Recension: Towa and the Guardians of the Sacred Tree

Med Towa and the Guardians of the Sacred Tree bjuder Brownies och Bandai Namco på ett färggrant rougelite-äventyr med mysiga miljöer, och vi får en actionpackad spelupplevelse i en värld som är på ruinens brant.

Den elaka Magatsu har släppt lös sin Magaori-armé, och detta behöver vi förstås sätta stopp för om vi vill rädda Shinju Village och hela världen från hans jakt på herravälde. Protagonisten Towa får hjälp av åtta väktare och under varje så kallad ”run” skickar vi ut två stycken hjältar där vi väljer vilken av dem som ska använda Tsurugi – ett heligt svärd där vi helt enkelt delar ut närstridsattacker och vem av dessa som ska fatta den magiska staven Kagura och kasta magier.

Det intressanta är att varje väktare inte bara har en egen personlighet, utan deras förmågor skiljer sig åt och varje ”Run” är indelat i olika mindre områden där vi ofta ska spöa fiender – och ju snabbare vi klarar detta och ju bättre vi håller igång kombo-mätaren, så får vi också bättre belöningar när vi spöat alla fiender som dyker upp i området. Det kan handla om saker som att vi delar ut mer skada bakom fiender, som att ett av två svärd gör mer skada, eller att vi lämnar ifrån oss en magisk attack när vi dashar genom fältet av Magatsu-his. Sedan får vi ofta välja mellan två olika utgångar där vi kan se vilka belöningar som väntar i nästa område – och det kan även röra sig om ett lugnt område där vi exempelvis kan fylla på med liv eller en plats där vi kan handla saker för en valuta som är exklusiv för varje runda.

Oavsett om vi klarar av en omgång eller inte så kommer vi tillbaka till den mysiga hubbvärlen där Towa bor och här konverserar vi med dess invånare och röstskådespeleriet är oftast bra. Här skiljer sig tiden åt i jämförelse med händelserna kring de åtta väktarna, och tiden rör sig också framåt där vi får följa olika karaktärer genom ett längre tidsspann. Här kan vi också skapa vapen med material som vi plockar hem från rundorna, och vi kan välja att göra dem själva där vi både får forma dem efter eget tycke och göra ett antal olika minispel för att försöka få dem så starka som möjligt. Detta var lite spännande i början, men blev en lite väl utdragen process. Därför är det bra att det även går att låta smeden göra det mesta i processen, även om vi inte får samma möjlighet att påverka slutresultatet.

Vi kan också använda material till att stärka väktarna och dess magier. Och allt detta gör förstås att vi kan göra ett nytt försök med bättre förutsättningar om vi dött mot någon stark boss. Bosstriderna är de bataljer som definitivt är de mest intressanta. Ofta får vi undvika bossarnas AoE-attacker (Area of Effect), och även om vi kan styra båda karaktärerna samtidigt med hjälp av kontrollens båda spakar så är det lättare att låta AI styra magikern som har en cooldown på sina magiska förmågor. Dessutom kan vi spela detta i coop vilket ger den fördelen att det blir enklare att kasta sig undan fiendens attacker eftersom att de båda spelbara karaktärerna har varsin livmätare.

Fiendegalleriet när det kommer till de vanliga fienderna är helt enkelt okej, även om det är i bosstriderna den ordentliga utmaningen ligger. Under de vanliga striderna handlar det mer om att ta kol på dem så snabbt som möjligt och samtidigt behålla så mycket liv det bara går till det är dags för en bossfight. Jag saknar dock lite av den där känslan att jag bara vill köra en ”run” till, och en till. Oftast nöjer jag mig när jag har klarat en omgång utan att dö, men jag är ändå glad över att detta är en rougelite och inte en rouglike. Vi erhåller material även om vi inte klarar oss hela vägen i mål under ett försök.

Även om jag inte bryr mig så mycket om berättelsen eller får en stark känsla av att jag bryr mig om karaktärerna och deras dialoger så trivs jag i världen som Brownies har skapat i Towa and the Guardians of the Sacred Tree. Det har verkligen en fin känsla av att vara handritat på ett ypperligt sätt och detta ackompanjeras av riktigt mysig musik. Sedan är striderna lagom underhållande även om jag får en känsla av att bataljerna med de vanliga fienderna känns aningen repetitiva, men bossdusterna är å andra sidan väldigt givande och jag får den där känslan av att jag har så mycket att förlora om jag inte går vinnande ur striden.

Betyg: 7 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
Xbox Series X/S
Nintendo Switch
PC