En titt på Shining Resonance Refrains berättelse

Under E3 släppte Sega en demoversion av Shining Resonance Refrain där vi fick chansen att prova på det actionfokuserade rollspelet, och det är inte särskilt lång tid till äventyrets lansering. I en ny trailer får vi se mer från berättelsen.

Vi får bland annat höra mer av de engelska röstskådespelarnas arbete, och det rör sig om en remaster av Shining Resonance som släpptes till PlayStation 3 under 2014. Detta är emellertid första gången som vi i väst får ta del av actionrollspelet vars karaktärer skapats av Tony Taka.

Shining Resonance Refrain släpps till PlayStation 4, Nintendo Switch, Xbox One och PC den 10 juli, och ni ser den nya trailern nedan.

Annonser

Lanseringstrailern för Dark Souls Remastered

Igår publicerade vi en video där undertecknad spelar de första 45 minuterna av Dark Souls Remastered, och här nedan kommer lanseringstrailern.

Den remastrade versionen har stöd för 4K samt HDR och spelet flyter i 60 bilder per sekund.

Dark Souls Remastered släpps till PlayStation 4, Xbox One samt PC imorgon den 25 maj.

Första trailern för Yakuza 3 till PS4

För ett par dagar sedan utannonserade Sega Yakuza 3, 4 och 5 till PlayStation 4, och nu bjuder studion på den första trailern av den tredje delen.

Den remastrade versionen kommer att flyta i 60 bilder per sekund och ha en upplösning på 1080p. I den nya videon får vi kika både på film- och spelsekvenser där vi både får en dos av action och en glimt av dess minispel.

Vi får också veta att tio miljoner exemplar har skeppats av Yakuza-spelen världen över.

Yakuza 3 släpps till PlayStation 4 den 9 augusti i Japan.

Sega utannonserar Shenmue I & II till PS4, Xbox One och PC

Igår berättade Sega att de skulle överraska sina fans idag, och under Sega Fes 2018 utannonserade företaget att Shenmue I & II är på väg till PlayStation 4, Xbox One samt PC.

Shenmue är min favoritserie någonsin, och originalet släpptes till Dreamcast under 1999 medan uppföljaren dök upp till samma konsol och Xbox några år senare. Här får vi möta Ryo Hazuki som beger sig ut på en otroligt atmosfärisk resa i jakten på sin fars mördare – Lan Di.

Shenmue I & II kommer att släppas till PlayStation 4, Xbox One samt PC innan året är slut, och vi kommer att kunna välja mellan japanska och engelska röstskådespelare.

Videorecension: L.A. Noire – den remastrade versionen

L.A. Noire utvecklades av Team Bondi och gavs ut av Rockstar, och vi kunde känna igen mycket av spelmekaniken från de sistnämndas Gran Theft Auto-serie. Trots att vi hade en öppen värld att köra omkring i var det ändå berättelsen, dialogerna, de färgstarka karaktärerna och mordutredningarna och de olika fallen som stod för den stora behållningen.

Nu har den remastrade versionen släppts till PlayStation 4, Xbox One samt Nintendo Switch, och bland nyheterna hittar vi exempelvis stöd för HDR till Sonys och Microsofts maskiner, medan Nintendo-varianten förstås både kan spelas i stationärt och bärbart läge.

Jag har hårdtestat PlayStation 4-versionen, och ni ser recensionen nedan på vår Youtube-kanal SpelPaus.

SpelPaus: Videorecension – Dragon’s Dogma Dark Arisen

Igår publicerade vi recensionen av Dragon’s Dogma: Dark Arisen – remastern som släppts till PlayStation 4 samt Xbox One – och nu har undertecknad även lagt upp videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus.

Vi får återigen kiva in i det monsterfyllda Gransys, och vi får även ta del av den packade expansionen Dark Arisen som undertecknad aldrig spelade när tilläggspaketet släpptes under den förra konsolgenerationen.

Ni ser videorecensionen av Dragon’s Dogma: Dark Arisen nedan.

Recension: Dragon’s Dogma – Dark Arisen Remastered

Dragon’s Dogma: Dark Arisen har finslipats, och nu levereras Capcoms monsterinfesterade Gransys till PlayStation 4 och Xbox One.

Berättelsen börjar i den lugna lilla byn Cassardis som frodas i solskenet, men en dag drar skuggorna fram över sanddynorna som täcker den vita stranden. En stor drake flyger in över byn och skapar ett blodigt kaos, samtidigt som den sliter hjärtat ur huvudrollsinnehavaren som vi själva får namnge. Hela Gransys hamnar under en ilande terror som sätter skräck i alla, och mitt i allt vaknar den hjärtlösa ”Arisen” upp och tar på sig världens framtid på sina axlar. Jakten på den blodtörstiga draken startar.

