Recension: Next of Kin: Fidelity

Publicerad den av Tommy

Spelkväll Games är tillbaka med deras andra spel – uppföljaren till det atmosfäriska Next of Kin där vi fick besöka den svenska lilla byn Mjölkebo. Det var oerhört mysigt, kändes så nära, och behandlade också tyngre ämnen som som gav det ett oerhört gott djup. Uppföljaren är ännu bättre, och en helgjuten spelupplevelse som lever på sin fantastiska berättelse.

Det började med att jag spelade igenom en tidig version av Next of Kin: Fidelity på engelska till PC där jag tog kontrollen över huvudrollsinnehavaren Bjorn. När spelet främst utspelar sig i Sverige – och jag nu har haft den slutgiltiga versionen till Nintendo Switch (spelat på Switch 2) – valde jag emellertid svenska som språk. Det kan tyckas som en bagatell, men det gör faktiskt sitt för spelupplevelsen där det blir ännu tydligare, känns ännu närmare ”hemma” när jag nu spelat tillsammans med protagonisten Björn. Lite som att jag hellre spelar exempelvis Yakuza Like a Dragon med japanska röstskådespelare än engelska, för att ge den rätta känslan – även om Fidelity inte har några röster.

Fortsätt läsa Recension: Next of Kin: Fidelity

Recension: Lego Horizon Adventures

Publicerad den av Tommy

Lego Horizon Adventures vänder upp och ned på allt som vi trodde att vi visste om Lego-spel, men samtidigt känns det härligt bekant. Guerilla Games – med hjälp av Studio Gobo – har utvecklat en helt fantastiskt färgglad Lego-version av Aloys första äventyr.

Efter att nyligen ha spelat igenom Horizon Zero Dawn Remastered (läs gärna recensionen) är det riktigt härligt att hoppa in i en mer gladlynt tolkning av äventyret. Det är så härligt humoristiskt och lätt att tycka om även för de som inte har spelat originalet – exempelvis en yngre publik som inte har åldern inne ännu.

Fortsätt läsa Recension: Lego Horizon Adventures

Recension: Prince of Persia: The Lost Crown

Publicerad den av Tommy

Ubisoft överraskade oss alla när de utannonserade Prince of Persia: The Lost Crown och resultatet av detta påkostade metroidvania-äventyr är fantastiskt.

Under dynastin Kushans senaste invasion av Persien lyckas krigsklanen The Immortals stoppa angreppet och Sargon – Prince of Persia: The Lost Crowns protagonist – hyllas för att ha dräpt deras general. Kort därefter blir den persiska prinsen Ghassan tillfångatagen och bortrövad till Mount Qaf – en plats som det vilar en förbannelse över som förvränger tid och rum.

Fortsätt läsa Recension: Prince of Persia: The Lost Crown

Vi intervjuar Orten Was the Case-skaparen Oskar Thuresson

Publicerad den av Tommy

Oskar Thuresson har arbetat med spel som PayDay 2 och Josef Fares Hazelight Studios A Way Out. Senast var han lead animator för Game of the Year-vinnaren It Takes Two och nu är han aktuell med sitt alldeles egna spel – Orten Was the Case till PlayStation, Xbox, Nintendo Switch och PC. Det här lät riktigt intressant, inte minst efter att även ha följt utvecklingen via spelets Instagram-konto, så vi tog kontakt med Oskar för att få veta mer.

Orten Was the Case utspelar sig i den svenska orten, och den oerhört snygga visuella stilen är handritad där inspirationen bland annat kommer från svenska klassiker och spelmomenten har bland annat inspirerats av ett visst spel i The Legend of Zelda-serien. Det händer oerhört mycket i ”orten” på en och samma gång, och för att vi ska kunna ta del av allt och ta oss vidare i pusseläventyret kan vi spola tillbaka tiden för att rädda orten och hela världen som hotas av en stor katastrof. Jag har fått chansen att testa Orten Was the Case och det råder ingen tvekan om att det handlar om en unik spelupplevelse även om vi känner igen inspirationen från andra spel och annat inom kulturen.

