Recension: Valkyrie Elysium

Mänskligheten är vid ruinens brant och Odin är skadad efter en mäktig strid med Fenrir. Därför får valkyrian Maria, Odins vasall, bege sig ut för att rädda världen i ett äventyr som kretsar kring nordisk mytologi.

Medan originalet, Valkyrie Profile, är ett turbaserat rollspel så rör sig Valkyrie Elysium mer mot actionorienterade spel som Devil May Cry och Bayonetta. Vi utgår ifrån ett tempel i Asgard där Odin sitter på sin tron och ger oss order om vad vi ska göra härnäst och vi väljer sedan om vi ska gå vidare i huvudberättelsen eller bege oss ut på ett sidouppdrag.

Fortsätt läsa Recension: Valkyrie Elysium
Annons

Recension: Return to Monkey Island

Vad är egentligen hemligheten med Monkey Island? Det är äntligen, äntligen dags att ta reda på det.

Min första bekantskap med Monkey Island-serien hade jag till Amiga. Jag minns att jag blev förvånad över att jag inte spelade som en apa, men det var min allra första introduktion till peka-och-klicka-genren och jag fick hjälp av min bror att förstå vad som sades och vad jag skulle göra. Min engelska var inte tipp-topp, men äventyret skulle få mig förälskad i denna genre, och med Return to Monkey Island så besannas mina barndomsdrömmar och det är både nostalgiskt och fräscht att spela detta äventyr till Nintendo Switch.

På förhand var jag dock lite oroad över det nya grafiska valet, men efter att ha sjunkit in i spelet och tagit mig till resans slut känns det bara helt klockrent – som om det är precis så här det faktiskt skulle vara. Den magiska stämningen som avslutades med Monkey Island 2: LeChuck’s Revenge (tidigare uppföljare saknade både magin och Ron Gilbert vid rodret) får här nytt liv, och tillsammans med veteraner från original-teamet knyter Gilbert ihop säcken för piraten Guybrush Threepwoods fantastiska äventyr.

Fortsätt läsa Recension: Return to Monkey Island

Recension: Metal Hellsinger

Metal: Hellsinger är något så fräscht som en blandning av ett rytmiskt musikspel och en actionrökare i samma tappning som Doom och Shadow Warrior 3. En sann ‘death metal’-dröm helt enkelt, utvecklat av Stockholmsstudion The Outsiders.

Unknown, som är hälften människa och hälften demon, är blodigt törstig på hämnd. För att återfå sin röst får vi hjälpa protagonisten att kriga sig igenom helvetet, i takt och när vi levererar som allra bäst dundrar musiken på – komplett med sång.

Fortsätt läsa Recension: Metal Hellsinger

Recension: Arcade Paradise

Arcade Paradise tar oss tillbaka till 90-talet och arkadhallarnas glansdagar. Här får vi leva barndomsdrömmen och driva vår egna arkadhall.

Vi spelar som Ashley och ser spelvärlden ur förstaperson när hen precis har fått nycklarna till sin fars bortglömda tvätteri. Han tycker att protagonisten ska ta sig i kragen och förstå att hen faktiskt är vuxen och måste börja ta ansvar. Spelaren får börja med att göra sysslor som att kasta in tvätt i tvättmaskiner och torktumlare, plocka upp skräp och lite andra sysslor som är varken direkt kul eller tråkigt. I ett rum längst bak i tvätteriet hittar vi emellertid ett gäng gamla arkadmaskiner, och vår dröm om att driva en arkadhall startar.

Vi får inte bara köpa arkadmaskiner, tjäna pengar genom att plocka pengar från myntinkasten och ”åtgärda buggar” genom att slå bort insekter från kretskorten, utan självfallet även spela en drös olika spel – över 35 stycken totalt. Det handlar ofta om ordentliga kopior av spel vi känner igen från förr – inte minst en blandning av Pac-Man och Grand Theft Auto där vi får åka runt i en bil och samla på oss pengar istället för att äta Pac-Dots. Här blir vi jagade av polisen istället för spöken, och om vi blir stoppade av polisen har vi också chansen att springa ifrån dem, och vi kan också få tag på en uppgradering så att vi kan åka över polisbilarna med en pansarvagn.

Fortsätt läsa Recension: Arcade Paradise

Recension: Steelrising

Steelrising utspelar sig under en alternativ version av den franska revolutionen där kung Ludvig XIV (eller rättare sagt Louis XIV) härskar och målar gatorna i rött blod med sin robotarmé. Spelaren axlar rollen som Aegis, en robot – eller så kallad automat – som agerar Marie Antoinettes livvakt och drottningen beordrar spelaren att ge sig ut på ett riktigt utmanande äventyr för att hitta skaparen av dessa tyranniska vapen.

