Recension: Shadow Warrior 3

Shadow Warrior 3 är ett äventyr som levererar galen action där vi hittar Lo Wang i huvudrollen. Världen håller på att gå under, men det är tur att vår protagonist har ett gäng lika galna vapen till hands för att sätta sig upp mot en enorm drake och en ofantlig mängd demoner.

Det här är den första delen i serien som jag testar även om jag har rebooten som släpptes under 2013 i spelhyllan. Utvecklarna lägger inte något fokus på att introducera oss nya spelare till berättelsen, men i ärlighetens namn spelar man nog inte den här serien för dess story – det är i varje fall den känslan jag får när jag spelar Shadow Warrior 3. Det är istället ordentligt med action i hög fart som gäller.

Jag springer på väggar, laddar vapnen och fyller fienderna med skott från bland annat min shotgun, dubbla SMG-gevär och min favorit – Crimson Bull som är en sorts granatkastare. Samtidigt som den tar ut fiender som kommer rushande i grupp så gör den dessutom mycket skada mot större och svårare fiender. Dessutom kan vi använda en katana i närstrid för att ge oss på fienderna med ett svärd.

Vi hittar dessutom ett par runda bollar som låter oss uppgradera vapnen så att dess magasin blir större, eller att exempelvis granatkastarens granater får en större sprängradie och vi kan också se till att karaktären får en högre maxhälsa – vilket behövs för vissa stunder är det faktiskt riktigt svårt.

Stridsscenerna utspelar sig oftast i något som liknar mindre arenor och dessa kopplas ihop med några sekvenser av plattformshoppning och användandet av en änterhake – som även kan användas i strider för att svinga sig runt fienderna om det exempelvis är helt fullt av stora monster där du just befinner dig. Sedan kan vi också använda oss av miljön för att till exempel få stora sågblad att åka runt på marken eller i luften och på så sätt verkligen mosa fienderna.

Demonerna är också riktigt intressanta, och förutom att vi hittar lite vanliga fiender som bland annat springer emot oss och exploderar eller bara delar ut lite lättare skada, så hittar vi tillexempel en samuraj som snurrar runt och delar ut ordentligt med skada. När vi fyllt en viss mätare kan vi kliva fram till dessa fiender och mörda dem brutalt, och de tuffare demonerna låter oss dessutom plocka ett vapen från dem. Det kan handla om att vi kan skjuta loss med dödliga fyrverkerier, få ett riktigt starkt svärd eller någonting som skjuter ifrån sig en mängd olika strålar.

Storyn är fylld av oneliners, och ibland känns det riktigt osmakligt och i vissa stunder skrattar jag till inombords – som när Wang brister ut i sång och sjunger om de ”regnande demonerna” som dalar nedåt med hjälp av stora ballonger. Det är dessutom riktigt kort med en snittid på drygt fem timmar, men det är fem timmar av riktigt brutal och underhållande action.

Filmsekvenserna har en förmåga att avbryta fartfyllda sekvenser rätt abrupt, och ibland känns faktiskt spelgrafiken snyggare än vad som presenteras i dessa ‘cut scenes’. Men det är ett snyggt spel till den förra konsolgenerationen (PlayStation 4, Xbox One och dessutom finns det till PC) som framförallt kommer med ett riktigt underhållande gameplay.

Annons