Intryck: The Ballad Singer – early access

Curtel Games har släppt The Ballad Singer via Steam och ligger det rör sig om en titel som lånar mycket inspiration från rollspel från det glada 80-talet, med formulär och tärningar.

I The Ballad Singer spelaren får möjligheten att följa berättelsen av en av de två karaktärerna Ancoran och Leon från start. Under spelets gång kan även ytterligare två karaktärer låsas upp, och spelarens handlande påverkar utvecklingen av berättelsen i stor utsträckning där vi mer eller mindre skapar vårt egna fantasyäventyr i landet Hesperia.

Ancoran är skapad genom magi, och detta skrämmer många av de människor hon stöter på. Och det gör såklart att det blir tufft att kommunicera med många av de personer som spelaren kommer i kontakt med. Ancalimo är emellertid den mest spännande karaktären enligt mig, och hans våldsamma förflutna gör att han håller borta sina känslor. Då olika situationer kan leda till ödesdigra situationer, till och med döden, gäller det förstås att fatta rätt beslut. Spelaren har emellertid möjlighet att göra om olika sekvenser, men dessa är begränsade. Det känns som att jag inte riktigt kan lita på någon, och det gör det samtidigt riktigt spännande.

Det härliga är att vi får vara med och påverka situationerna i sådan stor utsträckning. Fantasyäventyret har inte bara 40 olika slut, utan hela 1700 förgreningar. Berättelsen är verkligen i fokus, som i visuella noveller, men vi får vara med och styra berättelsen i betydligt större grad The Ballad Singer. Att vi har fyra olika huvudkaraktärer att spela som är också en spännande ingrediens, då de flyter ihop i varandra, och fyller i delar i storyn. Jag vill verkligen ta del av alla personligheters äventyr.

The Ballad Singer är väldigt charmigt, och den härliga atmosfären gör att jag fastnar i Curtel Games värld. Jag har en förkärlek till visuella noveller, och det är något speciellt när vi får vara med och påverka berättelsen i en sådan stor utsträckning. Många visuella noveller har små val som påverkar storyn utan att vi riktigt vet vad som får den att förändras. Här känns det som om valen vi gör verkligen har en stor inverkan på allt som händer, de får verkligen konsekvenser, och vi stöter på en hel del svårigheter om vi väljer fel alternativ, samtidigt som jag bara myser med i det som händer. The Ballad Singer är en riktigt skön upplevelse, och jag kan rekommendera det till alla som tycker om visuella noveller och de som själva vill vara med och påverka utgången och händelserna.

The Ballad Singer är redan en skön pärla, trots att det är i early access.

Annonser

Färsk trailer för Yomawari: The Long Night Collection till Switch

Den mysiga skräckspelsserien Yomawari tar sig snart till Nintendo Switch, och NIS America har släppt en ny trailer för den kommande samlingen.

Videon visar bland annat hur vi kan använda facklan för att se de skrämmande fienderna och hur spelaren kan gömma sig i buskarna. Samlingen heter Yomawari: The Long Night Collection, och den inkluderar seriens två spel – Yomawari: Night Alone och Yowamari Midnight Shadows.

Yomawari: The Long Night Collection släpps till Nintendo Switch den 30 oktober, och ni ser den färska trailern nedan.

Microsoft utannonserar ny Xbox One S-bundle med Fortnite

Microsoft förbereder en ny bundle för Xbox One S som kommer att inkludera Fortnite Battle Royale och lite kosmetiska godsaker från Epic Games spelupplevelse.

Paketet kommer att inkluderar 2000 V-Bucks, som är Fortnites in-game-valuta samt det kosmetiska Eon-paketet som inkluderar Eon Character Outfit, Rare Resonator Pickaxe och Epic Aurora Glider. Xbox One S-bundeln inkluderar även en månads testperiod för Game Pass och Xbox Live.

Xbox One S Fortnite-paketet kan bland annat köpas från Microsoft för 3390 kronor.

The Walking Dead: The Final Season – borttaget från digitala plattformar

Under den förra veckan stod det klart att stora delar av Telltale Games stängs ned. Det blev också oklart om de kommer att slutföra arbetet med de två sista avsnitten av The Walking Dead: The Final Season.

