Månad: juli 2022

Matchpoint – Tennis Championships är ett tennisspel som utsäger sig för att vara väldigt realistiskt, men finns det även någon charm under ytan?

Jag minns dagarna med Virtua Tennis – de två första delarna i serien la jag ner mycket tid på och varje gång det kommer ett nytt tennisspel så har jag en liten förhoppning om att det ska ha med sig något av magin från den arkadiga tennisserien. Matchpoint är visserligen inget arkadspel i grunden, men det har en aspekt jag verkligen tycker om i jämförelse med många av dagens tennisspel. Vi kan se en liten skugga på motståndarens planhalva som visar ungefär var bollen kommer att landa efter att vi håller in en av de olika slagknapparna, exempelvis en lobb, en spin eller ett vanligt slag. Detta moment känns ändå lite arkadigt, och jag gillar det. Vi har också en form av en mätare som avgör hårdleken på slagen, och håller vi in knappen för länge så blir det inte ett särskilt bra slag, men om bollen kommer tillräckligt nära min karaktär slår hen ändå utan att jag behöver fokusera på att släppa knappen innan bollen når mig.

Under PlayStation (1)- och PlayStation 2-tiden kom det en hel drös av maskotspel som försökte sig på att bli Sonys svar på Mario och Sonic. Klonoa: Door to Phantomile utvecklades visserligen inte av Sony själva, men Namco släppte det till Sonys första konsol under 1997 och senare släpptes även Klonoa 2: Lunatea’s Veil till PlayStation 2.

Den första delen i serien fick också en remake under 2008 till Wii och det är den som denna samling baseras på även om vi också får med både originalet och uppföljaren. Sen om det är en kanin eller katt som står som huvudrollsinnehavare, eller något helt annat, låter jag vara osagt. Och som brukligt finns det en berättelse i de båda spelen, men det är knappast storyn som är denna series starka kort – och lyckligtvis kan vi spola förbi dessa sekvenser i fem gånger hastigheten. Det kan emellertid vara småmysigt att följa karaktärernas dialoger även om en och annan irriterar mer än de förnöjer.