Recension: Xenoblade Chronicles 3

Xenoblade Chronicles 3 till Nintendo Switch är ett mörkare, japanskt rollspel, utan att för den sakens skull sakna färg. Vi får vandra genom vidsträckta landskap med häpnadsväckande design och stifta bekantskap med en uppsjö av intressanta karaktärer.

Den tredje delen i serien utspelar sig i samma universum som tidigare Xenoblade-spel där de människor som lyckats överleva bor på sedan länge döda kroppar från enorma titaner. Vi befinner oss i Aionios där två fraktioner ligger i ständigt krig – Keves och Agnus, men varför de båda grupperingarna fullkomligt mördar varandra verkar det vara få som fortfarande vet. Och vad händer när det blodiga kriget ifrågasätts? Det här är en grupp människor som inte har upplevt något annat än krig, och soldaterna föds inte som bebisar utan som tonåringar där de går igenom en utbildning och får tävla mot varandra. Sedan beger de sig ut i krig där de går igenom tio stridscykler och de få som överlever ger upp sitt liv frivilligt under en ceremoni där de för sin energi vidare.

Fortsätt läsa Recension: Xenoblade Chronicles 3

Recension: Live A Live

Ett japanskt rollspel, flera vitt skilda kapitel. Live A Live känns lika charmigt som originellt och nyskapande trots att originalversionen släpptes redan under 1994.

Originalet av Live A Live lanserades endast till Super Famicom (Super Nintendo) i Japan av dåvarande Square innan studion slog sig ihop med Enix. Det är alltså första gången som vi i väst får ta del av en officiell, engelskspråkig release och det har skett en ordentlig uppfräschning när det kommer till det visuella, men vi hittar också en annan intressant nyhet som jag kommer att berätta mer om senare.

Fortsätt läsa Recension: Live A Live

Recension: Outward – Definitive Edition

Outward är en upplevelse där vi verkligen får chansen att rollspela och det gäller att vara väl förberedd innan vi beger oss ut på äventyr. Nu är den definitiva versionen här.

Det blir snabbt klart att huvudkaraktären – som vi får skapa själv – har varit med om något fruktansvärt ute till havs, men snart vaknar jag upp i min mjuka och varma säng i mitt hus. Men överlevnadsglädjen kortvarig, för utanför står några av den lilla byn Cierzos invånare och kräver tillbaka en skuld – som jag måste betala på ett eller annat sätt för att få behålla mitt hem – och de menar allvar, kan jag inte betala tillbaka får jag inte heller bo kvar och tappar min ”hubb” där jag kan förvara föremål, sova för att få full maxhälsa och stamina, samt laga mat som är av stor vikt innan det är dags att ge sig ut på äventyr.

Fortsätt läsa Recension: Outward – Definitive Edition

Recension: Shadow Warrior 3

Shadow Warrior 3 är ett äventyr som levererar galen action där vi hittar Lo Wang i huvudrollen. Världen håller på att gå under, men det är tur att vår protagonist har ett gäng lika galna vapen till hands för att sätta sig upp mot en enorm drake och en ofantlig mängd demoner.

Det här är den första delen i serien som jag testar även om jag har rebooten som släpptes under 2013 i spelhyllan. Utvecklarna lägger inte något fokus på att introducera oss nya spelare till berättelsen, men i ärlighetens namn spelar man nog inte den här serien för dess story – det är i varje fall den känslan jag får när jag spelar Shadow Warrior 3. Det är istället ordentligt med action i hög fart som gäller.

Fortsätt läsa Recension: Shadow Warrior 3

Recension: Lost Judgment – The Kaito Files

Detektiven Takayuki Yagami har dragit upp i bergen för att ta hand om ett fall, och det sätter sidekicken Kaito Masaharu i huvudrollen.

Kaito är en riktigt snäll kille som har sitt hela känsloregister utanpå kroppen – han är en best. Han lyssnar mer på sitt hjärta än han använder sitt huvud och tidigare har jag inte riktigt fallit för karaktären. Men i The Kaito Files visar Sega verkligen att han har ett djup och han överglänser till och med Yagami.

Fortsätt läsa Recension: Lost Judgment – The Kaito Files

Recension: Slipstream

Slipstream är ett racingspel som flörtar ordentligt med 80-talet och vi ser snabbt kopplingen till spel som Outrun. Ändå gör studion Ansdor något eget och tar det klassiska konceptet in i den moderna tiden.

