Recension: Forspoken

Publicerad den av Tommy

Protagonisten Frey Holland fick inte någon enkel start på livet då hon övergavs som liten bebis. Hon lämnades under en tunnel i Manhattan och efter ett misslyckat bilrån för mycket ställs hon inför rätta. Lyckligtvis får hon en sista chans att klara sig från fängelsets cell, men efter ett bråk med ett gäng som tvingar henne att stjäla bilar, börjar en jakt genom staden och till slut lyckas hon ta sig till den övergivna byggnaden som är hennes hem. När hon sitter på en neonskylt i staden och tänker över sin livssituation ser hon ett pråligt armband, och snart börjar äventyret – i ett helt annat universum.

Armbandet sitter nu på hennes arm, och hon kämpar för att få bort det när det plötsligt börjar prata med henne. Det gör henne såklart ännu mera förvirrad, samtidigt som en främmande värld målas upp för henne, komplett med eldsprutande drakar, magi och ett mörkt hot som dödar alla människor och djur i sin väg. Världen hon har kommit till heter Athia och det blir tydligt att det varit en plats fylld av liv.

Frey blir minst sagt överraskad när hon ställs mot monster som hon lyckas döda med hjälp av magi, och under inledningen får vi tillgång till en begränsad mängd färdigheter, men under resans gång får möjlighet att utnyttja en hel uppsjö av nya magier och förmågor. Vi kan snabbt byta arsenal av magi genom att hålla in de översta axelknapparna, samtidigt som tiden näst intill stannar upp, och förutom att skicka dödande projektiler mot fienderna så kan vi också använda oss av supportmagier. När vi väl kastar magierna så fungerar det nästan som en tredjepersonsskjutare, och när vi fått fienden på fall kan vi kuta fram och göra en riktigt stark attack med hjälp av det levande armbandet.

Fortsätt läsa Recension: Forspoken

Recension: Crisis Core – Final Fantasy VII Reunion

Publicerad den av Tommy

Final Fantasy VII tog världen med storm och det var också med det spelet som rollspelsserien gjorde ordentlig entré i Europa. Under 2007 släpptes prologen Crisis Core: Final Fantasy VII till PlayStation Portable (PSP) och nu får vi tal del av en remaster som bjuder på betydligt mer än bara högre upplösning.

Crisis Core startar sju år innan händelserna i originaläventyret Final Fantasy VII och spelaren tar rollen som Zack Fair – en soldat i Shinra-organisationens privata armé Soldier där även Sephiroth – den stora antagonisten i originaläventyret – ingår. Här är emellertid Sephiroth på protagonistens sida och tillsammans ställs de mot Genesis som brutit sig loss från organisationen. Efter en actionladdad filmsekvens startar äventyret emellertid snart med att vi får slåss mot Wutai-klanen och mystiken tätnar när vår mentor Angeal Hewley försvinner spårlöst.

Fortsätt läsa Recension: Crisis Core – Final Fantasy VII Reunion

Recension: The Callisto Protocol

Publicerad den av Tommy

Glen Schofields rykte växte sig allt starkare när han var med och skapade Dead Space hos Visceral Games och med The Callisto Protocol återbesöker han scifi-skräckgenren tillsammans med sitt nya team Striking Distance Studios.

Året är 2320 och protagonisten Jacob Lee (Josh Duhamel) och hans partner transporterar varor i rymden och de får sitt livs chans när de ska leverera en last mellan Jupiters månar Callisto och Europa. När skeppet sätter kurs mot Europa attackeras de av terrororganisationen Outer Way och efter en riktigt kraftfull sekvens kraschlandar de på Callisto igen där både Jacob och Outer Ways ledare tas tillfånga av Black Iron Prisons vakter. Men varför blir Jacob egentligen fängslad utan rättegång? Det undrar han också.

Se gärna videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus.

Här efter går det snabbt, de flesta av fängelsets interner har smittats av en mystisk sjukdom som gör att de muteras till skräckinjagande monster, och Jacob får hjälp av en av fångarna att rymma. Och på varsitt håll försöker de hjälpa varandra att ta sig därifrån.