Spelarna får inte bara chansen att sätta ett namn på sin hjälte, utan kan formge honom eller henne i en lätthanterlig editor. Jag pryder min ”Arisen” med ärr och gör honom till en lagom stor krigare, men vi får också chansen att skapa en medhjälpare. Dessa kallas för Pawns, och gör allt för att skydda sin mästare, och jag skapar en kvinnlig magiker. Förutom att vi får styra över medhjälparens utseende kan vi också bestämma hur han eller hon ska tilltala protagonisten. Det ger en trevlig, personlig touch, för oavsett vilken personlighet vi skapar, så kommer denne ofta med tips och berättar om taktiker och monster som dyker upp på vägen genom den farofyllda värld som presenteras. Precis som originalutgåvan låter Dragon’s Dogma: Dark Arisen oss att plocka med (och byta ut) två stycken ytterligare Pawns som skapats av andra spelare. Dessa medhjälpare lär sig också handskas med monstren som gömmer sig i Gransys alla hörn och vrår. Dessutom har vi olika jobb att välja mellan, och vi kan också byta klass senare för att både kombinera vissa förmågor, samtidigt som vi får en varierad upplevelse när striderna skiljer sig rejält när vi väljer att gå från en renodlad närstridsfighter till magiker eller pilbågsskytt.

Berättelsen ligger där i periferin, liksom sidouppdragen som fås av både karaktärer och på olika anslagstavlor. Det stora utropstecknet i Dragon’s Dogma är själva äventyret – att kliva ut på en otrolig upptäcktsfärd är oerhört spännande. När natten tränger på hittar också de allra farligaste monstren ut ur sina hålor, och när jag för första gången ställs emot ett stort troll med ett enormt cyklopöga är döden inte långt borta. Det blir dock värre när en stor drake gömmer sig i skogen, och jag plockar med mitt team och inser snabbt att uppgiften är omöjlig. När jag försöker ta mig därifrån följer dock inte alla Pawns med, och även om jag hamrar på kommandon som ”Come!” och ”Go!” springer de tillbaka mot den eldsprutande besten. Om någon av mina följare dör, och spelaren inte väcker de till liv i tid, försvinner de också från gruppen, vilket blir lite av ett problem när det huvudsakliga målet ligger någon helt annanstans.

Den grafiska biten har förbättrats rejält i jämförelse med den PlayStation 3-utgåva som jag spelade när originalet släpptes. Allt ser betydligt klarare ut, men det märks också att Dragon’s Dogma är ett actionrollspel som ursprungligen släpptes under 2012. Den ödesmättade stämningen lyser emellertid igenom när det kommer till designen, och trots att det känns aningen styltigt att styra en stark krigare är dusterna med fienderna riktigt intressanta. Vi kan inte kasta oss undan fiendernas slag, utan får förlita oss på en sköld om vi har en klass som kan hantera detta. Vi kan emellertid använda oss av olika förmågor, som bland annat låter oss dela ut ett slag, och sedan hoppa tillbaka ett steg.

Precis som titeln antyder inkluderar också remastern Dark Arisen-expansionen, och den bjuder inte minst på ön Bitterblack Isle som bjuder på en rejäl utmaning. Bakom vart och vartannat hörn möter jag riktigt tuffa fiender, hittar utrustning och prylar som måste renas från förbannelser, och vi bjuds på ett rejält äventyr. När huvudberättelsen börjar närma sig sitt slut besöker jag den monsterpackade ön som ingjuter ny äventyrslust när farorna i Gransys börjar minska i takt med att huvudkaraktärens och hans ‘pawns’ level stigit i takt med att utrustningen blir bättre. Det råder en stor dos mystik kring Bitterblack Isle, och samtidigt som jag smyger fram genom mörka gångar hör jag en röst som får mig ännu mera vaksam och får mina förväntningar på de kommande farorna att stiga.

Dragon’s Dogma: Dark Arisen bjuder inte på några fantastiska karaktärer, eller en sjukt spännande berättelse, utan det är äventyret som är det stora målet. Farorna som gömmer sig i Gransys, och inte minst på nyss nämnda Bitterblack Isle, ger hela tiden en spänning om vad som finns i de områden som ännu inte har genomsökts, och vi har mängder av möjligheter att skräddarsy våra två fasta karaktärer genom det jobbsystem som låter oss att testa på olika sorters stilar.

Dragon’s Dogma: Dark Arisen är ett fantastiskt äventyr, och det har aldrig sett så här bra ut på konsol tidigare.

Ny Dragon’s Dogma: Dark Arisen-trailer till PS4 och Xbox One

För en månad sedan berättade Capcom att vi kommer att få se Dragon’s Dogma: Dark Arisen till PlayStation 4 och Xbox One den 3 oktober. Nu släpper de japanska utvecklarna en ny trailer för remastern av rollspelet.

I videon får vi kika närmare på jobbystemet, och klippet lägger fokus på magiker, trollkarl och ‘mystic knight.’ Precis som det låter kretsar dessa klasser kring magi, och utöver dessa kommer vi att hitta sex klasser till.

Ni ser den nya Dragon’s Dogma: Dark Arisen-videon nedan.

