Recension: Return to Monkey Island

Vad är egentligen hemligheten med Monkey Island? Det är äntligen, äntligen dags att ta reda på det.

Min första bekantskap med Monkey Island-serien hade jag till Amiga. Jag minns att jag blev förvånad över att jag inte spelade som en apa, men det var min allra första introduktion till peka-och-klicka-genren och jag fick hjälp av min bror att förstå vad som sades och vad jag skulle göra. Min engelska var inte tipp-topp, men äventyret skulle få mig förälskad i denna genre, och med Return to Monkey Island så besannas mina barndomsdrömmar och det är både nostalgiskt och fräscht att spela detta äventyr till Nintendo Switch.

På förhand var jag dock lite oroad över det nya grafiska valet, men efter att ha sjunkit in i spelet och tagit mig till resans slut känns det bara helt klockrent – som om det är precis så här det faktiskt skulle vara. Den magiska stämningen som avslutades med Monkey Island 2: LeChuck’s Revenge (tidigare uppföljare saknade både magin och Ron Gilbert vid rodret) får här nytt liv, och tillsammans med veteraner från original-teamet knyter Gilbert ihop säcken för piraten Guybrush Threepwoods fantastiska äventyr.

Det var som sagt länge, länge sedan jag spelade originalet, så lyckligtvis kan vi få en grym presentation av berättelsen från de två originalspelen, och den som är ny till genren, eller vill ha en mildare spelupplevelse, kan välja ett spelläge som avlägsnar de allra svåraste pusslen. Undertecknad är dock en självplågare av rang, och det är något speciellt med att fastna i ett pussel, gå igenom alla olika föremål massvis med gånger och försöka knäcka nötterna som den här typen av spel bjuder på. Den fastnar för hårt slipper dessutom sitta och använda Google eller Youtube, utan kan använda sig av en funktion som guidar oss mot svaret, utan att avslöja precis allt. Det gör att man faktiskt känner sig lite duktig även om man klarar det med denna metod.

Det som värmer mitt nostalgiska hjärta är möten med ett gäng färgstarka personligheter som vi träffat tidigare, men även nya spelare lär kunna njuta av detta äventyr för fulla muggar. Även om det förstås är speciellt för oss som var med där och då, när serien drog igång. Känslorna svallar nästan över mellan varven samtidigt som skratten avlöser varandra, och jag vill också gå igenom alla dialoger som bara går. Jag vill beröra detta ämne så lite som möjligt, eftersom att det är något du vill uppleva själv och inte få berättat för dig, men den som vill ha fantastiska pussel och ett story-drivet äventyr har otroligt mycket att hämta här.


Hur är egentligen svårighetsgraden i Return to Monkey Island? Det är knappast något Myst med otroligt långsökta pussel, men ibland är det lite väl lätt och andra stunder har jag fått använda mig av hjälpfunktionen. Men jag har klarat mig från att använda Google, inte en enda gång har jag besökt nätet för att jag inte har kommit vidare, och vissa stunder känner jag mig otroligt duktig när jag löser ett pussel. Den känslan är svår att beskriva, men det är nästan samma känsla som när jag väl lyckas ta ned en utmanande boss i From Softwares svåra SoulsBourne-spel. Fast att det här är min hjärna som får göra jobbet istället för reflexer och tajming, och när jag väl listar ut ett tuffare pussel är känslan otroligt god.

Det finns inte många spel som bjuder på den här kvalitén gällande humorn, jag har skrattat högt flera gånger, och samtidigt är det en spelvärld som jag helt enkelt inte vill lämna, även efter att resan är över. Och vem kan egentligen tacka nej till att få ta reda på det vi har suktat efter sedan början av 90-talet – vad Monkey Islands hemlighet är?

Return to Monkey Island är som ett kärleksbrev till oss som spelade de två första spelen i serien, samtidigt som det lär göra många nya spelare till riktiga fans av peka-och-klicka-genren.