Liknelserna med Bloodborne är många, det handlar inte bara om en soulslike som utspelar sig under en viktoriansk, mörk era, utan vi har exempelvis möjlighet att använda både ett ordentligt handvapen och ett stödjande eldvapen. Personligen satsade jag min karaktärs-‘build’ på rå styrka där jag använde ett eldvapen med frysande effekt som får vissa fiender att frysa till is vilket gav ett ypperligt läge att ladda upp en oerhört stark attack med mitt metalliska klubbvapen med eldattribut. Det finns emellertid andra typer av alkemiska vapen, däribland en metallpiska som vi kan sätta eld på (varje vapen har sin egna specialare), och det finns ett gäng olika vapentyper att välja mellan. Vi kan välja tunga vapen som exempelvis spikklubbor, solfjädrar som immobiliserar fienden så att spelaren kan dela ut kritiska attacker, klor som fokuserar på snabbhet och dubbla svärd som är en blandning av både attack och kvickhet.

Fortsätt läsa Recension: Steelrising

Recension: Lost in Play

Lost in Play är ett mysigt peka-och-klicka-äventyr som får liv av två syskons flödande fantasi. Det är oerhört snyggt, speciellt med dess fantastiska animationer. Men håller det i längden när det är ett spel helt utan handfasta dialoger?

Äventyret kretsar kring de två syskonen Gal och Toto som försvinner helt in i sin fantasi. Deras lek blir för dem en föreställd verklighet och efter att systern skrämt iväg sin bror med ett egetpysslat monsterhuvud hamnar de i en mörk skog. Lost in Play växlar snyggt mellan verkligheten och fantasin hos barn och som spelare får vi vara med och hjälpa syskonen hem igen.

Fortsätt läsa Recension: Lost in Play

Recension: Pac-Man World Re-Pac

En av spelvärldens största ikoner – Pac-Man – är tillbaka och det handlar om en remake av PlayStation-klassikern Pac-Man World. Spelglädje, plattformshoppning och stora mängder frukt står står på menyn.

Pac-Man kommer hem för att fira sin 20-årsdag, men upptäcker att hans hem är slaget i spillror. Storyn har förstås inte någon stor plats, men det bjuds på en mysig inledning innan vi får bege oss ut för att rädda den gula hjältens familj och vänner från den ondskefulle Toc-Man och hans spökarmé.

Banorna är lika klassiska som varierade med allt från ‘lustiga huset’ till pirat- och rymdtema, och även om det är en 3D-plattformare så handlar det mest om att ta sig från vänster till höger samt upp och ner. De spetsar även till upplägget med att fylla banorna med hemligheter och låsta portar som ofta kräver att jag har en viss frukt eller nyckel för att öppna dessa. Vi kan hitta allt från inlåsta vänner (som vi sedan kan prata med i hubbvärlden) till gömda Pac-Man-banor av det klassiska slaget.

Fortsätt läsa Recension: Pac-Man World Re-Pac

Recension: Saints Row (2022)

Efter nio år får vi äntligen ett nytt Saints Row-spel och trots att Voilition har valt att tona ned ‘open world’-upplevelsen, slopat utomjordingar och superhjältekrafter, så fortsätter galenskaperna i denna reboot.

Saints Row utspelar sig i Santo Ileso, en fiktiv stad i sydvästra USA och det känns som en precis lagom stor spelvärld. I många spel med öppna, stora världar är mycket av dess area bara utfyllnad, men denna stad är fylld av både huvuduppdrag och sidosysslor att lägga sin speltid på.

Den galna humorn träffar precis rätt hos mig, vilket också smittar av sig på hela spelupplevelsen. Berättelsen blir aldrig så pass stark att jag bryr mig om och känner för karaktärerna, men jag skrattar ofta åt deras galenskaper. Precis som när jag kör runt med en bajamaja (innehållandes en fiende som skriker, såklart) hängande efter min bil och förstör ett rivaliserande gängs bas, och ler över hela ansiktet när jag deltar i stadens Lajv-rollspel som alla är så pass involverade i att de faller ner och fejkdör när de träffas av några plastkulor, oavsett om det är 20 meter ned till marken eller framför en fullt skenande bil.

Fortsätt läsa Recension: Saints Row (2022)

Recension: Soul Hackers 2

Det har gått 25 år sedan Soul Hackers gjorde entré till Sega Saturn i Japan under 1997, men det skulle dröja till 2013 innan vi fick ta del av spelet här i väst då det lanserades till Nintendo 3DS. Nu är Atlus (Persona och Shin Megami Tensei) Soul Hackers 2 snart (26 augusti) här och vi bjuds på ett japanskt rollspel som levererar en futuristisk tolkning av Japan där världen håller på att gå under.

Fortsätt läsa Recension: Soul Hackers 2

Recension: Thymesia

Thymesia har jämförts med spel som Bloodborne – ett av From Softwares allra hetaste spel. Och det är indieutvecklaren OverBorder Studio har tagit sig ann den dundersvåra genren, men lyckas de fånga oss i sitt grepp?

Kungadömet Hermes har fallit i spillror efter att en alkemisk pest spritt sig som en löpeld genom regionen. Spelaren axlar rollen som den mystiske Corvus som måste återuppleva sina minnen om denna mörka plats. Efter en kortare introduktion hamnar vi i en träskskog och jakten på minnena börjar när vi ställs mot sjuka, förvridna och muterade människor som attackerar oss med vapen som svärd, kastknivar och stora hammare.

Fortsätt läsa Recension: Thymesia