Recension: Final Fantasy Tactics: The Ivalice Chronicles

Final Fantasy Tactics blandade ingredienserna från Final Fantasy med ett taktiskt rollspelsstridssystem där några av genrens mest välrenommerade utvecklare slog sig samman för att skapa en spinoff av Squaresofts (nu Square Enix) fantastiska spelserie. Hironobu Sakaguchi behöver förstås inte någon närmare presentation, men skaparen av Final Fantasy slog sig ihop med Final Fantasy VI-regissören Hiroyuki Ito och Yatsumi Matsuno som basade över utvecklingen för Ogre Battle, och tillsammans med ett gäng andra kända utvecklare inom studion skapade de ett spel som än idag står som stark inspirationskälla för spel i genren.

Personligen spelade jag inte Final Fantasy Tactics, originalet, särskilt länge, så det finns inte några nostalgiska band förutom den klassiska Final Fantasy-känslan. Men efter att ha spelat denna nyversion så känner jag att det verkligen är ett måste för oss som tycker om genren – där Disgaea har varit min favoritserie under så många år. Här levereras också en välkomponerad story, med ett härligt djup.


När vi startar upp spelet kan vi välja mellan att spela nyversionen, eller en mer klassisk variant. Jag gav mig givetvis på den nya förbättrade spelupplevelsen – där alla dialoger har försetts med röstskådespelare och där vi får mer genomarbetad grafik som dagens spelformat kan hantera. Röstskådespelarna gör ett riktigt bra jobb, och det ger också karaktärerna en ytterligare knuff för deras personligheter.

Vi får följa Ramza Beoulve som är en aspirerande riddare och en del av den välkända släkten Beoulve, och tillsammans med sin vän Delita – som är av betydligt lägre börd – kämpar de tillsammans. Berättelsen är väldigt spännande, där en kamp om makten sker. Men har Ramzas maktställning i världen kommit till på andras bekostnad, och kan han som vill andra gott verkligen hjälpa dem när han är infödd i aristokratin?

I inledningen möts vi av dialoger där det blir tydligt att folk lever under förtryck från aristokraterna och detta skapar en spänning och förundran kring var berättelsen ska leda oss framöver. Nyversionen har även fått några nya dialoger under striderna för att sätta tonen – men i det stora hela är det förstås samma berättelse som vi fick ta del av i originalet och den är oerhört bra.


När det kommer till striderna känner vi igen mycket från andra spel i genren – spel som med stor sannolikhet har tagit inspiration från just Final Fantay Tactics. Vi rör oss över ett rutnät där varje karaktär kan gå ett visst antal rutor under deras runda, och vi har också ett spännande jobbsystem som vi känner igen från originalserien. Spelaren kan använda krigare som agerar riddare som exempelvis kan få förmågor som slår sönder fiendens sköld, och vi har karaktärer som kan fördjupa sig i både vit och svart magi. Det intressanta är att vi kan kombinera förmågorna från de olika jobben, vilket gör att vi kan skräddarsy vår armé av taktiska stridskämpar och vissa jobb synkar förstås bättre än andra. Det är också spännande att se vilka nya jobb vi låser upp, där vi exempelvis kan se att något jobb kräver att vi når en viss nivå med en munk – som slåss med sina knogar – för att ett annat ska låsas upp.

Här har vi en hel del möjligheter till strategi. Vem ska agera tank och gå först i ledet och dra på sig fiendernas uppmärksamhet? Och magier tar en viss tid att kasta och träffar ofta flera rutor åt gången. Detta öppnar upp för än mer strategi där det gäller att hålla reda på var både fienden och vi själva lägger våra attacker. Ska vi flytta oss själva från platsen, eller ska vi försöka knuffa in en fiende på en ruta där exempelvis en eldattack snart kommer att ske?

Några av de tidiga striderna var väldigt utmanande, kanske för att jag som vanligt började ‘grinda’ och levla upp karaktärerna ordentligt i spelets sidostrider. Final Fantasy Tactics har en viss typ av ‘level scaling’ som baserar sig på den lagmedlem som har högst level i teamet, men den största mängden av huvuduppdrag har en fast level på karaktärerna. Detta gjorde emellertid att jag fick spela om en del strider för att lyckas, och det var riktigt intressant att experimentera med mitt lag. I ett uppdrag där vi fick möjlighet att dela upp teamet på två olika platser ändrade jag uppsättning, skickade fram min expert på svart magi och brände nästan kol på fyra fiender direkt. Det ändrade striden totalt. Ibland har vi också karaktärer som gästar vår ensemble av krigare, och de sköter sina drag på egen hand. Här var den artificiella intelligensen inte alltid på topp, då de kunde kasta sig in bland mängder av fiender vilket resulterade i en snabb död utan att jag hade möjlighet att hela karaktären, eller så kunde de dra sig undan och nästan gömma sig från fienden trots att det fanns möjligheter att gå till attack och gå vinnande ur striderna. Detta skedde givetvis inte under varje strid med gästkaraktärer emellertid.


Vi har också fått en del uppdateringar sedan originalet, och förutom den grafiska biten – och de ack så viktiga röstskådespelarna – så har vi bland annat möjlighet att se vilken förväntad skada vi kommer att göra på fienden med varje attack. Det gör att vi kan planera våra drag bättre innan vi går loss och aktiverar våra drag. I det stora hela är det ett gäng förbättringar av ett spel som i grunden ses som ett av de allra bästa inom genren, och efter att jag har spelat Final Fantasy Tactics: The Ivalice Chronicles förstår jag verkligen varför. Det rör sig om quality-of-life-förbättringar som gör spelet ännu bättre, så som bättre rörelse för kameran för att se stridsfältet bättre. Det minns jag att jag hade en del irritation över när jag spelade originalet, och visst finns det vissa stridsfält där det fortfarande kan vara lite knivigt att se varje ruta av spelplanen, men det är inte något som jag reflekterade över senare in i äventyret.

Final Fantasy Tactics: The Ivalice Chronicles är emellertid en fantastisk nyversion av ett fantastiskt spel. Det har en otroligt bra berättelse med grymma vändningar, oerhört bra nyheter som riktigt bra röstskådespelare och den förbättrade visuella delen gör det till ett av de allra bästa spelen inom genren. Jag förstår verkligen varför så många har hyllat originalet genom åren, och nu har det blivit ännu bättre.

Betyg: 9 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
PS4
Xbox Series X/S
Nintendo Switch 2
PC