfär och klara färger. Bandai Namco fortsätter att ‘remastra’ spel i sin omtyckta Tales of-serie under deras The Tales of 30th Anniversary Remastered-projekt, och det är även en av mina stora favoriter i serien.

Tales of Berseria är en av de mörkare kapitlen i seriens långa historia samtidigt som det ändå har det där mysiga och färgglada som vi kommit att älska serien för. Istället för att ha som mål att rädda världen får vi istället en antihjälte som protagonist. Velvet Crowe är emellertid en snäll och omtänksam person i grunden, men hennes historia har gjort henne hämndlysten. Det är här någonstans som Berseria lyser, samtidigt som det behåller den mysiga och härliga stämningen från spel som Tales of Vesperia och Tales of Symphonia.

Jag lade någonstans runt 70 timmar på originalet där jag gick in för att göra allt och lite till. I den remastrade versionen har vi tillgång till några quality-of-life-förbättringar som kan korta ned denna tid något, inte minst möjligheten att använda sig av Grade-poäng – något som endast var möjligt i New Game+ (en ny genomspelning efter att spelet var avklarat) i föregångaren. Här har vi drygt 1100 poäng som vi kan dela ut för att göra resan mer behaglig och kräver således inte samma typ av ‘grinding’ för att levla upp karaktärerna för de svårare bataljerna.

Fortsätt läsa Recension: Tales of Berseria Remastered

Recension: Neva Prologue

Publicerad den av Mikael

Neva är ett oerhört vackert, charmigt och bitterljuvt äventyr där vi får följa Alba och hennes varg Neva. Under Sonys senaste State of Play utannonserades Neva Prologue – en nedladdningsbar expansion och detta DLC-paket utspelar sig innan händelserna i originalspelet.

Berättelsen kretsar kring tiden då Alba träffar Neva när hon bara var en liten valp och det är precis lika hjärtskärande som huvudspelet. Utvecklarna Nomada Studio är fantastiskt duktiga på att skapa känslomässiga spel och Neva prologue fortsätter med att förstärka deras portfolio.

Fortsätt läsa Recension: Neva Prologue

Recension: Resident Evil Requiem

Publicerad den av Mikael

Resident Evil Requiem ger oss redigt hemsk skräck och den zombieaction som vi lärt känna genom senare spel i serien. Den här gången har Capcom delat upp det hela i två delar som knyts ihop på ett fantastiskt sätt.

Capcom har länge letat efter ett sätt att blanda skräck med skräckorienterad action på ett balanserat sätt. Med Resident Evil 6 var skräcken mer eller mindre borta och var mer ett tematiskt överdrag, och med Resident Evil Village försökte de hitta en balans mellan action och den skräck vi alla vill ha från ett Resident Evil-spel. Det sistnämnda är ett av mina favoritspel i serien, men det saknade den skräck vi fick tillsammans med Ethan Winter i Resident Evil 7. Den här gången förser Capcom Resident Evil Requiem oss med de båda ingredienserna där vi får en mer skräckfylld, nästan skrämmande hjälplös upplevelse tillsammans med Grace för att sedan växla tempo när vi spelar som Leon där den klassiska actionhjälten har en tung arsenal att tillgå.

Fortsätt läsa Recension: Resident Evil Requiem

Recension: Rayman 30th Anniversary Edition

Publicerad den av Mikael

Plattformsikonen Rayman fyller 30 år (i fjol) och det firar Ubisoft med Rayman 30th Anniversary Edition.

Personligen minns jag PlayStation 1-versionen med glädje, men det har släppts i olika former till mängder av olika format genom åren. Denna födelsedagsutgåva inkluderar hela fem olika versioner, eller rättare sagt sex i och med att en prototyp av en Super Nintendo-version även förgyller samlingen.

Super Nintendo-versionen är sparsmakad på innehåll, men det är ändå ett intressant inslag att få se hur långt de egentligen hade kommit med en version till Nintendos konsol. En god bonus och perfekt för denna typ av firande samling.

Game Boy Color-versionen är förstås utvecklad med maskinens begränsningar i åtanke, men annars är versionerna ganska likartade. De färgglada banorna är förstås lika fina idag som förr och musiken får stämningen att kännas sådär knasig som Rayman-spelvärlden är. Utmaningen är minst lika hög som jag minns den från barndomen – som när jag ska hoppa på en smal plattform samtidigt som en illasinnad fiende dyker upp för att göra livet surt för mig.