Recension: Final Fantasy XII: The Zodiac Age

Square Enix har tagit sitt Final Fantasy XII, lyssnat på spelarna, och renoverat jobbsystemet s amt den elva år gamla grafiken och slutresultatet är en polerad utgåva som är sjukt beroendeframkallande och spännande. Här är Final Fantasy XII: The Zodiac Age.

När de flesta japanska rollspel var (och är) gladlynta och färggranna, gick Square Enix åt ett annat håll med Final Fantasy XII. Visst finns det färggranna och soldränkta miljöer, humor och glädje i seriens tolfte del, men den bjuder också på en mörkare berättelse om politiska stridigheter där folket ställer sig mot en kraftfull stormakt. Vi hittar också ett gäng huvudkaraktärer som bjuder på på spännande hemligheter och berättelser som ger dem liv, och det griper faktiskt tag mer i mig idag än vad det gjorde då. Äventyret framkallar inga emotionella berg-och-dalbanor, men jag tar till mig mer av historien denna gång.

En av rollspelets utmärkande punkter är att vi får bege oss ut på jakt efter betydligt starkare fiender som blir måltavlor efter att Ivalice invånare söker efter prisjägare som tar ut hoten. Ofta bjuder dessa sidouppdrag på rejäl utmaning, och varje gång det är dags för ett nytt hotfullt monster går pulsen upp ett snäpp. Det gäller att hitta monstrets alla svagheter och styrkor för att skräddarsy sitt lag av stridsdugliga karaktärer, och det leder oss också in på The Zodiac Ages största nyhet. I originalet fanns det inte något ordentligt jobbsystem, och detta rättades till en aning med en nyversion som släpptes på den japanska marknaden året efter originalutgåvan. Där kunde varje karaktär inrikta sig på ett specifikt jobb, och den här gången får vi dela ut två stycken jobb till var och en av de sex spelbara huvudkaraktärerna.

Precis som i originalet kan vi också ta hjälp av Gambits för att låta varje karaktär utföra specifika kommandon automatiskt, och vi har en hel drös av olika kombinationer att välja mellan. Vi kan förstås gå in och styra varje individ för hand, men att exempelvis ha en vit magiker som fyller på karaktärernas liv när det sjunker under valfri procenthalt är både bekvämt och behändigt. Originalet fick kritik för att det var relativt självspelande, men vi har förstås valmöjligheten att vrida och vända på detta precis som vi vill.

När det kommer till sidouppdragen och jakten på måltavlor krävs det ibland att vi tar oss relativt långt till fots, även om det finns ett teleporteringssystem som begränsas något av att vi behöver en magisk sten (som förbrukas) för att göra detta. I nyversionen kan vi välja att höja hastigheten både två och fyra gånger. Det är ingenting som jag använder frekvent, men det är ett välkommet inslag när det handlar om rena transportsträckor. Det ser dock rejält onaturligt ut, och förstör den härliga stämningen om det används för ofta, men det är något som självklart kan undvikas för dem som inte vill använda detta.

Den visuella biten har fått sig ett ordentligt lyft, men den kantiga känslan finns fortfarande kvar. Dessutom är vissa bakgrunder lite väl detaljfattiga, men helhetsintrycket är riktigt bra. Designen är ljuvlig, och närvarokänslan förhöjs av det faktum att även musiken spelats in igen av en riktig orkester. Den som vill ha sin dos av nostalgi kan fortfarande använda originalmusiken, men den nya produktionen låter betydligt bättre. Vad som däremot känns lite malplacerat till detta är rösterna som är av en väldigt burkig karaktär, och när det var förståeligt i originalutgåvan är det svårt att förstå att ljudkvalitén är lika krasslig i remastern. Jag har svårt att tro att de använde en  så pass undermålig utrustning för inspelningen av rösterna, och det är underligt om de inte skulle ha sparat källmaterialet.

Final Fantasy XII: The Zodiac Age är emellertid en fantastisk nyversion, och Square Enix har gjort det mesta rätt den här gången. Trots att det har gått elva år sedan originalversionen lanserades har det klarat av tidens saltvatten med bravur, och nyheterna förgyller upplevelsen med en ordentlig guldkant.

En Dino Crisis reboot ”diskuteras inte hos Capcom”

Det har florerat rykten om att Capcom planerar att utveckla en ny version av deras klassiska Dino Crisis. Men, under en intervju med Daily Star berättar Resident Evil 7-producenten Masachika Kawata att han hade ”förhoppningar i sitt hjärta” för att serien tas tillbaka med en remastrad version, men att det ”inte förs några diskussioner [på Capcom], som jag är medveten om.”

Efter succén med Resident Evil 7 så har företaget onekligen väckt den något slumrande skräckgenren som Dino Crisis hör till, och Kawata medger att det vore ett perfekt tillfälle för Capcoms klassiska spelserie att återuppväckas.

”Det skulle vara väldigt spännande om Dino Crisis skulle skapas med modern spelteknik.”