Patapon 2 är ett väldigt japanskt spel på ett positivt sätt där vi hittar mystiska och smått komiska karaktärer i huvudrollen.
Se gärna videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus.
Jag spelade aldrig några av spelen till PlayStation Portable och blundade faktiskt för hypen då den enkla grafiken med den sköna designen fick mig att tro att det rörde sig om ett ganska lättsmällt rytmiskt spel. Men oj så fel jag har haft i alla år, bakom ytan gömmer sig ett relativt djupt upplägg där vi får samla resurser, lägga upp strategier och grinda i ren rollspelsanda.
A och O i Patapon 2 är att kunna hålla takten och med hjälp av rytmen får vi vår lilla armé att gå framåt, anfalla, skydda sig eller bege sig på flykt. Varelserna följer takten slaviskt när vi slår på en av fyra trummor och det är en riktigt härlig känsla när allt flyter. Pata Pata Pata Pon uttrycker sig alla Patapons som i ett mantra när jag vill att de ska röra sig framåt och jag trycker ned knapparna i samma takt som de sjunger fram orden.
I början får jag klara mig med några få stridskämpar och utmaningen är ganska skral samtidigt som jag får lära mig grunderna i lagom takt. Sedan ställs jag inför en dinosaurieliknande boss och tvingas tänka på mer än marschen framåt och att orsaka skada. Plötsligt behöver jag också se till att mina soldater skyddar sig när fienden gör sina starkare attacker. Snart börjar jag också ta fram nya Patapons där pilbågsskyttarna inte gör allt för stor skada, men de kan ta ut fiender på avstånd, och längst fram har jag satt soldater med svärd och sköld som får agera tank samtidigt som de gör en hel del skada. Däremellan har jag satt mina spjutkastare som kan attackera fienden på lite längre avstånd, men de får i sin tur ta emot lite mer stryk än pilbågsskyttarna.
Även om systemet är lite otydligt till en början finns det ett utvecklingsträd för varje Patapon-grupp där vi kan hitta nya arter eller helt enkelt levla upp de vi redan har. Detta görs med hjälp av material som hittas under banorna, som ofta får spelas om för att vi ska kunna hitta saker som utrustning och ting som gör det möjligt att göra vår armé starkare. Vi hittar bland annat starkare pilbågar, sköldar som tål mer stryk och annat som gör att vi hela tiden blir starkare. Dessutom kan vi bara ta med oss tre olika grupper av stridande Patapons till varje strid, och det gäller att fundera kring vilka uppsättningar som passar bäst.
En av nyheterna i Patapon 2 är att vi har med oss en hjälte som kryddar striderna med bland annat specialattacker eller en skyddande sköld om vi lyckas hålla rytmen och göra kombinationer. Dessutom hittar vi också att multiplayer-läge där dessa hjältar har huvudrollen och här kan vi tillsammans slåss mot olika bossar för att komma åt ovanliga föremål.
Patapon 2 är ett riktigt härligt spel, men det finns en sak som drar ner helhetsintrycket, och det är det input lag som vi dras med när det kommer till nya TV-apparater. I ett rytmiskt spel är det väldigt viktigt att vi kan följa med i rytmen och när det är en liten fördröjning mellan det som faktiskt händer i spelet och mina knapptryck blir det extra svårt att hålla takten. Det förstör verkligen inte hela upplevelsen, men det gör det hela svårare på ett ganska tråkigt sätt. Annars får Patapon 2 en extra kick av 4K till PlayStation 4 Pro eller 1080p till PS4-originalet.
Förutom att Patapon 2 lider av input lag är det ett riktigt charmigt spel som bjuder på en hel del utmaning, strategisk planering och en härlig japansk charm. Det är riktigt beroendeframkallande och under de ca 20 timmar som kampanjen tar har jag svurit, skrattat och njutit för fulla muggar. Lägg då till några trevliga minispel och multiplayer-läget och vi hittar verkligen ett en bredd och ett djup under den enkla ytan.
PlayZine 