Recension: Like a Dragon: Ishin

Publicerad den av Tommy

Nu får äntligen vi västerlänningar chansen att sätta tänderna i Like a Dragon: Ishin i och med denna purfärska remake. Originalet släpptes till PlayStation 4 (och även PlayStation 3) i Japan vid konsolens lansering, och vi får följa Sakamoto Ryoma under 1800-talets sena Edo-period.

Ishin är en spinoff från Yakuza-serien som numera går under namnet Like a Dragon och äventyret utspelar sig i en tid av oro och kaos där västerländska skepp tagit sig in till kajen, samtidigt som grupperingar samlas kring kejsaren som har för avsikt att ta över makten från shogunatet. Även om det är Ryoma som ställer sig som huvudkaraktär så är det samma person som vi har fått lära känna genom de tidigare Yakuza-spelen – Kiryu Kazuma – som har protgaonistrollen. Vi som spelat tidigare spel känner igen en stor dos av de personligheter och karaktärer som är med i denna spinoff, bland annat favoriten Goro Majima, och även om det är en nyversion av ett spel från 2014 så känns det nytt och fräscht att få uppleva en berättelse som utspelar sig i ett Japan under 1800-talet.

Fortsätt läsa Recension: Like a Dragon: Ishin

Recension: Forspoken

Publicerad den av Tommy

Protagonisten Frey Holland fick inte någon enkel start på livet då hon övergavs som liten bebis. Hon lämnades under en tunnel i Manhattan och efter ett misslyckat bilrån för mycket ställs hon inför rätta. Lyckligtvis får hon en sista chans att klara sig från fängelsets cell, men efter ett bråk med ett gäng som tvingar henne att stjäla bilar, börjar en jakt genom staden och till slut lyckas hon ta sig till den övergivna byggnaden som är hennes hem. När hon sitter på en neonskylt i staden och tänker över sin livssituation ser hon ett pråligt armband, och snart börjar äventyret – i ett helt annat universum.

Armbandet sitter nu på hennes arm, och hon kämpar för att få bort det när det plötsligt börjar prata med henne. Det gör henne såklart ännu mera förvirrad, samtidigt som en främmande värld målas upp för henne, komplett med eldsprutande drakar, magi och ett mörkt hot som dödar alla människor och djur i sin väg. Världen hon har kommit till heter Athia och det blir tydligt att det varit en plats fylld av liv.

Frey blir minst sagt överraskad när hon ställs mot monster som hon lyckas döda med hjälp av magi, och under inledningen får vi tillgång till en begränsad mängd färdigheter, men under resans gång får möjlighet att utnyttja en hel uppsjö av nya magier och förmågor. Vi kan snabbt byta arsenal av magi genom att hålla in de översta axelknapparna, samtidigt som tiden näst intill stannar upp, och förutom att skicka dödande projektiler mot fienderna så kan vi också använda oss av supportmagier. När vi väl kastar magierna så fungerar det nästan som en tredjepersonsskjutare, och när vi fått fienden på fall kan vi kuta fram och göra en riktigt stark attack med hjälp av det levande armbandet.

Fortsätt läsa Recension: Forspoken

Recension: Crisis Core – Final Fantasy VII Reunion

Publicerad den av Tommy

Final Fantasy VII tog världen med storm och det var också med det spelet som rollspelsserien gjorde ordentlig entré i Europa. Under 2007 släpptes prologen Crisis Core: Final Fantasy VII till PlayStation Portable (PSP) och nu får vi tal del av en remaster som bjuder på betydligt mer än bara högre upplösning.

Crisis Core startar sju år innan händelserna i originaläventyret Final Fantasy VII och spelaren tar rollen som Zack Fair – en soldat i Shinra-organisationens privata armé Soldier där även Sephiroth – den stora antagonisten i originaläventyret – ingår. Här är emellertid Sephiroth på protagonistens sida och tillsammans ställs de mot Genesis som brutit sig loss från organisationen. Efter en actionladdad filmsekvens startar äventyret emellertid snart med att vi får slåss mot Wutai-klanen och mystiken tätnar när vår mentor Angeal Hewley försvinner spårlöst.