Fortsätt läsa Recension: The Callisto Protocol

Recension: Metal Hellsinger

Publicerad den av Tommy

Metal: Hellsinger är något så fräscht som en blandning av ett rytmiskt musikspel och en actionrökare i samma tappning som Doom och Shadow Warrior 3. En sann ‘death metal’-dröm helt enkelt, utvecklat av Stockholmsstudion The Outsiders.

Unknown, som är hälften människa och hälften demon, är blodigt törstig på hämnd. För att återfå sin röst får vi hjälpa protagonisten att kriga sig igenom helvetet, i takt och när vi levererar som allra bäst dundrar musiken på – komplett med sång.

Fortsätt läsa Recension: Metal Hellsinger

Recension: Arcade Paradise

Publicerad den av Tommy

Arcade Paradise tar oss tillbaka till 90-talet och arkadhallarnas glansdagar. Här får vi leva barndomsdrömmen och driva vår egna arkadhall.

Vi spelar som Ashley och ser spelvärlden ur förstaperson när hen precis har fått nycklarna till sin fars bortglömda tvätteri. Han tycker att protagonisten ska ta sig i kragen och förstå att hen faktiskt är vuxen och måste börja ta ansvar. Spelaren får börja med att göra sysslor som att kasta in tvätt i tvättmaskiner och torktumlare, plocka upp skräp och lite andra sysslor som är varken direkt kul eller tråkigt. I ett rum längst bak i tvätteriet hittar vi emellertid ett gäng gamla arkadmaskiner, och vår dröm om att driva en arkadhall startar.

Vi får inte bara köpa arkadmaskiner, tjäna pengar genom att plocka pengar från myntinkasten och ”åtgärda buggar” genom att slå bort insekter från kretskorten, utan självfallet även spela en drös olika spel – över 35 stycken totalt. Det handlar ofta om ordentliga kopior av spel vi känner igen från förr – inte minst en blandning av Pac-Man och Grand Theft Auto där vi får åka runt i en bil och samla på oss pengar istället för att äta Pac-Dots. Här blir vi jagade av polisen istället för spöken, och om vi blir stoppade av polisen har vi också chansen att springa ifrån dem, och vi kan också få tag på en uppgradering så att vi kan åka över polisbilarna med en pansarvagn.

Fortsätt läsa Recension: Arcade Paradise

Recension: Steelrising

Publicerad den av Tommy

Steelrising utspelar sig under en alternativ version av den franska revolutionen där kung Ludvig XIV (eller rättare sagt Louis XIV) härskar och målar gatorna i rött blod med sin robotarmé. Spelaren axlar rollen som Aegis, en robot – eller så kallad automat – som agerar Marie Antoinettes livvakt och drottningen beordrar spelaren att ge sig ut på ett riktigt utmanande äventyr för att hitta skaparen av dessa tyranniska vapen.

Liknelserna med Bloodborne är många, det handlar inte bara om en soulslike som utspelar sig under en viktoriansk, mörk era, utan vi har exempelvis möjlighet att använda både ett ordentligt handvapen och ett stödjande eldvapen. Personligen satsade jag min karaktärs-‘build’ på rå styrka där jag använde ett eldvapen med frysande effekt som får vissa fiender att frysa till is vilket gav ett ypperligt läge att ladda upp en oerhört stark attack med mitt metalliska klubbvapen med eldattribut. Det finns emellertid andra typer av alkemiska vapen, däribland en metallpiska som vi kan sätta eld på (varje vapen har sin egna specialare), och det finns ett gäng olika vapentyper att välja mellan. Vi kan välja tunga vapen som exempelvis spikklubbor, solfjädrar som immobiliserar fienden så att spelaren kan dela ut kritiska attacker, klor som fokuserar på snabbhet och dubbla svärd som är en blandning av både attack och kvickhet.

Fortsätt läsa Recension: Steelrising

Recension: Saints Row (2022)

Publicerad den av Tommy

Efter nio år får vi äntligen ett nytt Saints Row-spel och trots att Voilition har valt att tona ned ‘open world’-upplevelsen, slopat utomjordingar och superhjältekrafter, så fortsätter galenskaperna i denna reboot.

