Recension: Atelier Ryza – Ever Darkness and the Secret Hideout

Den mysiga Atelier-serien är tillbaka med en ny del och vi har återigen fått rollspela på japanskt vis där alkemin står i fokus.

I Atelier Ryza – Ever Darkness and the Secret Hideout hittar vi protagonisten Reisalin Stout, eller Ryza som hon kallas, och hon bor på den mysiga ön Kurken. Det är en ganska isolerad plats – där alla känner alla – och hon drömmer om att bege sig ut på äventyr utanför hembygden. Under introduktionen beger sig hon och hennes vänner till fastlandet, och efter en kort strapats där de stöter på en alldeles för tuff fiende återvänder de hem – där byns invånare tar emot dem med förakt för vad de gjort.

Ryza kommer snart i kontakt med en alkemist och hennes intresse blomstrar verkligen. Plötsligt kan vi skapa det mesta med alkemins hjälp, och när jag skapat min första bomb – som jag sedan kan ta med mig i strid – känns det riktigt beroendeframkallande. Samtidigt som nya föremål skapas stiger alkeminivån och jag kan göra ytterligare föremål. Det behövs emellertid ingredienser för att vi ska kunna skapa föremål, och dessa hittar vi ute i byn och på stridsfältet.

Miljöerna är riktigt mysiga och den trallvänliga musiken gör sitt för att göra upplevelsen härlig. Stridssystemet har fått sig en ‘make over’  där de turordningsbaserade fighterna fortfarande är kvar – men det är en betydligt snabbare upplevelse än tidigare. Allt rullar emellertid i realtid och även om vi har möjlighet att skifta mellan karaktärerna är det inte alltid så att vi hinner styra över varje drag. När jag väl får grepp om alla funktioner flyter det emellertid smidigt, vi behöver inte trycka på de vanliga ”attack” knapparna vid varje drag och det känns som ett välavvägt system där jag hela tiden är delaktig – även om jag inte behöver göra precis allt.

Berättelsen är inte lika storskalig som i många andra japanska rollspel, utan den känns betydligt mindre – helt enkelt mer lokal där inrikespolitiken får en del fokus. Dialogerna känns dock lite väl utdragna emellanåt och dessa hade gärna fått fyllas av mer substans. Klyschorna avlöser varandra samtidigt som vi hittar de klassiska stereotyperna.

Atelier Ryza – Ever Darkness and the Secret Hideout är emellertid ett mysigt spel med en härlig atmosfär, och precis som många av seriens tidigare titlar är det beroendeframkallande att skapa föremål som utrustning, bomber och annat som gör det lättare på resan. Att det dessutom har en riktigt mysig design är ett härligt plus, även om berättelsen drar ned helhetsintrycket.

Skräcken intar Rage 2 – TerrorMania är släppt

Rage 2 (se gärna videorecensionen) släpptes i maj, och nu har Bethesda lanserat den skräckfyllda expansionen TerrorMania till actionäventyret.

I TerrorMania får spelaren besöka Deadlands, en alternativ verklighet av den ödemark som vi får ta del av i originalspelet. Denna alternativa värld är hemsökt och spelaren får besöka nya versioner av platser från ursprungsspelet och även färska områden, där vi exempelvis kan dräpa skelett med hjälp av ett nytt kraftfullt svärd.

Rage 2 och expansionen TerrorMania finns tillgängligt till PlayStation 4, Xbox One samt PC.

Recension: Call of Duty – Modern Warfare

Infinity Ward står återigen som utvecklare, och årets upplaga av Call of Duty går tillbaka till Modern Warfare-rötterna samtidigt som de kliver ett par steg framåt.

När Call of Duty: Black Ops IV släpptes i fjol inkluderade actionupplevelsen aldrig någon kampanj, allt var fokuserat på flerspelarläget. I Call of Duty: Modern Warfare får vi återigen en kampanj att gotta oss i, och äventyret är mer fokuserat på berättelsen och känslan än tidigare. Allt går inte lika snabbt, och Infinity Ward vill ta oss till en mer verklighetsbetonad uppfattning om vad krig egentligen handlar om där vi exempelvis får bevittna hemskheterna ur ett par barns ögon under ett kapitel.

