Silent Hill Townfall är ett riktigt skrämmande skräckspel där vi återigen tar oss till en dimmig stad. Silent Hill är tillbaka och den här gången är det Screen Burn Interactive som tagit hand om utvecklingen och de har verkligen förvaltat varumärket väl tillsammans med Konami och Annapurna Interactive.
Silent Hill Townfall tar oss till 1996 och den fiktiva skotska staden St. Amelia och när det skräckfyllda äventyret startar får vi se hur protagonisten simmar iland i hamnen. Varför är han där? Det är frågan som både han och vi ställer oss då han lider av minnesförlust, och när vi tar våra första steg är perspektivet förändrat mot vad vi är vana vid när det kommer till Konamis Silent Hill-serie. Här ser vi allt som händer i förstaperson och även när man spelar i Performance-läget på standardversionen av PlayStation 5 så ser allt kristallklart ut. De grafiska detaljerna är magnifika, något som förstås gör ett skräckspel ännu mera skrämmande – illusionen av att jag faktiskt är i den där dimmiga staden som är full av illasinnade och förvrängda monster är verkligen där. Jag verkligen känner ondskan gömma sig när ett rött, lömskt sken visar sig känner jag mig maktlös, och när en telefon ringer någonstans i staden ökar stressen och skräcken efter minnena från Silent Hill-originalet.
Den skrämmande tystnaden tillsammans med dimman är också där och sätter skräck i mig. Vad händer egentligen, vad kan jag förvänta mig? Den fiktiva skotska staden osar verkligen av Storbritannien, och vår käre huvudkaraktär Simon Ordells enda ledtråd till vem han är finner han på ett medicinskt armband som visar hans namn, personnummer och blodgrupp. Silent Hill-spelen lever i stort på sin atmosfär och när spelet dessutom lyckas få mig intresserad av att läsa all information jag hittar om byn och samtidigt luska i vad som har hänt invånarna i St. Amelia. Det är så mystiskt som jag vill att det ska vara, och resan in i det okända tar mig förstås till platser som ett sjukhus och vi får också besöka en mystisk plats bortom stadens gränser – precis som i tidigare delar i den skräckfyllda spelserien.
Ska jag gömma mig eller törs jag undersöka varenda vrå av St. Amelia? Ska nyfikenheten övervinna rädslan? Det huserar förstås faror som är bättre att undvika än att gå till attack emot och vi hittar givetvis pussel som behöver lösas. Pusslen är smarta, och jag behöver ta in informationen och vara uppmärksam för att lösa de problem jag ställs inför. Vår får klassiska skräckspelspussel som lockar fram den nostalgiska känslan precis som det 90-tal som Silent Hill Townfall utspelar sig i. Samtidigt som svårighetsgraden vad gäller pussel ökar så lär vi oss emellertid att tänka på ”Silent Hill”-sättet med tiden, och jag känner mig rätt smart när jag lyckas lösa ett ganska intrikat pussel relativt snabbt.
Här har vi emellertid inte någon klassisk radio som varnar oss för fiender i vår närhet, utan vi bjuds på en ny funktion även om den har aspekter som vi känner igen. Här har vi en bärbar CRTV som låter mig se fiender genom väggar – men givetvis med vissa begränsningar så att vi fortfarande undrar vad som jagar oss och vill Simon illa. Det är inte alltid tydligt var fienden är och vi kan inte se fler än en fiende på samma frekvens utan vi behöver ratta in en frekvens för varje monster som väntar på oss i närheten. Detta är inte heller någon actionpackad spelupplevelse, och tillhyggen som plankor, rör och eldvapen fungerar oftast som en sista utväg. Vi vill helst av allt undvika fienden till varje pris, för de är läskiga och minst sagt farliga, och vår CRTV är faktiskt vårt bästa vapen för att undvika konfrontation.
Vad är det egentligen för katastrof som har drabbat St. Amelia? Silent Hill Townfall har en väldigt spännande och läskig plot, och det finns moment som jag skulle vilja beskriva, berätta om och nysta i, men det ska jag ju givetvis inte göra, det vore att spola spänningen för er och det ska jag förstås inte göra. Men det är klart att det är något som inte stämmer med vår käre huvudkaraktär Simon Ordell som tar sig till den tysta staden. Även om många är borta så är han inte ensam på denna hemska plats, utan han stöter även på spännande karaktärer som lyfter berättelsen till högre höjder. Det är mästerligt berättat med riktigt bra röstskådespelare som ger liv åt deras personligheter.
Det är faktiskt så att jag uppskattar ett par andra karaktärer mer än Simon som är lite platt i jämförelse. Han är inte någon dålig karaktär för att ikläda sig rollen som protagonist, och han växer med tiden när vi nystar i de mystiska hemligheterna, men att de lyckas skapa ännu bättre karaktärer är bara ett stort plus.
Silent Hill Townfall är ett otroligt bra spel där jag har blivit livrädd och fått insupa den där speciella atmosfären som bara Konamis skräckspelsserie kan leverera. Konami gjorde verkligen rätt när de lät Screen Burn förvalta deras klassiska och välrenommerade spelserie, och jag är så glad över att de verkligen lyckades skapa ett riktigt, riktigt bra skräckspel i den sanna Silent Hill-andan.
Betyg: 9 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
PC