Nu har Telltale Games tagit bort bort The Walking Dead: The Final Season från PlayStation Store, Xbox Store, Steam och GOG. På produktsidan för säsongen på GOG står det “Telltale has requested a temporary pause of sales of The Walking Dead – Final Season,” vilket antagligen gäller för alla berörda format.

Hela säsongen av The Walking Dead: The Final Season kan fortfarande köpas till Nintendo Switch, men den kommer antagligen att plockas bort från eShop inom kort.

Massor av spelsekvenser från Just Cause 4

Under Gamescom i Köln presenterade Just Cause 4-regissören Francesco Antolini Avanlanche Studios spel, medan Bryan Rodriquez spelade live inför publik. Nu har studion publicerat en video som visar upp eventet, vilket förstås inkluderar mängder av spelsekvenser och information om Just Cause 4.

I videon får vi en glimt av Solis där Just Cause 4 utspelar sig, och Antolini lovar att det kommer att bli den största upplevelsen i serien hittills. Förutom att vi kommer att få ett större område att utforska, kommer fler vapen och bilar att inkluderas samtidigt som mängder av hemligheter utlovas.

Just Cause 4 lanseras till PlayStation 4 och Xbox One den 4 december, och ni ser den nya videon nedan.

Kickstarter-succén The Ballad Singer närmar sig Early Access

Den italienska spelstudion Curtel Games bad om 25 000 euro för sitt The Ballad Singer för sju månader sedan, och de lyckades samla in drygt 33 000 euro via sin Kickstarter-kampanj. Nu är det snart dags för den visuella novellen att släppas via Early Access på Steam.

The Ballad Singer inspireras av rollspel, visuella noveller, spelböcker och upplevelser där spelarna själva får ”göra sitt äventyr.” Studion lovar att äventyret kommer att innehålla hela 1700 berättelser och 40 olika slut, där spelarens alla val kommer att få konsekvenser. Berättelsen utspelar sig i landet Hesperia, och spelaren antar rollen som en av fyra olika huvudkaraktärer. Döden innebär emellertid inte slutet för berättelsen, utan spelaren får istället ta över en ny karaktär. De tidigare händelserna och valen kommer fortfarande att få stor betydelse för handlingen där små saker kan få storartade konsekvenser.

Den 27 september når The Ballad Singer Early Access via Steam, och prislappen landar på 19,99 euro.

Recension: Pro Evolution Soccer 2019

Konami har släppt Pro Evolution Soccer 2019, och undertecknad har grottat ned sig i Fifa-seriens stora utmanare.

Medan Fifa-serien har alla tunga licenser, har Konami alltid levererat när det kommer till spelet på planen. Känslan och spelarnas beteenden överglänser det som Electronic Arts lyckas prestera i min mening, och flytet i spelet är rent av spektakulärt stundtals. Nickarna är inte lika produktiva som i fjolårets utgåva, och det känns som ett ganska välkommet inslag. Ett bra spel är mer gynnande än att bara spela ut på yttrarna för att slå inlägg vid vart och vartannat anfall. Domarnas agerande kan såklart ifrågasättas då och då, men de tillåter ofta ganska mycket innan de visslar i sin pipa, och de viftar sällan med sina kort.

De mjuka animationerna är också riktigt snygga, och ger också flyt till spelet. Det händer såklart en och annan konstighet på planen, men de gör sig sällan synliga. Problemet är snarare att det känns som ett mellanår för Pro Evolution Soccer-serien där få nyheter faktiskt gör någon ordentlig skillnad. Konami har talat mycket om det färska inslaget ”magic moments” och detta innebär att de allra bästa spelarna har ett gäng specialare som de kan använda sig av. Detta innebär i praktiken att de berörda utespelarna kan göra mer iögonfallande passningar och skott, medan de bästa målvakterna kan göra mer spektakulära räddningar. Det hela ser snyggt ut, men det är något som sker automatiskt, och kräver inte några speciella knappkombinationer. Det hela förändrar dock inte spelet på planen i någon stor utsträckning.

När det kommer till menyer och funktioner utanför planen haltar dock Pro Evolution Soccer 2019 fortfarande. Bristen på licenser gör sig återigen påmind, och trots att Konami har kopplat licenserna för den franska, portugisiska och danska ligan har de inte längre kvar licensen för Champions League. När det kommer till Allsvenskan hittar vi Malmö bland valbara lag, men vi kan inte spela några heta derbyn eller liknande. När det kommer till spellägen är det fortfarande Master League som står för det starkaste kortet för den som väljer att spela på egen hand, men när det kommer till spelarköp är det för lätt att signa de riktigt stora stjärnorna samtidigt som vi också får till en transfer av dessa för en, i sammanhanget, billig peng.