Fortsätt läsa Recension: Rayman 30th Anniversary Edition

Recension: Yakuza Kiwami 3 & Dark Ties

Publicerad den av Mikael

Yakuza Kiwami 3 & Dark Ties är inte bara en rejäl remake av originalet med massor av nya sidosaker att göra i den maffiafyllda spelvärlden som Segas RGG Studio ger oss, utan ett helt nytt äventyr med Yoshitaka Mine.

Vår käre huvudrollsinnehavare, Kiryu Kazuma, har bestämt sig för att dra sig tillbaka från maffiavärlden och istället bli föreståndare för ett barnhem. Han slutför sina sista uppgifter som den tidigare maffialedaren och den fjärde ordföranden för yakuza-organisationen Tojo Clan och vår resa tar oss till en soldränkt strand i Okinawa där barnhemets framtid vilar på Kiryus axlar.

Som ni kanske förstår går inte allt som det ska, men tur är väl det att Kiryu – känd som Dragon of Dojima – fortfarande är en fullfjädrad fighter som kan stå emot fienderna och ge de ett stort kok stryk. Vi får dela ut galna specialattacker där vi får svinga våra knytnävar, eller varför inte vägkoner eller en tung motorcykel? Det är precis så ”over the top” som vi är vana vid, och det är förstås alldeles underbart. Till skillnad från huvudseriens senaste delar så rör det sig inte om turbaserade JRPG-strider, utan om härlig ‘beat em’ up’-action och i denna remake får vi också tillgång till en helt ny fighting-stil.

Fortsätt läsa Recension: Yakuza Kiwami 3 & Dark Ties

Recension: God of War Sons of Sparta

Publicerad den av Tommy

Sony stod för ett riktigt överraskningssläpp när God of War Sons of Sparta lanserades i samband med deras State of Play. Det rör sig om en metroidvania i 2D där vi får en mix av nostalgi och nutid där Santa Monica Studio och Mega Cat Studios samarbetat för att ge oss ett äventyr som kretsar kring Kratos unga år i Sparta.

Santa Monica-studion behöver knappast någon närmare presentation, men Mega Cat Studios har släppt nya spel till klassiska retrokonsoler som Nintendo 8-bitars och Sega Mega Drive och det är ett samarbete som har mynnat ut i något riktigt bra. Kratos har gått den hårda Sparta-skolan och kämpar för att nå höga höjder inom armén, men tillsammans med hans yngre bror Deimos ger de sig ut för att leta efter en ung kadett som försvunnit – och det visar sig att Kratos hårda träning har gett resultat.

Fortsätt läsa Recension: God of War Sons of Sparta

Recension: Ride 6

Publicerad den av Mikael

Vi har fått vänta ungefär tre år på en uppföljare i Ride-serien och efter att ha ägnat bra mycket tid med Ride 6 så kan jag konstatera att Milstone har använt utvecklingstiden på ett mycket bra sätt.

Ride-serien är min favorit när det kommer till racingspel med motorcyklar i huvudrollen och det känns lite som ett motorcykelns Gran Turismo – en spelserie som jag håller väldigt högt. Ride 6 står emellertid starkt på egna ben.

Att åka motorcykel i denna spelserie har alltid varit en fröjd, och med Ride 5 levererades också ordentligt med härligt innehåll. Med Ride 6 så tar emellertid Milestone serien än längre och den största nyheten är onekligen Ride Fest – vilket står som spelets ordentliga karriärläge. Här känns det än mer som att serien står som ett motorcykelns alternativ till Gran Turismo, på ett väldigt positivt sätt. Istället för att vi har ett karriärläge där vi får ta oss från punkt A till B så får vi välja bland olika event som är indelade i olika kategorier. När vi tagit oss igenom tillräckligt många event – som inkluderar race och dueller – kommer vi snart till en cup där vi får tävla om att nå den högsta placeringen i en serie av tävlingar. I prispotten ligger härliga vinster – vad sägs till exempel om en härlig, ny motorcykel?

Fortsätt läsa Recension: Ride 6