Recension: Saros

Saros är ett kraftfullt actionspel som utspelar sig på den förlorade kolonin Carcosa under en olycksbådande solförmörkelse. Stämningen är tung, mystisk och rent ut sagt episkt, och det rör sig om ett helt nytt IP och är mer av en spirituell uppföljare till finska Housemarques Returnal med en rejäl skillnad – när vi dör förlorar vi inte alla framsteg utan vi får faktiskt med oss något efter varje försök.

Men mer om det senare. Saros är ett väldigt actionpackat äventyr där vi spelar som Arjun Devraj, en anställd hos företaget Soltari och en del i besättningen av Echelon IV. När vi snart ger oss ut i den okända, mörka världen blir vi ofta attackerade från alla håll och när fienderna väller fram är det förstås viktigt att kontrollen sitter som en smäck, och det gör den verkligen. Kulregnet som kommer mot oss kan liknas vid en riktig bullet-hell-shooter i sina mest hektiska stunder, även om det mer kan beskrivas som en bullet-ballet-shooter där vi nästan dansar oss förbi och igenom fiendens attacker, samt hoppar och dashar oss förbi inkommande skottsalvor. I takt med att vi spelar lär vi oss fiendens attackmönster och sedan räcker det med att vi ser färgerna och kombinationerna av fiendens attackerande kulor för att vi ska veta vad vi ställs emot. En av nyheterna som skiljer spelet åt mot det tidigare Returnal är att vi har en väldigt användbar sköld att tillgå. Den kan inte bara skydda oss mot vissa typer av attacker, utan använder fiendens blåa skotteld för att snabba på uppladdningen av ett extra kraftfullt vapen av alla möjliga varierade slag.

Den absolut största gameplay-mässiga skillnaden i jämförelse med Returnal är att Saros är en roguelite istället för en roguelike. Det innebär att vi faktiskt får med oss något av en runda även om vi skulle dö innan vi kan ta oss till Passage som fungerar som spelets hubbområde. Runtom i världen hittar vi spelets typ av erfarenhetspoäng – Lucenite vilket även fienderna släpper när vi har lyckats döda dem och dessa kan sedan användas för att bland annat höja hälsomätaren, förstärka skölden samt skadan vi delar ut och något som kallas för Drive som berör insamlingen av dessa poäng. Det finns betydligt mer intressanta saker att upptäcka i detta färdighetsträd, men det blir mer spännande om ni får upptäcka det själva. Dessutom finns det möjligheter att leta rätt på permanenta statusförbättringar runt om i spelvärlden, och även en viss mer svåråtkomlig typ av erfarenhetspoäng som kan användas på specifika platser i färdighetsträdet. Dessutom får vi prata med besättningen av Echelon IV i Passage när vi har en paus mellan cyklarna.

Carcosa är en spännande, men förrädisk värld uppdelad i flera olika biomer. Varje gång vi återvänder förändras världen, och vi hittar en massa olika artefakter – sätt att förstärka spelaren under den stundande cykeln. Dessa försvinner sedan om vi dör eller tar oss tillbaka till Passage, men det finns mängder av olika kombinationer som förstärker oss på olika vis under det pågående försöket. Saros är fortfarande ett riktigt utmanande actionspel, och när vi väljer att ta världen in i solförmörkelse – via specifika platser där en hög av händer sliter ned oss under jord – blir Carcosa en ännu farligare plats. Detta krävs ibland för att vi ska kunna ta oss vidare, men om vi gör det där det är valbart kan vi ibland nå platser och belöningar som vi annars inte skulle nå. Hög risk, men hög belöning om vi lyckas. Här kommer också förbättringarna med ett negativt attribut. Någon kanske gör att vi gör mer skada till priset av att vi får en lägre hälsa eller att vi tar skada från höga fallhöjder.

