Recension: Sonic X Shadow Generations

Sonic X Shadow Generations inkluderar inte bara en nyversion av originalet från 2011 med Sonic i huvudrollen utan Sega ger oss även ett helt nytt plattformsäventyr där Shadow står i strålkastarljuset.

Sonic Generations handlar om en resa genom tid och rum där en entitet suger liv och färg ur världarna och fångar Sonics vänner. Det leder snart till att vi både får spela som klassiska och moderna Sonic där vi både har banor i fullskalig 3D och så kallad 2.5D och det är en ren och skär mix av den blåa igelkottens historia. Banorna är ofta färgfyllda och snyggt designade där vi springer genom loopar, har mängder av olika vägar att ta oss fram för att bland annat hitta hemliga samlarföremål, och det går förstås fort – extra fort på 3D-banorna. Här kastar jag mig ut från avsatser på hisnande färder i luften och det handlar ofta mer om snabba reflexer än om prickfri plattformshoppning.

Trots att jag föredrar de klassiska 2D-spelen i serien så är det ändå 3D-upplevelserna som jag uppskattar mest i Sonic X Shadow Generations. Illusionen om att jag flyger fram i en hisnande fart – hoppar på fiender högt upp i skyn som jag siktar på per automatik – ger en riktigt härlig känsla. De mer klassiska banorna är något långsammare (även om det kan gå fort här också) och känns inte lika inspirerande som sina förlagor från 90-talet. Förutom att springa fort mixas det också med inslag där vi bland annat får åka skateboard, undvika en stor lastbil där föraren löper amok och får minnas introbanan i Sonic Adventure där en stor delfin hoppar upp ur vattnet bakom oss.

Det märks dock att det inte rör sig om en helrenoverad remake där kontrollen och kameran ställer mer problem än i de senare Sonic-spelen. Ibland snurrar kameran så pass att jag inte ser vad jag har framför mig, och bandesignen kan ibland vara otydlig vilket kan leda till att jag hoppar rakt ned i mot avgrunden för att dö.

Shadow-äventyret är emellertid ett separat spel där vi får följa med den betydligt mörkare igelkotten som har ett tungt förflutet av ond bråd död. Detta märks även på banorna som har en mörkare palett än vad som är fallet i Sonic Generation, men där hubbvärlden är ganska rakt fram och minimalistisk i originalet, så har Shadow Generation en mer en öppen framtoning i 3D och efterliknar Sonic Frontiers. Det rör sig förstås inte om en stor öppen värld, men vi behöver hitta räls att åka på, hopplattformar som tar oss högre och får röra oss mer fritt. Shadow får också tillgång till fler förmågor ju längre in i äventyret vi kommer, och det gör att det alltid är spännande att få se vad som blir tillgängligt härnäst. Det tillför spelmekaniken en god variation, och på det stora hela är den helt nya kampanjen bra. Jag får dock känslan av att banorna inte bjuder på ett lika stort djup som originalbanorna, det finns inte lika många vägar att ta. Det var inte något som störde mig under min genomspelning, men omspelarvärdet känns ändå högre i Sonic Generations.

Sonic X Shadow Generations är emellertid ett bra spel i serien, och det är inte så konstigt att det är en nyversion av en favorit bland den blåa igelkottens fans. Det nya materialet som kommer i och med Shadows kampanj är intressant och jag måste också säga att berättelsen var oväntat spännande för att vara en titel i plattformsgenren. Bosstriderna är lika mäktiga och intensiva som vi är vana vid i Sonic-spelen, och trots att kontrollen och kameran ställer till en del problem så är det ett underhållande spel som frambringar många minnen bland oss som följt med Sonic sedan 90-talet.

Betyg: 7 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
PS4
Nintendo Switch
Xbox Series X/S
Xbox One
PC