Saints Row utspelar sig i Santo Ileso, en fiktiv stad i sydvästra USA och det känns som en precis lagom stor spelvärld. I många spel med öppna, stora världar är mycket av dess area bara utfyllnad, men denna stad är fylld av både huvuduppdrag och sidosysslor att lägga sin speltid på.

Den galna humorn träffar precis rätt hos mig, vilket också smittar av sig på hela spelupplevelsen. Berättelsen blir aldrig så pass stark att jag bryr mig om och känner för karaktärerna, men jag skrattar ofta åt deras galenskaper. Precis som när jag kör runt med en bajamaja (innehållandes en fiende som skriker, såklart) hängande efter min bil och förstör ett rivaliserande gängs bas, och ler över hela ansiktet när jag deltar i stadens Lajv-rollspel som alla är så pass involverade i att de faller ner och fejkdör när de träffas av några plastkulor, oavsett om det är 20 meter ned till marken eller framför en fullt skenande bil.

Fortsätt läsa Recension: Saints Row (2022)

Recension: Outward – Definitive Edition

Publicerad den av Tommy

Outward är en upplevelse där vi verkligen får chansen att rollspela och det gäller att vara väl förberedd innan vi beger oss ut på äventyr. Nu är den definitiva versionen här.

Det blir snabbt klart att huvudkaraktären – som vi får skapa själv – har varit med om något fruktansvärt ute till havs, men snart vaknar jag upp i min mjuka och varma säng i mitt hus. Men överlevnadsglädjen kortvarig, för utanför står några av den lilla byn Cierzos invånare och kräver tillbaka en skuld – som jag måste betala på ett eller annat sätt för att få behålla mitt hem – och de menar allvar, kan jag inte betala tillbaka får jag inte heller bo kvar och tappar min ”hubb” där jag kan förvara föremål, sova för att få full maxhälsa och stamina, samt laga mat som är av stor vikt innan det är dags att ge sig ut på äventyr.

Fortsätt läsa Recension: Outward – Definitive Edition

Recension: Lost Judgment – The Kaito Files

Publicerad den av Tommy

Detektiven Takayuki Yagami har dragit upp i bergen för att ta hand om ett fall, och det sätter sidekicken Kaito Masaharu i huvudrollen.

Kaito är en riktigt snäll kille som har sitt hela känsloregister utanpå kroppen – han är en best. Han lyssnar mer på sitt hjärta än han använder sitt huvud och tidigare har jag inte riktigt fallit för karaktären. Men i The Kaito Files visar Sega verkligen att han har ett djup och han överglänser till och med Yagami.

Fortsätt läsa Recension: Lost Judgment – The Kaito Files

Until Dawn-utvecklarna utannonserar nytt skräckspel – The Quarry

Publicerad den av Tommy

Supermassive Games har gett oss spel som The Dark Pictures-trilogin och inte minst Until Dawn (läs gärna recensionen), och nu utannonserar studion och 2K tonårsskärckissen The Quarry.

The Quarry kommer att hålla en liknande premiss som Until Dawn där ett gäng tonåringar planerar att avsluta sin somriga lägerresa med en ordentlig fest. Supermassive Games berättar dock att festandet avbryts av ”bloddränkta lokalbor och något mycket, mycket mörkare,” där nio ungdomar ställs inför tuffa val som påverkar om de kommer att hålla sig vid liv eller inte.

Precis som studions tidigare berättelsedrivna spel påverkar våra handlingar hur berättelsen fortskrider. Vad som är nytt denna gång är att spelaren låser upp en funktion som gör att du kan spola tillbaka tiden när någon dör – och på så sätt få chansen att rädda en av ungdomarna som annars skulle förlora livet. Detta blir emellertid endast möjligt vid tre tillfällen per genomspelning.

The Quarry släpps till PlayStation 5, PlayStation 4, Xbox Series X/S, Xbox One och PC den 10 juni och ni kan se den första trailern nedan.