Recension: Nitro Gen Omega

Nitro Gen Omega är ett rollspel som inspirerats ordentligt av 2000-talets mecha-anime-serier och det är en riktigt spännande spelupplevelse.

Nitro Gen Omega har varit i Early Access och går nu in i sin fulla release och tar sig till konsol – inte minst PlayStation 5 som är den version som jag har spelat. Vi får leda en grupp av legosoldater som kallar sig för ”Fools” och ta oss över ödemark som tagits över av AI. Här får vi ett spel som låter oss hantera sin besättnings relationer med varandra och se till att de överlever på skeppet som tar de fram över den postapokalyptiska världen när vi slåss i turbaserade strider och måste hantera piloternas mentala hälsa och aspekter som värme och ammunition.

Och det är verkligen en postapokalyptisk värld vi sätts in i, där människorna redan förlorat kriget mot AI och det märks också genom att mänskligheten är utspridda i små städer ovanför en mark som är kontrollerad av maskiner. Runtom i världen ser vi spår av det krig som utspelat sig med trasiga byggnationer som använts i krigföringen och vi får fatta rollen som ledare för besättningen som tar kontrakt från bosättningar där vi får bege oss ned i ruinerna för att slåss och vår mentala status har lika stor påverkan som vår egna skottkraft.

Mellan uppdragen får vi lugnare stunder, bland annat genom att besättningen umgås med varandra och knyter band och lagar mat. De grälar också och man får den där känslan av lite äldre mecha-anime-atmosfären och det känns som att det alltid händer något spännande.

De turbaserade striderna känns riktigt cinematiska. Här får vi först placera ut våra drag på en tidslinje som vi delar med fienden, och här får vi bland annat förflytta våra kämpar, välja att de ska attackera, reparera och så vidare för att se det hela sedan utspela sig som i en god anime. Vårt planerade drag kan emellertid falla – det blir förstås problem om en pilot får panik eller om en mech överhettas. Lyckas vi emellertid att vända detta känns det riktigt gött och välförtjänt. När allt går fel, fienden bryter sig igenom våra formationer och kylsystemet felar – och en supportkaraktär lyckas rädda upp situationen så känns det oerhört bra – och samtidigt ser vi det utspelas med snygga animeinspirerade sekvenser där missiler åker igenom en brinnande sky och varje attackerande träff visas på ett väldigt snyggt sätt. Visst blir det något repetitivt ibland när animationer inte alltid är möjliga att klicka sig förbi, men det förgyller spelupplevelsen och atmosfären – själva känslan ordentligt.

Karaktärerna är förhandsgenererade, men de har samtidigt en ordentlig personlighet där de har sitt egna tycke och smak och kommer med sina egna rädslor – saker som påverkar hur de presterar som deras relationer. Det kan skilja rejält mellan en osäker och en självsäker stridskämpe, och relationerna mellan karaktärerna kan trigga bonusar och gemensamma förmågor. Nitro Gen Omega känns levande på helt rätt sätt, där karaktärer som inte kommer överens kan vägra att samarbeta även i de viktigaste situationerna. För att inte tala om när man förlorar en karkatär, det känns riktigt tufft.

Nitro Gen Omega kan kännas något repetitivt till en början, men ju djupare vi kommer, desto mer intressant blir det där sekvenser och sambandet mellan besättningen blir mer tongivande och karaktärernas relationer kan ge oväntade taktiska val som förgyller underhållningsvärdet. Det är levande, det händer oförväntade saker och striderna känns riktigt snygga och ordentliga med dess animeinspirerade ton. Ska vi lyckas överleva i denna postapokalyptiska värld, eller ska vi falla mot den AI som tagit kontrollen och mer eller mindre sänkt världen som vi känner den?

Betyg: 8 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
Xbox Series
Nintendo Switch
PC