Highschool Romance (PS, Nintendo Switch och PC) – vann jag en bestraffning?

Vi höll en Quiz-tävling i vår podcast Spelat där vinnaren skulle få ett pris – ett så konstigt spel som möjligt för max 100 kronor. Jag gick vinnande ur tävlingen, men frågan är om jag egentligen fick ett ”pris” eller snarare vann en bestraffning.

Jimmy valde Highschool Romance åt mig, en kort visuell novell där målet är att spelarens val skall leda fram till en romans, eller till och med kärlek, med en av tre kvinnliga karaktärer. Protagonisten Shoji har blivit antagen till en internatskola, men när han väl tar sig dit visar det sig att det är en skola endast för tjejer. Rektorn insisterar då att Shoji ska spela kvinna – för han vill såklart inte missa chansen att få gå på denna åtråvärda skola som kommer att ge honom en lysande framtid, eller något liknande.

De enda karaktärerna vi stöter på under berättelsen är just de tre tjejerna som vi ska försöka charma – Hoshi, en toppstudent som inte nöjer sig med annat än absolut högsta betyg, skolans löparstjärna Selina och Lea som är skolans rektor. Det finns inte en tillstymmelse till sidokaraktärer, och även om karaktärerna är trevliga, så finns det inte något djup.

Att Selinas dialoger (som inte är försedda med röstskådespelare) dessutom presenteras i orange text mot röd bakgrund får det att sticka i ögonen. Det finns inte heller någon direkt spänning eftersom att jag personligen inte är intresserad av att spela någon typ av datingsimulator. Jag känner mig istället fruktansvärt obekväm när karaktärerna ska testa underkläder – för Shoji måste ju såklart klä sig i så kallade tjejkläder – men som tur är går det att klicka bort dessa sekvenser relativt snabbt.

Det är visserligen småtrevligt att sitta och prata med Hoshi i skolans matsal, där de båda pratar om allt som skolans toppstudent har tagit på sig – där hon bland annat lättar på hjärtat om sin oro för en viss incident. Men vi får oftast bara vara med och välja vem vi skall tillbringa vår tid med, och i vissa fall om vi exempelvis ska stanna eller fortsätta en viss tävling när en av tjejerna faller till marken.

Sluttexterna började rulla efter ungefär två och en halv timme, och jag kände en lättnad över att det inte var så avklätt som jag var rädd att det skulle vara. Det slutade dock inte med någon romans alls, vilket jag tyckte var rätt härligt om jag ska vara ärlig. Jag kände dock att jag inte riktigt fullgjort min plikt och spelade igenom det igen – med möjligheten att snabbspola förbi alla dialoger som jag tidigare tagit del av – för att se vad som hände om Shoji fann kärleken. Visst kände jag mig oerhört obekväm vid de tillfällen det blev CG-bilder med karaktärerna i underkläder, men jag är glad över att Jimmy ändå var schysst nog att välja något som inte var ännu värre.

Så slutligen – vann jag en bestraffning? Definitivt, men det är ändå en lättnad att det inte var den värsta sorten av spel inom denna genre.