Recension: Yakuza 3 Remastered

Kiryu Kazuma försöker lägga sig livet som yakuza-ordförande bakom sig och bosätter sig i Okinawa för att driva ett barnhem. Det går inte riktigt som han planerat och han kastas återigen in i hetluften i Kamurocho.

Yakuza 3 drar igång i en ganska lugn takt där vi tillsammans med Kiryu Kazuma befinner oss i Okinawa och driver ett barnhem. Detta är något vår protagonist brinner starkt för då han själv var föräldralös som liten, och han kämpar för att hålla sig utanför våldet och den japanska maffian – yakuza. Politiska makter och aktiva yakuza-medlemmar vill dock dra nytta av området där barnhemmet finns. De vill göra om det hela till ett semesterparadis – något som Kiryu såklart ämnar sätta stopp för.

Det är ganska omväxlande och knappast något negativt att Yakuza 3 börjar relativt lugnt. Vi får självfallet dela ut ett och annat slag även under de inledande timmarna, men dessa är fyllda av den klassiska Yakuza-atmosfären även om inledningen inte är lika actionpackad som vi är vana vid. Berättelsen tar oss mellan Okinawa och Kamuraocho, och vi får kasta oss på skruvade sidouppdrag och följa en oerhört spännande historia när vi fortsätter resan i huvudstoryn. Det är ett färgsprakande äventyr med mängder av intressanta karaktärer och en levande storstad växlas med landsbygd och småstad. En riktigt härlig mix med andra ord.

Yakuza 3 Remastered må inte vara en helrenovering ala Yakuza Kiwami och Yakuza Kiwami 2, men det betyder inte att spelet saknar nyheter. Förutom att vi får högre bilduppdatering och upplösning har lokaliseringen förbättrats avsevärt, och hela sekvenser har skrivits om för den västerländska publiken. Dessutom inkluderas allt material som kapades från PlayStation 3-versionen som släpptes utanför Japan.

Det märks tydligt att de senare Yakuza-spelen, inklusive avstickare som Judgement, har kommit betydligt längre vad gäller stridssystemet. De senare delarna har betydligt mer funktioner, men efter några timmar har jag totalt glömt bort detta samtidigt som jag supits in av den fantastiska atmosfär som Yakuza 3 bjuder på. Den seriösa tonen blandas med galen humor, och gängen som fyller gatorna gör sitt för att sätta stopp för Kiryu. Vi får lägga erfarenhets på att utöka förmågorna, besöka restauranger för att äta och bara supa in den härliga stämningen och lära känna en mängd olika karaktärer samtidigt som vi stöter på många som vi har sett förut.

Trots att Yakuza 3 Remastered inte använder sig av utvecklarstudions nya spelmotor är det ett fantastiskt äventyr som håller hög klass än idag.

Hemsökt bana till Team Sonic Racing avslöjas med musik

Sega har avslöjat en ny bana till Team Sonic Racing, och den här gången handlar det om hemsökt plats.

Racingbanan heter Haunted Castle och i vanlig anda så tillkännages den med ett stycke musik av kompositören Tee Lopes, framförd av S.A.M.E. och Tei Sena som spelar fiol.

Team Sonic Racing lanseras till PlayStation 4, Nintendo Switch, Xbox One och PC den 21 maj.

Tidigare nedlagt Mega Drive-spel släpps till PS4, PS Vita och Mega Drive

För 25 år sedan arbetade Digital Illusion (numera Dice) med en actionplattformare till Sega Mega Drive, men arbetet slutfördes aldrig. Nu är spelet på väg till PlayStation 4, PlayStation Vita och Sega Mega Drive.

Det har gått under arbetstiteln Project Hardcore, och nu har det fått sitt riktiga namn – Ultracore. Tyska Strictly Limited Games står för arbetet tillsammans med personer som var inblandade i originalprodukten.

Ultracore kommer att släppas till PlayStation 4 och PlayStation Vita i maj, men det intressantaste är ändå att det kommer att släppas i fysisk form till Sega Mega Drive samtidigt som det även kommer att inkluderas förinstallerat på retrokonsolen Mega Drive SG.

