När Resident Evil 4 släpptes till Gamecube förändrade Capcom hur vi spelar tredjepersonsskjutare idag. Vi fick följa med Leon Scott Kennedy när han gav sig ut för att leta efter Ashley, presidentens dotter och nu får vi återigen uppleva äventyret – men med förbättringar och förändringar som byggts med hjälp av samma grafikmotor som användes till Resident Evil Village.
Även om de tre första spelen i Resident Evil-serien både kritikerrosades och sålde bra, så var Capcom besvikna på försäljningssiffrorna för remaken av det första spelet som släpptes till Gamecube under 2002. När studion sedan levererade en mer actionpackad spelupplevelse – Resident Evil 4 – så slog det inte bara försäljningsrekord, det blev ett av de mest älskade spelen i serien och vann flertalet ‘Game of the Year’-priser.
Under inledningen rullar jag fram i en bil längs den spanska landsbygden, tillsammans med två kaxiga poliser, som så många gånger förr. Mycket är sig likt, den ena polisen går fortfarande iväg för att slå en drill, men det har aldrig varit ens i närheten av så snyggt som det är nu. Det har visserligen skett vissa förändringar, både subtila och mer omfattande. Och när jag snart får greppa pistolen så kan jag, för första gången i Resident Evil 4-historien, både gå och sikta samtidigt.
Inledningen bjuder på subtila skillnader i jämförelse med originalet, och när helvetet brakar lös, och jag famlar med mitt vapen och försöker sätta headshots för att sedan kunna springa fram och dela ut en rundspark mot alla fiender inom en liten radie – då känner jag att jag verkligen älskar detta. Lika mycket ilar det i kroppen när en tung port slås upp och en vild man med en tygpåse på huvudet börjar springa mot mig med en motorsåg i händerna och gör allt för att sätta sågklingan i mitt kött. Han lyckas förstås, men jag ger mig inte – adrenalinet pumpar och det är en ren fröjd att få uppleva ett så välputsat och snyggt Resident Evil 4.
Striderna är oerhört häftiga, och nytt för remaken är att vi ny kan undvika fiendeattacker med en mindre ‘dodge’ om vi tajmar in det hela rätt, och även utföra smygattacker. Striderna flyter riktigt bra nu när vi även kan röra oss samtidigt som vi siktar in och skjuter, och det är en ren fröjd att lura fienden in i fällor, eller få ett gäng att samlas på ett och samma ställe för att sedan lägga en välplacerad granat. Den artificiella intelligensen är väl inte den bästa, men vad gör det när striderna helt enkelt är underhållande och utmanande? Speciellt då checkpointsen känns lagom många, och jag har inte behövt spela om särskilt mycket även om jag råkat dö.
Resident Evil 4 är inte lika skrämmande som exempelvis Project Zero: Mask of the Lunar Eclipse, men trots att det inkluderar så pass mycket action så har det en knivskarp stämning som byggs upp av berättelsen, miljöerna, grafiken och ljudbilden. Det känns ofta som att jag har för lite ammunition eller för lite möjligheter att hela mig om jag hamnar i ett tufft scenario, men det löser sig alltid, och jag dammsuger varenda vrå efter örter som kan fylla på eller utöka min livmätare och annat som gör livet i detta levande helvete något lättare.
Den legendariska försäljaren är förstås tillbaka, och här kan vi köpa och uppgradera vapen – vad sägs som en stark shotgun eller ett prickskyttegevär för att ta ut ovetande fiender på håll? Äventyret är också fullt av hemligheter och grymma scenarion som jag förstås inte ska avslöja för er oavsett om ni spelat originalet eller inte. De har förfinat originalet, det innehåller mycket av det vi kommer ihåg, men de har också gjort välkomna förändringar som förgyller den actionpackade skräckspelsupplevelsen ytterligare.
Resident Evil 4 är ett riktigt triumfexempel på hur en remake ska se ut – fantastiskt!
Betyg: 9/10
Testat till: PS5
Finns även till:
PS4
Xbox Series X/S
PC
PlayZine 