Jag vet inte om det var i slutet av 80- eller i början av 90-talet som jag läste serietidningen Marsupilami, men det käraste minnet av varumärket har jag ändå med Sega Mega Drive-spelet med samma namn. Jag tyckte att det var ett väldigt snyggt äventyr, men det var framförallt för pussellösningarna som jag stannade kvar. Det var med en nostalgisk glädje som jag gav mig på Marsupilami 2 Salsa Palombia, men istället för pusslen så var det den goda stämningen, den snygga egna stilen och den underhållning som plattformsspelet erbjuder som fick mig att sitta som klistrad.
Jag kan redan nu avslöja att detta 2.5D-plattformsäventyr överträffade mina förväntningar. Det var visserligen en nostalgisk resa tillbaka till barndomen, men att det inte bara stannade där överraskade mig. Bakom spelet står Ocellus Studios som låg bakom föregångaren Marsupilami Hoobadventure, men de har också utvecklat The Smurf: Dreams – som också var ett bättre spel än vad jag hade trott. När de värma färgerna får bakgrunderna att leva tänkte jag på det klassiska Mega Drive-spelet Lejonkungen – ett spel som visserligen fått en hel del ris kastat på sig, men som jag tyckte om där och då. Det väcker helt enkelt minnen från den klassiska 2D-plattformsgenren, men kommer också med egna koncept som tar det in i modern tid. Det skulle inte heller förvåna mig om studion även tagit inspiration av spelserier som Nintendos Donkey Kong Country och Ubisofts Rayman.
Jag inledde recensionen med att berätta att det inte bara var den nostalgiska ådran som höll mig kvar, men jag minns hur jag tittade mig bort i bakgrunderna när jag spelade Sonic The Hedgehog under 90-talet. Miljöerna är så färgsprakande och spännande att jag vill se vad som finns bortom horisonten – precis som jag kände när jag var en liten grabb på mitt pojkrum. Det är dessutom varierande med allt från snöiga områden till djungel och sprudlande stad. Variationen är god och framförallt är Marsupilami 2 Salsa Palombia ett mysigt spel som lever upp med sin musik som får banorna att kännas än mer levande.
Visst finns det en berättelse i bakgrunden även om det inte är därför som vi spelar detta plattformsäventyr. Men ”underlig” musik sveper in över Palombia som får Marsupilami-djuren att dansa okontrollerat. Den ”underliga” musiken är hårdrock, något jag lär tycka om betydligt mer än dessa djur som givetvis föredrar salsa, och för att rädda situationen ger sig Punch, Hope och Twister sig ut där alla tre har sina egna förmågor. Istället för att vi har en hjälte som har en mängd förmågor så har de delat upp det på tre – något som jag tycker är riktigt bra för att skapa en god variation. Under varje bana får vi möjlighet att växla mellan två av dessa, medan en av dem får vila, och Punch kan studsa fram som en studsboll – vilket givetvis fick det nostalgiska hjärtat att hoppa lika högt. Hope å sin sida har möjlighet att dubbelhoppa – givetvis perfekt för ett plattformsspel – medan Twister såklart kan ”Twista” loss eller rättare sagt snurra och sväva.
När vi ger oss ut på äventyr själva kan vi växla mellan de två Marsupilami-djuren (jag vill säga Marsuilamisarna), men det lär förstås bli ännu roligare att spela det tillsammans med en vän i soffan. Coop-läget låter riktigt skoj, men jag har tyvärr inte haft möjlighet att prova på det, men lyckligtvis finns det många hemligheter att leta efter. Det ger en liten kick varje gång man hittar gömda områden som innehåller något gott – och vi ska samla på oss frukter och musiknoter. När jag lyckas nosa reda på en dojo blir jag nästan barnsligt glad, till jag sedan inser att det inte alltid är de lättaste att bemästra. Här ska vi samla på oss allt som fyller skärmen, och det gäller att göra detta innan tiden tar slut. Här har det oftast krävts ett antal försök, sådär lagom många så att man inte hinner bli frustrerad, men ändå känna en glädje när man väl lyckas.
Frukt- och notsamlandet är inte bara till för att låsa upp troféer eller Achievements utan för att de krävs för att vi ska låsa upp nya banor och bossar. Saknas det frukter kan vi ge oss på Salsa-läget där vi får spela om tidigare banor och de fungerar som ett betydligt mer underhållande alternativ till en klassisk ‘time trail’. Här ska vi snabbt ta oss fram och samla på oss så mycket frukt det bara går. Gör vi det ökas en multiplikator och vi rackar in rikligt med frukt, men om det skulle gå för långsamt eller om vi tar skada så nollställs denna multiplikator. Detta ger oss inte bara möjligheten att låsa upp nya upplevelser, utan är faktiskt riktigt underhållande och ger oss också lite utmaning precis som spelets bossar som inte alltid är så enkla – på ett gott sätt. Det bjuder på utmaning på en lagom nivå, och vi har också en god dos av checkpoints under banorna som gör att vi slipper spela om så mycket om vi misslyckas. Vill man däremot bara mysa igenom spelet kan man spela på easy vilket verkligen är just easy – man är helt enkelt odödlig. På den normala svårighetsgraden kan man ta skada tre gånger innan man misslyckas, medan man bara har två chanser på den svåraste nivån.
Att kontrollen sitter som en smäck är förstås något som är viktigt i ett plattformsspel, och det gör den verkligen. När jag slåss mot fiender eller bossar så är det aldrig kontrollen som gör att jag får bita i gräset, och något jag uppskattar riktigt mycket är hur smidigt och sömlöst det är att byta karaktär och på så sätt få tillgång till nya förmågor mitt under ett hopp och närsomhelst.
Marsupilami 2 Salsa Palombia är ett väldigt mysigt plattformsspel som är så där kittlande nostalgiskt, men som står på egna ben och även lär locka de som inte upplevde genren under det tidiga 90-talet. Det har en sådan charm och är ett så pass bra spel att det står stadigt även om man inte har någon koppling till Marsupilami alls, och för oss andra är det en extra krydda som är sådär härligt nostalgiskt.
Betyg: 8 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
Nintendo Switch
Xbox Series X/S
PC
X PLAY! ZINE 