Sega stoppar försäljningen av Judgment i Japan

Sega har stoppat all försäljning av deras och Yakuza-studions Judgment i Japan.

Anledningen är att skådespelaren Pierre Taki, som ger sitt utseende och röst till Kyohei Hamura, har arresterats eftersom att han är misstänkt för att ha använt droger – kokain i det här fallet. Detta tar Sega på fullaste allvar, och de har slutat att skeppa fler exemplar av den fysiska utgåvan av Judgment samtidigt som spelet inte längre kan hittas på japanska PlayStation Store.

Med största sannolikhet kommer Sega att använda sig av en ny skådespelare som får axla rollen som Hamura, men när Judgment blir tillgängligt igen återstår att se.

Judgment släpps till PlayStation 4 den 25 juni här i Europa.

Sega utannonserar ”Mega Drive Mini”

Det har varit svårt att missa den populära releasen av NES och SNES Mini likaså Playstation Classic. Allt fler företag försöker ge sig in på marknaden med miniversioner av gamla retrokonsoler och nu frågar Sega (via deras japanska Twitter-konto) – ”Vilket spel vill du ha till Sega Mega Drive Mini?”

Just precis, Sega har annonserat Mega Drive Mini (endast ett arbetsnamn för tillfället) och frågar nu på Twitter vilka spel vi vill se vid lanseringen. Vi vet emellertid att konsolen kommer att inkludera Sonic 1 och 2, Puyo Puyo 1 och 2 samt Shining Force 1 och 2.

Miniversionen av Sega Mega Drive är än så länge endast utannonserad för den japanska marknaden, och om konsolen tar sig hit är det oklart om den kommer att innehålla samma spel här i väst.

Kommer du att plocka hem en officiell ”Mega Drive Mini” från Sega eller håller du hårt i din At Games-utvecklade miniversion av Segas klassiska konsol?

Sega utannonserar Out Run till Nintendo Switch

Sega avslöjar att de ämnar att släppa sin och Yu Suzukis klassiker Out Run till Nintendo Switch.

Out Run släpptes i arkadhallarna under 1986, och det klassiska racingspelet är en del av det blå företagets Sega Ages-titlar. Förutom nostalgin från originalet får Nintendo Switch-versionen stöd för gyro-kontroller, det kommer att flyta i 60 bilder per sekund och det kommer även att inkludera musik från Nintendo 3DS-versionen.

Vi har ännu inte fått några detaljer kring Europa-lanseringen.

Recension: Yakuza Kiwami 2

Yakuza 2 levererade ett av de bästa spelminnena till PlayStation 2, och nu har Sega och Yakuza-studion släppt remaken som byggts med hjälp av Dragon Engine (som användes till Yakuza 6) och släppt spelet till PlayStation 4.

Efter de ödesdigra händelserna i Yakuza (1) hittar vi en sargad Tojo-klan. Medlemmar lämnar organisationen, kapital saknas och hela yakuza-klanen är i upplösningstillstånd. Kiryu Kazuma ämnar att ta hand om Haruka, den lilla flickan han möter i föregångaren, men som ni säkert förstår dras seriens protagonist snabbt in i hetluften.

Yakuza 2 var ett väldigt bra spel, med en fantastisk berättelse, starka karaktärer och levande städer. Den stenhårda, men rättvisa och Kiryu Kazuma är oerhört lätt att tycka om, och samtidigt som den seriösa tonen nästan alltid finns där i huvudberättelsen finner vi såklart en hel del roliga, sjuka och galna sidouppdrag att ta oss ann. Det handlar alltså inte om en upphottad remaster, utan en remake. Yakuza-studion har byggt om spelet från grunden med Dragon-motorn, och det är som dag och natt. Den som spelar originalet för första gången idag kommer garanterat att störa sig på de hopp som sker mellan varje del av staden, och bara att få uppleva äventyret med så oerhört få laddningssekvenser (förutom när vi hoppar mellan städer och större områden) är en fröjd i sig. Yakuza 2 var ett levande spel på sin tid, men Yakuza Kiwami 2 är något helt annat. Här får jag verkligen uppleva Kamurocho, och jag slukas upp av allt och alla som vistas i spelets värld.