Pro Evolution Soccer 2019 är fortfarande ett riktigt bra spel när det kommer till fotbollen på plan, och jag har som allra roligast när jag möter en vän där timmarna verkligen kan flyga förbi. De få nyheterna gör dock att Pro Evolution Soccer 2019 inte känns som en självklar uppgradering från fjolårets upplaga, men flytet och känslan är svårslagen.

Recension: Strange Brigade

Året är 1930 och vi samlar våra kompisar för att dra till Egypten och panga på levande skelett.

Under 2015 släpptes Rebellions Zombie Army Trilogy, och Strange Brigade är den spirituell uppföljare till deras tre år gamla actionäventyr. Den här gången får vi besöka Egyten istället för ett nazityskland, och berättelsen nystas fram i form av matinéliknande sekvenser och händelser backas upp av en brittisk berättarröst – någon som verkligen inte tycker om katter.

Även om du kan ta dig igenom Strange Brigade på egen hand är det uppbyggt för upp till fyra spelare, och det blir såklart roligare om man väljer att samarbeta tillsammans med sina vänner. Tyvärr finns det inte någon möjlighet att spela tillsammans i soffan, något jag saknar i många av dagens spel, men vi kan i alla fall mötas upp med våra vänner över nätet. Om någon av dem faller offer för fienderna – som kommer i drivor – hamnar den berörda spelaren i en sarkofag, och vi kan då hjälpa dem tillbaka in i matchen igen.

Fokuset ligger på mindre pussel, och drivor och åter drivor av fiender. Skeletten fullkomligt forsar mot en, samtidigt som en och annan skorpionliknande fiende försöker göra livet surt för spelarna. De finns där som mer eller mindre kanonmat, och tyvärr är det inte särskilt stor fiendevariation. Vissa har lite mer skydd än andra, medan någon kommer med piratutstyrsel. De kastar spjut och slåss med svärd, och vi kan utlösa olika fällor för att mosa så många fiender som möjligt genom samma attack. Men samtidigt som vi får en ganska upprepande resa, är det ändå underhållande, och just lättillgängligheten gör att det blir en bra upplevelse så länge vi har någon eller några vänner att spela med. För att bryta av de actionpackade sekvenserna hittar vi också några hemligheter och pussel – som aldrig blir särskilt svåra. Samtidigt som jag skulle vilja ha lite mer utmaning när det kommer till spelets gåtor, sölar de aldrig ner tempot. Istället finns de där som ett litet andrum mellan striderna.

Den ostiga och karaktäristiska berättelsen är överdriven med flit. Humorn är stundtals riktigt härlig, och det ger den där lättsamma känslan som är perfekt för ett coop-spel. Vi hittar också referenser från gamla matinéfilmer, och vi har fyra olika karaktärer att välja mellan vilka alla bjuder på sina egna personligheter där dialogerna ter sig olika beroende på vilka brigadmedlemmar som är med i gänget.

De olika karaktärerna kommer dessutom med en del personliga fördelar, där någon exempelvis kan hitta gömda vägar som de andra inte kan ta sig genom. Detta gör mig nyfiken på att testa på de olika spelbara karaktärerna, och rent utseendemässigt är Strange Brigade trevligt att titta på. Stödet för HDR ger det lite mer sprakande färger, och Egypten är riktigt fint i Rebellions actionäventyr.

Vi har en del specialare att använda – i en ganska kort kampanj – och ett Horde-läge samt möjligheten att kämpa om åtråvärda platser på världens hi-score-lista. Det är en trevlig upplevelse tillsammans med ett gäng kompisar, samtidigt som det hade behövt vara vassare för att ge en fantastisk upplevelse för den ensamme spelaren. Strange Brigade bjuder i grund och botten på en rejäl dos action, med fällor och tricks att utnyttja, och vi får också några andrum i form av pussel och hemligheter. Rebellions actionfest kommer inte att lämna några djupare intryck som jag kommer att minnas om tio år, men ibland är det just denna lättsamma formel som jag, tillsammans med mina vänner, vill åt.