Fortsätt läsa Recension: Crisis Core – Final Fantasy VII Reunion

Recension: The Callisto Protocol

Publicerad den av Tommy

Glen Schofields rykte växte sig allt starkare när han var med och skapade Dead Space hos Visceral Games och med The Callisto Protocol återbesöker han scifi-skräckgenren tillsammans med sitt nya team Striking Distance Studios.

Året är 2320 och protagonisten Jacob Lee (Josh Duhamel) och hans partner transporterar varor i rymden och de får sitt livs chans när de ska leverera en last mellan Jupiters månar Callisto och Europa. När skeppet sätter kurs mot Europa attackeras de av terrororganisationen Outer Way och efter en riktigt kraftfull sekvens kraschlandar de på Callisto igen där både Jacob och Outer Ways ledare tas tillfånga av Black Iron Prisons vakter. Men varför blir Jacob egentligen fängslad utan rättegång? Det undrar han också.

Se gärna videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus.

Här efter går det snabbt, de flesta av fängelsets interner har smittats av en mystisk sjukdom som gör att de muteras till skräckinjagande monster, och Jacob får hjälp av en av fångarna att rymma. Och på varsitt håll försöker de hjälpa varandra att ta sig därifrån.

Fortsätt läsa Recension: The Callisto Protocol

Recension: Mario + Rabbids Sparks of Hope

Publicerad den av Tommy

Ubiosft levererar inte ett vanligt taktiskt rollspel utan ett färgsprakande äventyr full av Mario-charm.

Mario + Rabbids Sparks of Hope är min första bekantskap med den här serien som startade med Mario + Rabbids Kingdom som släpptes till Nintendo Switch under 2017. Äventyret börjar i en humoristisk, solig och färgglad ton där Mario, Princess Peach och Luigi umgås med de tokiga Rabbids-karaktärerna som såklart har ett bus i bakfickan. Snart gör dock den onda varelsen Cursa livet surt för Mario-gänget och vi måste rensa världarna från den mörka geggan Darkmess.

Fortsätt läsa Recension: Mario + Rabbids Sparks of Hope

Recension: The Diofield Chronicle

Publicerad den av Tommy

Prisjägarna i förbandet Blue Fox strider för en hertigs räkning när ett politiskt krig letar sig ut på stridsfältet. Square Enix och Lancarse levererar ett rollspelsäventyr där striderna påminner mig om Final Fantasy Tactics i realtid.

Berättelsen kretsar kring ett krig om en värdefull naturresurs och världsbygget känns som en mix av fantasy, nutiden och medeltiden på samma gång. Men, när vi kliver ut på stridsfältet känns det som att det lika gärna skulle kunna vara en modern tolkning av tidigare nämnda Final Fantasy Tactics där det turbaserade striderna byts ut mot realtidsbataljer. Vi basar över fyra olika karaktärer på samma gång och kan exempelvis rida fram med en ryttare som rör sig snabbare och kan attackera flera fiender på samma gång och dra på sig ‘aggro’ (fiendens uppmärksamhet), medan min närstridskrigare kan ställa sig bakom fienden för att göra mer skada. Samtidigt står mina två magiker en bit ifrån, en vars högsta fokus är att hela gruppen medan den andra kastar svart magi på så många fiender det bara går.

Fortsätt läsa Recension: The Diofield Chronicle

Recension: Metal Hellsinger

Publicerad den av Tommy

Metal: Hellsinger är något så fräscht som en blandning av ett rytmiskt musikspel och en actionrökare i samma tappning som Doom och Shadow Warrior 3. En sann ‘death metal’-dröm helt enkelt, utvecklat av Stockholmsstudion The Outsiders.

Unknown, som är hälften människa och hälften demon, är blodigt törstig på hämnd. För att återfå sin röst får vi hjälpa protagonisten att kriga sig igenom helvetet, i takt och när vi levererar som allra bäst dundrar musiken på – komplett med sång.

Fortsätt läsa Recension: Metal Hellsinger

Recension: Arcade Paradise

Publicerad den av Tommy

Arcade Paradise tar oss tillbaka till 90-talet och arkadhallarnas glansdagar. Här får vi leva barndomsdrömmen och driva vår egna arkadhall.