Precis som tidigare spel i serien bjuds vi på en semiöppen värld där vi kan käka på restaurang (vilket även ger oss olika sorters erfarenhetspoäng), spela golf och springa till arkadhallen för att bland annat köra Virtua Fighter. Det är en lagom öppen värld, där det är lätt att fastna i olika sorters sidospår, samtidigt som jag hela tiden vill veta mer av det som huvudberättelsen har att erbjuda. Även om jag har spelat originalversionen, är minnet som bekant väldigt bra, men kort, samtidigt som min engelska inte var den allra bästa på den tiden. Filmsekvenserna är oerhört bra regisserade, liksom röstskådespelarna, och jag super verkligen in den atmosfär som hela paketet erbjuder. I Sotenbori blir vi exempelvis introducerade till minispelet Hostess Cabaret, och precis som i Yakuza 0 får vi vara med och sköta en hostess-klubb för att tjäna en extra hacka pengar.

Striderna har en central roll, och förutom att vi stöter på farligheter under diverse uppdrag möter vi mängder av busar på gatorna som bara skriker efter att få stryk. Vi kan plocka upp cyklar, vägkoner, skyltar, knivar, elpistoler och andra vapen som kan användas mot våra fiender, men det är Kazumas fightingegenskaper som hela tiden har störst fokus. Vi låser upp nya förmågor med hjälp av erfarenhetspoäng vi skramlar ihop, och kan bygga på vår arsenal av attacker ett bra tag innan vi når en fulländad stridsmaskin.


Minispelet clan creator återvänder i Yakuza Kiwami 2.

En av de mer intressanta nyheterna med Yakuza 2-remaken är att det innehåller en helt ny episod där vi får spela som Goro Majima. Sega förväntade sig nog aldrig att han skulle bli den fanfavorit han faktiskt blev i serien, och han är verkligen en klockren karaktär som fullkomlig skriker gangster.

Yakuza Kiwami 2 är ett av de allra bästa spelen i serien, och det bjuder på otroligt mycket spelkärlek. Segas Yakuza-studio är kanske deras största tillgång när det kommer till ren kvalité, och det är oerhört positivt att folk i väst äntligen börjar få upp ögonen för denna fantastiska spelserie.

Fist of the North Star: Lost Paradise – Sega visar upp Yakuza-studions spel på engelska

Sega utannonserade Fist of the North Star: Lost Paradise i fjol, och nu visar studion upp mängder av material från den engelskspråkiga versionen.

Videon klockar in på knappa 50 minuter, och visar upp äventyret som är en mix av spelsekvenser från Yakuza-serien och den klassiska manga- och anime-serien Fist of the North Star. Spelet byggs med spelmotorn Dragon Engine som användes för Yakuza 6, och utvecklarna har skapat en mer tecknad anime-inspirerad stil.

Fist of the North Star: Lost Paradise släpps till PlayStation 4 den 2 oktober.

Videorecension: Shenmue (PS4, PC, Xbox One)

Igår publicerade vi recensionen för HD-versionen av Shenmue, och nu är det dags för videorecensionen.

Shenmue var fantastiskt när det släpptes till Dreamcast för 18 år sedan, med ett färgstarkt karaktärsgalleri, en blandning av äventyr, fighting och häng i arkadhallen.

Det var ett tag sedan alltså, och frågan är om det håller än idag?

Recension: Shenmue (PS4, Xbox One, PC)

Shenmue släpptes till Dreamcast för 18 år sedan, och nu får vi återigen besöka Yamanose, Dobuita och hamnen för att jaga efter Ryo Hazukis fars mördare.

När Shenmue lanserades till Segas konsol här i Europa under 2000 var det en fantastisk upplevelse som levererades med både hjärta och revolutionerande ingredienser som satte grunden till många av de spelupplevelser vi får ta del av idag. Här kommer spelvärlden till liv tack vare färgstarka karaktärer, och personligheter som lever sitt egna liv. Vi möter dem när de är på väg till jobbet på morgonen, snackar med Tom vid hans korvmoj, och värms av den omtanke som folket runtomkring Ryo Hazuki kommer med. Hushållerskan Ine-san är orolig när Ryo är ute sent på nätterna, och Nozomi vill inget annat än att vi ska hålla oss borta från de farliga gängen.