Fortsätt läsa Vi intervjuar Orten Was the Case-skaparen Oskar Thuresson

Recension: Pikmin 4

Publicerad den av Tommy

Kapten Olimar kraschar återigen på den jordliknande planeten PNF-404 och skickar ut en SOS-signal som når räddningsteamet The Rescue Corps. Problemet är bara att även den besättningen kraschar ned på planeten och allt ansvar läggs istället på nybörjarens axlar – det vill säga spelaren som får skapa sin egna äventyrare i Pikmin 4.

Vi får förstås inte bara i uppgift att rädda Olimar, utan även räddningsteamet, och till vår hjälp har vi förstås söta Pikmins när vi ställs mot lika sockersöta fiender. Våra slagsmålshjältar och byggare kommer i ett gäng olika former och färger, där den klassiska röda tål eld och den gula har inte något emot fiender som blixtrar och kan slå sönder elstängsel. En av de nya varelserna är en is-Pikmin som inte bara kan frysa fiender utan även göra en ordentlig isbana av vattendrag. Det gör att även andra Pikmin-varelser utöver den vattenbaserade, blåa, kan ta sig vidare i jakten på skatter och personer som är rymdskeppsbrutna.

Fortsätt läsa Recension: Pikmin 4

Recension: Xenoblade Chronicles 3

Publicerad den av Tommy

Xenoblade Chronicles 3 till Nintendo Switch är ett mörkare, japanskt rollspel, utan att för den sakens skull sakna färg. Vi får vandra genom vidsträckta landskap med häpnadsväckande design och stifta bekantskap med en uppsjö av intressanta karaktärer.

Den tredje delen i serien utspelar sig i samma universum som tidigare Xenoblade-spel där de människor som lyckats överleva bor på sedan länge döda kroppar från enorma titaner. Vi befinner oss i Aionios där två fraktioner ligger i ständigt krig – Keves och Agnus, men varför de båda grupperingarna fullkomligt mördar varandra verkar det vara få som fortfarande vet. Och vad händer när det blodiga kriget ifrågasätts? Det här är en grupp människor som inte har upplevt något annat än krig, och soldaterna föds inte som bebisar utan som tonåringar där de går igenom en utbildning och får tävla mot varandra. Sedan beger de sig ut i krig där de går igenom tio stridscykler och de få som överlever ger upp sitt liv frivilligt under en ceremoni där de för sin energi vidare.

Fortsätt läsa Recension: Xenoblade Chronicles 3

Recension: Atelier Sophie 2

Publicerad den av Tommy

I Atelier Sophie 2: The Alchemist of the Mysterious Dreams får vi återigen stifta bekantskap med alkemisten Sophie.

Atelier Sophie 2 är en direkt uppföljare till Atelier Sophie: The Alchemist of the Mysterious Book, och nu lämnar vår protagonist sin hemstad Kirchen Bell och hamnar i en förverkligad drömvärld – Erde Wiege.

Hon hamnar här utan att förstå varför – en främmande plats där hon börjar söka efter sin försvunna vän Plachta, och hon möter snart ett galleri som är lika färgstarkt som den visuella stilen. Vi möts av en riktig värme, och samtidigt som huvudberättelsen ligger där och intresserar mig i bakgrunden så är det mötet med alla intressanta karaktärer som förgyller tillvaron med mysiga dialoger.

Fortsätt läsa Recension: Atelier Sophie 2

Recension: Oninaki

Publicerad den av Tommy

Square Enix rollspelsstudio Tokyo RPG Factory har gett oss Lost Sphear och I Am Setsuna, två spel som fokuserar på den klassiska skolans japanska rollspel. Nu är utvecklarna aktuella med Oninaki och det handlar om ett mer actionbetonat äventyr.

Spelaren tar rollen som Kagachi, en Watcher som hjälper förlorade själar – folk som dött – att ta sig över till den andra sidan för att de sedan ska kunna återfödas. För att göra detta behöver protagonisten och hans medarbetare lösa en hel del problem som de döda har lämnat efter sig i livet, och det resulterar ofta i att vi får bege oss ut på farliga marker där monster lurar.