Vi spelar som Ashley och ser spelvärlden ur förstaperson när hen precis har fått nycklarna till sin fars bortglömda tvätteri. Han tycker att protagonisten ska ta sig i kragen och förstå att hen faktiskt är vuxen och måste börja ta ansvar. Spelaren får börja med att göra sysslor som att kasta in tvätt i tvättmaskiner och torktumlare, plocka upp skräp och lite andra sysslor som är varken direkt kul eller tråkigt. I ett rum längst bak i tvätteriet hittar vi emellertid ett gäng gamla arkadmaskiner, och vår dröm om att driva en arkadhall startar.

Vi får inte bara köpa arkadmaskiner, tjäna pengar genom att plocka pengar från myntinkasten och ”åtgärda buggar” genom att slå bort insekter från kretskorten, utan självfallet även spela en drös olika spel – över 35 stycken totalt. Det handlar ofta om ordentliga kopior av spel vi känner igen från förr – inte minst en blandning av Pac-Man och Grand Theft Auto där vi får åka runt i en bil och samla på oss pengar istället för att äta Pac-Dots. Här blir vi jagade av polisen istället för spöken, och om vi blir stoppade av polisen har vi också chansen att springa ifrån dem, och vi kan också få tag på en uppgradering så att vi kan åka över polisbilarna med en pansarvagn.

Fortsätt läsa Recension: Arcade Paradise

Recension: Steelrising

Publicerad den av Tommy

Steelrising utspelar sig under en alternativ version av den franska revolutionen där kung Ludvig XIV (eller rättare sagt Louis XIV) härskar och målar gatorna i rött blod med sin robotarmé. Spelaren axlar rollen som Aegis, en robot – eller så kallad automat – som agerar Marie Antoinettes livvakt och drottningen beordrar spelaren att ge sig ut på ett riktigt utmanande äventyr för att hitta skaparen av dessa tyranniska vapen.

Liknelserna med Bloodborne är många, det handlar inte bara om en soulslike som utspelar sig under en viktoriansk, mörk era, utan vi har exempelvis möjlighet att använda både ett ordentligt handvapen och ett stödjande eldvapen. Personligen satsade jag min karaktärs-‘build’ på rå styrka där jag använde ett eldvapen med frysande effekt som får vissa fiender att frysa till is vilket gav ett ypperligt läge att ladda upp en oerhört stark attack med mitt metalliska klubbvapen med eldattribut. Det finns emellertid andra typer av alkemiska vapen, däribland en metallpiska som vi kan sätta eld på (varje vapen har sin egna specialare), och det finns ett gäng olika vapentyper att välja mellan. Vi kan välja tunga vapen som exempelvis spikklubbor, solfjädrar som immobiliserar fienden så att spelaren kan dela ut kritiska attacker, klor som fokuserar på snabbhet och dubbla svärd som är en blandning av både attack och kvickhet.

Fortsätt läsa Recension: Steelrising

Recension: Saints Row (2022)

Publicerad den av Tommy

Efter nio år får vi äntligen ett nytt Saints Row-spel och trots att Voilition har valt att tona ned ‘open world’-upplevelsen, slopat utomjordingar och superhjältekrafter, så fortsätter galenskaperna i denna reboot.

Saints Row utspelar sig i Santo Ileso, en fiktiv stad i sydvästra USA och det känns som en precis lagom stor spelvärld. I många spel med öppna, stora världar är mycket av dess area bara utfyllnad, men denna stad är fylld av både huvuduppdrag och sidosysslor att lägga sin speltid på.

Den galna humorn träffar precis rätt hos mig, vilket också smittar av sig på hela spelupplevelsen. Berättelsen blir aldrig så pass stark att jag bryr mig om och känner för karaktärerna, men jag skrattar ofta åt deras galenskaper. Precis som när jag kör runt med en bajamaja (innehållandes en fiende som skriker, såklart) hängande efter min bil och förstör ett rivaliserande gängs bas, och ler över hela ansiktet när jag deltar i stadens Lajv-rollspel som alla är så pass involverade i att de faller ner och fejkdör när de träffas av några plastkulor, oavsett om det är 20 meter ned till marken eller framför en fullt skenande bil.

Fortsätt läsa Recension: Saints Row (2022)