Samtidigt bjuder Shenmue på en mystisk, spännande berättelse där en röd tråd driver oss framåt. Berättelsen leder oss in på farlig mark, och det är många som försöker slå ihjäl vår hämndlystna huvudrollsinnehavare. Den dåvarande Sega-producenten Yu Suzuki drog nytta av många av hans tidigare spel under skapandet av detta äventyr, och när det kommer till striderna märks det klart och tydligt att han använt sig av sina erfarenheter med Virtua Fighter. Här får vi emellertid slåss mot flera motståndare samtidigt, och vi har en hel drös attacker och rörelser till vårt förfogande. Dessutom kan vi hitta rullar med instruktioner som gör att vi lär oss nya färdigheter, och vi kan även lära oss tekniker av spelvärldens invånare. Det gör striderna spännande, även om kontrollen lämnar en del att önska – speciellt då Ryo omringas av flera fiender samtidigt. Knappkombinationen ”bak-fram plus fyrkant och X” blir ordentlig bökig när vi inte ser Ryo i profil, men striderna blir aldrig frustrerande, utan de är fortfarande intressanta och bjuder på en skön dos spelunderhållning.

Det är ändå atmosfären och upplevelsen som gör att Shenmue är ett fantastiskt spel även år 2018. Dygnen rör sig i takt med klockan som hela tiden är synlig uppe i det högra hörnet, och vädret skiftar från dag till dag där snön faller tätare ju närmare vi kommer julafton. De färgstarka karaktärerna, och den värld som Suzuki byggt upp med sitt team är svårslagen än idag, och här levererar både den röda tråden och sidosysslorna. Vi får köra truck, leta efter sjömän, slåss mot gängmedlemmar, besöka arkadhallen och spela klassiker som Space Harrier och Hang On samtidigt som vi kan kasta pil eller stå och lägga pengar i automater för att få leksaker i de klassiska kapslarna som jag kommer ihåg från barndomen. Dessutom besöker vi de skumma barkvarteren under natten, och miljöerna är verkligen välkomponerade och känns inte bara som någon tråkig kuliss. Vi kan prata med alla som lever i den här världen, och alla karaktärer är försedda med röstskådespelare.

Av någon underlig anledning måste man trycka ned höger styrspak för att gaffeltrucken ska gå i maxfart.

Grafiken talar förstås om tidigare konsolgenerationer, det är inte någon remake eller ens en remaster, utan en HD-version av en klassiker. Färgerna är emellertid bättre, men samtidigt är animationerna stela idag, och det har dessutom letat sig in en del buggar när det kommer till ljudeffekterna. En sådan sak som att väckarklockan inte alltid låter när den ringer på morgonen må låta som en liten sak, men det stör den härliga atmosfären, och ibland när man avslutar en dialog kommer något konstigt, knäppande ljud. Problemen finns där ganska ofta, och även om det inte förstör spelet på långa vägar är det ändå en detalj som gör att helhetsintrycket blir lite lidande. Dessutom är många av de engelska röstskådespelarna under all kritik, men lyckligtvis kan vi välja att spela med japanskt tal och engelska undertexter. Detta är emellertid en av några få nyheter i HD-utgåvan som även fått en renovering när det kommer till spelets menyer, och vi kan välja mellan att spela i widescreen eller det klassiska 4:3 (som även alla filmsekvenser visas i oavsett vad vi väljer).

Trots att Shenmue brister när det kommer till kontroll, röstskådespelare samt de ljudeffektsbuggar som letat sig in, är det ett riktigt bra äventyr även idag. Atmosfären backas upp av fantastisk musik, där en levande semi-öppen värld ger så mycket mer än många av de stora öppna, men tomma världar som levereras idag.


Fotnot: Shenmue I & II inkluderar seriens två spel, och vi återkommer senare med en recension av Shenmue II.