invokyr – X PLAY! ZINE

Invokyr är ett skräckspel som tar oss till en herrgård som för tankarna till Resident Evil, men där upp till fyra vänner kan delta i förhäxade brädspel för att hjälpas åt att ta sig igenom husets faror. Jag fick chansen att testa Invokyr i coop tillsammans med bland annat spelets regissör César Grislain, och jag bjöds på en härlig blandning av skräck, skratt och en mystik som får mig att vilja veta vad som gömmer sig bakom varje hörn.

Jag minns när jag var liten i början av 90-talet och bjöd hem några vänner som skulle sova över, och vi försökte skrämma varandra med läskiga spökhistorier. Sedan satte vi oss med ett spännande brädspel, och Invokyr känns som en god mix av detta som kommer till liv i digital form. Det frambringar både nostalgi och riktigt spännande spelmoment där ingen mindre än Baldur’s Gate 3-röstskådespelaren Amelia Tyler ger sin röst till spelledaren.

Det hela börjar med att vi står framför ett brädspel och vi greppar en tärning som vi kastar för att röra en spelpjäs framåt på spelbordet. Här måste vi sedan samarbeta för att låsa upp minst en ny tärning för att fortsätta röra oss mot målet, och vi ställs inför många faror. När vi sedan börjar leta runt i den gamla herrgården är det ibland ett mörker som döljer vad som gömmer sig i rummen och vi fattar ficklamporna för att få en bättre blick.

Här möter vi ett varierande spektra av fiender. När vi tror att allt är lugnt för stunden och försöker hoppa upp på herrgårdens möbler för att leta efter nya träningar och små statyer med olika attribut, så dyker det upp någon som hör oss och avlossar sin bössa. Här kan det gälla att inte göra ljud när denne är nära, och vi får gömma oss för fiender som mer än gärna går till attack – som en vild krokodil eller hemska mannekänger som rör sig så fort någon inte tittar på denne. Teamwork är verkligen A och O för att ta sig ur herrgården levande.

Efter varje tärningskast som för spelpjäsen framåt får vi en ledtråd (som ni ser på bilden ovan) till vad omgången kommer att erbjuda.

Kreativiteten är väldigt god och man vet aldrig vad som väntar. Jag plockar upp en statyett som jag ska föra tillbaka till spelbordet, om jag nu hittar dit. Någon av dessa gör att allt blir mörkt, förutom ett par steg från min blick. Här behöver någon av medspelarna hjälpa till att lotsa mig tillbaka till spelbordet – om nu denne hittar genom herrgårdens slingrande mörka rum där det givetvis är lätt att gå vilse samtidigt som man tar sig framåt med en skräckblandad förtjusning. Paniken är total när det dyker upp en fara som jag inte kan se om jag inte kastar ifrån mig statyetten för att hålla mig vid liv. Det är förstås inte samma skräck som vi hittar i exempelvis Resident Evil Requiem, utan mer utav typen ”mysskräck” där paniken ofta brister ut i rena skrattsalvor. Det är helt enkelt oerhört kul och underhållande och vi kan också ”sno” en medspelares valda karaktär genom en spegel, om denne skulle dö. Överallt finns det spännande funktioner och händelser som hela tiden fångar min uppmärksamhet

Jag har haft väldigt kul med denna tidiga version av Invokyr och spelet överraskar mig hela tiden med dess olika moment. Ibland gör jag allt för att undvika fiender, nästa gång försöker jag och mina medspelare ta mig förbi fällor på ett enormt schackbräde med lika stora pjäser. Andra gånger hamnar vi i en sekvens som påminner mig om Gröna Lunds Lustiga Huset och sedan ställs vi inför utmaningar som för tankarna till Squid Games där vi faller ned till avgrunden om vi misslyckas. Samtidigt kan vi hitta tärningar som helar oss eller väcker våra lagkamrater till liv – men även här finns det faror som lurar. En av sidorna på tärningen kan trigga ett ordentligt hot istället för det tärningskast som vi hoppas på, och spänningen är väldigt stor när det är dags för ett nytt kast som för pjäsen framåt på brädspelet och en ny sekvens skall överlevas.

Invokyr påminner en del om R.E.P.O som jag spelade en hel del i fjol. En av skillnaderna som jag uppskattar väldigt mycket i Invokyr är att man kan spela igenom ett bräde, och faktiskt göra progress utan att framstegen raderas. Vi kan exempelvis spela igenom ett bräde en kväll och känna att vi faktiskt genomfört något. Lyckas vi överleva genom ett helt brädspel bjuds vi på belöningar och kan ta oss ann en mängd olika bräden med teman som jungel, isberg och enorma leksaker. Dessa kommer dessutom med olika svårighetsgrader, och den som verkligen vill testa på sina färdigheter kan testa ett bräde där vi endast har en enda hälsopoäng (HP) där det gäller att ta sig igenom äventyret oskadd. Sedan bör man, precis som med R.E.P.O, spela detta i Invokyrs in-game-chatt. Kommer vi för långt bort från varandra så kan vi förstås inte höra vad någon säger, och det skapar såklart en skrämmande stämning när vi inte kan kommunicera och exempelvis inte varna någon annan för hemskheterna som sker – eller be om hjälp.

Det märks att César Grislain och hans team på Ludogram är väldigt kreativa och har väldigt många spännande idéer. Invokyr är ett brädspelsäventyr som kommer att uppdateras med nya bräden samt material och efter att ha fått ut så mycket kvalitativ speltid hittills så ska det bli oerhört spännande att få uppleva alla andra händelser och event som spelet kommer att erbjuda. Jag har fått extremt mycket spelunderhållning hittills, och var överväldigad över hur spännande upplevelsen var. Det blandar skrämmande element som övergår till rent och skärt skratt när någon av oss exempelvis råkar bränna en annan spelare med en viss statyett som sprutar eld relativt okontrollerat, och andra händelser som lockar fram nyfikenheten.

Testversionen har gjort det tydligt att Invokyr verkligen kommer att bli en härlig mix av skräck, spänning och mystik där paniken mynnar ut i härliga skratt tillsammans med vänner. Brädspelen kommer verkligen till liv, och vi vet aldrig hur det hela ska sluta.