Recension: Resident Evil Requiem

Resident Evil Requiem ger oss redigt hemsk skräck och den zombieaction som vi lärt känna genom senare spel i serien. Den här gången har Capcom delat upp det hela i två delar som knyts ihop på ett fantastiskt sätt.

Capcom har länge letat efter ett sätt att blanda skräck med skräckorienterad action på ett balanserat sätt. Med Resident Evil 6 var skräcken mer eller mindre borta och var mer ett tematiskt överdrag, och med Resident Evil Village försökte de hitta en balans mellan action och den skräck vi alla vill ha från ett Resident Evil-spel. Det sistnämnda är ett av mina favoritspel i serien, men det saknade den skräck vi fick tillsammans med Ethan Winter i Resident Evil 7. Den här gången förser Capcom Resident Evil Requiem oss med de båda ingredienserna där vi får en mer skräckfylld, nästan skrämmande hjälplös upplevelse tillsammans med Grace för att sedan växla tempo när vi spelar som Leon där den klassiska actionhjälten har en tung arsenal att tillgå.

Fortsätt läsa Recension: Resident Evil Requiem

Recension: Next of Kin: Fidelity

Spelkväll Games är tillbaka med deras andra spel – uppföljaren till det atmosfäriska Next of Kin där vi fick besöka den svenska lilla byn Mjölkebo. Det var oerhört mysigt, kändes så nära, och behandlade också tyngre ämnen som som gav det ett oerhört gott djup. Uppföljaren är ännu bättre, och en helgjuten spelupplevelse som lever på sin fantastiska berättelse.

Det började med att jag spelade igenom en tidig version av Next of Kin: Fidelity på engelska till PC där jag tog kontrollen över huvudrollsinnehavaren Bjorn. När spelet främst utspelar sig i Sverige – och jag nu har haft den slutgiltiga versionen till Nintendo Switch (spelat på Switch 2) – valde jag emellertid svenska som språk. Det kan tyckas som en bagatell, men det gör faktiskt sitt för spelupplevelsen där det blir ännu tydligare, känns ännu närmare ”hemma” när jag nu spelat tillsammans med protagonisten Björn. Lite som att jag hellre spelar exempelvis Yakuza Like a Dragon med japanska röstskådespelare än engelska, för att ge den rätta känslan – även om Fidelity inte har några röster.

Fortsätt läsa Recension: Next of Kin: Fidelity

Recension: Lego Horizon Adventures

Lego Horizon Adventures vänder upp och ned på allt som vi trodde att vi visste om Lego-spel, men samtidigt känns det härligt bekant. Guerilla Games – med hjälp av Studio Gobo – har utvecklat en helt fantastiskt färgglad Lego-version av Aloys första äventyr.

Efter att nyligen ha spelat igenom Horizon Zero Dawn Remastered (läs gärna recensionen) är det riktigt härligt att hoppa in i en mer gladlynt tolkning av äventyret. Det är så härligt humoristiskt och lätt att tycka om även för de som inte har spelat originalet – exempelvis en yngre publik som inte har åldern inne ännu.

Fortsätt läsa Recension: Lego Horizon Adventures

Recension: The Rogue Prince of Persia (Early Access)

Prince of Persia-serien kom tillbaka med buller och bång när Ubisoft släppte The Lost Crown, och nu har Dead Cells-utvecklaren Evil Empire fått chansen att göra en 2D-‘rouglike’ med prinsen i huvudrollen.

The Rogue Prince of Persia är lanserat i Early Access på Steam och här har hunnerna använt sig av shamanisk magi för att ta sig genom prinsens armé och ta över huvudstaden. Hunnernas kung Nagai besegrar prinsen, men lyckligtvis räddas han av sin gamla mentor Sukhra som tar honom till en gömd oas. Härifrån utgår vi varje gång vi blir besegrade av någon fiende eller de fällor som hägrar på banorna då vi använder ett kraftfullt smycke som tar prinsen tillbaka i tiden varje gång prinsen är nära att dö.

Fortsätt läsa Recension: The Rogue Prince of Persia (Early Access)

Recension: Prince of Persia: The Lost Crown

Ubisoft överraskade oss alla när de utannonserade Prince of Persia: The Lost Crown och resultatet av detta påkostade metroidvania-äventyr är fantastiskt.

Under dynastin Kushans senaste invasion av Persien lyckas krigsklanen The Immortals stoppa angreppet och Sargon – Prince of Persia: The Lost Crowns protagonist – hyllas för att ha dräpt deras general. Kort därefter blir den persiska prinsen Ghassan tillfångatagen och bortrövad till Mount Qaf – en plats som det vilar en förbannelse över som förvränger tid och rum.

Fortsätt läsa Recension: Prince of Persia: The Lost Crown

Recension: Avatar: Frontiers of Pandora

Ubisofts svenska studio Massive Entertainment har använt Avatar-licensen för att bjuda oss på ett rikligt äventyr genom en spelvärld som är helt fantastiskt snygg.

Avatar: Frontiers of Pandora tar oss till Western Frontier – en plats som inte har utforskats i filmerna, vilket gett Massive Entertainment relativt fria tyglar. Undertecknad har endast sett den första av James Camerons Avatar-filmer, men efter en lite längre inledning kände jag mig som hemma i Ubisofts fantastiska äventyr.

