Sonic Superstars för den blå igelkotten till sina tvådimensionella rötter och Sega introducerar ett gäng nyheter för att sätta färg på plattformsäventyret.
Under 2017 fick vi det fantastiska Sonic Mania som utvecklades av Christian Whithead – en utvecklare som tidigare tagit äldre spel i serien till nyare format. Det visade sig vara ett genidrag, men nu är det återigen Sonic Team som tagit hand om den blå igelkottens 2D-bravader tillsammans med Arzest som bland annat har utvecklat lågvattenmärket Balan Wonderworld – något som på förhand skapade en del oro kring spelets kvalitét.
Dr. ”Eggman” Robotnik ställer återigen till djävulskap, men den här gången är Sonics ständige antagonist inte ensam om att vara ute efter den blå igelkotten och hans vänner. Även Fang sätter käppar i hjulet för spelaren och det är en extra kul ingrediens för oss som hängt med i serien sedan 90-talet där karaktären gjorde entré i Game Gear-spelet Sonic the Hedgehog: Triple Trouble.
Sonic Superstars är ett plattformsspel som plockar fram nostalgikänslorna och känns som en direkt uppföljare till de klassiska Mega Drive-titlarna samtidigt som det mixas ihop med Sonic Teams senare spel i serien. Sonic flyger fram på banan, springer runt i loopar och stöter på alla möjliga fiender varav många är nya tolkningar från förr, medan andra är helt nya. Sonic Team har å sin sida implementerat några av de mer flashiga sekvenserna från sina 3D-spel, där vi exempelvis far fram mot en ordentlig avsats, åker igenom forsande vatten och extremt långa rör för att sedan kastas upp i luften. Det är ganska mäktigt även om vissa av dessa moment inte kommer med något direkt spelmoment.
De senare banorna bjuder emellertid på rejält med utmaning i kontrast till tidigare Sonic-spel, för även om vissa moment mer känns som en bergochdalbana så är de mer framträdande under de tidigare akterna och kommer aldrig för ofta. Det blir emellertid extra kul när vi får plattformshoppa i hög fart och försöka undvika hinder som sölar ned våran framfart eller stjäl ringar av protagonisten om vi misslyckas. Vissa banor är dessutom riktigt väldesignade där vi får ta oss genom bland annat klassiska temaområden som det festliga kasinot – men det känns ibland både nytt och fräscht och med ett nytänk kring bandesignen. Samtidigt får vi också besöka helt nya områden, men tyvärr är banorna av en väldigt varierande kvalitet. Medan vissa är riktigt underhållande så hittar vi sämre sådana som vattenbanan där vi måste hitta bubblor för att inte dö av syrebrist och under ett annat tillfälle behövde vi undvika kontakt med marken i en sorts rytm för att inte studsa uppåt ofrivilligt. Det var mer irriterande än att det skapade en spännande utmaning och vid ett tillfälle dog jag två gånger när jag stod ovanpå en fallande box – en helt oförklarlig bugg.
Bosstriderna är emellertid oftast underhållande, och dessa är glädjande nog relativt många till antalet. Vissa av de svårare bataljerna kräver också några spelomgångar för att vi ska lära oss hur vi ska ta oss ann fienden – inte allt för sällan Dr. Robotnik själv i sina olika plåtkonstruktioner. De kommer ofta med en stegrande svårighetsgrad där vi behöver lista ut hur vi ska göra skada samtidigt som vi blir attackerade på mer utmanande sätt ju längre in i striden vi kommer. Det blir dock något tjatigt när vi behöver spela om längre, enklare sekvenser, av bosstriderna bara för att vi stöter på patrull under ett senare uppskruvat skede.
Det är emellertid inte bara Sonic som är spelbar, utan vi kan även spela som Tales, Amy och Knuckles. Förutom att det gör det möjligt att spela äventyret tillsammans med tre andra vänner så beter sig karaktärerna lite olika. Sonic är självklart snabbast, Knuckles kan klättra på väggar och slå sönder saker med sina knogar, Tales kan sväva och Amy kan slå fiender med sin hammare. Vissa banor är dessutom exklusiva för vissa karaktärer. Dessutom innehåller Sonic Superstars även ett Battle-läge – både för online- och offline-spel – där spelarna tävlar genom att exempelvis ta sig snabbast över mållinjen eller överleva en kavalkad av kanoneld.
Utefter vissa banor kan vi också hitta chaos-smaragder och för varje smaragt vi får tag på så får vi också en specialförmåga som vi kan använda en gång under en bana. En av dessa ger exempelvis möjligheten att fylla skärmen med replikor av Sonic som far över skärmen och gör skada på allt de träffar. Det är ett kul extrainslag även om jag gärna hade sett att några blev tillgängliga bara av att spela och samtidigt påverka spelsekvenserna mer – att de istället skulle vara ett krav för att kunna ta sig vidare.
Ibland bryter också nya typer av spelsekvenser av det sedvanliga snabba plattformshoppandet, där Sonic Superstars både överraskar och underhåller. Men den ojämna kvalitén av banorna drar ned helhetsintrycket – det pendlar mellan riktigt bra till banor som jag helst hade velat hoppa över. Men allt som allt är det ett bra Sonic-spel som är riktigt vackert för ögat. Sonic Team och Arzest har implementerat trevliga nyheter och blandat ingredienser från de senare spelen i serien med det traditionella från 90-talet, och det gör att Sonic Superstars känns både modernt och klassiskt på samma gång.
Betyg: 7 av 10
Testat till PlayStation 5
Finns även till:
Nintendo Switch
Xbox Series X/S
Xbox One
PC
Sonic Superstars utvecklades av Sonic Team och Arzest.
X PLAY! ZINE 