Striderna är riktigt intressanta och vi får hjälp av diverse demoner som kommer med en hel del specialkrafter. Vi kan plocka med oss fyra stycken demoner och växla mellan dessa när det vankas motstånd, även om vi får möjlighet att ta hjälp av fler demoner än så. Vissa är snabba, andra låter oss attackera från avstånd och vissa är riktigt starka men betydligt långsammare. Ju oftare en demon används, desto mer kan denne utvecklas, och vi får snart tillgång till en hel drös av olika specialattacker och fördelar. När det väl är dags för bosstrider kan vi stöta på ganska rejält med utmaning om vi inte lyckas använda rätt taktik. Och det är också detta som gör det intressant och underhållande, där vi inte bara får hamra på knapparna för att komma segrande ur vissa strider.

Problemet är att karaktärerna är väldigt platta och det är aldrig berättelsen som håller mig kvar. Tokyo RPG Factory försöker plocka fram våra känslor, men trots att berättelsen kretsar kring död lyckas de aldrig få mig att känna någonting för spelets karaktärer. Vi får också veta mer om de demoner som vi slåss med, men storyn som målas upp känns bara som en påklistrad kuliss.

Det är synd att berättelsen är så pass intetsägande, och att karaktärerna aldrig känns spännande, men striderna är verkligen underhållande och jag grottar ned mig i att uppgradera vapen och dylikt samtidigt som jag återbesöker platser för att kunna utveckla hela min arsenal av demoner. Så länge som jag får bege mig ut i strid är Oninaki emellertid ett bra, beroendeframkallande spel.

Förhandstest: Sniper Elite V2 Remastered

Publicerad den av Tommy

Den 14 maj släpps Sniper Elite V2 Remastered som är en uppdaterad version av originalet som lanserades under den förra konsolgenerationen. Undertecknad har laddat snipern och förhandstestat remastern (PlayStation 4-versionen).

Sniper Elite-serien har funnits på min intresselista ett bra tag, men detta är faktiskt den första gången som jag testar något av spelen i serien. Prickskyttegevären har aldrig tillhört mina favoritvapen, även om jag tycker att det är underhållande att faktiskt använda dem. Anledningen är att jag är så otroligt dålig som sniper, men nu blir det förhoppningsvis någon form av ändring på detta när prickskyttegeväret verkligen står som huvudfokus i Sniper Elite V2 Remastered.

Den nya versionen kommer med en rejäl uppdatering vad gäller den grafiska biten med 4K-upplösning och HDR. Det hela ser väldigt rent ut, och även om detaljerna inte är lika många som i många av dagens större spel, så är Sniper Elite V2 Remastered helt klart snyggt. Zeppelinarna flyger i luften, och när en ‘kill cam’ följer kulans färd genom fiendes kroppsdelar känner jag en liten ilning i maggropen när skottet går igenom skallbenen.

Uppdraget jag spelat igenom heter Schönberg Convoy och huvudmålet är att ta ut vetenskapsmannen Gunther Kreidl som håller i dokument som avslöjar var tyskarna har sin byggnad för deras V2-raket. Vi befinner oss i det andra världskrigets slutskede, och precis som titeln avslöjar handlar det mestadels om prickskytte på avstånd. Jag börjar uppdraget med att smyga mig på en fiende och ta ut honom i det tysta, men snart får jag verkligen nytta av min sniper. Vi har visserligen tillgång till en Thompson för närstrid, eller varför inte MP 40 som någon av de snart döda nazisterna håller i, men det blir snabbt tydligt att dessa endast används i nödfall. När fienden kommer för nära, speciellt om flera kommer samtidigt, slutar dusten oftast med att jag dör. Som tur är kan jag preparera området nära mig med minor och dylikt.

Nu ska jag fortsätta med prickskyttet och jag återkommer med en recension av Sniper Elite V2 Remastered nästa vecka.

Nintendo Switch Online har över 9,8 miljoner prenumeranter

Publicerad den av Tommy

Nintendo höll nyligen sin årsrapport för det gångna räkenskapsåret, och då berättade företaget att 9,8 miljoner Switch-spelare har prenumererat på tjänsten sedan den blev tillgänglig under september 2018.

Siffran innefattar även spelare som har använt sig av gratiserbjudandet, men det innebär att nästan en tredjedel av Nintendo Switch-ägarna har testat företagets onlinetjänst för konsolen.

Nintendo berättade också att Tetris 99 har spelats på 2,8 miljoner konton, och företaget berättar att de kommer att fortsätta stödja spelet med in-game-evenemang.

Källa: Nintendo