Master Detective Archives: Rain Code är ett härligt japanskt deckaräventyr där vi får lösa mordfall på ett högst spektakulärt vis, och vi känner igen en mängd olika aspekter från utvecklarnas fantastiska Danganronpa.
Härlig japansk galenskap, mystisk spänning och ett färgstarkt karaktärsgalleri är några av Rain Codes ingredienser, och galenskaperna börjar redan vid huvudkaraktärens namn – Yuma Kokohead. Protagonisten vaknar upp utan något minne – en högst klassisk ingrediens, men som ger en extra tyngd i Yumas ifrågasättande kring vem han egentligen är. Förvirrad befinner han sig på en tågstation, men huvudrollsinnehavaren hittar emellertid ett brev från World Detective Organization som leder oss in på ett tåg som ska ta honom till Kanai Ward – ett samhälle som styrs med järnhand av det mörka och mystiska företaget Amaterasu Corporation.
Snart stöter han på ett gäng ‘Master Detectives’ som alla har speciella förmågor, någon kan sända ut en radar som tar reda på hur många levande varelser som finns inom ett visst avstånd medan en annan kan ta en bild på något som hände för några minuter sedan. Yuma vet inte om han själv har någon sådan förmåga, eller om han ens kan kalla sig för en mästerdetektiv, men det dröjer inte länge innan vi stöter på vårt första mordfall tillsammans med protagonisten. Snart uppenbarar sig Shinigami – en dödsgud som först gestaltar sig som ett lila spöke med en otroligt färgstark personlighet med många bitska skämt. Hon tar snart med oss in i något som kallas för Mystery Labyrinth, men först måste vi gå igenom mordplatsen och hitta tillräckligt med bevis för att det ska bli möjligt.
Utredningen går till så att vi undersöker mordplatserna själva tillsammans med Shinigami, eller med någon av de andra mästerdetektivernas hjälp. Vi får besöka allt från mystiska tåg, till ett konstgalleri och en svartklubb där till synes svårutredda mord har begåtts. Små detaljer som verkar betydelselösa för fallet kan komma att ha en avgörande faktor inne i Mystery Labyrinth för att vi helt enkelt ska lösa den stundande mordgåtan och vi bjuds på en hel drös av överraskningar i både fallen vi stöter på och i berättelsen under äventyrets gång. Dessa mystiska labyrinter är fulla av hinder som byggts upp av alla mysterier som kretsar kring morden och allt är skapat med härlig, japansk galenskap. Personer som inte vill att vi ska lösa fallet (oavsett om de är mördaren eller inte) gestaltas som förvrängda fiender på denna plats och de attackerar med argument emot Yuma. Detta resulterar bland annat i att vi får hoppa över, kasta oss åt sidan och undvika dessa argument (vilket kommer emot oss i text) som fienden skriker ur sig och när texten blir eldig innebär det att vi kan motargumentera med en av våra ledtrådar som vi samlat på oss under utredningen.
Galenskaperna fortsätter när Shinigami, som förvandlas till en tjej i mänsklig form inuti Mystery Labyrinth, tar fram en lie och hugger Yuma över halsen för att skvätta blod på ytor som ger ytterligare frågor om fallen som vi behöver knäcka och vid andra tillfällen möter vi fienden där vi snabbt behöver komma med rätt svar för att ta oss vidare och inte ta skada. Dessa moment är oerhört spännande och vi vet inte vem som är mördaren förrän en bra bit in i dessa ‘dungeons’ och vi kan också vara beredda på en hel del skruvade twister. Jag är dock inte överförtjust i minispelet där Shinigami hoppar ned i en tunna och vi får knäcka en gåta genom en form av ”hänga gubbe.” Vi kan visserligen få lite hjälp med vilket ord som eftersöks genom att mata dödsguden med frågor, men vi måste välja rätt bokstav i rätt ordning för att inte tappa en stor dos av den tidsgräns som utmaningen har. Går tiden ut misslyckas vi och ibland får vi börja en ganska bra bit bak och göra om någon äldre gåta som vi redan löst. Annars är dessa Mystery Labyrinth riktigt spännande och underhållande, med ett ordentligt cresendo i slutet där vi får vara med om en ordentlig bossfight.
Väl tillbaka i Kanai Ward, i staden där det alltid regnar av mystiska anledningar, möts vi av en fin neonfylld stad och en berättelse med dialoger som både bjuder på skratt och otroligt mycket mystik. Det är en ogästvänlig plats för detektiver då Amaterasu Corporations ord är lag och vi får vara med om oförglömliga möten med ett starkt karaktärsgalleri. Jag gillar verkligen Shinigamis ofta klockrena, skämtsamt elaka instick, även om det blir lite väl vulgärt inne i Mystery Dungeons där hon tar en mänsklig form.
Vi kan också ta på oss ett gäng olika sidouppdrag där vi hjälper människor i staden, men det handlar om ordentliga ‘fetch quests’. Någon gång ska vi använda våra detektivkunskaper för att följa ett signalement vad gäller kläder, men det rör sig oftast om att vi springer runt för att prata med karaktärer på olika platser. Ibland bjuder även dessa på intressant dialog, men när vi pratar med folk designade med en väldigt generisk design och en ganska ointressant personlighet är jag snart tillbaka till huvuduppdraget igen som bjuder på nervkittlande spänning. Vi får emellertid Detective Points för att utföra sidouppdrag (och huvuduppdrag) och dessa används för att stärka Yuma i Mystery Labyrinth. Vi kan exempelvis få mer liv eller färre vilseledande ledtrådar när vi möter fiendens argument och det bjuds på en del andra överraskningar som gör sig tydliga eftersom att vi låser upp fler färdigheter.
Trots att jag var intresserad av Rain Code på förhand, främst för att det skapats av flera utvecklare som var med och skapade Danganronpa-serien, så är det en av årets största överraskningar. Visst märks det att det inte har den allra högsta budgeten, där filmsekvenserna visserligen är snygga, men under dialogerna så får vi ofta se hur personerna står eller sitter still, medan deras reaktioner presenteras i form av mangabilder i 2D. Och det fungerar alldeles ypperligt!
Master Detective Archives: Rain Code är oerhört mystiskt och spännande hela tiden samtidigt som det är en deckare som kryddas ordentligt av ren och skär Japankärlek.
Betyg: 8 av 10
Testat till Nintendo Switch
X PLAY! ZINE 