Recension: Outward – Definitive Edition – PlayZine

Outward är en upplevelse där vi verkligen får chansen att rollspela och det gäller att vara väl förberedd innan vi beger oss ut på äventyr. Nu är den definitiva versionen här.

Det blir snabbt klart att huvudkaraktären – som vi får skapa själv – har varit med om något fruktansvärt ute till havs, men snart vaknar jag upp i min mjuka och varma säng i mitt hus. Men överlevnadsglädjen kortvarig, för utanför står några av den lilla byn Cierzos invånare och kräver tillbaka en skuld – som jag måste betala på ett eller annat sätt för att få behålla mitt hem – och de menar allvar, kan jag inte betala tillbaka får jag inte heller bo kvar och tappar min ”hubb” där jag kan förvara föremål, sova för att få full maxhälsa och stamina, samt laga mat som är av stor vikt innan det är dags att ge sig ut på äventyr.

Outward och denna definitiva version är inte något Skyrim eller Witcher 3, något som är lätt att tro vid en första anblick. Istället är det en betydligt mer utmanande historia även om upplägget inte ska förväxlas med spel som Elden Ring. Direkt från start ställs vi för en prövning, speciellt när jag samtidigt gör allt för att lära mig spelets mekanik.

Innan vi beger oss ut på uppdrag gäller det att förbereda sig väl, och vi kan både köpa och skapa utrustning och vapen med hjälp av recept som innehåller ingredienser från spelvärlden – bland annat från de människor och odjur som vi slåss emot. Visst finns det en karta, men inte någon markör för var huvudkaraktären är, utan istället får vi förlita oss på kompassen samt både landmärken och platser med ordentliga namn. Till en början var det smått irriterande, men ju mer jag spelade, ju mer såg jag charmen med upplägget. Vid ett tillfälle hade maten och vattnet tagit slut (något som behövs fyllas på för att hälsan inte ska sina) och jag letade febrilt efter en specifik stad. När jag äntligen lyckas förstå var jag är blir det tydligt att jag hamnat så långt ifrån målet som det bara går. Hur kommer det då sig att jag inte hade någon aning om jag i alla fall skulle ta mig åt norr eller syd, kanske ni undrar? Tidigare hade jag blivit sånär som dödad av ett gäng fiender, och i text kunde jag läsa att de bundit fast mig vid en mystisk staty samtidigt som jag hörde att de åt upp min mat. Sedan när jag kvicknade till hade jag inte någon aning om var jag var. Sådana upplevelser förstärker äventyret ordentligt och händelserna kommer kryddat med ordentlig spänning.

De tekniska bitarna är inte i klass med storspel som tidigare nämnda Witcher 3 eller Elden Ring. Bilduppdateringen är långt ifrån 60 bilder per sekund även i PlayStation 5-versionen som jag har testat, medan de grafiska delarna talar om en annan spelgeneration och det känns mer som att det handlar om en remaster av något från 2009 istället för 2019. Dessutom känns inte ‘hitboxen’ på fienderna klockren, ibland ser det ut som att jag får in en träff, men missar och ibland får fienderna in ett slag även om det känns som att de faktiskt missade (även om det såklart även kan vara mitt fel). Och det är sällan som jag kommer ur en strid utan att egentligen kunna undgå att ta emot skada helt även om jag lär mig fiendernas attackmönster. Istället måste jag komma förberedd, för alla olika situationer. Jag behöver skapa föremål som fyller på livmätaren, olika drycker som tar bort diverse statuseffekter, eller diverse trasor som exempelvis kan ge mitt vapen ett eldelement.

Vi får emellertid en riktigt levande värld. Efter att jag varit iväg och äventyrat i andra delar av spelvärlden och åter närmar mig det trygga hemmet i Cierzo har årstiden skiftat från sommar till vinter. Det ger inte bara en visuell skillnad där de soldränkta stränderna fått ett vitt täcke av snö, utan det gör också min karaktär kalla, och har jag inte lagat eller köpt värmande drycker eller mat riskerar jag helt enkelt att dö. Det händer också att exempelvis en stad ställs inför ett hot, och om jag inte lyckas stoppa angriparna är staden förlorad samtidigt som spelet går vidare.

Vi hittar inte några erfarenhetspoäng i Outward: Definitive Edition, istället skapar jag bättre förutsättningar genom att skapa bättre utrustning och föremål som blir viktiga ute på resan. Ändå är det verkligen ett spel där vi kan rollspela, där dialogval och våra handlingar påverkar hur spelvärlden ser ut framöver. Ibland får vi som spelare helt enkelt stå vårat kasst och se hur den förändras till det sämre, medan det är en riktigt härlig känsla när vi gör något som gynnar både oss och de icke spelbara karaktärerna omkring oss. Vem sa att en människa inte kunde förändra (spel)världen? Eller två för den delen, eftersom att vi även kan dela äventyret tillsammans med en vän i coop.

Outward: Definitive Edition är ett kraftfullt äventyr där vi behöver lägga ned ett ordentligt engagemang för att skörda frukten av våra bedrifter. Den som tar sig igenom inlärningskurvan och kan leva med den bristande stridsmekaniken har en riktigt mäktig och spännande resa framför sig med en hel uppsjö av spännande äventyr att ge sig ut på.