Final Fantasy VII tog världen med storm och det var också med det spelet som rollspelsserien gjorde ordentlig entré i Europa. Under 2007 släpptes prologen Crisis Core: Final Fantasy VII till PlayStation Portable (PSP) och nu får vi tal del av en remaster som bjuder på betydligt mer än bara högre upplösning.
Crisis Core startar sju år innan händelserna i originaläventyret Final Fantasy VII och spelaren tar rollen som Zack Fair – en soldat i Shinra-organisationens privata armé Soldier där även Sephiroth – den stora antagonisten i originaläventyret – ingår. Här är emellertid Sephiroth på protagonistens sida och tillsammans ställs de mot Genesis som brutit sig loss från organisationen. Efter en actionladdad filmsekvens startar äventyret emellertid snart med att vi får slåss mot Wutai-klanen och mystiken tätnar när vår mentor Angeal Hewley försvinner spårlöst.
Precis som i Final Fantasy VII Remake så handlar det om actionpackade strider där vi kan utdela attacker med Zacks svärd, och vi kan också kasta magier med hjälp av materia samt göra specialattacker. Vi hittar mer flytande stridsanimationer än i originalet och svärdsanimationerna är också snabbare. Dessutom är magierna och specialattackerna bundna till olika knappkombinationer istället för en meny. När turen är på vår sida kan vi dessutom utföra så kallade ‘Limit Breaks’ där karaktärer som vi stött på under äventyret hjälper oss med olika attacker, eller exempelvis fyller på liv, MP (magipoäng) och AP (som gör det möjligt att utföra diverse starka attacker). Vi har hela tiden ett slumpmässigt ”tärningsspel” uppe i hörnet som rullar och om samma karaktärer eller ”rätt” siffor visas får vi olika fördelar som exempelvis obegränsat med magipoäng under en stund eller möjlighet att framkalla en hiskeligt stark ‘Summon’ som exempelvis Ifrit som då utför en attack. Detsamma gäller när vi levlar upp, då behöver vi få tre stycken sjuor, men det finns en gömd form av erfarenhetspoäng som vi får av att spöa fiender, men det är inte någonting som vi kan se någonstans.
Crisis Core Final Fantasy VII Reunion må vara en remaster, men nyversionen är full av förändringar som gör äventyret mer modernt i jämförelse med sin förlaga. Vi hittar exempelvis designmässiga förändringar för att anpassa upplevelsen till bland annat Final Fantasy VII Remake, men dessa visar sig inte i spelets filmsekvenser. De förrenderade filmsekvenserna är detsamma som i originalet, men även om de har högre upplösning så kan vissa saker skilja sig designmässigt i dessa sekvenser och hur saker och ting ser ut i själva spelet. Det var emellertid inte något jag själv uppfattade under min genomspelning.
Jag trivs bra i äventyrets miljöer och tycker exempelvis extra mycket om slumkvarteren som gömmer sig under Midgars stora platå som Shinra byggt upp. Men, områdena är fortfarande små och varje gång vi tar oss till ett nytt område kommer en liten laddningssekvens även om vi spelar på exempelvis PlayStation 5. Det märks alltså fortfarande att ursprungsspelet utvecklades till PlayStation Portable, och de flesta av äventyrets sidouppdrag hittas vid sparpunkterna där vi tar oss till helt andra platser än var vi befinner oss. Men det är också i just dessa sidouppdrag som utmaningen ligger medan huvuduppdragen ofta blir oerhört enkla – speciellt om vi har spenderat mycket tid med sidoutmaningarna.
Ett system som jag uppskattar väldigt mycket är något som kallas för ‘Materia Fusion’. Här kan vi mixa diverse materia med varandra för att skapa starkare former av materia. Säg att du har en eldmateria och en ismateria. Mixar du dessa så bildas en annan materia (jag ska inte avslöja vilken), och har du dessutom levlat upp dem till max (vilket sker slumpmässigt genom ”tärningssystemet som jag nämnde tidigare) så blir även den nya materian starkare. Det kan exempelvis leda till att vi får betydligt starkare magiattacker eller 80 procent mer hälsopoäng.
Huvudberättelsen är inte lika engagerande som spelen i huvudserien, och detsamma gäller spelets karaktärer även om vi får stifta bekantskap med personligheter vi känner igen från Final Fantasy VII – inte minst Sephiroth. Protagonisten Zack tyvärr inte särskilt intressant och även om jag trivs i miljöerna så når de inte samma höga nivå som vi är vana vid när det kommer till den här fantastiska spelserien – inte minst de platser vi får besöka i Final Fantasy VII Remake.
Crisis Core: Final Fantasy VII Reunion är emellertid en bra remaster som kommer med många nyheter, och det är ett underhållande spel där huvudberättelsen trots allt är intressant nog för att mitt intresse ska hållas uppe hela vägen. Det är intressant att få se händelserna som sker innan Final Fantasy VII brakar igång och striderna i sidouppdragen kräver både eftertanke och användning av riktigt välmixade materiamaterial. De chansartade fördelarna vi får med hjälp av ”tärningssystemet” kan verkligen förändra några av de svårare bataljerna och när jag helt plötsligt får en full magimätare eller möjligheten att göra en stark attack med hjälp av en ‘summon’ eller någon av de andra karaktärerna vi stöter på får vi också se en mer eller mindre mäktig filmsekvens (som kan klickas bort) som gör att attacken känns än mer kraftfull.
Det märks att Crisis Core: Final Fantasy VII Reunion är ett PlayStation Portable-spel i grunden, men nyheterna och förändringarna gör att det känns någorlunda modernt och fräscht även till de nya konsolerna.
Betyg: 7 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
PS4
Nintendo Switch
Xbox Series X/S
Xbox One
PC
X PLAY! ZINE 