Recension: Lords of the Fallen (2023)

Lords of the Fallen är en reboot av den svåra soulslike-serien och Hexworks ger oss ett riktigt spännande, mörkt och blodigt actionrollspel som vi både kan spela själva och i coop.

Originalet med samma namn släpptes under 2014 och var en av de första spelen som gav sig på soulslike-genren vid sidan av From Software. Resultatet var inte perfekt, men när Hexworks ger sig på utmaningen än en gång – precis som vi spelare gör när vi dör mot de tuffa fienderna och bossarna – är utgången betydligt bättre.

Demonguden Adyr blev visserligen mördad för ett millenium sedan, men som en mäktig gud återuppstår han och spelarens uppgift är att stoppa den ondskefulla demonen. Och för att göra det behöver vi skapa en karaktär inom en av nio olika klasser där undertecknad valde Dark Crusader som inkluderades i Deluxe-utgåvan. Det är en klass som fokuserar på rå styrka, och med ett tvåhandat svärd ger jag mig ut på en av de mörkaste spelupplevelserna jag varit med om. Värt att notera är emellertid att denna karaktär inte på något sätt är mäktigare än de andra valbara klasserna.

Lords of the Fallen följer soulslike-upplägget väl, vi hittar lampstatyer som vi kan spara vid och uppgradera vår karaktär, samtidigt som alla fiender som vi har dräpt förutom bossar kommer tillbaka. Vi behöver lära oss fiendernas attackmönster och allt som hör genren till, men Hexworks introducerar också en egen, spännande möjlighet. Protagonisten bär med sig en lampa – och det är inte vilken ljuskälla som helst – den kan nämligen lysa in i dödsriket Umbral. Vi kan även enkelt ta oss till den andra, mörka sidan, och det låser upp nya möjligheter som nya gångar och broar, en öppen väg genom stora vattendrag och detta gör det möjligt att lösa olika pussel och hitta än mer hemligheter.

I originalet fick vi mer erfarenhetspoäng om vi inte stannade till vid varje plats där vi kunde uppgradera karaktären, men här får vi upp till tre gånger så mycket erfarenhetspoäng om vi stannar i dödsriket. Det är emellertid något jag drar mig från, och inte bara för att atmosfären blir betydligt mer ilande och läskig, utan för att fiender börjar ‘spawna’ överallt runtomkring oss. Stannar vi tillräckligt länge dyker dessutom enär röd vålnad upp som slukade mig med en enda attack vid vårt första möte.

Förutom i det inledande partiet som kom med en och annan förklaring om spelets spelmekanik så lämnar Hexworks i princip allt åt spelaren. Det finns inte någon handhållning, och efter ungefär fyra timmar in i soulslike-äventyret upptäcker min vän att det går att snurrar runt och svinga det stora svärdet runt sig, om vi springer snabbt och håller inne knappen för en tung attack. Det har varit oerhört spännande att upptäcka och lära känna spelvärlden tillsammans med en kompis, för Lords of the Fallen tillåter coop med en vän – eller en slumpmässig person som kan hittas via spelets matchmaking-funktion.

Det blir förstås en betydligt enklare resa tillsammans med en ytterligare spelare som både kan göra skada, men också pocka på fiendens uppmärksamhet. Men vi dog otaliga gånger, inte minst när vi försökte hoppa från en avsats till en annan samtidigt och stötte ihop med varandra. Den första ordentliga bosstriden, komplett med mäktiga filmsekvenser, tog mig ungefär sju eller åtta försök innan jag gick segrande ur striden, men när vi tog oss ann samma fiende tillsammans behövde vi bara ett försök.

Lords of the Fallen är inte något skräckspel, men det är riktigt läskigt – speciellt när vi spelar på egen hand. Varje gång jag ska äntra Umbral-världen får jag ta ett djupt andetag, för samtidigt som det är brutalt svårt så levererar det en riktigt skrämmande värld. Inte minst för att det är så pass snyggt och med hjälp av Unreal Engine 5, den passande musiken och hela designen av fiender och världsbygget.

Denna spelupplevelse har inte varit fri från buggar. Jag har exempelvis knuffat ut en fiende över kanten av en bro, och denne blev stående i luften och fortsatte att attackera mig febrilt. I coop-läget har både jag och min vän varit med om att vi fastnat några sekunder utan att ha möjlighet att röra på oss om vi klättrat upp för en stege – vilket blir extra frustrerande när vi möter en fiende som kastar ut hela sin arsenal över oss. Det har varit några irriterande moment, men aldrig något som har fått mig att vilja sluta spela. Hexwork arbetar emellertid med att avlägsna buggarna och de släppte nyss en ordentlig patch för PC-versionen samtidigt som en uppdatering till konsolversionerna är på gång.

Visst har det en det buggar och bilduppdateringen sjunker under 60 bilder per sekund då och då, men bossarna är brutala, varierande och mäktiga. Spelvärlden är verkligen mörk, spännande och inte alls välkomnande – på ett positivt sätt. Den där glädjen som bryter ut när jag klarar en svår batalj – som till en början känns omöjlig – är svårslagen och jag har fått ut oerhört stor spelunderhållning både på egen hand och tillsammans med en vän.

Lords of the Fallen 2023 – vilken comback!

Betyg: 8 av 10
Testat till PlayStation 5
Finns även till:
Xbox Series X/S
PC