När Sega och Lizardcube tar tillbaka Shinobi med Art of Vengeance efter 14 år av frånvaro får vi riktigt snygg 2D-grafik, härligt actionfyllda strider och precisionssäker plattformshoppnig.
För oss som växte upp under 80- och det tidiga 90-talet så var ninjor något av det häftigaste vi visste – men faktum är att Shinobi-serien aldrig återhämtade sig efter att den kulminerade med Shinobi III: Return of the Ninja Master till Sega Mega Drive. Förrän nu när studion bakom det hyllade Streets of Rage 4 ger oss Art of Vengeance.
I vår jakt på hämnd efter att den onda organisationen ENE Corp, med Lord Ruse i spetsen, bränner ned vår by och dödar Joe Musashis ninjalärlingar, får vi slåss mot alla möjliga fiender. Vi får också plattformshoppa och så får vi en släng av metroidvania där vi stöter på hinder som kräver att vi återvänder när vi fått en viss förmåga – som en vägg som vi till en början inte kan ta oss igenom. Det är emellertid en actionplattformare i grunden där vi oftast ställs mot en spännande boss i slutet och dessa slutfighter är riktigt varierade där man aldrig vet vad som väntar på en vid banans ände.
Vi behöver inte springa tillbaka till tidigare banor för att röra oss framåt, men om vi gör det när vi låst upp nya förmågor kan vi hitta hitta gömda hemligheter som bland annat låser upp nya prylar i butiken där vi kan handla nya attacker och vi kan hitta specialförmågor som passiva krafter och specialare som låter oss attackera skurkarna på alla möjliga sätt – så som en stor kaststjärna som sätter sina stålblad i fienden.
Banorna är riktigt varierade där vi tar oss igenom som en hamn, ett skenande tåg och en kall skog. Vi har också en otroligt snygg japansk neonklädd stad där nostalgin lyser igenom där jag till och med dog för att jag stod och beundrade en Dreamcast-skylt. Vi har verkligen full kontroll över Musashis rörelser både i strid och när vi plattformshoppar på alla möjliga sätt och dubbelhoppet är lyckligtvis tillgängligt direkt från start och jag gillar verkligen variationen spelmomenten erbjuder. Samtidigt som striderna känns ganska ‘buttonmashiga’ i början så blir repertoaren av attacker mer varierad ju fler attacker vi låser upp – vi använder ninjutsu och rena superförmågor – men har också möjlighet att avrätta fienderna när de får en viss markering över huvudet – ju fler skurkar som inkluderas, ju större blir också belöningen. Det är ändå ett ganska utmanande spel där standardsvårighetsgraden faktiskt är inställd på Shinobi – den allra svåraste – från start, men detta kan förstås ändras om man vill ha en mildare spelupplevelse.
Vi har också ett antal olika bonusbanor som påminner mig friskt om både Shinobi III: Return of the Ninja Master och till och med Teenage Mutant Ninja Turtles: The Hyperstone Heist och det värmer verkligen retrohjärtat.
Den snygga och till synes handritade 2D-grafiken gör sitt för att förgylla spelupplevelsen och atmosfären, men konversationerna framförs genom ganska trista dialogrutor där Mushashi bara svarar med en och annan grymtning. Storyn om en stor elak organisation är ändå härligt retrodoftande.
Lizardcube tar verkligen in Shinobi: Art of Vengeance i modern tid, men nyckeln till succén är helt klart att de behållit kärnan från Segas klassiska spelserie.
Betyg: 9 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
PS4
Xbox Series
Xbox One
PC
Nintendo Switch
Shinobi: Art of Vengeance ges ut av Sega och utvecklades av Lizardcube.
X PLAY! ZINE 