Recension: Killing Floor 3

Det riktigt köttiga, blodiga och actionpackade Killing Floor 3 är här och undertecknad har röjt loss och skjutit Zeds återigen tillsammans med andra spelare världen över.

Det har gått nio år sedan vi först fick sätta tänderna i Killing Floor 2 och precis som i föregångarna så blir Killing Floor 3 helt enkelt bättre ju fler spelare vi är (maximalt sex spelare) som skjuter loss, kastar granater, helar, och hjälper varandra mot vågorna av fiender som vi möter. Varje ”match” går helt enkelt ut på att vi ska ta oss igenom fem olika vågor med stigande svårighetsgrad för att sedan ställas mot en av tre olika bossar som finns tillgängliga nu från start.

Vi kan givetvis ge oss ut och slåss mot fienderna på egen hand, och spelet skalar lyckligtvis efter hur många vi är som ger oss ut för att slåss mot de illasinnade monstren. Men hela upplevelsen blir så otroligt mycket roligare om vi har andra medspelare med oss. Extra underhållande blir det givetvis om vi är ett gäng vänner, där vi kan kommunicera – där en exempelvis spelar Medic och kastar ‘healing’ medan andra kanske spelar Commando som plockar fram en redigt stark dron som skjuter mot monster i vårt synfält automatiskt när denne använder sin starkaste förmåga som sedan behöver laddas upp igen för att den ska kunna användas.

Under rundor där jag spelar med vänner blandas både skratt och fullskalig panik när stora mängder av Zeds trycker in oss i hörn samtidigt en stor Fleshpound och en Scrake gör allt för att avsluta vår spelkaraktärs liv. En våg som börjar bra för oss, där vi håller våra positioner och placerar ut oss väl för att täcka alla ingångar, kan sluta i ren katastrof om det stora antalet skräckinjagande fiender övermannar oss och vi tvingas backa och släpper igenom fiender som sedan börjar anfalla de övriga lagkamraterna i ryggen.

En stor del i Killing Floor-spelen är förstås möjligheten att uppgradera våra karaktärer och de tillgängliga vapnen. I skrivande stund är varje karaktär tilldelad en specifik klass, så som Ninja som kan blockera fiendeslag med sitt svärd och Firebug som sätter eld på och runtomkring fienden. Detta lovar emellertid utvecklarna Tripwire Interactive att åtgärda med en uppdatering så att de sex olika klasserna och karaktärerna separeras. När vi går upp i tillräckligt hög nivå kan vi emellertid knyta till oss nya förmågor, så som att Commando-klassen får mer skydd eller att dennes dron släpper ut mer dödlig syra. Samtidigt kan exempelvis Engineer-klassen hjälpa laget genom att placera ut en pryl som hjälper hela laget att göra mer skada. Det är helt enkelt en härlig känsla när man känner att sina klasser blir starkare ju mer man spelar.

Mellan varje våg av fiender kan man besöka en obemannad kiosk där vi bland annat kan fylla på med livsprutor, prylar som exempelvis ammunitionslådor som kan placeras ut för laget mitt under strid, och så kan vi skaffa oss nya vapen. Allt vi köper kostar Dosh – en valuta som vi får under rundornas gång genom att helt enkelt skjuta fiender – större och svårare monster ger förstås mer kosing. De vapen som vi har uppgraderat i hubbvärlden (där vi även uppgraderar vår klass och förbereder inför strid) kostar mer pengar, men här kan vi givetvis skräddarsy dem eget tycke. Det är riktigt underhållande att experimentera med vapnen, där vi exempelvis kan få lägre rekyl, göra mer skada, men också saker som att kulorna elektrifierar fienden och får de att stå stilla på en och samma plats en liten stund.

Bosstriderna är riktigt underhållande och blir otroligt brutala redan på den näst högsta svårighetsgraden – Hard – lite beroende på vilken av de tre bossarna vi ställs emot. De bjuder alla på god variation, men skulle må bra av att balanseras upp något. Det gäller dessutom några av de tuffare fienderna där vissa verkligen tar mängder av skott, granatsplitter och eld innan de dör – och jag hade hellre föredragit att de var fler än att de tål så otroligt mycket moteld innan de faller till marken. Sedan är varje bana av de åtta tillgängliga riktigt mörka – förutom någon som lyses upp lite av en ljusare grå dimma. Ibland blir det svårt att se om det faktiskt är några fiender framför mig.

Dessutom är vapnen lite för stora då de täcker stora delar av skärmen – speciellt ett av Firebugs vapen som laddas upp innan det avfyras. Här lyfter karaktären upp vapnet när vi siktar in samtidigt som ett sikte placeras till vänster sida av vapnet. Det blir svårt att få en ordentlig överblick – något som är oerhört viktigt i ett spel som verkligen går ut på att hålla sig levande när stora mängder av fiender forsar fram mot spelaren. Sedan har en del buggar letat sig in – vid något tillfälle spawnade aldrig bossen, och det har hänt fler än en gång att en fiende fastnat i en vägg så att denne blir omöjlig att eliminera. Det har resulterat i att vi helt enkelt har fått hoppa ur omgången – lite surt, men det har å andra sidan varit lika brutalt underhållande när jag startat om och gett mig ut på en ny actionfest.

Denna förstapersonsskjutare är emellertid riktigt underhållande – det får verkligen adrenalinet att pumpa och det lyser som allra bäst tillsammans med andra spelare. Killing Floor 3 är kanske lite oslipat, men Tripwire Interactive lär med största sannolikhet stödja spelet länge och förhoppningsvis balanserar de upp det och ger oss mer härligt material med tiden. Det är så oerhört blodigt där kroppsdelar flyger och blodet sprutar – inte minst när vi skjuter fiender i huvudet och framförallt när vi når Zed Time – då går spelet in i Slowmotion och vi får chansen att sätta ett gäng välriktade skott som bara känns sådär galet – med betoning på galet – härligt.

Betyg: 7 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
Xbox Series X/S
PC
Crossplay mellan samtliga plattformar

Killing Floor 3 är utvecklat av Tripwire Interactive.