Med knivskarp retrodoftande grafik kör vi bland annat genom snöklädda landskap, städer som skiner upp av neon och platser som får oss att tänka på skräckgenren. Slipstream är en arkadig racingupplevelse där musik och design skriker 80-tal, och samtidigt kommer det med några goda nyheter.

Fortsätt läsa Recension: Slipstream

Recension: Atelier Sophie 2

I Atelier Sophie 2: The Alchemist of the Mysterious Dreams får vi återigen stifta bekantskap med alkemisten Sophie.

Atelier Sophie 2 är en direkt uppföljare till Atelier Sophie: The Alchemist of the Mysterious Book, och nu lämnar vår protagonist sin hemstad Kirchen Bell och hamnar i en förverkligad drömvärld – Erde Wiege.

Hon hamnar här utan att förstå varför – en främmande plats där hon börjar söka efter sin försvunna vän Plachta, och hon möter snart ett galleri som är lika färgstarkt som den visuella stilen. Vi möts av en riktig värme, och samtidigt som huvudberättelsen ligger där och intresserar mig i bakgrunden så är det mötet med alla intressanta karaktärer som förgyller tillvaron med mysiga dialoger.

Fortsätt läsa Recension: Atelier Sophie 2

Recension: Chorus

Ett rymdskepp, en huvudkaraktär med ett tungt förflutet och ett gameplay som flyter som ett rinnande vatten ute i den mörka och nästan oändliga rymden. Chorus är ett galet snabbt rymdskjutarspel i sina intensiva stunder, men det har också en form av härligt lugn när vi reser mellan solsystemen. Dessutom har det något som inte är speciellt vanligt när det kommer till den här typen av spel – ett ordentligt fokus på storyn.

I huvudrollen hittar vi Nara, en rymdkrigare som lämnat den onda kult som hon tidigare tillhört för att istället kämpa mot sitt förflutna och forna fränder. Det hela börjar i en enkel form, vi flyger fram med hennes rymdskepp och skjuter fiendeskepp med en form av en kulspruta som verkligen sprutar skott. I en stadig takt får vi emellertid tillgång till fler vapen, vissa som är bra mot sköldar, andra som gör stor skada mot tunga skepp och vi kan besöka hangarer för att köpa en starkare arsenal och göra vårt skepp mer stryktåligt.

Fortsätt läsa Recension: Chorus

Recension: Fatal Frame – Maiden of Black Water (2021)

Fatal Frame: Maiden of Black Water släpptes till Wii U under 2015 och nu ämnar Koei Tecmo att sätta skräck i oss återigen med en purfärsk remastrad version.

Fatal Frame, eller Project Zero som serien hette i Europa, blev snabbt en utmanare till skräckspel som Resident Evil och Silent Hill när det släpptes till PlayStation 2 i Europa. Med endast en kamera som vapen ställs spelaren mot förlorade själar och Fatal Frame: Maiden of Black Water är inte något undantag.

Den här remastern är faktiskt det första spelet i serien som jag tar mig an och det blir snabbt tydligt att inte mycket står rätt till. Äventyret kretsar kring den mytomspunna bergstoppen Mount Hikami som inspirerats av verklighetens See of Trees. Här har många självmord och rituella mord ägt rum – en tung inramning alltså. I ett skräckspel som Fatal Frame innebär det förstås att platsen är bebodd av hemska vålnader som inte precis vill äta bullar, sippa på Cola och titta på Netflix med oss.

Fortsätt läsa Recension: Fatal Frame – Maiden of Black Water (2021)

Recension: Clid the Snail

Clid the Snail är en tvåspaksskjutare med en snigel i huvudrollen och den actionpackade spelupplevelsen backas också upp av en berättelse som blandar humor och vemod på ett riktigt snyggt sätt.

Här hittar vi helt klart en oförväntad protagonist, inte minst i en twin stick-shooter – en genre som brukar bjuda på snabb action och sniglar associeras knappast oförtjänt som långsamma. Det rör sig emellertid inte om en helvild upplevelse, utan vi behöver planera våra drag samtidigt som vi skjuter de muterade monstren med allt från lasergevär till giftspottande puffror.

Fortsätt läsa Recension: Clid the Snail