När jag köpte The Legend of Zelda: Ocarina of Time till Nintendo 64 trodde jag inte att det skulle komma att bli en av mina favoriter i spelsamlingen. Det är något speciellt med att ha något udda och det är också ett exemplar som alltid skapar konversationer.
När Webhallen fick in ett parti Nintendo 64-spel någon gång under PlayStation 2-, GameCube, Xbox- och Dreamcast-eran köpte jag både Ocarina of Time och Paper Mario utan att jag ens hade konsolen i fråga. När jag till slut skaffade Nintendo 64 hade jag redan testat på spelet eftersom att det inkluderades i The Legend of Zelda: Wind Waker Limited Edition (som verkligen inte var direkt limiterad) och medan jag njöt av Paper Mario förblev Ocarina of Time inplastat.
X PLAY! ZINE 