Recension: Infinity Strash: Dragon Quest – The Adventure of Dai

Infinity Strash: Dragon Quest – The Adventure of Dai är ett japanskt actionrollspel där vi får följa med på Dais stora äventyr tillsammans med hans vänner som slåss mot världens allra mörkaste krafter.

Infinity Strash bjuder på en spelupplevelse som verkligen kan liknas vid att spela en anime. Och det är inte speciellt överraskande då vi får de 42 första avsnitten av animeserien Dragon Quest: The Adventure of Dai återberättade för oss i form av snygg, levande art och dialoger framförda av riktigt bra röstskådespeleri.

Det hela börjar med att Dai ställs mot Baran, och utan att riktigt få veta så mycket mer om hans motståndare så tappar vår protagonist minnet i striden. Det är högst klassiskt, precis som Dragon Quest-serien ska vara i min mening – och animen är ju ändå en adaption av den härliga JRPG-serien med samma huvudtitel. Vi får sedan en blick av världskarta som delas in i olika kapitel där ikoner visar om nästa steg handlar om rena storymoment, om de inkluderar strider och om det handlar om sidoutmaningar. Det är tydligt, om än lite väl simpelt.

Striderna är riktigt actionpackade och den enkla inledningen – där vi hamrar på kontrollen, och använder olika färdigheter och magier med hjälp av varsin knapp – ersätts snart av relativt utmanande strider. Det handlar ofta om rena bosstrider där vi behöver göra tajmade pareringar eller som jag föredrar – att kasta mig undan fiendens attacker. Vi behöver vara snabba och undvika så kallade AOE (area of effect – där vi helt enkelt måste kasta oss bort från platserna som lyser upp på marken) och dessa strider blir ofta tuffare mot slutet när fienden öser på med sina allra starkaste attacker. Men det är något vi själva också kan göra, och från och med att specialmätaren ligger på nivå ett av tre (där attacken blir starkare ju längre vi sparar på krutet) kan vi göra en riktigt ordentlig attack som kallas för coup-de-grace.

Till en början var jag inte särskilt investerad i storysekvenserna, men ju längre in i äventyret så har jag fastnat för de härliga karaktärerna och alla twister som sker mellan det ondskefulla mörkrets armé och Dai och den goda sidan. Berättelsen är förstås komprimerad, och det innebär att det svänger ordentligt i alla händelser – något som passar mig perfekt. Jag hade nog inte tittat på animen i sig, men när jag får vara med och spela den så njuter jag ändå av de betydligt längre berättelsedrivna sekvenserna som dyker upp i äventyrets andra hälft.

Det märks att Infinity Strash inte har någon hög bugdet och det mesta är väldigt simpelt, som striderna och att berättelsen presenteras i form av stillbilder – som ändå känns levande då kameran sveper fram över arten som växlar bild i en ofta snabb takt. Det finns emellertid ett sorts djup i utvecklandet av karaktärerna och när Temple of Recollection – en sorts ‘dungeon’ med olika våningar i stigande svårighetsgrad – blir tillgänglig. Här startar vi med max fyra stycken hjältar – som vi kan växla mellan med ett enkelt knapptryck beroende på situation eller om vi helt enkelt vill spela med en karaktär som använder sitt svärd, eller en magiker som kan hela eller kasta magier mot fienden. Här får vi bland annat kort, så kallade ‘Memory Bonds’, som är stärkta av minnen – händelser som vi är med om i huvuduppdragen. Dessa får vi om vi till exempel spöar olika bossar, eller köper med en viss valuta som endast kan fås genom denna ‘dungeon’ och de kommer med olika attribut. Vissa ger mer magipoäng, andra för rena närstridsattacker och försvar – eller andra fördelar som att en av Dais attacker blir bättre – så en del av dem är specifikt avsedda för en speciell karaktär, även om alla karaktärer kan använda dem. Sedan finns det vissa triumfkort som ger extra mycket fördelar. Om vi får dubbletter av korten blir det också möjligt att uppgradera dem, och vi vill också samla hela set eftersom att de ger permanenta uppgraderingar till alla karaktärer – så som mer liv, mer magipoäng och så vidare.

Infinity Strash: Dragon Quest – The Adventure of Dai är simpelt i många avseenden, men striderna är underhållande och speciellt när vi får möta tuffa fiender som vi fått se i de manga- och animedoftande filmsekvenserna. Den ena attacken efter den andra ser kraftfullare ut än den andra – även om det inte visualiseras lika tydligt när vi väl är i strid och får kika på den simpla 3D-grafiken, som i de berättelsedrivna sekvenserna.

Mina inledande intryck av Infinity Strash: Dragon Quest – The Adventure of Dai var betydligt svalare än vad som blev fallet när jag lärde känna karaktärerna som den högst klassiska hjälten Dai, den rädda magikern Popp, den godhjärtade Maam och mörkrets härskare Hadlar. Det må vara simpelt, grovt i kanterna, men jag fastnade i det beroendeframkallande Temple of Recollection – en dungeon som ger oss fler våningar ju längre in i berättelsen vi kommer – och att få slåss mot alla de spännande bossarna som vi möter i de manga- och animedoftande sekvenserna gav ändå spelunderhållning som räcker en bra bit.

Betyg: 7 av 10

Testat till PlayStation 5
Finns även till:
Nintendo Switch
Xbox Series X/S
Xbox One
PC