Recension: Clair Obscure: Expedition 33

Clair Obscure: Expedition 33 levererar en mörk, och otroligt bitterljuv berättelse om en värld som rykts loss av en ”målare” som sätter sin dödsdom över folket i Lumiére.

På en stigande klippa långt bort ser vi ett inristat, skinande nummer. När Clair Obscure inleds tar vi oss till hamnen och ser hur 34 blir 33, och det är dags för årets ‘Gommage’. Alla som har en ålder som överstiger detta nummer försvinner i en ren dödsritual där deras kroppar löses upp i vad som liknar ett hav av rosenblad och föräldrar säger ett sista adjö till sina barn och en änkas tårar följer när hennes man tar sitt sista andetag.

Spelets design och världsbygge har inspirerats av Belle Époque och den mörka, bitterljuva stämningen tar ton direkt från start. Varje år beger sig en expedition ut för att försöka sätta stopp för målaren, och teamet fylls främst av personer som bara har ett år kvar till sin egna ‘Gommage’ – men den här gången följer även den unga Maelle med som önskar att hon fick komma långt, långt bort ifrån staden mitt i vattnet. Expeditionen förväntas dock inte att lyckas, utan ses mer som en strimma av hopp för Lumiéres invånare och känslan av att ge sig ut på livets sista resa tar sin början.

Efter en introduktion med kraftfulla filmsekvenser och en berättelse med högst levande karaktärer tar jag kontrollen över Gustave och ett team som jag ska lära känna väl under äventyret. Den franska spelstudion Sandfall Interactive har skapat ett spel som påminner om den äldre skolans JRPG, och mixat det hela med ingredienser från From Softwares Souls-formula. Ingen behöver emellertid rädas av detta, då det är långt ifrån lika oförlåtande, men studion har skapat turordningsbaserade strider där vi verkligen håller oss på tå genom hela striden. Vi har nämligen möjligheten att kasta oss undan fiendens attacker, men också parera dessa. Lyckas vi med det sistnämnda gör vi en kraftfull motattack, och när det väl börjar sitta känner man sig oerhört duktig.

De grafiska aspekterna lyfts verkligen av Unreal Engine 5 och det är oerhört svårt att se några tecken på att det faktiskt är skapat av en relativt liten indiestudio med 33 anställda. Striderna blir snart ett grafiskt godis, och att samtidigt tajma in pareringar när jag lär mig mina fienders attackmönster gör att det känns så ofantligt bra. Att vi sedan har ett team av karaktärer som skiljer sig åt markant – inte bara i deras personligheter – utan även på stridsfältet gör det fantastiskt bra. Istället för magipoäng har vi en AP-mätare som kan fyllas på genom en mängd olika sätt, och med Gustave fyller jag på med dessa för att kunna utnyttja en stark ”overdrive”. När det kommer till magikern Lune ger varje magi en såkallad ”stein” som kan användas för att exempelvis göra en attack starkare, och möjligheten att kombinera karaktärernas förmågor har sällan varit lika givande.

Efter striderna erhålls erfarenhetspoäng i klassisk JRPG-anda, men när det är dags att levla upp påminner det återigen om Souls-genren. För varje level får karaktärerna varsina tre poäng att lägga ut på ett antal olika attribut och de skalar också med de vapen som vi använder.

Karaktärerna vi får följa lever verkligen i en hemsk värld och kvarlevorna från tidigare expeditioner ligger bokstavligt talat i högar. Världen är också fylld av mystik, vad är det egentligen som har hänt och vad för underliga saker finns det egentligen att upptäcka? Likt klassiska JRPG-spel tar vi oss igenom inte allt för öppna områden, slåss mot bossar – inte minst sidobossar kan kräva ett återbesök när vårt team är bra mycket starkare. Om vi inte lyckas parera dess attacker förstås, och vi ändå lyckas ta ned en fiende som är avsedd för en betydligt högre levelnivå.

Striderna är fantastiska, men frågan är om det ändå inte är den mystiska världen, den mörka stämningen som ändå förgylls av ett visst ljus och ett och annat skämt, som är Clair Obscures absoluta höjdpunkt. Eller mixen av detta, och upptäckarlusten som får mig att röra mig utanför den röda trådens gränser. Det är inte ett fullskaligt open world-äventyr, därför gömmer det sig nästan alltid härliga hemligheter när miljöerna utforskas. Ändå har vi en lagom stor världskarta, och sakta men säkert så låser vi upp nya möjligheter att utforska världen mer. Vid sidan av hittar vi inte bara mäktiga fiender och sidodungeons, utan även andra goa sysslor som förändrar spelmekaniken ordentligt. Vad det är får ni emellertid upptäcka själva.

Vi har en helt fantastiskt mörk spelvärd, med en berättelse som suger in mig från första stund och verkligen inte lämnar mig oberörd. Karaktärsgalleriet är helt fantastiskt, och det är en så fantastiskt bitterljuv resa och känslan av att ge sig ut på ett sista helt omöjligt uppdrag infinner sig och gör den sorgsna känslan till något fint. Jag får vibbar av allt från Final Fantasy-serien till Nier och en släng av ingredienser från Soulslike där vi också har flaggor där vi kan levla karaktärerna och ”vila” för att få tillbaka liv till priset av att alla fiender – förutom exempelvis bossar – ‘spawnar’. Samtidigt står Clair Obscure: Expedition 33 helt på egna ben och det är ett av de absolut bästa rollspelen som jag spelat på flera år, och det lyfts ytterligare av den helt fantastiska musiken som sätter den där rätta stämningen.

Den franska spelstudion Sandfall Interactive slår undan benen för vad vi trodde att vi viste om indiespel. En förhållandevis liten studio på 33 anställda har skapat något så fantastiskt där alla bitar verkligen är smått perfekt. Striderna är underbara där vi får fler möjligheter med tiden, inte minst av så kallade Pictos som bland annat ger saker som extra AP-poäng vid start av en strid, till betydligt mer kraftfull hjälp. Dessa förmågor kan vi sedan knyta till alla karaktärer med hjälp av en viss poäng, och möjligheten att skräddarsy våra förmågor i strid är enorma. Och tillsammans med den bitterljuva stämningen, karaktärerna, världsbygget, mystiken och mixen av det bitterljuva och den smått ljusa strimma som ibland visar sig, gör det till årets hittills bästa spel.

Betyg 10 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
Xbox Series X/S
PC