Även om det finns goda möjligheter att ta sig till den biom där du befinner dig i berättelsen direkt så finns det goda anledningar att starta från den allra första början, eller i varje fall en tidigare plats. När du samlar på dig Lucenite så får du inte bara erfarenhetsvaluta att spendera i färdighetsträdet, utan det ökar också dina egenskaper under pågående cykel. Förutom att du får möjlighet att hitta starkare vapen så innebär varje ny nivå att du även gör mer skada, får mer hälsa och ökar din insamling av just Lucenite. Det innebär ju förstås en risk att fienden tar kol på dig innan du når ditt mål, men snart får vi möjligheten att återuppstå en gång under pågående cykel om vi skulle duka under, vi får helt enkelt en andra chans. Dessutom ställs vi återigen för de bossar vi redan besegrat – de står som väktare i slutet av biomerna, men det är absolut inte något negativt. Bosstriderna är helt fantastiska, och när vi nästan dansar oss förbi deras attackerande skottsalvor och hoppar samt dashar oss igenom deras attacker så är det ett rent nöje att möta de igen – lite starkare än det senast begav sig. Det finns också en ordentlig möjlighet att anpassa svårighetsgraden. Vi har som en vågskål där vi måste hålla oss inom ett antal olika poäng, men om vi exempelvis vill göra mer skada på fienden, eller tåla mer stryk har vi goda möjligheter till detta, och vice versa om vi vill ha en tuffare utmaning. Vill vi dra nytta av fler lättnader i utmaningen behöver vi emellertid lägga till poäng åt andar hållet – exempelvis genom att stänga av möjligheten att återuppstå en andra gång ifall vi skulle dö.

Saros är inte bara bra, det är helt fantastiskt och den bästa spelupplevelse som jag har tagit del av i år. Den tryckande och kraftfulla atmosfären infann sig direkt när jag tog mina första steg ut på farlig mark i Carcosa, och allt från den fantastiska grafiken till designen, gameplayet, världsbygget, musiken, ljudeffekterna och berättelsen är verkligen toppklass. Det är mystiskt med en riktigt ondskefull värld som avspeglas i dess utseende och spelet är utmanande – men inte omöjligt – och ljudbilden är helt underbar. Ondskan letar sig verkligen ut i det headset jag använder där musiken består av en mix av electronic-möter-drone-metal som skapats av kompositören Sam Slater som inte bara har vunnit en utan två Grammys. När det verkligen mullrar i lurarna samtidigt som jag har en episk fight med illasinnade och riktigt elaka fiender så strålar Saros, gameplayet är verkligen toppen.

Vid flera tillfällen har jag börjat från den allra första biomen – inte för att jag egentligen behövde erfarenhetspoängen – utanför att det helt enkelt bjuder på så fantastisk spelunderhållning. Det är actionmoment som är några av de allra bästa jag någonsin upplevt, ofta känns det som att jag spelar ett klassiskt shoot-em-up men i en full 3D-värld med den allra hetaste grafiken och att jag får möjlighet att möta de fantastiska bossarna igen är bara ren lycka. Samtidigt plattformshoppar jag för att undvika hinder och faror för att ta mig närmare några av spelets hemligheter, hittar röstmeddelanden som ger mig en mer personlig bakgrundsinformation kring vad som egentligen händer i den här mystiska och hemska världen. För att nästa sekund supa i mig av den spännande berättelsen i någon av de fantastiska filmsekvenserna.

Vapnenarsenalen är också oerhört god, där vi börjar med en pistol som känns riktigt god att skjuta loss med tillsammans med DualSense-kontrollens adaptiva triggers. Snart hittar vi emellertid futuristiska kulsprutegevär och vi får senare tillgång till allt från hagelbrakare till mer avancerade vapen som ett riktigt tungt vapen som skjuter ut skivliknande sågblad som vi sedan kan kalla tillbaka – och dessa är bara några exempel. Trycker vi in den vänstra triggerna en liten bit förändras också sättet som vapnet agerar och det har varit en fröjd att experimentera med olika vapen som kommer med så många olika attribut. Även specialvapnen, där vi skjuter loss med en riktigt kraftfull attack, är varierande och en av dessa skapar exempelvis en fontän av skadande energi om det fortfarande finns kraft kvar efter att fienden vi attackerat har dött.

Ni märker att jag knappt har nämnt något om berättelsen, men mystiken och händelserna vi får vara med om på Carcosa måste få upplevas på egen hand och vi möts av en solförmörkelse på en planet som är fylld av mörka hemligheter. Saros är så otroligt bra att jag skulle säga att det är en riktigt stark utmanare till att vinna priset för årets bästa spel. Spelupplevelsen lyfts upp av sitt fantastiska gameplay, dess spännande berättelse som bland annat presenteras av grymma filmsekvenser och vi får ett världsbygge och en ljudbild som verkligen är helt fantastiskt.

Betyg: 10 av 10
Testat till PlayStation 5