Organisationen RDA har invaderat det, för människorna, outforskade Pandora och för dem finns bara ett syfte – att utvinna så mycket av dess naturresurser som möjligt utan någon hänsyn till månens levande varelser. För att lyckas har de också tagit ett gäng unga Na’vis för att hjärntvätta dem och använda dem som vapen mot dess egna befolkning. Under inledningen får vi se hur hårt hållna de är av RDA-chefen John Mercer, men efter ett rymningsförsök lyckas i alla fall protagonisten – som vi själva får skapa – ta sig loss och beger sig ut i Pandoras oerhört vackra skogar och landskap för att återupptäcka sig själv och sina rötter.

Fortsätt läsa Recension: Avatar: Frontiers of Pandora

Recension: Orten Was the Case

Orten Was the Case är ett pusseläventyr som utspelar sig i svenska Orten – en förort i Sverige där Ziggy får hela världens framtid på sina axlar.

Ziggy vaknar i sin husvagn utan att minnas vad som hände under gårdagen och när han kliver ut i samhället blir det direkt tydligt hur otroligt snyggt allt är. Att det ser ut som en tavla, med inspiration från illustratörer som Jan Lööf, är inte någon tillfällighet eftersom att hela konceptet och utvecklingen startade från en graffittimålning som senare även blev just en tavla.

Fortsätt läsa Recension: Orten Was the Case

Vi intervjuar Orten Was the Case-skaparen Oskar Thuresson

Oskar Thuresson har arbetat med spel som PayDay 2 och Josef Fares Hazelight Studios A Way Out. Senast var han lead animator för Game of the Year-vinnaren It Takes Two och nu är han aktuell med sitt alldeles egna spel – Orten Was the Case till PlayStation, Xbox, Nintendo Switch och PC. Det här lät riktigt intressant, inte minst efter att även ha följt utvecklingen via spelets Instagram-konto, så vi tog kontakt med Oskar för att få veta mer.

Orten Was the Case utspelar sig i den svenska orten, och den oerhört snygga visuella stilen är handritad där inspirationen bland annat kommer från svenska klassiker och spelmomenten har bland annat inspirerats av ett visst spel i The Legend of Zelda-serien. Det händer oerhört mycket i ”orten” på en och samma gång, och för att vi ska kunna ta del av allt och ta oss vidare i pusseläventyret kan vi spola tillbaka tiden för att rädda orten och hela världen som hotas av en stor katastrof. Jag har fått chansen att testa Orten Was the Case och det råder ingen tvekan om att det handlar om en unik spelupplevelse även om vi känner igen inspirationen från andra spel och annat inom kulturen.

Fortsätt läsa Vi intervjuar Orten Was the Case-skaparen Oskar Thuresson

Recension: Assassin’s Creed Mirage

Assassin’s Creed Mirage tar oss till Baghdad under 800-talet och sätter spelaren i Basim Ibn Ishaqs skor. Här går Ubisoft Bordeaux tillbaka till seriens rötter när vi återigen får smyga oss fram obemärkt och lönnmörda fienderna.

Assassin’s Creed Origins tog serien in i en ny era där rollspelsinslag fick en väldigt stor plats och med Odyssey och framförallt Valhalla rörde sig spelserien alltmer bort från lönnmördandet. Inget fel med det, men undertecknad är riktigt lycklig över att Mirage är som en modern tolkning av de äldre spelen i serien.

När äventyret inleds är Basim en simpel gatutjuv som kämpar för att överleva tillsammans med sin vän Nehal, men han blir snart del av något mycket större. Basim blir en Hidden One och får utreda och undersöka ett sällskap som kopplat ett järngrepp om Baghdad som är indelat i fyra olika distrikt med en stor stadskärna, vildmark utanför murarna och mindre områden. Det är alldeles lagom stort, som ett mellanting av en öppen, och semiöppen värld samtidigt som huvudfokuset ligger på berättelsen, den röda tråden och huvuduppdragen. När jag går igenom en livlig basar, viker av i de trånga gränderna, bevittnar de stora moskéerna och tar mig upp på en hög topp och blickar ut över den lagom stora staden känns det levande och mäktigt. Samtidigt kan jag såklart fortfarande använda folkvimlet för att gömma mig undan fiendesoldaternas vrede, smälta in genom att sätta mig på en bänk och sedan så obemärkt som möjligt ta mig fram till affischer – som visar den efterlyste Basim – och riva ned dem för att få ned efterlysningsgraden.

Fortsätt läsa Recension: Assassin’s Creed Mirage

Recension: The Crew Motorfest

Det har gått över fem år sedan Ubisoft släppte The Crew 2 och med The Crew Motorfest ger de oss en inte bara en uppdaterad uppföljare utan detta öppna racingspel är så mycket mer än så.

När vi fick se de första rullande bilderna från The Crew Motorfest var jag orolig att serien skulle tappa sitt signum, det som gör serien unik. Jag var helt enkelt rädd att det skulle bli en form av Forza Horizon-kopia för PlayStation-spelare (även om det också finns tillgängligt till Xbox och PC) med införandet av en festival och en färggladare ton. Jag är uppriktigt överlycklig att Ubisofts nya racingspel fortfarande känns som ”The Crew”.

Fortsätt läsa Recension: The Crew Motorfest