After Us utspelar sig i en dystopisk värld där spelaren axlar rollen som livsanden Gaia. Tillsammans ger sig spelaren ut med protagonisten för att rädda själarna från utdöda djur och vi möts av en planet som gått under av överkonsumtion och människans aldrig sinande utsläpp. Det här är ett plattformsspel som spelar på de känslomässiga strängarna – men är det den ögonöppnare för miljön som utvecklarna vill att det ska vara?
Världen är oerhört smutsig och det gestaltas genom fiender som bland annat plastpåsar vilka puttar ned mig från plattformar och dylikt om jag inte är försiktig. Här och var är delar av världen täckt av olja och för att råda bot på detta kan vi skapa en riktig explosion av gräs och grönska som täcker både mark och väggar. Denna färgbomb är välkommen i en annars grå och brun verklighet, men den försvinner snart förutom platser där vi finner några skott av träd som växer sig stora och sätter färg på världen.
Under mina första timmar med After Us har jag en bitterljuv upplevelse med äventyret och pusselmomenten ligger i att ta reda på hur jag faktiskt tar mig vidare. Sönderrostade bilar ligger stilla i luften och fungerar som plattformar, jag springer upp för väggar och när en ensam karusell snurrar får jag hoppa upp på dess hästar för att ta mig vidare. Ibland får jag tänka till en stund och scanna av området innan jag förstår vart jag ska ta mig härnäst och jag kan skicka iväg fjärilar för att hitta själar att rädda.
Snart stöter vi också på vad som kallas för Devouers – människoliknande varelser indränkta i olja som försöker ta vårt liv. Till en början skapar dessa strider lite adrenalinpåslag vilket är välkommet efter det lugnare plattformshoppandet, men det blir snart repetitivt där vi utför samma procedur om och om igen. Att dessa Devouers dessutom blir fler till antalet när vi tar oss längre in i äventyret gör inte saken bättre.
Gaia är tyvärr inte heller lätt att styra i luften och jag faller planlöst ned i den mörka avgrunden mängder av gånger utan att jag känner att det är mitt egna fel. Det är svårt att avgöra avstånden i luften och trots att världens trasiga och överdrivna utseende – med mängder av människor som förvandlats till sten och en värld som ryckts loss för att bland annat agera plattformar åt oss, så faller spelmekaniken på den oprecisa kontrollen. Vid ett tillfälle skulle jag upp på en stor rivningsboll som svingade i luften och irritationen blev verkligen stor när det tog alldeles för många försök för att jag skulle lyckas avgöra avståndet och ta mig upp på den. Till slut handlade det nog mest om tur. Dessutom sjunker bilduppdateringen under 60 bilder per sekund då och då.
Trots mina klagomål så är After Us en godkänd spelupplevelse där det känns som att Piccolo Studio vill få oss att förstå allvaret i att vår värld inte går att rädda när det gått för långt. Den oprecisa plattformshoppningen och de monotona striderna räddas av en bitterljuv spelupplevelse som både är smutsig och på sitt sätt vacker.
Betyg: 5 av 10
Testat till PlayStation 5
Finns även till:
Xbox Series X/S
PC
X PLAY! ZINE 