Legacy of Kain lanserades under 1997 här i Europa, men redan 1999 släpptes det populära Legacy of Kain: Soul Reaver som fick en uppföljare ett par år efteråt.
De versioner som nu remastrats är alltså Legacy of Kain: Soul Reaver I och II där spelserien har en del likheter med The Legend of Zelda till den grad att det även kallats för en ordentlig Zelda-like. I huvudrollen hittar vi Raziel som kan ta sig mellan andevärlden och den verkliga världen i och med att han är ett spöke och det är något som ger en spännande ingrediens till äventyret. Går det inte att komma vidare en av världarna? Då kanske vi kan göra det i den andra av dem.
Vi behöver emellertid samla på oss själar för att kunna husera i den verkliga världen, och detta gör vi helt enkelt genom att slåss mot fiender och besegra dem. Så det blir inte en fri växling mellan de båda världarna, och om vi går under i andevärlden är det helt enkelt kört. Vampyrfienderna behöver dessutom besegras på lite olika fantasifulla sätt – så som att bränna dem eller få ned dem i vattnet – och den som är ute efter en nostalgisk resa har något att hämta här, även om det känns tydligt att originalspelen utvecklades för bra många år sedan på gott och ont.
Likt The Legend of Zelda lär vi oss nya förmågor som gör att vi kan ta oss vidare, där originalet kändes oerhört episkt när det begav sig. Nu har vi fått uppgraderade texturer och givetvis högre upplösning, men utvecklarna har varit väldigt måna om att vara originalen trogna – och det känns extra väl i Soul Reaver 2 där det mesta endast levererar en tydligare bild tack vare upplösningen. Det känns dock inte lika episkt idag, där det även känns som att spelen brister när det kommer till riktiga hemligheter att hitta. Det känns också ödsligt med dagens mått mätt – men det är förstås en retroresa som man bör vara ute efter när man spelar Legacy of Kain: Soul Reaver I och II – men även jag som tagit mig igenom det första spelet saknar lite av den episka känslan som jag upplevde äventyret när det var nytt och färskt.
Jag är emellertid glad över att också kontrollen har fått en renovering även om striderna känns ganska repetitiva efter ett tag – trots fina idéer. Det är inte speciellt öppna världar – men jag gillar illusionen som framförallt gör sig tydlig i ettan där en karta kommer till hjälp. Jag uppskattar emellertid spel som är relativt fokuserade och när berättelsen fortfarande levererar så pass hög kvalitét. Kain är fortfarande en antagonist som verkligen levererar och toppas av en riktigt stark huvudkaraktär med Raziel som riktigt glänser.
Storyn är det starkaste kortet som får mig att fortsätta spela och det resulterar i en väldigt nostalgisk resa genom de båda spelen. Det känns att titlarna har många år på nacken, det utvecklades när actionäventyrs-genren i 3D verkligen var i sin linda. Men trots att det är långt ifrån modernt – på gott och ont – så är det just det nostalgiska och retrofyllda i spelupplevelsen som får mig att stanna kvar och uppleva minnen i en snyggare och smidigare skrud.
Betyg: 7 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
PS4
Xbox Series X/S
Xbox One
Nintendo Switch
PC
X PLAY! ZINE 