Actionäventyret börjar emellertid i London som utsätts för ett terrordåd. En bomb detonerar och sätter skräck i staden, och terrorn fortsätter sedan på gatorna där spelaren möter fiender och försöker undvika att skada civila som springer för sina liv. Snart blir det klart att det är en utbrytargrupp med bland annat ryssar som ligger bakom attacken, och äventyret tar oss runt jordklotet.

Actionmomenten känns fortfarande arkadiga, även om vi får vila mellan de tempofyllda momenten där vi stöter på ett gäng olika karaktärer som vi får samtala med. Det känns ganska skönt att det varierar i tempo, och det ger också en djupare känsla gällande alla upplevelser genom resan. Det känns som att Infinity Ward verkligen vill att vi som spelare ska känna med karaktärerna, men slutresultatet är dock att de är relativt platta. Jag känner inte riktigt så mycket för personligheterna som jag skulle vilja, men ändå tillräckligt mycket för att jag ska bry mig om dem.

Vi får också en varierad spelupplevlse där vi inte bara får skjuta oss genom horder av fiender och kasta en och annan granat, utan syssla med en hel del andra saker också. Bland annat får vi styra små obemannade flygplan för att köra in dem i helikoptrar och fiender, och vid ett tillfälle får vi guida en kvinna med hjälp av övervakningskameror. Det känns som en riktigt härlig mix av olika ingredienser, och slutresultatet är en bra, gedigen kampanj som är sådär lagom lång för den här typen av spel. Efter fem, sex timmar rullade sluttexterna, och jag kände mig riktigt nöjd och belåten.

Call of Duty: Modern Warfare har också ett alldeles ypperligt flerspelarläge, och jag fastnar allra mest för Gunfight – ett spelläge där två spelare ställer upp mot två andra spelare. Banorna är relativt små, men de är riktigt bra utformade. Visst hittar vi en och annan campare här, men på det stora hela är striderna oftast väldigt öppna – rakt på, och det går även att skapa ett riktigt bra samarbete med sin medspelare genom ren och skär kommunikation. Dessutom har Infinity Ward även sneglat på Battlefield, och i kontrast med Gunfight kan upp till 64 spelare delta. Det är knappast min kopp te, så här har jag ägnat absolut minst tid. Men, det finns verkligen en blandning av spellägen där vi hittar matcher med 2-mot-2, 6-mot-6, 10-mot-10, 20-mot-20 och 32-mot-32 spelare. Dessutom hittar vi också Spec Ops, som fungerar som en epilog till kampanjen. Dessa uppdrag är utmanande och vi kan inte heller välja svårighetsgrad. Kommunikation är riktigt viktigt, och det är ett intressant inslag som är riktigt underhållande att ta sig igenom tillsammans med några vänner.

Call of Duty: Modern Warfare är ett riktigt bra spel, där flerspelarbanorna lockar till ett något lugnare tempo där det gäller att både hålla koll och utnyttja omgivningarna. Multiplayer-delen är också det som håller mig kvar, men det innehåller också en kampanj att minnas.

Sony stänger ned SingStar-servrarna i början av 2019

Sony kommer att stänga ned sina SingStar-servrar i början av 2019.

Allt offline-material kommer fortfarande att vara tillgängligt, men alla onlinefunktioner, så som topplistor och utmaningar kommer att plockas bort. Dessutom kommer funktionen som låter oss dela inspelat material till Facebook, Twitter, PSN och SingStar-communityt att försvinna.

PlayStation 4-spelarna kommer emellertid att kunna ladda ned alla låtar som de laddat ned någon gång tidigare. Detta kommer dock inte vara möjligt till PlayStation 3-versionen.

SingStar-servrarna stängs ned den 31 januari 2020.

Nintendo Switch har sålts i över 10 miljoner exemplar i Japan

För några veckor sedan berättade Nintendo att de sålt över 15 miljoner exemplar av Nintendo Switch i Nordamerika, och nu avslöjar speljätten att konsolen sålts i över 10 miljoner exemplar i Japan.

