Call of Duty: Black Ops 3

Treyarch har matat in ”extra allt” i Call of Duty: Black Ops 3. De har gjort ett gediget arbete, och levererat den mest välfyllda delen i serien hittills, men studion når inte hela vägen fram till mål.

Efter att vi får röra oss tämligen ostört i början av Call of Duty: Black Ops 3, så dundrar äventyret snart igång med sina sedvanliga explosioner. Inom kort har en robot slitit av spelarens armar, och han eller hon – beroende på vilket kön spelaren väljer – får Robocop-liknande förmågor och vi kan framkalla cybergetingar som flyger omkring och tänder eld på fienderna, löpa på väggar och dubbelhoppa.

Under de inledande timmarna uppfattar jag inte riktigt hur pass proppfyllt Blops 3 verkligen är, men ju fler spelmoment som nystas upp, ju mer inser jag hur pass mycket material som Treyarch har paketerat sitt actionäventyr med. Förutom att kampanjen är byggd kring ett möjligt samarbete för upp till fyra personer, så hittar vi bland annat ett gömt minispel, ett genomarbetat zombieläge i noir-doftande kostym där fyra kriminella straffas för sina synder och vi blir bjudna på en positiv överraskning efter att actionfesten har nått sitt slut.

call of duty black ops 3

Zombielägets inramning är inbjudande och dryper av en stark atmosfär, och tillsammans med fyra andra spelare får vi bege oss ut i en stad som snart visar upp sin vrede för spelarna. På förhand var det just läget kring de levande döda som fångade mitt intresse allra mest, och banorna är packade med olika vapen, och i takt med att karaktärsleveln stiger får vi möjlighet att skräddarsy vår arsenal. Mystiken blir dock snabbt monoton, och trots att skådespelare som Ron Perlman tröttnar jag snabbt efter att nyhetens behag har lagt sig.

Treyarch har försökt att förändra spelserien, och vi kan springa på väggarna och använda andra cyberförmågor som att hacka robotar och ta över drönare. Det är spännande, och sätter liv i tillvaron, men i slutändan bleknar funktionerna och allt handlar främst om att skjuta på allt som rör sig så fort som möjligt. Vi får emellertid möjlighet att anpassa vapen, föremål och förmågor ju mer vi tid vi lägger ned, och utvecklarna vill att vi ska spela om sekvenser på tuffare svårighetsgrader. Det blir dock snabbt en monoton upplevelse, och Sledgehammers Call of Duty: Advanced Warfare bjöd i slutändan på en kortare men mer tight upplevelse i fjol. Allt blir inte bättre för att saker och ting blir tyngre och låter mer, trots att robotar och maffiga explosioner försöker att liva upp intresset kring alla händelser.

Jag längtar faktiskt tillbaka till de klassiska Call of Duty-spelen med sin ‘arkadiserade’ version av den verkliga historien, där mänskligt lidande och agerande lös igenom den omänsklighet som skildras i krig. Det var mer raka puckar, och för mig är det ett bättre recept än att försöka sig på en storslagen framtid utan att riktigt nå fram till målet.

call of duty black ops 3

Återigen är det emellertid flerspelarläget som lockar fram det största underhållningsvärdet i Blops 3. Det handlar om snabb krigföring där bandesignen lyser som starkast i årets upplaga. Lägg till att striderna ofta flyter riktigt bra utan störande flimmer eller hackande skärmbilder (som oftast). Cyberförmågorna får dock inte lika stor plats i flerspelarläget, utan även om det finns genvägar att hitta genom att springa på väggarna så leder de oftare till en säkrare död.

Vi hittar också en ny aspekt med flerspelarläget där spelaren får välja bland olika specialister. I grund och botten representerar de diverse specialvapen och förmågor, där en pilbågsskytt tillhör de allra starkaste av favoriterna. Det känns dock lite konstigt när ett gäng snarlika karaktärer springer omkring på banorna, men visst är det ett intressant inslag som knappast gör Blops 3 till ett sämre spel.

Call of Duty: Black Ops 3 är välgjort, och Treyarch har lagt ned mycket kärlek på sin skapelse. Men, kampanjen innehåller inte några intressanta intriger eller spännande karaktärer, och när studion försöker överraska med en ‘storytwist’ känns det mer väntat än inspirerande eller överraskande. Atmosfären är kall och den teknik- och robotfyllda framtid där – kapitalismen har tagit över – blir aldrig så pass intressant som ett spel av den här kalibern borde pressa fram.

betyg3

Call of Duty: Black Ops 3 är fyllt till bredden av material och cyberkrafter som låter oss ta över robotar och drönare, men kampanjen bjuder inte riktigt upp till den spektakulära dans som undertecknad hoppats på. Det är en gedigen produktion, med ett starkt flerspelarläge, men i slutändan är det gamla CoD-receptet intakt – på gott och ont.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.