Recension: Yakuza – Like a Dragon

Det tog lång tid innan Segas fantastiska Yakuza-serie fick ett gott fotfäste i väst. Undertecknad älskade emellertid spelserien från första stund, och nu får vi en mjuk reboot med en helt ny huvudrollsinnehavare.

Kiryu Kazuma har fått lämna plats åt Ichiban Kasuga, en ung hetlevrad Yakuza-medlem som agerar först och tänker sen, men samtidigt är han väldigt noga med att saker och ting ska gå rätt till. När han och en av hans kompisar – som påminner lite om Goro från Shenmue – ska samla in pengar från en man blir det visserligen en fight när låntagaren inte betalar tillbaka, men Ichiban låter honom vänta med betalningen i slutändan då han antagligen har ett gott skäl till att inte betala med en gång.

Precis som förlagorna är det ett ultrajapanskt äventyr som presenteras, men den här gången har de actionpackade striderna bytts ut mot japanska rollspelsstrider av klassiska mått. Striderna känns fortfarande väldigt mycket som just Yakuza, men här får vi i tur och ordning välja vilka typer av attacker Kasuga och hans vänner ska använda sig av. Vissa förmågor låter oss utföra QTE-sekvenser (tryck på rätt knapp vid rätt tillfälle) och vi kan också blockera fiendernas attacker om vi tajmar det hela rätt. Striderna må vara väldigt klassiska, men de flyter på oerhört smidigt och de går nästan lika snabbt som fighterna i seriens tidigare delar.

Ichiban Kasuga flurerar (precis som titeln avslöjar) inom Yakuza-kretsar, men allt går inte riktigt som han har tänkt sig. Han tvingas till ett långt fängelsestraff på grund av ett mord som han inte begått, och när han kommer ut möter han ett helt annat liv än han hade förväntat sig. Snart tar vi oss vidare till Yokohoma och den fiktiva stadsdelen Isezaki Ijincho, och det är ett ställe som är oerhört mycket större än vad vi fått uppleva i tidigare Yakuza-spel. Det hela ser också riktigt bra ut samtidigt som staden innehåller en hel drös av saker att göra.

Precis som tidigare kan vi besöka arkadhallen för att bland annat spela Space Harrier II (ni har väl inte missat det kommande Dreamcast-spelet Xenocider som inspirerats av det?), Outrun och Super Hang On, och vi kan sjunga karaoke, gå till kasinot och besöka restauranger och barer. Dessutom kan vi spela minispel som går ut på att samla pantburkar, köra kartracing och andra härliga sidosysslor.

Mycket utav berättelsen presenteras i form av videosekvenser, och de kan också vara riktigt långa. Personligen njuter jag av dessa för fulla muggar, men jag förstår att vissa kommer att känna att de är lite väl många och långa mellan varven. Men de bidrar till en fantastisk atmosfär som serien gjort sig känd för, och den ultrajapanska känslan är verkligen fantastisk.

Yakuza: Like a Dragon är verkligen en perfekt fortsättning för serien, och jag kommer definitivt att spela äventyret igen i mars då äventyret också kommer till PlayStation 5.