Grave är äntligen tillbaka för att fylla galna mängder av fiender med bly från sina dubbla pistoler och svinga med sin kista på ryggen. Det är en mörk, övermaxad och blodtörstig antihjälte som återigen äntrar scenen och vi får chansen att mörda med stil.
Gungrave G.O.R.E är den första uppföljaren i serien på 18 år. Den senaste delen i serien släpptes under 2004 i form av Gungrave Overdose till PlayStation 2, men vi har också fått prologerna Gungrave VR och Gungrave VR U.N. till VR headsets. Första gången jag stiftade bekantskap med serien var dock i form av den första teasern och jag fastnade ordentligt för den mörka, gotiska stilen där Grave brutalt mördade sina fiender och bröt nacken på en av motståndarna med bara handen. Det var inga tvivel om att det skulle röra sig om hårdkokt actionrökare och trots att jag inte sett en gnutta ‘gameplay’ längtade jag efter lanseringen.
Och visst får vi galen, hårdkokt action i Gungrave Gore där Grave håller i sina dubbla pistoler och skjuter så länge vi behagar utan behov av att ladda om – till och med när vi kastar oss åt sidan för att undvika moteld kan vi fortsätta att skjuta och mina tankar fördes först till Max Payne även om inget går i ‘slow motion’. När vi når en kombo på över 50 träffade skott kan vi också använda oss av en specialare där vi kan stå stilla och skjuta ännu mer frenetiskt omkring oss samtidigt som vår sköld förhoppningsvis stoppar fiendeelden.
När vi delat ut tillräckligt mycket skada kan vi också använda oss av ännu hetare specialare – bland annat kan vi gå bärserkargång och dela ut starkare attacker eller dela ut rejäla specialare med kistan som hänger över Graves axel. Vi kan bland annat skicka ut en stor raket mot fienden som fullkomligt exploderar när den träffar fienden eller utnyttja andra färdigheter som gör att vi skjuter precis allt som finns i vår närhet med de dubbla pistolerna. Nämnde jag att detta är hårdkokt och actionpackat?
Banorna är ofta förlagda så att vi kommer till ett lite större område och förstår direkt att det snart kommer att bytas kulor med ett gäng fiender. När de är avverkade kan vi ofta hämta andan i mindre korridorer där vi stöter på några få fiender – och våra motståndare består bland annat av stora bjässar som kommer springande med riktiga dunderklubbor, fiender som skjuter lika frenetiskt som vi gör och andra som skjuter raketer som vi kan slå tillbaka. Vissa kastar behållare på oss med innehåll som exploderar och fattar eld medan andra har någon grön vätska som gör att vi inte kan använda oss av autosiktet – för Gungrave Gore förlitar sig starkt på användandet av just detta automatiska sikte. Vi får istället försöka ta reda på vilken av alla ofantliga mängder av fiender som vi ska skjuta ner först.
Efter varje avklarat uppdrag får vi ett betyg som bland annat baseras på hur snabbt vi har klarat av uppdraget, hur många procent av fienderna vi har tagit ut och hur pass mycket art-poäng vi har samlat på oss. Art-poäng får vi genom att använda oss av specialare och helt enkelt spela med stil. Dessutom får vi även en form av erfarenhetspoäng som vi bland annat kan använda till att få mer liv eller låsa upp nya attacker – både för närstrid och starka specialare.
Till en början var det väldigt lätt och autosiktet kändes malplacerat, varför kunde jag inte få sikta själv? Men vid en punkt höjs svårighetsgraden ordentligt. Plötsligt dör jag flera gånger i en stor strid där alla möjliga fiender skjuter på mig från olika håll, och jag tänkte ”äntligen, äntligen börjar det” samtidigt som jag fick tänka ut strategier för hur jag skulle ta mig levande därifrån. Jag gick in bakom skydd, såg till att jag hade så många fiender som möjligt framför mig och kastade mig frenetiskt undan de farligaste skottsalvorna även om hela skärmen fylldes av bly. Och plötsligt blev det hela underhållande.
Lägg då till att vi hittar intressanta bossar vars attackmönster behövs avläsas snabbt, och bossarna är helt klart en av de bästa momenten med Gungrave Gore. Sen bryts även de mer klassiska ”gå från A till B”-momenten av med andra ingredienser. När jag kliver upp på ett tak på ett tåg behöver jag inte bara se till att fienderna inte dödar mig först, utan även hinder som viner förbi utefter tågspåret. Problemet är dock att vi kan ramla av taket, och när jag behövde skynda mig fram till en viss punkt för att inte dö, så hoppade minor upp som exploderade och knuffade mig av tåget. Det var bara frustrerande och detsamma gällde när jag senare stod på en plattform som rörde sig framåt, och jag sköt mot stora mängder fiender. Samtidigt sköts det raketer mot mig, och om de då träffade mig i ryggen så att jag åkte av och dog var det långt ifrån underhållande. Efter femte försöket var jag oerhört frustrerad.
Jag hade helt klart föredragit ett spel som förlitade sig på en stark aim-assist än att få ett pricksäkert autosikte, och när jag använder närstridsattacker så är det ofta som det ser ut som att jag träffar fienden utan att de tar någon skada. Det som räddar Gungrave Gore är de mest intensiva striderna där jag faktiskt får vara med och använda mig av en bra strategi och bossarna som känns klassiska på ett bra sätt. Sen är ju Grave en riktigt stilfull badass till antihjälte.
Betyg: 5/10
Testat till PS5
Finns även till:
PS4
Xbox Series X/S
Xbox One
PC
X PLAY! ZINE 