Recension: Divinity – Original Sin 2

Divinity: Original Sin bjöd på en fantastisk rollspelsupplevelse, och när uppföljaren lanserades till PC i fjol hoppades jag verkligen på att spelet skulle ta sig till konsol. När det sedan utannonserades var glädjen total, och den håller verkligen i sig när jag nu har det i mina händer.

Du behöver ingalunda ha spelat originalet för att kunna njuta av händelserna i Divinity: Original Sin II, men för oss som tagit del av Larian Studios föregångare hittar vi en hel del godsaker från det föregående äventyret. Äventyret utspelar sig efter händelserna i föregångaren, och magikällan ”source” har spridit sig genom världen, och jakten på personer som besitter dess krafter är inte nådig. Det märks direkt när vi tar våra första steg i världen, där det råder en form av ”häxjakt” på folk som har dess kraft, och vi får verkligen möjligheten att rollspela i detta stora rollspel.

Valet och skapandet av karaktärer ger inte bara möjligheten att skräddarsy deras utseende och förmågor i strid, utan vi kan också välja karaktärer som har helt olika bakgrundshistorier och personligheter. Detta ligger inte bara i periferin, utan har också stor betydelse för hur vissa personer kommer att bemöta dig, och det ger också ett härligt omspelarvärde. Personligen brukar jag alltid spela med snälla karaktärer, men här valde jag att skapa en arrogant prins, och använde mig ofta av dialogval som jag inte brukar välja – jag satte mig helt enkelt in i rollen som karaktären själv. Det hela ger ett sorts djup till berättelsen, och vi får helt enkelt inte allt skrivet på läppen. Precis som i originalet är också coop-möjligheterna en väldigt välkommen aspekt, och jag spelade tillsammans med en vän som satte sig i rollen som ett skelett från en främmande plats som inte är känd för omvärlden.

De turbaserade striderna bjuder på stora möjligheter när det kommer till taktik och strategier. Vi spelade på den tuffaste svårighetsgraden (även om vi inte valde permadöd), och farorna som lurar bakom vart och vartannat hörn satte många käppar i hjulet för oss. Vi kan kasta olja för att sedan sätta eld på olika områden, teleportera både fiender och medspelare, och samtidigt välja vilka karaktärer vi ska akta oss för samt ta ut först. Många av striderna var oerhört tuffa, och jag tappade räkningen över hur många gånger vi var tvungna att ladda en tidigare sparfil. Det blev emellertid aldrig enerverande, utan vi diskuterade tillvägagångssätt, provade nya infallsvinklar, och lyckades till slut även ta ner de allra svåraste fiendegrupperna. När elden inte stoppade motståndet kunde vi släcka den med vatten för att skapa dimma för att ta bort möjligheten för fiender med färdigheter som låter de attackera från ett längre avstånd, och när healing-magierna behövde återhämta sig framkallade vi en varelse som kunde läka våra sår. Det finns så många olika sätt att föra en strid på, och det är en ren fröjd när de svårare dusterna slutar i vinst.

Röstskådespelarna gör ett otroligt bra jobb, och tillsammans med berättelsen, musiken och den härliga designen trivs jag verkligen i världen där äventyret utspelar sig. Dialogerna är mångfacetterade, och världen är sprängfylld av intressanta karaktärer. Jag donerar pengar och föremål till försäljare, för att sedan få bättre priser och mer kosing för de föremål jag säljer till dem, och njuter av otroligt många av de dialoger som Original Sin 2 innehåller. Att de karaktärer vi väljer att skapa dessutom påverkar så mycket av spelets dialoger är rent av underbart, och Larian Studios har verkligen lyckats skapa ett fantastiskt rollspelsäventyr som levererar både i coop och för den som väljer att bege sig ut på resan ensam.

Square Enix The Last Remnant försvinner snart från Steam

Square Enix meddelar att de kommer att plocka bort deras JRPG The Last Remnant inom kort.

The Last Remnant släpptes till Xbox 360 under 2008, och året efter lanserades även en PC-version. Nu meddelar Square Enix att PC-versionen kommer att försvinna från Steam den 4 september, och spelet kommer också att sluta säljas i fysisk form.

The Last Remnant utvecklades bland annat av veteraner som arbetat med spelserier som SaGa och Final Fantasy.