Denna siffra inkluderar både försäljningen av originalkonsolen och den nyligen släppta Switch Lite. Även om försäljningssiffran är lägre för landet i öst, så bor det runt 80% färre människor i Japan än i Nordamerika vilket sätter ganska klara perspektiv. Nintendo Switch är helt enkelt oerhört populär i Japan.

Nintendo Switch lär fortsätta att sälja bra i och med den kommande lanseringen av Pokemon Sword och Shield samt den annalkande julhandeln.

Square Enix jobbar med actionspel till nästa generations konsoler

Square Enix First Development Division har arbetat med spel som Kingdom Hearts III, och de jobbar även med spel som Final Fantasy VII: Remake. Nu vet vi också att de planerar ett nytt actionspel till nästa generations konsoler.

Detta går att utröna av färska jobbannonser (via Dualshockers) som dykt upp på Square Enix hemsida, och där får vi också veta att det handlar om ett helt nytt varumärke. Värt att notera är att produkten benämns som ett actionspel, och inte ett actionrollspel som vi skulle kunna förvänta oss av just Square Enix.

Det kommande actionspelet kommer att utvecklas till nästa generations konsoler, men om det handlar om PlayStation 5 eller Xbox Scarlet, alternativt båda formaten, vet vi inte i dagsläget.

Ancestors: The Humankind Odyssey släpps 6 december till konsol

Ancestors: The Humankind Odyssey släpptes till PC i slutet av sommaren och nu har överlevnadsäventyret fått ett släppdatum gällande konsolversionerna.

Ancestors: The Humankind Odyssey utspelar sig i början av den mänskliga evolutionen, och spelaren möter en öppen värld fylld av farliga djur samtidigt som hen ska överleva i den hårda omgivningen.

Ancestors: The Humankind Odyssey släpps till PlayStation 4 samt Xbox One den 6 december, och nedan kan ni kika på en trailer som visar äventyret till konsol.

Recension: The Outer Worlds

Obsidian Entertainment är tillbaka med det nya västerländska rollspelet The Outer Worlds och undertecknad har tagit reda på om de utnyttjat sina resurser väl.

Obsidian Entertainment har skapat spel som Neverwinter Nights 2, Pillars of Eternity och dess uppföljare samt Fallout: New Vegas. De har ett väldigt gediget CV med fantastiska spel under sin flagg. När det bekräftades att de arbetade med The Outer Worlds höjdes mina förväntningar enormt.

Protagonisten – som vi får skapa själva – har legat nedfryst i över 70 år ombord på ett rymdskepp, och äventyret inleds med att skeppet kraschar på en okänd planet. Vår kära huvudkaraktär tinas då upp och snart visar det sig att planeten inte är särskilt gästvänlig. Här styr ett tyranniskt storföretag som äger det mesta, och vi får välja våra vänner och fiender väl. De visuella delarna har inspirerats av 1800-talets USA och Obsidian har blandat in både seriositet och humor där spelaren ställs inför en mängd svåra val. Vi kan också skräddarsy vår karaktär, där den som inte tycker om att ta sig ur de kniviga situationerna med våld ofta kan skapa en personlighet som pratar sig ur dessa scenarion istället, vilket också spar på en hel del ammunition.

Under resans gång får vi färdas till flera olika planeter, och det ger en känsla av att spelvärlden är större än den egentligen är.  Det är betydligt mindre än vad vi blivit vana vid i Fallout-spelen, men The Outer World är väldigt polerat och har en stabil bilduppdatering. Designen och de grafiska kvalitéerna lyser verkligen där vi kommer till härliga levande världar. Vi får också gotta oss i den stora variationen vad gäller sidouppdrag och dialogval, och det känns verkligen som om äventyret låter en att rollspela på riktigt.

The Outer World är ett fantastiskt västerländskt rollspel, och Obisidian har verkligen levererat en riktig pärla. Dessutom påverkar valen vi får göra så pass mycket att jag redan känner för en ny genomspelning. Klockrent helt enkelt.