Recension: Sand Land

Mangan och animen Sand Land har blivit actionrollspel och det är med en bitterljuv känsla som infinner sig när vi får ta ett sista farväl av Akira Toriyama – som gick bort tigare i år – tillsammans med hans allra sista verk. För detta spel andas verkligen Akira Toriyama.

Spelaren axlar rollen som demonen Beelzebub – satans son – och vi möts av en trasig värld som håller på att gå under. Jorden har blivit en ordentlig ökenplanet efter människornas förödande krigföring. Sand Land är fylld av charm och fantastisk humor – och med hjälp av dessa ingredienser skapas en allians mellan demoner och en soldat som dyker upp vid demonsamhällets entré – för att tillsammans hitta en oas full av livsnödvändigt vatten som världens levande varelser har alldeles för lite av.


Det handlar om en öppen spelvärld, och det dröjer inte länge innan vi får tillgång till en pansarvagn som agerar både transportmedel och attackfordon mot fiender. När vi snart tar oss till staden Spino så hittar vi också ett helt fantastiskt garage där vi kan uppgradera pansarvagnen, och vi hittar också andra typer av fordon under spelets gång. Dessutom kan vi skapa ett läger och ju fler sidouppdrag vi utför – ju fler personer väljer att flytta hit och nya affärer slår upp sina portar.

Förutom att vi kan skjuta loss med pansarvagnen i tredjeperson, och byta ut och uppgradera dess delar som vi hittar, så kan vi också slåss till fots. Oavsett om det handlar om strider, smyguppdrag eller annat så märks det att utvecklarstudion ILCA har fokuserat på att göra det så enkelt som möjligt – en skön kontrast till dagens stora mängder av soulslike-spel. Vi kan förse Beelzebub och hans team med nya förmågor, men vi kan inte byta vapen eller utrustning. Ganska skönt för omväxlings skull med fokus på att göra det hela simpelt – även om markstriderna tenderar att kännas lite väl repetitiva efter ett tag. Fordonen har emellertid olika förmågor som gör att vi kan lösa olika pussel och ta oss till nya platser och dylikt vilket är ett trevligt tillskott.


I den öppna världen hittar vi en del hemligheter och stora grottor som vi kan ta oss igenom. Det är alltid spännande när vi hittar kistor med spännande innehåll och den grafiska stilen är riktigt snygg. Den animedoftande cellshadingen passar spelet perfekt och alla karaktärer är oerhört färgstarka och välskrivna och röstskådespelarna gör ett riktigt bra jobb. Trots att det mest är brunt så trivs jag i denna charmiga spelvärld, och alla spel behöver inte vara dundersvåra med ett komplicerat stridssystem. Ibland är ”less faktiskt more” och även om jag ofta har skrattat så har det också en seriösare framtoning ibland – och vissa tillfällen känns fint i hjärtat.

Sand Land levererar fantastiska karaktärer och en manga- och animeberättelse som de verkligen lyckas få ut i actionrollspelsform. Enkelheten i spelmekaniken lämnar mig ändå aningen delad – det är å ena sidan härligt med ett simplare spelupplägg när spelbranschen har fått ett så starkt fokus på att vara utmanande i form av de mängder av soulslike-inspirerade spel som släpps, men markstriderna känns lite väl enkla. Det är emellertid en perfekt start för nya spelare av actionrollspelsgenren.

Betyg 7 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
PS4
Xbox Series X/S
PC

Sand Land utvecklades av ILCA och ges ut av Bandai Namco.